maj 28, 2018 danielasundinLeave a comment

Sunday Eating

Igår var det söndag. Vad gör man på en söndag? Man äter goda saker. Jag bidrog till denna filosofi genom att, efter ett mycket mysigt samtal med min kära mami på Mors Dag (prayers för alla som glömde ringa sin mamma), beställa pizza.

Ni vet när man beställer mat på en hemsida och de precis innan betalning frågar om man vill lägga till något av de deliciösa alternativ som de visar mycket lockande bilder av (de gör detta på självservice-skärmarna på Max och McDonalds också. Livsfarligt.). Jag har en tendens att falla alltför lätt för dessa lockelser. Men då det är söndag och man ska äta goda saker så är några extra chicken wings ganska legitimt ändå. Varning varning för Pizza Hut’s chicken wings. Så attans gott.

Dessutom var jag ut lördag natt, vilket man också kan använda som en bra anledning då mat är en återställning av hälsan efter en utekväll. Dock må jag erkänna att jag åkte hem relativt tidigt och relativt nykter då festhumöret inte var på topp. När man är på en klubb och stör sig på att det är andra människor där, då är det dags att åka hem eller det kan bli en jobbig kväll för samtliga.

Jag måste säga att Limas uteliv har tappat de senaste månaderna. Detta håller inte. Jag borde ringa alla managers och skälla på dem. Fortsättning följer.

Då jag inte var bakis igår till följd av min irritation på andra människor, kunde jag vara så pass produktiv att jag gick och handlade jordnötssmör! Det är satans dyrt här (de kanske har brist på jordnötter alt brist på de som vill skala jordnötter. Det kan vara ganska så knepigt), och jag har därför avstått från denna lyx. Men idag kände jag att investera. Elvismackor för hela slanten! (Dubbelhaka och salivtunga visar min entusiasm.)

Detta var ett konstigt inlägg. Men så är man ju inte helt okonstig heller. Man är som en vandrande konstutställning. Please don’t sue me.

maj 24, 2018maj 23, 2018 danielasundinLeave a comment

Wandering Off to a Cafe with a Notebook

Jag är en riktig sucker för kaféer. Dels för att jag lever för att dricka kaffe och fika. Dels för att de är en sådan bra kontrast till universitetsmiljöer där jag annars hänger en del. I brist på studieplatser på Pacífico förutom biblioteket (det är för mycket press i biblioteket), är därför kaféer mitt go-to de få gånger jag faktiskt pluggar.

I området där jag bor finns det en hel del små kaféer varav alla har en egen liten touch. Mitt senaste fynd är ett som heter La Verde.

De har tre rum. Ett där man fikar, ett där de har en liten butik, och ett tredje där de bakar allting gott. Det känns lite som att komma in till ett orangerikafé på den södermanländska landsbygden a la Saltå Kvarn.

Man får kaffe i koppar som man skulle kunna hitta hemma hos sin mormor. Dock har min mormor finare koppar med blommor på. Mormor snålar inte på stil hon inte.

Man kan också beställa in presskaffe. Dock har de inte mycket kaffe i där. Som svensk är det en riktig kamp att försöka hitta bra kaffe utomlands. Terapimaterial deluxe.

Turligt nog har de fler saker på menyn än svart presskaffe. Sallad till exempel. Sallad är inte alltid kul. Då kan man beställa mackor, eller cheesecake, eller kakor…

*Ansvarig utgivare har lämnat byggnaden för matjakt.”

maj 19, 2018 danielasundinLeave a comment

Sounds Like a Group of Militant Vegetarians

Jag hade en gång en lite dålig fylla där tacos var inblandat. Utan vidare beskrivning av den händelsen, har jag sedan den dagen inte riktigt varit ett hängivet fan av tacomiddagar (och där påbörjades en svensk utredning om landsförräderi). Trots att det är över två år sedan, och jag skulle idag säkert kunna äta vanlig tacos utan några problem, kan jag inte säga att jag har känt någon livsförändrande saknad över denna närapå svenska nationalrätt. Därmed är det inte så att jag är den som skriker ”TACOFREDAG!!” i högan sky när jag går på helg (dessutom får jag helg på torsdagar så det skulle inte riktigt vara synkroniserat).

Meeennnn, när ens bästa kompisar här i Peru frågar om vi ska ha tacofredag får man tyvärr vara en lagspelare (och det är därför jag är emot demokratiska beslut där jag inte bestämmer) och get over oneself och ens agenda mot tacos.

