School of Trash

School of Trash är det nog många som någon gång har refererat till sin egen skola som, men i detta projekt i Guatemala byggs faktiskt skolor av skräp.

Projektet startades av två ingenjörsstudenter, Sofia och Sabina, år 2015. De började bygga ut skolor genom att fylla väggarna med skräpfyllda petflaskor, vilket inte bara hjälper fler guatemalanska barn att gå i skolan, men främjar också hållbarhet och miljö (börjar låta som ett partiprogram nu). För att läsa mer om projektet kan ni klicka in här.

Något år senare startade ett annat gäng ett sådant projekt i Manzanales, och det var dessa som jag hade turen att få hälsa på och umgås med i en vecka.

Den här skolan hade redan klasser upp till årskurs 6, men inget högstadium vilket innebar att barnen slutade skolan vid 12-års ålder och började jobba hemma. Därför bestämde sig Simon och Eveline och gänget att bygga till ett högstadium och se till att barnen fick en riktig utbildning (även om högstadiet var en pain in the butt för de flesta av oss tänker jag ändå att vi uppskattar att vi faktiskt får utbildning).

Tillsammans med ett gäng hantverkare och några volontärer från byn spenderade de måndag till fredag till att bygga (och ta morgonraster där man äter pannkakor).

Barnen tyckte det var fantastiskt intressant när de såg att fler västerlänningar anlände till byn. I början hade svenskarna nog kunnat dra på en show a la en viss kyrkscen i Populärmusik från Vittula. Otroligt snälla barn och människor var de i alla fall.

Förutom att bygga ett extra hus jobbade de även med att fixa till skolgården, vilket behövdes då den var ungefär lika munter som djurkyrkogården i Stephen King’s klassiker. Här ser vi Emelie såga av en gunga för att ett av barnen snodde hennes snickers. ”Nu ska de få, satans ungjävl…”

Nä, jag skojar bara. De där gungorna var ungefär i ett sådant skick att vi hade behövt en djurkyrkogård för att återuppliva vissa barn efter de hade använt dem. Det målades och blev fint. Det kom till twister och andra spel på skolgården och nya gungor sattes upp (Emelie protesterade högt).

Som de med starkast axlar (jag tränar inte ens, det är en gåva) i gruppen fick jag, Linnea och Emelie måla taket.

Men jag är inte bitter. Taket hade inte kunnat målas bättre än av oss. Fantastiskt vackert. *one tear*

Okej, en halv veckas bidragande arbete kanske inte kan mätas med 7 månader, men jag fick mitt namn på ”Hall of Fame”-väggen i alla fall.

Och såhär såg det slutligen ut när skolan stod klar ett par veckor efter jag hade varit där (ignorera all copyright på bilder). Över ett år efter projektet startade och nästan sju månaders arbete på plats.

Fantastiskt bra jobbat av detta underbara gäng som helt gratis la ner så mycket tid och energi på att hjälpa andra. Skulle jag aldrig få för mig.

There’s Got to Be a Sunset

Och här tänker man att man ska visa upp sin fantastiska talang på panoramabilder, och så fungerar de inte alls med layouten på ens blogg. Livet är svårt. Ni får zooma in helt enkelt.

Anywho, när man får chansen att se en solnedgång från en mur så ska man ta den. Så det gjorde vi en kväll. Solnedgångar är bra. Murar är bra. När jag dessutom hade utnämnt mig själv till förste murväktare kände jag att det var lite av en plikt.

Någon smart affärsperson har insett det geniala med att starta ett drinkcafé uppe på muren där man kan se solnedgången som bäst. Drinkarna kostar lite, men är prisvärda. Alkoholmängden var ungefär den man själv blandar i en grogg klockan halv tolv en lördagskväll. Helt rätt.

Så här kunde man sitta och bli lite lullig och skratta åt allt folk som stod vid muren och försökte ta selfies med solen i bakgrunden. Försök efter försök utan att någon reflekterade över det faktum att när man tar bilder i motljus så blir ansikten bara siluetter (tur för vissa människor i och för sig). Konstigt att det är kriser i världen.

