Vi Skålar För En Midsommar Till

Glad Midsommar! Min absoluta favorithögtid är här. Inga krav på pynt, presenter eller att kyssa någon vid midnatt (några snapsar in på midsommar och allt detta kommer lätt av sig själv). Peaken på året för alla svenskar. Hemvändarhelgen för alla oss från Dalarna – midsommarens hemland. Där firandet pågår i tre-fyra dygn (mestadels för att alla byarna vill hålla i varsitt firande). Allt är fantastiskt denna helg.

Och var befinner jag då mig denna helg om inte på andra sidan jorden mitt i Perus midvinter. Inte ens en liten köttbulle i sikte (om man inte räknar grannens lilla tjocka hund). Det är i dessa stunder man tackar den teknologiska utvecklingen då min storebror placerade sin telefon vid bordet så att jag kunde vara med där hemma via videochatt. Mycket trevligt.

Så i all min nostalgi och hemlängtan under den första midsommaren i mitt liv som jag inte firar rotade jag fram lite bilder från de senaste åren av midsommarfirande.

 

Midsommar 2014: 

År 2014 befann jag mig också i ett annat land då jag bodde i USA. Men till skillnad från Peru har USA en hel del svenskt påbrå och man kan därför hitta flera stora midsommarfiranden över landet (tips är att googla ‘midsommarfirande i Battery Park, New York’).

Även i DC var det ett gäng svenskar som anordnade ett litet spektakel, vilket jag såklart drog med mina sydafrikanska (och en fransk) vänner på. I svensk anda hade jag bakat småkakor, gjort potatissallad samt köpt sill och knäckebröd på IKEA. Några amerikaner tog med sig friterad kyckling från KFC. Jag var inte nöjd.

I övrigt var det väldigt svenskt med lekar, midsommarstångsresning och dans. Det bästa var ändå när vi dansade runt stången och jag försökte översätta alla låtar för att mina vänner skulle förstå sammanhanget. Det får en att undra hur mycket droger som var inblandade under dessa låtskrivanden. Allt om detta firande kan ni läsa om här.

Men fira på riktigt fick jag göra iallafall. Jordgubbstårta och allt blev det. Woohoo.

 

Midsommar 2015

Året efter var jag åter på svensk mark och midsommarafton spenderades med mina vänner i goa Hälsingland där jag bodde under mina gymnasieår.

*Notera att jag bara var ut ur Dalarna för midsommarafton. Hemma i byn är det midsommardagen som är midsommars Top Gear.

Vi var ett gäng på 7-8 personer som alltid hängde ihop på gymnasiet, och midsommarafton har blivit lite av den dagen på året då vi alla försöker återförenas (tyvärr är det jag som lite bryter denna tradition då jag inte har dykt upp de senaste två midsomrarna. Storsint som jag är har jag dock övertalat dem att inte ställa in midsommar helt och hållet trots detta).

Anywho dessa återföreningar är alltid mycket lyckade och alltid sig lika trots mycket tid ifrån varandra.

Traditionen inkluderar att gå ner till sjön vid midnatt och bada. Jag har också infört en tradition att falla i skogen på vägen ner dit. Det är inte med flit.

Det var därför säkert inte heller min idé att gå på de farliga stenarna i vattnet. Eller….

Jag och våran alltid så fantastiska värdinna, Emelie.

 

Midsommar 2016

Tillbaka till samma sjö med samma människor. Favorit i repris med bättre outfit och färre bilder. Lika bra det.

 

Midsommar 2017

 

Då detta bara var en månad innan min flytt till Peru såg jag till att ordna mitt schema på mitt sommarjobb på ICA i Furudal så att jag skulle kunna fira ordentligt på lördagskvällen i ren Dala-anda. Därmed blev det inget Hälsingland detta år.

Att jobba på vårt lilla ICA Nära under midsommarhelgen är väldigt intressant på många sätt. Dels för att byns invånare dubblas under denna helg ty sommargäster. Dels för att alla byn bestämmer sig för att sista-minuten-handla på fredagen (what’s up with that?!). Dels för att vi under tre timmar har ett freakin’ spelmanslag som spelar musik i affären. Charmigt och originellt måste man ju säga trots att kunderna inte får plats och man efter ett kassapass under dessa tre timmar har lätt tinnitus resten av dagen.

