An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

Sunday Eating

Igår var det söndag. Vad gör man på en söndag? Man äter goda saker. Jag bidrog till denna filosofi genom att, efter ett mycket mysigt samtal med min kära mami på Mors Dag (prayers för alla som glömde ringa sin mamma), beställa pizza.

Ni vet när man beställer mat på en hemsida och de precis innan betalning frågar om man vill lägga till något av de deliciösa alternativ som de visar mycket lockande bilder av (de gör detta på självservice-skärmarna på Max och McDonalds också. Livsfarligt.). Jag har en tendens att falla alltför lätt för dessa lockelser. Men då det är söndag och man ska äta goda saker så är några extra chicken wings ganska legitimt ändå. Varning varning för Pizza Hut’s chicken wings. Så attans gott.

Dessutom var jag ut lördag natt, vilket man också kan använda som en bra anledning då mat är en återställning av hälsan efter en utekväll. Dock må jag erkänna att jag åkte hem relativt tidigt och relativt nykter då festhumöret inte var på topp. När man är på en klubb och stör sig på att det är andra människor där, då är det dags att åka hem eller det kan bli en jobbig kväll för samtliga.

Jag måste säga att Limas uteliv har tappat de senaste månaderna. Detta håller inte. Jag borde ringa alla managers och skälla på dem. Fortsättning följer.

Då jag inte var bakis igår till följd av min irritation på andra människor, kunde jag vara så pass produktiv att jag gick och handlade jordnötssmör! Det är satans dyrt här (de kanske har brist på jordnötter alt brist på de som vill skala jordnötter. Det kan vara ganska så knepigt), och jag har därför avstått från denna lyx. Men idag kände jag att investera. Elvismackor för hela slanten! (Dubbelhaka och salivtunga visar min entusiasm.)

Detta var ett konstigt inlägg. Men så är man ju inte helt okonstig heller. Man är som en vandrande konstutställning. Please don’t sue me.

One Lake and, Wow, More Volcanoes

Vår sista helg i Guatemala tog gänget med oss till Lago de Atitlán. Det är en stor sjö som har formats av vulkaner då den omringas av just sådana. På olika sidor av sjön finns det olika byar som man får ta sig till med båt.

Hemma i Dalarna har vi också en sjö som omringas av byar, men lite mindre och utan vulkaner.

Lago del Atitlán är en av de största turistattraktionerna i Guatemala, och jag kan verkligen förstå varför. Fantastisk utsikt, fantastiskt klimat och kontrasterna mellan de olika byarna innebär något för alla. Som gjort.

Vi utgick från Panajachel där vi tog en båt över till backpacker-byn San Pedro. Man skulle kunna åka hit bara för att åka båt. 360 grader av bra utsikt.

San Pedro är en livlig by med mycket backpackers och uteliv. Överallt är det hostels, små affärer och barer. Inget att klaga på förutom icke-fungerande bankomater.

En dag åkte vi ut till ett kvinnokollektiv där en grupp kvinnor tillverkade kläder och accessoarer från egentvinnad- och egenfärgad tråd. Vi fick en liten lektion i hur man gjorde och jag fick mycket beröm för hur exceptionell jag var på att tvinna. Inte förvånad. Jag ska visa senare vad jag köpte för något. Med tanke på hur mycket fint som fanns var det ingen enkel uppgift att välja, men jag är nöjd.

I övrigt är jag ganska nyfiken på vad jag och Emelie kollar så skeptiskt på i bilden ovan. Jag kanske inte vill minnas.

Första natten bodde vi på hostel Zoola. De hade bar och pool och sjö. Mycket bra.

Denna kväll bestod i övrigt av ett musikquiz (där mitt lag såklart var bäst av de svenska lagen. 3a totalt av en miljon lag), en klubb som blev till hemlig källarklubb, en mycket skev efterfest i ett kök och en lång diskussion om bananer in på småtimmarna. Vid klockan 5 på morgonen visade det sig även att jag hade en talang för att smärtfritt ta bort stygn på fötter. Tycker ni detta låter konstigt ska ni veta att det bara var början på detta äventyr denna sista helg.

It’s Spelled ABBA

Så där strosade man omkring på Cartagenas gator, och där, bland alla restauranger, identiska souvenirbutiker och överskattade märkesbutiker, var det plötsligt ett ställe som fångade alla mina sinnen. Det spelade ABBA och hette ABBA och allt vara ABBAsolut underbart.

Ja, ABBA är internationellt känt och att höra deras musik på diverse ställen var man än befinner sig är ju inte ovanligt. På bussen till skolan i Lima, på 5th Avenue i NYC, på ett pubquiz i Guatemala… Man hör dem. Men jag hade faktiskt inte förväntat mig att se en affär dedikerad till dem i Colombia. Det var oväntat.

Galleriet/Butiken i sig var ganska märklig. Jag vet inte riktigt vad det var. De hade affischer med hundar och konstiga citat.