Jag har sett många solnedgångar, alla superfina. Än så länge är det dock ingen som slår den jag ser från balkongen på gården hemma i Dalarna (inte sentimentalt. Fakta). Och där behöver man inte ens betala dyra drinkar för att få den bästa platsen (Nej, pappa, vi ska inte införa det till sommaren.)

Denna solnedgång får bli det sista från Cartagena, så får ni se senare var det bar av därefter.

It’s Spelled ABBA

Så där strosade man omkring på Cartagenas gator, och där, bland alla restauranger, identiska souvenirbutiker och överskattade märkesbutiker, var det plötsligt ett ställe som fångade alla mina sinnen. Det spelade ABBA och hette ABBA och allt vara ABBAsolut underbart.

Ja, ABBA är internationellt känt och att höra deras musik på diverse ställen var man än befinner sig är ju inte ovanligt. På bussen till skolan i Lima, på 5th Avenue i NYC, på ett pubquiz i Guatemala… Man hör dem. Men jag hade faktiskt inte förväntat mig att se en affär dedikerad till dem i Colombia. Det var oväntat.

Galleriet/Butiken i sig var ganska märklig. Jag vet inte riktigt vad det var. De hade affischer med hundar och konstiga citat.

Jag ser helst till att ABBA inte kopplas ihop med gospel på något sätt (40 människor som är klädda i blåa vatikansponsrade skynken och klappar händer för att dölja hur dödsönskande dålig musiken faktiskt är har aldrig varit på min topplista), och de har dessutom stavat Benny Anderssons namn fel där längst ner. Men, idén med denna skylt var ändå uppskattad.

Apropå ABBAsolut (ska börja säga så hela tiden från och med nu), hittade vi på en restaurang dessa flaskor som var – attans tusan – 3 liter stora. Där pratar vi fest! Fest med vodka och ABBA. Köttbullar serveras som snacks och så har vi ett drickspel där lagen ska sätta ihop en IKEA-stol så fort som möjligt. Kommer bli fantastiskt.

I Guess I’m Learning, So My Smile Still Stays On

Så jag har alltså inte bloggat på ett tag. Inte varit inne på bloggen överhuvudtaget faktiskt (inte ens för att läsa igenom gamla inlägg och beundra mig själv för min fantastiska förmåga av underhållning och berättarteknik). Anledning? För att låta sådär extra mystisk och intressant (har hört att många finner det attraktivt) kan jag säga att jag var tvungen att ta hand om lite saker i mitt liv och då jag inte riktigt var säker på vad jag gjorde eller var dessa omställningar skulle leda mig kändes det inte helt genomtänkt att dela med sig om detta till resten av världen (japp, 7 miljarder besökare har jag på min blogg. Nästan)

För att göra en lång historia kort (tro mig, den är låååååång), kan jag berätta att jag av många och komplicerade anledningar valde att flytta ut ur min världfamilj drygt en vecka innan det var planerat (dvs. då min resemånad börjar). Svårt beslut med en del konsekvenser, men samtidigt ett av mina bästa beslut under detta år, speciellt för mitt välmående.

Så för att ni inte ska känna er alltför överblivna och förglömda, ska jag ge er en liten uppdatering vad jag har haft för mig den senaste tiden som arbetslös och pliktfri strövare i USA.IMG_4344 - kopia– Jag började med att klippa mig, för det har jag sett att de gör i filmer när de är på flykt. Nej, jag skojar bara. Alltså om flykten. Jag lämnade faktiskt min värdfamilj helt legalt (notering för alla eventuella läsare från US authorities). Men klippte mig gjorde jag iallafall. Ett sista besök hos min favorit, Jade, på Bubbles. Jag ska ta mig tusan ta med mig henne till Sverige!

– Samma dag flyttade jag in hos min Area Director, Mara, och hennes familj där min finaste Gemma är aupair. Åh vad fint de tog hand om mig.

IMG_4347 – Danielle stöttade mig från Sydafrika både genom långa Skypesamtal och genom att skicka bilder på elefantfontäner. Hon känner mig allt.