Jag måste också komma ihåg att inte ta bilder i dåligt ljus med min urschliga kamera. Pinsamt.

Min alltför fabulösa, suddiga kompis Sebastian har ju då börjat denna nya livsstil där han ska vara vegetarian, och då Melissa är ungefär 87% vegetarian hon också blev det så att vi gjorde vegetariska tacos. Då jag är ungefär lika mycket vegetarian som en sabeltandad tiger (nu vet vi ju inte så mycket om sabeltandade tigrar, men jag kan tänka mig att de där tänderna inte användes till att gröpa ur vattenmeloner), har jag inte jättemycket erfarenhet av just detta. Det blev dock överraskande bra och mycket långt ifrån de tacos som jag så tragiskt traumatiserats av.

Ett foto i ett foto är ju alltid kul. Kan vi också uppskatta hur skrämmande nära det är att Melissas hår är rakt i chipsen. Nachos i hårtopparna kan vara kämpigt, beeroende på hur hungrig man är då.

Efter denna kulinariska upplevelse åt vi chips och kakor och drack öl och kollade på tv-serier. Mycket bra.

februari 5, 2015 danielasundinLeave a comment

People Discuss Politics, Equality, Justice, War… But What About Cookies?

Jag vet inte om det är en svensk grej eller om det är jag personligen, men för mig ska kakor vara krispiga. Jag menar, om man skulle öppna en burk bondkakor som visade sig vara sega, då rotar man ju genast igenom soporna efter kvittot från affären och beger sig sedan ner till ICA i full fart för att klaga. Eller om man nu bakar själv och kolasnittarna blir alldeles för sega. För att mormor då ska slippa skämmas för sitt barnbarns oduglighet åker man ju då hellre ner till ICA för att köpa en burk med (förhoppningsvis) krispiga kolasnittar och förklarar för mormor att man inte kunde baka själv (försök inte lura mormor att man har bakat de köpta kakorna. Tro mig, de kan sina kakor) för man hade ingen gaffel att räffla kolasnittarna med och man kan ju inte ha oräfflade kolasnittar.

Denna åsikt om kakors krispighet är ju då inte överensstämmande med amerikanernas. Nej, här ska deras ”cookies” inte bara vara sega, utan tillochmed mjuka. Gigantiska, tjocka och mjuka. Jag har ju svårt att klassa det som småkakor alltså. Det blir ju mer som en…platt…muffins…? Oavsett namnet är ju iallafall smaken oftast som en massage för smaklökarna, så igår bakade jag iallafall mjuka Chocolate Chip Cookies (läs: Chocolate Chip Flat Muffin) på ett särdeles amerikanskt vis efter detta recept. Mjuka och gigantiska och ytterst mumsiga. Så vackert för ögat så jag kunde tänka mig att rama in några.Så gott med ett glas mjölk eller kopp kaffe. Märkte dock att sådana mjuka kakor (platta muffins) bör man inte doppa i kaffet eller mjölken då de blir för mjuka och faller isär efter sisådär en hundradels sekund. Jojo, det är en konst det här med kakor.

februari 2, 2015 danielasundinLeave a comment

Friends and Food and Farewell

I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner. Mums! Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest. Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var. Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång. Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret! Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val… En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart! Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.

januari 30, 2015 danielasundinLeave a comment

They Just Come Begging For More

Idag bakade jag bullar! Varför då kan man ju fråga sig? Eller, nej det frågar man sig inte för man ifrågasätter ALDRIG bullar! Men idag fanns det iallafall en speciell anledning.

Ella har denna helg lite förskottsfirande av sin födelsedag med sina vänner och ska imorgon ha en brunch här hemma. Och då är det ju alldeles självklart att hon vill ha bullar på denna buffé (tror dock att hennes mamma var den som önskade det mest och såg denna brunch som en utmärkt ursäkt att fråga). Jojo, inte dröjde det länge förrän deras abstinens efter mina fantastiska bullar tog helt över deras koncentration och möjlighet till en vanlig livsstil. Då måste man ju ställa upp. Traditionella kanelsnäckor var ju en självklarhet (ska man introducera ett gäng amerikanska tonåringar till svensk kultur måste man ju ta det från grunden. Men sedan kan jag ju inte låta bli att skoja till det lite och bestämde mig därför för att göra bullar med vaniljfyllning också. Vaniljfyllning gjord på det bästa sättet, nämligen… ….av Ekströms Vaniljsåsmix! Har man en sådan till hands gör man ta mig tusan inte vaniljkräm från scratch! Och så här fina blev bullarna. (Ja, det blev förstås fler än två av varje men det ser ju inte lika bra ut på bild)Kommer med största säkerhet göra sig bra på brunchbordet. Kanske ska jag hälla peppar på de första jag serverar så att jag får behålla resten för mig själv?