Jag ser helst till att ABBA inte kopplas ihop med gospel på något sätt (40 människor som är klädda i blåa vatikansponsrade skynken och klappar händer för att dölja hur dödsönskande dålig musiken faktiskt är har aldrig varit på min topplista), och de har dessutom stavat Benny Anderssons namn fel där längst ner. Men, idén med denna skylt var ändå uppskattad.

Apropå ABBAsolut (ska börja säga så hela tiden från och med nu), hittade vi på en restaurang dessa flaskor som var – attans tusan – 3 liter stora. Där pratar vi fest! Fest med vodka och ABBA. Köttbullar serveras som snacks och så har vi ett drickspel där lagen ska sätta ihop en IKEA-stol så fort som möjligt. Kommer bli fantastiskt.

Postcard from Las Vegas

imageI måndags efter Death Valley åkte vi genom öknen. I flera timmar körde vi bland kaktusar och stenar tills plötsligt, där från toppen av ett berg, kunde vi se en stad uppenbara sig mitt i ingenting. En stad som lyste och blinkade i den så neutrala öknen och hade som en magisk atmosfär runt om som drog människor till sig. Staden var såklart Las Vegas. LAS VEGAS BABY!!

imageimage

Två nätter spenderade vi i denna stad som bjöd på allt det som man kan förvänta sig. Kasinon, pengar, utseende, drinkar, bufféer, hysteri, överraskningar, prostituerade, neonljus, och extra allt av allting. En livsstil som klart passar vissa mer än andra. Men att ha varit där, fått uppleva magin, att ha sett en jätte-Cola-flaska, att ha trotsat vakter på kasinon, varit i Venedig inomhus och haft satans kul. Ja, det är helt okej.

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

IMG_4173 Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu.IMG_4170 Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart!IMG_4172 Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.IMG_4178Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

All is Quiet on New Year’s Day

IMG_4076 Firandet av Nyårsafton började hemma hos oss då min värdfamilj igår även var värdar för ett New Years dinner party. Hela dagen åkte jag och Molly runt i Arlington och köpte mat. Så mycket mat så att jag bestämt tror att Joe ångrade valet att ha fest. Eller valet att låta Molly handla. Kanske lite av båda.

Jaja, fest blev det iallafall. Och av någon alldeles oförklarlig och förfärlig anledning insåg jag till min förskräckelse denna morgon att jag inte tog några bilder överhuvudtaget! Vad hände där liksom? Så därför ska jag nu istället beskriva de motiv som bilderna troligtvis skulle haft. En fin grupp människor på sisådär 10 vuxna och 8 barn (den lite mindre finare delen av gruppen). De var mer eller mindre uppklädda. Och så mat. MASSOR av mat. Allt från ostar och sallad till en fin fin Bouillabaisse (ha,tänk att jag stavade det där rätt!) IMG_4056 När klockan började närma sig 11 skulle Molly och Joe och ett annat par iväg till en bar för att fira tolvslaget. Jag och Danielle ville inte gå på bar. Nej, vi tog en påse choklad i handen, gick istället hem till henne, poppade popcorn och satte oss i hennes rum och kollade på film. Aaaah, nu blir väl mina föräldrar alldeles förskräckta över mitt vilda beteende. ”Huvaligen vad dagens ungdom går till överdrift!” Jo, jag och Danielle kände själva att vi var nära på att gå över gränsen. Snart blir vi väl både alkoholister och drogmissbrukare.IMG_4062 Vi tog iallafall en sista 2014-selfie.IMG_4058 När klockan slog tolv förvandlades Abby till en demonhund.IMG_4074Och så en första 2015-selfie. Whoop whoop! Gott nytt år igen!

All Hard Work Deserves a Reward. Well, At Least all of MY Hard Work.

10858478_10152890515759246_2454658147650685427_n Om nu någon kanske möjligen eventuellt skulle tycka att det är lite dåligt med uppdatering på bloggen för tillfället, ska jag för denna människa tala om att det främst beror på att jag har massor av viktiga saker för mig denna vecka. Luciatåg tillexempel. Satan i gatan. Mina tidigare deltagande i Luciatåg har inneburit två-tre (MAX fyra) uppträdanden och sedan får man godis och alla är nöjda. Men här i USA’s huvudstad (där de flesta inte ens vet vad Lucia är för något) har man minsann massor av uppträdanden i en hel vecka. Rena heltidsarbetet. Självklart kommer det komma fler foton (MASSOR av foton) från våra uppträdanden, men det här är en liten sammanfattning av hur uppträdandena den här veckan har sett ut. 1782006_10100456514802653_7542863697949954135_nKvällen börjar med uppträdande…IMG_3712

…innan det är dags för efterfest…IMG_3690 ….som innebär mat.IMG_3709MASSOR av mat. Och lite glögg. Ja, ganska fantastiska kvällar alltså.