– Under min vistelse tog Gemma och hennes svärmor med mig på massor av roliga saker. Katolska bibeldiskussioner på en militärbas till exempel. Japp…

– Fick i allmänhet göra massor av saker kopplade till den amerikanska militären, då Maras man är högt uppsatt militär och Gemma ska GIFTA SIG (också en lång historia, men hon är ta mig tusan FÖRLOVAD! Hon har EN RING PÅ SITT FINGER!) med en amerikan som är från en familj där varenda en är i militären och han själv är mitt i militärträning för tillfället. Jag började tillslut drömma om amerikanska flaggan och flygvapnet och honnör.

IMG_4360– Vi förberedde för Alla Hjärtans Dag med Gemmas värdbarn. Dekorering av kakor var det roligaste och godaste.IMG_4362– Efter några dagar lämnade jag militär-resorten och flyttade in hos mina favoritamerikaner, Kathleen med familj. Det som har blivit min extrafamilj under detta år och att komma till detta hus var nästan som att komma hem. En välbehövlig känsla.

– Dagarna här har till stor del bestått  av sena mornar, Toms underverk i köket a´la brunchbufféer och goda middagar, samt en enormt hög mysfaktor i allmänhet. Bättre än hotell.

Och nu är det bara en enda dag kvar tills min resemånad börjar. Nya som gamla områden ska bli invaderade innan jag säger adjö till detta land för den här gången. They all better prepare.

After All This Time?

1488757_10151986279295334_792832681_nMedan jag ändå är inne på det som, baserat på mina senaste blogginlägg, har blivit som ett nostalgitema tänkte jag dela med mig av den bild som Gemma gav till Danielle. Bilden från den kväll då jag, Gemma, Danielle och Jennifer var alla samlade för första gången. Den kväll som startade en så himla fin vänskap.IMG_4262 - kopiaOch 10 månader senare är den vänskapen starkare än någonsin. En tid fylld med skratt, kärlek, mat, upplevelser och annat fint. Vad skulle jag gjort utan dessa Sydafrikaner vid min sida under dessa månader? Inte ens värt att tänka på <3

I Shall Teach Them Everything They Need To Know

IMG_4220  Efter att ha varit i USA i nästan ett år nu kan man ju säga att jag klassas som en av de ‘erfarna’ AuPairerna i området. En sådan som får lära nya AuPairer det de behöver veta för att överleva i detta land. En position som får ledaren i mig att hoppa omkring av glädje som en groda på lustgas. Denna söndag fick jag en sådan möjlighet att introducera två AuPairer till saker som är makalöst viktiga. Typ brunch på Silver Diner.IMG_4218Mina små elever var Cecilia, som jag ju träffade förra söndagen också, och Angelique som anlände i Arlington i torsdags! Hon ska ta över i Danielles familj nu när Danielle åker hem till Sydafrika nästa vecka *snyft*. Och kan ni gissa var Angelique är ifrån? Just det, Sydafrika!  Vad ska hända när jag åker tillbaka till Sverige och inte har någon Sydafrikan i min närvaro? Huvaligen! IMG_4223 Första gången på en riktig diner för båda två alltså, och jag måste säga att deras frukostval visade på stor potential hos de små flickorna. Båda beställde in varsin stor milkshake (bra start!). Cecilia valde sedan pannkakor med banan, blåbär och choklad…IMG_4221…och Angelique åt morotskaka. De vet hur man gör ett bra första intryck på mig. Ytterst stolt.

IMG_4225

Efter långbrunch var Angelique tvungen att åka hem, men Cecilia var redo för ännu mer kunskap. Jag tog därför med henne på bio, närmare bestämt Paddington (om man nu ska se en film bör man ju välja en utbildande).IMG_4230Självfallet gick vi på bion i Courthouse där stolarna är justerbara så man kan ligga ner och kolla på film. Det borde vara alla människors rättighet att få upplysas om en sådan bioupplevelse och sedan tycka det är helt värdelöst att gå på en vanlig biograf. Man kan för tusan tillochmed sitta på raden längst fram utan att få nackspärr! Tvärtom insåg vi att det var ytterst bra platser när man fäller ner stolen så långt det går. Närapå IMAX. Se ni, inte bara spred jag min kunskap till andra denna dag, jag lärde mig också något. Jag är ju bra på det här med utlärning alltså.