januari 26, 2015 danielasundinLeave a comment

I Shall Teach Them Everything They Need To Know

Efter att ha varit i USA i nästan ett år nu kan man ju säga att jag klassas som en av de ’erfarna’ AuPairerna i området. En sådan som får lära nya AuPairer det de behöver veta för att överleva i detta land. En position som får ledaren i mig att hoppa omkring av glädje som en groda på lustgas. Denna söndag fick jag en sådan möjlighet att introducera två AuPairer till saker som är makalöst viktiga. Typ brunch på Silver Diner.Mina små elever var Cecilia, som jag ju träffade förra söndagen också, och Angelique som anlände i Arlington i torsdags! Hon ska ta över i Danielles familj nu när Danielle åker hem till Sydafrika nästa vecka *snyft*. Och kan ni gissa var Angelique är ifrån? Just det, Sydafrika! Vad ska hända när jag åker tillbaka till Sverige och inte har någon Sydafrikan i min närvaro? Huvaligen! Första gången på en riktig diner för båda två alltså, och jag måste säga att deras frukostval visade på stor potential hos de små flickorna. Båda beställde in varsin stor milkshake (bra start!). Cecilia valde sedan pannkakor med banan, blåbär och choklad……och Angelique åt morotskaka. De vet hur man gör ett bra första intryck på mig. Ytterst stolt.

Efter långbrunch var Angelique tvungen att åka hem, men Cecilia var redo för ännu mer kunskap. Jag tog därför med henne på bio, närmare bestämt Paddington (om man nu ska se en film bör man ju välja en utbildande).Självfallet gick vi på bion i Courthouse där stolarna är justerbara så man kan ligga ner och kolla på film. Det borde vara alla människors rättighet att få upplysas om en sådan bioupplevelse och sedan tycka det är helt värdelöst att gå på en vanlig biograf. Man kan för tusan tillochmed sitta på raden längst fram utan att få nackspärr! Tvärtom insåg vi att det var ytterst bra platser när man fäller ner stolen så långt det går. Närapå IMAX. Se ni, inte bara spred jag min kunskap till andra denna dag, jag lärde mig också något. Jag är ju bra på det här med utlärning alltså.

januari 20, 2015 danielasundinLeave a comment

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu. Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart! Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

januari 19, 2015 danielasundinLeave a comment

I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap. Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt. Snart anlände resten och vi satte oss till bords. Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte. Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!Tre nöjda flickor. Bästa bilden! Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med……en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

januari 18, 2015 danielasundinLeave a comment

Favorite Links from this Week

Idag är det söndag (utifall ni inte visste det), det regnar och jag vaknade mycket tidigare än vad jag hade planerat. Utmärkt tillfälle att inte göra något produktivt överhuvudtaget. Bara ligga i sängen och låta min bästa vän Datorn förgylla min morgon med tv-serier, bloggar, artiklar och möjligheten till Skype med finaste Mamsen.

Bara för att jag är så attans givmild tänkte jag dela med mig av några av mina favoritlänkar från denna vecka. Jojo, ytterst exklusivt. No surprise, alla har med mat att göra.

En av mina favoritbloggar, the Londoner, delade med sig av detta recept på vad jag tror måste vara de mest fantastiska brunchburgare som någonsin satt sitt bröd på denna jord.

Något som kanske inte stärker ens aptit lika mycket är denna lista över den konstigaste nya snabbmaten från 2014.

När man efter den listan bara gråter över den skam som vissa av de rätterna drar över hela matkulturen, måste man ju bli påmind om lite riktig mat här i världen. Och inte finns det då någon mer riktig mat än Skandinavisk mat. Denna lista över 21 Skandinaviska rätter som alla borde testa ger ta mig tusan mer cravings än brunchburgaren. Sen att de med ’Skandinavisk’ menar 20 svenska rätter och en dansk. Well, synd Norge.

Count by Smiles

Tagg: foodie