Sen kommer lördagen då byn går samman och firar på dansbanan till stängning och därefter i närmsta loge tills natten tar slut på diverse sätt. Förra året stängdes festen av mig och mina två midsommarskumpaner, Sebbe och Jesper, då vi inte riktigt märkte att folk gick hem tills det bara var vi kvar vid sjusnåret. Då har man firat på rätt sätt.

Så med det hoppas jag att ni alla har en fin midsommar med dans, snaps, sill, färskpotatis och inte allt för mycket regn! Nästa år kommer jag tillbaka med revansch.

Vi Är Svenska Fans

Mycket fotboll nu. Men det är ju så passande just under fotbolls-VM.

Idag spelade Sverige sin första match, som i peruansk tid började klockan 7 på morgonen. Men när det är fotboll spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man kollar. En kaffe och en brownie och en alldeles för hög puls i 90 minuter gör att man blir pigg ganska fort.

Jag misstänker att ganska många svenskar kände såhär när domaren äntligen blåste av matchen. Så satans skönt med en vinst (också speciellt tråkigt att ha tre poäng när Tyskland har noll), speciellt då jag hade fasat den här matchen då vi historiskt är smått instabila mot sämre lag (”Vi behövde Zlatan…mot Färöarna!”).

Lär vi oss göra mål på andra chanser än från straffpunkten kan detta mästerskap till och med bli över förväntan. Ingen jinx i övrigt.

Jag måste även ge väldigt mycket cred till de svenska fansen som var på plats. Som man hör ständigt genom matchen, som utgör den gula väggen på läktaren, och som traditionsenligt nästan sjöng av sig stämbanden i sista raden av nationalsången. Det är som att varje stel svensk bär på en liten glad, patriotisk tornado djupt inuti som bara kan lockas fram av en landskamp. Väldigt fint tycker jag.

Blue Swedes and I’m Hooked on a Feeling

Äventyren i San Pedro fortsatte efter stygnborttagningen. Först vaknade vi upp på morgonen och mindes att vi kvällen innan hade bestämt oss för att göra tatueringar och att vi av en händelse hade träffat en tatuerare på klubben. Så vi gick och gjorde tatueringar.

Han som ägde studion tatuerade mig. Han hade lärt sig att tatuera när han satt i fängelse i Mexiko. I övrigt ser jag nu vilka torra armbågar jag hade. Jag borde smörja in dem oftare.

Från en sak till en annan. En sak med backpackervärlden är att man lätt stöter på samma folk lite här och där. Trots detta i bakhuvudet blev jag ändå ganska förvånad när detta hände just mig vår första kväll i San Pedro. Vi skulle på ett musikquiz på ett hostel, och när vi kliver in på baren är det ett gäng grabbar som jag tycker att jag känner igen som sitter där. Detta var tre svenska killar från Surahammar som jag hade festat med i Máncora två månader innan. Sjukt konstigt.

Så med ett gäng på 13 svenskar tänkte vi att det hade ju varit kul att ha lite svensk isolering och hyra ett hus en natt. Det gjorde vi (också det efter diskussion och research på klubben. Mycket hände på klubben). Kvällen efter satt vi plötsligt i en båt på väg till ett hus på andra sidan av Lago del Atitlán.

Det visade sig vara ett freakin’ lyxhus precis vid vattnet.

Ungefär 300 sovrum, jacuzzi, bar.. Allt man behöver. Bron på bilden var i övrigt väldigt brant på den andra sidan så när man skulle upp därför fick man ta ett rejält ninjaskutt.

Det var en sådan perfekt natt. Vi drack, spelade spel. tjabbade, skämtade och hade det allmänt så himla roligt. Inpå småtimmarna började även en grupp av oss att ha karaoke i ett av sovrummen där vi sjöng svenska klassiker och hoppade i sängarna.

Så höll vi på till soluppgången och strax efter somnade vi fem personer i en enda stor hög.

Ett så perfekt avslut på vistelsen i Guatemala och denna backpackingresa i sin helhet. Efter detta begav jag mig hemåt till Lima igen. En helt fantastisk och väldigt orealistisk sommar. Fråga mig om ett år och jag kanske kan sätta fler ord på det. Nu är det bara glädje.

It’s Spelled ABBA

Så där strosade man omkring på Cartagenas gator, och där, bland alla restauranger, identiska souvenirbutiker och överskattade märkesbutiker, var det plötsligt ett ställe som fångade alla mina sinnen. Det spelade ABBA och hette ABBA och allt vara ABBAsolut underbart.