5 Things

IMG_14285 saker jag brukar säga
– Ytterst
– Oh Gosh
– Really
– Sannerligen
– Yay

5 saker jag brukar drömma om
– Att jag är tillsammans med någon i One Direction
– Att jag vill springa men är för tung för att röra mig snabbt
– Att jag måste gömma mig för något/någon
– Kyssar
– Att jag har glömt något viktigt

5 saker jag älskar att göra
– Gå på fester där det är den perfekta balansen mellan gamla vänner och nya människor.
– Spendera så lång tid på ett café så man måste köpa fika flera gånger.
– Att hänga i vardagsrummet med Familjen efter en fantastisk middag
– Skriva skriva skriva (berättelser, artiklar, blogginlägg…)
– Ge spontana presenter

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
– Resa till ett land jag aldrig har varit förut
– Få gosa med en elefant
– Bli antagen till universitet
– Att jag faktiskt blir tillsammans/bästa kompis med någon i One Direction (Taylor Swift som vän går också bra)
– Massor av nätter där man inte går hem förrän på morgonen.

5 saker jag beställer utomlands
– Drinkar jag aldrig har provat
– De mest galna sakerna på Starbucks (Innan jag flyttade till USA och Starbucks plötsligt fanns överallt)
– Frukostar stereotypiska för just det landet (croissant i Frankrike, ”full-English” i England…)
– Vin till maten
– Efterrätt (händer faktiskt nästan aldrig när jag är på restaurang i Sverige)

Camera 14MP-9PC

5 saker jag saknar i min garderob
– En blå kavaj
– Ett par högklackade skor så over-the-top så jag typ aldrig kommer använda dem
– En skaterkjol som sitter helt perfekt
– Den ultimata partyklänningen
– En vit kappa (så opraktiskt men så snyggt)

5 saker som doftar underbart
– Doften som slår emot en när man öppnar ett nytt kaffepaket.
– Varma bullar
– Nyklippt gräs
– Röken från ett utblåst ljus
– Oset från kött man bryner.

IMG_3025

5 saker jag skrattar åt
– Mina egna skämt
– Riktigt genomtänkta och lyckade practical jokes
– Usla ordvitsar
– Folk som skrattar roligt eller hysteriskt
– Människor som gör/säger roliga saker utan att veta om det

5 saker som gör mig till mig
– Jag tycker om att bestämma
– Jag är rastlös, men därav väldigt energisk
– Jag skyddar de jag bryr mig om
– Jag är attans social
– Jag älskar äventyrIMG_3146

Do you Feel Good this Morning, or that it is a Morning to be Good on?

IMG_4123 Jag älskar mornar. Den tiden på dagen där jag har flest principer och rutiner. Jag älskar att avnjuta mitt morgonfika i lugn och ro. En kopp kaffe eller te i sällskap av en kaka eller en bit choklad medan jag genom mina dagliga bloggar och nyhetssidor uppdaterar mig själv på vad som har hänt medan jag sov. Ett litet tänt ljus gör ju saken bara ännu bättre.WIN_20150108_084615Att få denna lugna stund på morgonen betyder så mycket, även om det kräver att jag måste gå upp klockan sex för att få den tiden. Säkert helt oförståeligt för en morgontrött människa, men det behöver ju inte jag bry mig om så länge det är alldeles förståeligt för mig. Något jag mår bra av. God morgon på er!

And the Bells were Ringing Out for Christmas Day

IMG_3936 Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?IMG_3940 Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!IMG_3941 Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.IMG_3944 Och av Gemma  fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. IMG_3945 Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.IMG_3947 Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. IMG_3957 Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. IMG_3977 Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…IMG_3981 …där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.IMG_3976Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.IMG_3982 Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? IMG_3986Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.

No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”