And Our Second Candle Was Lit

IMG_3677 Gladaste andra advent! Idag blev två guldiga kottar tända i min lilla adventshörna som dagen till ära hade fått tillskott av en fin ängel och min One Direction-kalender (det är ju allmänt känt att änglar och One Direction gör allt bättre).IMG_3682 Varför ha en adventshörna när man kan ha två (jo, jag har visst fått en aningens amerikanskt tänkande vid det här laget)?. Tack vare min fantastiska Familj fick jag idag även tända min fina fina adventsljusstake med dalahästar och riktig äkta vitmossa, självklart placerad framför min Body Shop-kalender. Att ta fram vitmossan som fortfarande är fuktig och avger doften som man inte har känt sedan ens sista morgonpromenad i skogen innan det bar av över Atlanten. Mycket underlig känsla.IMG_3686 Efter denna fina morgon spenderades eftermiddagen hemma hos min Area Director, Mara. Som sista aupairmöte för året anordnade hon en liten julfest hemma hos henne. Inte en jättestor skara men det gjorde ju bara det hela mycket mysigare. IMG_3688 Vi hade en julklappslek där man fick sno paket från varandra. En lek precis i min smak (speciellt då jag bara stal och inte blev stulen från)IMG_3689Lekar, mat, dryck och roliga samtal. Det behöver inte vara så mycket krångligare än så. Jag, Danielle och Gemma hade sedan lite efterfest med julvideos innehållandes bland annat Justin Timberlake. Riktigt fin andra advent.

And Then This Braai Grill…Thingy,,,

IMG_2929I lördags började  jag med att möta upp Gemma i Clarendon för att uppleva festligheterna på den årliga Clarendon Day. Denna dag hålls varje höst och gatorna var fyllda med mat (jag menar alltså stånd som sålde mat, inte att vägen täcktes av mat), livemusik, föreställningar, försäljning av sådant krimskrams ingen människa behöver men som alla ändå köper på marknader, polititker och företag som gjorde reklam osv, IMG_2932Vädret var fantastiskt (över 25 grader i luften) och vi köpte lunch som skulle kunna ge alla kostrådgivare mardrömmar. Jag beställde en crepe med banan, jordgubbar och chokladsås medan Gemma var riktigt amerikansk och gav sig på en så kallad Funnel Cake, vilket (detta kan ge vem som helst mardrömmar) är friterad pannkakssmet. Ja, amerikanskt var det…IMG_2930 Efter att ha sett allt som gick att se…IMG_2935 …begav vi oss på eftermiddagen ner till södra Arlington där vi mötte upp Jennifer och Danielle för att fira något alldeles speciellt. Denna dag var det nämligen International Braai Day. Braai är då ett ord för Sydafrikansk barbeque och (tro mig) är en väldigt viktig sak för alla sanna sydafrikaner. Självklart var vi tvungna att ta del i detta så vi gick till en park bredvid Gemmas hus för att ha en riktig Braai i picknickform.IMG_2936 Jag var så exalterad över att äntligen få äta något kolgrillat och inte fuskgrillat på gasgrill (hatar gasgrillar. Opraktiskt då i stort sett alla amerikaner har gasgrill). Vi hade köpt läskig amerikansk grillkol som tydligen redan var indränkt i tändvätska.IMG_2937 Men effektiv var den allt!10719019_10204135194492626_746193706_n Trots att jag är närmare halvt sydafrikansk vid det här laget, tänkte jag att då tre äkta sydafrikaner var närvarande var det kanske bäst att överlåta själva Braai-delen till dem, så jag dukade bordet (ytterst bra dukning om jag får säga det själv)10716182_10204135194572628_34429431_n Danielle och Gemma mitt i grillningen.IMG_2941 Middagens protein bestod av klassiska T-Bones och så den fantastiskt goda Sydafrikanska korvsorten Boerewors.IMG_2938 Vi hade tillochmed sydafrikansktinspirerade chips som jag och Gemma hade hittat på Trader Joe’s. Jojo, amerikanerna kan allt vara exotiska när de vill. Det står ju tillochmed det på påsen.IMG_2942 Så var allt gott färdiglagat och bordet färdigdukat (väldigt bra dukat). Ni ska bara veta vad mumsigt det var! Sen att få äta den utomhus i en park med vänner och med en riktig rödrutig picknickbordsduk. Ja, det gör det hela ännu bättre.IMG_2945 Till efterrätt blev det såklart grillade marshmallows och några s’mores. Dock hade vi bara minimarshmallows som blev färdiga på sisådär 3 sekunder så man fick allt vara alert.10706611_10204135193972613_34554015_n10719551_10204135194012614_1267734401_n Lite suddiga selfies.IMG_2946Vi pratade och grillade och skrattade tills det blev alldeles jättemörkt ute. En fantastiskt dag i helhet och jag kan nu efter min första Braai säga att jag är lite mer sydafrikansk än innan.