Ja, ABBA är internationellt känt och att höra deras musik på diverse ställen var man än befinner sig är ju inte ovanligt. På bussen till skolan i Lima, på 5th Avenue i NYC, på ett pubquiz i Guatemala… Man hör dem. Men jag hade faktiskt inte förväntat mig att se en affär dedikerad till dem i Colombia. Det var oväntat.

Galleriet/Butiken i sig var ganska märklig. Jag vet inte riktigt vad det var. De hade affischer med hundar och konstiga citat.

Jag ser helst till att ABBA inte kopplas ihop med gospel på något sätt (40 människor som är klädda i blåa vatikansponsrade skynken och klappar händer för att dölja hur dödsönskande dålig musiken faktiskt är har aldrig varit på min topplista), och de har dessutom stavat Benny Anderssons namn fel där längst ner. Men, idén med denna skylt var ändå uppskattad.

Apropå ABBAsolut (ska börja säga så hela tiden från och med nu), hittade vi på en restaurang dessa flaskor som var – attans tusan – 3 liter stora. Där pratar vi fest! Fest med vodka och ABBA. Köttbullar serveras som snacks och så har vi ett drickspel där lagen ska sätta ihop en IKEA-stol så fort som möjligt. Kommer bli fantastiskt.

They Just Come Begging For More

IMG_4247 Idag bakade jag bullar! Varför då kan man ju fråga sig? Eller, nej det frågar man sig inte för man ifrågasätter ALDRIG bullar! Men idag fanns det iallafall en speciell anledning.

Ella har denna helg lite förskottsfirande av sin födelsedag med sina vänner och ska imorgon ha en brunch här hemma. Och då är det ju alldeles självklart att hon vill ha bullar på denna buffé (tror dock att hennes mamma var den som önskade det mest och såg denna brunch som en utmärkt ursäkt att fråga). Jojo, inte dröjde det länge förrän deras abstinens efter mina fantastiska bullar tog helt över deras koncentration och möjlighet till en vanlig livsstil. Då måste man ju ställa upp.IMG_4242 Traditionella kanelsnäckor var ju en självklarhet (ska man introducera ett gäng amerikanska tonåringar till svensk kultur måste man ju ta det från grunden. Men sedan kan jag ju inte låta bli att skoja till det lite och bestämde mig därför för att göra bullar med vaniljfyllning också. Vaniljfyllning gjord på det bästa sättet, nämligen…IMG_4243 ….av Ekströms Vaniljsåsmix! Har man en sådan till hands gör man ta mig tusan inte vaniljkräm från scratch! IMG_4248 Och så här fina blev bullarna. (Ja, det blev förstås fler än två av varje men det ser ju inte lika bra ut på bild)IMG_4249Kommer med största säkerhet göra sig bra på brunchbordet. Kanske ska jag hälla peppar på de första jag serverar så att jag får behålla resten för mig själv?

Expectations vs Reality

Så jag var lovad en snöstorm.

En så kallad ”blizzard” skulle dränka halva östkusten i snö sa de.

För några dagar sedan kom de snöblandat regn. ”AAAAAH! NU STARTAR UNDERGÅNGEN!” skrek Amerikanarna och åkte hem tidigt från jobbet, rustade upp med konserver och filtar och köpte tröjor och stövlar åt sina hundar.

Dagen efter var marken vit. ”AAAAAAH! VI ÄR INSNÖADE!” skrek Amerikanerna och i ren Jack Sparrow-stil sprang mot dörren för att se förödelsen utanför.

Utanför där marken sannerligen var täckt med snö. Hela 2 cm. Fast inte på vägen för den hade de redan hunnit salta.

Och solen sken och det var ca sådär 5 plusgrader.

