I helgen var jag då på camping med Sophias scouttrupp som jag och Molly är ledare för. Jag tycker ju att scouter skulle vara lite vildmarksvana och klara sig en natt på en packning som inkluderar ett ombyte, en kompass och några kottar att smaska på om man går vilse (eller om vi lämnar dem i skogen för att de inte lyssnar). Men nej, det är en satans massa saker som enligt Girl Scout-regelboken måste med på en campingtur. Att packa bilen var som att lägga ett stort pussel, men på något sätt lyckades Molly till och med trycka in min väska (som av en helt obegriplig anledning råkade vara den största). Vi mötte upp de andra scouterna som åkte i en annan bil och sedan begav vi oss iväg…till Starbucks. Ja men man måste ju i hela fridens namn ha lite frukost i magen efter en sådan packningsinsats på morgonen. Lägret vi skulle till är ägt av vår scoutregion, Girl Scout Council of the Nation’s Capital, och låg i södra delen av Maryland. Jättefint var det med en stor samling stugor och massor av möjligheter för aktiviteter. Vår stuga var minst sagt mysig med två sovrum, elektrisk spis, varmvatten och, tänka sig, spolande toalett. Vildmarksliv helt i min smak. Precis enligt reglerna hade vi ett detaljerat schema för dagen med diverse aktiviteter som regelboken säger att man måste genomföra med sina scouter. Ser bra ut på papper men om man istället kan spendera eftermiddagen till att paddla (läs: sitta och sola i) kajak på en liten sjö och sitta i solen och äta mackor och chips, då väljer man ju det sistnämnda alternativet. Iallafall gjorde vi det tills det blev eftermiddag och temperaturerna började sjunka. Då gick vi upp till stugan och tände en lägereld.Framför den blev det skratt och kramar.  Och sedan lite korvgrillning. Efter middagen var det både för mörkt och kyligt för att vara utomhus så då gick vi in och tände en brasa där istället. Till efterrätt blev det förstås den obligatoriska S’mores (choklad och grillad marshmallow mellan två kex)-tillverkningen. Då denna delikatess är som helig här i USA, blev tjejerna alldeles förskräckta när de fick höra att jag aldrig hade haft en riktig S’more förut. Tur att jag hade världens bästa S’more-tillverkare, Margot, närvarande. Suddigt bildbevis! (bilden har ingen copyright utifall någon från the Times eller dylikt skulle vilja göra en nyhet av detta) Hur man än försöker kan man ju inte vara fotomässig när man har hela munnen full med marshmallow, men mumsigt var det allt! Inte för att vi vuxna klagade, men hela truppen ville faktiskt gå och lägga sig på en väldigt skaplig tid denna kväll. Herrejösses, annat var det minsann när jag var ung. Då var man ute i mörkret och jagade grodor och gick inte och la sig förrän man började skrämma upp varandra med att det kanske möjligen eventuellt fanns varulvar i buskarna. Sedan låg man där i sin sovsäck och pratade tills de vuxna för tionde gången kom in och hotade med att man inte skulle få någon varm choklad till frukost om man inte genast höll tyst. Nej, den här kvällen var det jag och en annan mamma, Alex, som var vakna och pratade längst av alla. Nästa morgon vaknade alla tidigt och hade storfrukost med pannkakor och, då de inte låg och pratade kvällen innan, varm choklad. Sedan blev det packning, städning och lite mer packning. Det är märkligt hur det ALLTID är mer saker när man åker hem någonstans ifrån än när man åker dit. Vi fick ihop det iallafall och innan vi begav oss hemåt hade vi den traditionella avslutningsceremonin(nog det enda vi gjorde enligt regelboken den här helgen) där man lovar att sälja kakor, be till Gud, tro det bästa om USA och snacka skit om Ryssland. Självklart måste den amerikanska flaggan också vara närvarande.Riktig rolig campingtur var det allt och trots att vi alla var mycket trötta efteråt var vi minst lika nöjda. Kajak, lägereld, S’mores… Allt man kan begära från ett scoutläger. Mycket bättre än regelbokens riktlinjer.