Nej, men så att…eh…

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

IMG_4173 Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu.IMG_4170 Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart!IMG_4172 Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.IMG_4178Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”

Starting to Feel like Christmas

IMG_3873Imorgon är det alltså julafton. ingen speciell dag alls tycker amerikanerna. Såväl affärer som kontor öppna och så chili till middag (inget ont mot chli i övrigt). Nähä, nähä! Visst ska man ta seden dit man kommer, men någon måtta får det minsann vara. Speciellt när det kommer till julafton. Därför ska jag gå upp imorgon och se på Kalle Anka klockan nio (Jag kan ju inte se på det klockan tre och vara sex timmar efter alla andra) och öppna minst en julklapp. Jag har faktiskt en ganska så rejäl hög med julklappar från nära och kära både här i USA och i Sverige. Och så massor av fina julkort. Så snäll har jag varit.IMG_3863 Imorgon kväll är det sedan planerat att vi ska åka på julmiddag hos Joe’s familj, och vi ska bidra med några svenska delikatesser. Av någon dum anledning  ville jag prompt att en av dessa skulle vara julskinka. Jo visst, försök hitta en griljerad kokt skinka i en amerikansk mataffär och ni har och göra. Efter mycket letande fick det bli en rökt en. Ytterst annorlunda smak, men vad tusan. För det första har ju inte amerikanerna som ska äta den så mycket att jämföra med, och för det andra kan de ju inte göra så mycket åt saken. Fin blev den iallafall. Och en skinka på jul måste ju klassas som en julskinka, oavsett hur den är tillagad.IMG_3857 Sen gjorde jag några fler pepparkakor också. Denna gång blev de ganska så rejält mycket finare än häromdagen. Det tar sig.IMG_3859 Jag blev så självsäker så att jag gjorde några i form av de första bokstäverna i familjemedlemmarnas namn.IMG_3860 Och hängde i granen (kan ju verka underligt, men det är fint och luktar gott så varför inte?). Nu ska jag bara upp klockan sex på morgonen imorgon och göra köttbullar, för inte kan man bjuda på svenska delikatesser och inte inkludera köttbullar. Perfekt start på en julafton om ni frågar mig.

Christmas Yummy Stuff

IMG_3815  Ja, det var ju en förfärligt spännande och mystisk inläggstitel, men detta inlägg handlar iallafall om julgottis. Inte vilket julgottis som helst, utan det som jag och Ella gjorde här i veckan när hon kom hem från skolan. Självklart hade jag förberett köket med färdiga stationer för varje sak, utrustade med allt material vi behövde. Jul eller inte, inget måfå och tjafs i mitt kök inte.IMG_3812Ella fick bestämma i vilken ordning vi skulle göra godiset (Jo jo, kom inte och säg att jag bara är strikt). Hon valde sin allra favorit som jag har hört tjat om ända sedan jag anlände förra vintern: Knäck.IMG_3817Tomma formar.IMG_3818Fulla formar! IMG_3819 Nomnomnom. Ta mig tusan de bästa knäck jag någonsin har gjort. Inte ens speciellt mycket kladd i tillverkningen (får alltid ångest när det är dags att ha i smeten i formarna). Vi var ytterst nöjda.IMG_3821 Och med det självförtroendet gick vi vidare till Caramel- och mandelfudge. Resultat? Smakmässigt underbart och änglalikt på alla sätt. Konsistensmässigt…mindre lyckad resultat. Det blev mest smet. Tur då att jag och Ella har de mest fantastiska idéer. Hälften fick åka ner i knäckformar och förvaras i frysen för någorlunda fasthet, och den andra halvan fick bli till..wait for it…varm-choklad-blandning! Bara att värma tillsammans med mjölk. Supersött men så attans gott. Fanfar, applåder och flygvapnet för oss!IMG_3826 Sedan var det dags för pepparkakor!! IMG_3822 Ella visade sig ha en alldeles speciell talang för pepparkaksmakande. När hon till och med lyckades förflytta en formad som snöflinga från bakbordet till plåten utan att få den sne, ihoptryckt, utdragen eller några andra missöden började jag ana något form av fusk. IMG_3829Ellas pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt vackra.IMG_3824 Mina pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt… Öhm, ja. Man kan ju iallafall se att en av dem är en kanin.IMG_3828 Trots att vi åt ungefär hälften av degen (utan vilken vi inte skulle haft några pepparkakor överhuvudtaget vill jag påpeka medan ni torkar tårarna av skrattandet åt mina pepparkakor), fick vi ändå ihop en ganska så rejäl bunt.IMG_3832 När de hade svalnat var det dags för det roligaste: dekorering! Med smält vit choklad. Mums mums.IMG_3833Denna snögubbe blev vår favorit. Vilken glädjespridare! En sådan där livsnjutare som bara: ”Ja, jag må vara jätteful men jag är glad ändå.” Uppenbarligen vet han inte om sitt öde. Fast som ordspråket lyder; hellre uppäten än att bli gammal och slängas bort