I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

IMG_4181 Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap.IMG_4182 Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. IMG_4195 Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt.IMG_4187 Snart anlände resten och vi satte oss till bords.IMG_4186 Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte.IMG_4189 Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!IMG_4197Tre nöjda flickor.IMG_4196 Bästa bilden!IMG_4191 Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med…IMG_4205…en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

Hello Winter, My Old Friend

IMG_4110Så idag var marken täckt med snö för första gången den här vintern, vilket såklart innebar JÄTTEKAOS! Stäng alla skolor och kontor! Ut med alla polisbilar och militärer och ambulanser på vägarna! Fyll skafferiet och frysarna, för inte kan man ju gå ut i det här vädret! Igensnöade kommer vi bli allihop!

Och det är alltså i samma område som en stor del av USA’s så kallade ’elit’ och världsledare bor. Krig? Inga problem! Snö? Hm, nej tack. Bäst att stanna hemma.

För en som har vuxit upp i norra Dalarna är ju denna mängd snö inte sådär vidare speciellt mycket att oroa sig för. I min by tog man minsann sparken till jobbet eller skolan om varken bilar eller bussar kunde ta sig fram. Inte fick man ens vara inomhus på rasten, även om det så var minus 30 grader och hela skolgården var som en labyrint då snödjupet gick ovanför våra huvuden. Och självklart såg gympaläraren detta som ett ypperligt tillfälle att kryssa av längdskidor i läroplanen. Trauma…IMG_4112Allt detta försökte jag såklart förklara för alla stressade amerikaner jag träffade, men då de tillochmed blev chockade över det faktum att vi har lagar runt vinterdäck insåg jag att de kanske inte var helt mottagliga. De enda som riktigt verkade njuta av detta väder var alla hundar i området. Jag och min kompanjon beaglen Sally gav oss ut på en liten snöpromenad, och hon var så himla glad och skuttade omkring. Se där kan alla snöofober lära sig något.IMG_4115 Det enda jag kan tycka är lite halvt jobbigt med snö är att temperaturerna faller med den. Min kroppstemperatur ligger nog just nu på sisådär minus 10 skulle jag uppskatta. Undrar om Joe och Molly kommer märka att jag har höjt temperaturen inomhus till ungefär 100 grader fahrenheit?

Dressed in White and Candles in Her Hair

1520722_10152701867258778_1044920464494737915_n                       Förra veckan hade jag då Luciaframträdanden var och varannan dag då man här i USA inte nöjer sig med några enstaka framträdanden. Nej, även de små genuina traditioner kan bli ”big in the USA”. Dock klagade inte vi, då vi har haft så makalöst roligt. I söndags var det ändå dags för vårt sista framträdande, vilket skulle bli vid en fin kyrka mitt i Georgetown. 10847771_10152895599814246_5104621447252293381_n Trots att det var vårt sista framträdande (närapå samma sak som den sista måltiden), var alla glada och taggade.IMG_3760                            En glädje och taggande som jag och Maria valde att visa i en selfie. Lyckades ganska bra måste jag säga.10289839_10152895599684246_7401345845447633069_n             Vi sjöng upp och Kerstin hjälpte mig att sätta på broschen på min fina mantel. Hur fina är inte mantlarna förresten?! Alldeles hemsydda av Kerstin och två andra kvinnor. Handarbete bortom allt man lärde sig i syslöjd (för hur mycket lärde man sig där egentligen?)10482065_10152895599594246_7748175263347468650_n Jag hade både en speciell mantel och brosch. Jojo, visst för att jag är något alldeles extra som det är, men den egentliga anledningen till att jag fick så mycket uppmärksamhet just denna kväll var…10369585_10152895598539246_1234657482153795263_n

…för att jag var utnämnd Lucia! Kronan på och rösten uppvärmd kände jag mig så redo man kan bli.10857884_10152895599309246_5194056313856698078_n Några sista bilder innan det var dags.10392353_10152701867348778_2073070814557501193_n Och ut tågade vi.10482310_10152701867078778_911094067828978788_n 10850082_10152701867438778_6950687327133994881_n  Jag tog i för allt jag kunde, innan jag plötsligt insåg att jag stod två meter närmare publiken än resten av kören och gjorde alla en tjänst genom att sänka rösten en aning. 10849745_10152701867548778_4423187700700560648_n

I ledarposition med en hel arme bakom mig. Bra summering av mina framtidsambitioner.10868299_10205833173137112_2567018262768700666_nPrecis som under alla våra framträdanden var vi helt makalöst bra. Flera tårar i publiken (låt oss säga att det vara för att de tyckte det var vackert). 10846395_10152895601329246_5386938120172032995_n

Gulle Danielle var där och stöttade mig och gav mig dessutom blommor och choklad. En sann vän.IMG_3768 Då det var vårt sista framträdande tillsammans gick vi ut och dränkte våra sorger i en middag tillsammans.10404520_10152895760154246_1003538248700701503_n Söta Kerstin med en present hon fick av oss. Vilka ledare hon, Elisabeth och Steve har varit! Alldeles fantastiska.1499493_10152895760194246_3101149405774324157_n Skratt och trevligheter. Ett avslut precis såsom hela resan har varit.10428593_10152695646568778_2913824694365191968_n Visst känns det lite melankoliskt att allt är över, men det är med stor glädje jag ser tillbaka på denna upplevelse. Efter alla år av trauma från all högstadiedrama runt de attans Luciatågen, trodde jag aldrig att det kunde vara såhär roligt och givande. Där tjänade jag allt in några timmar hos terapeuten.

Other Family in New York

IMG_3160 Ja, Familjen från Sverige var alltså här och hälsade på och gav mig två helt fantastiska veckor! Mitt tidsperspektiv för detta år är superkonstigt och jag kan inte riktigt avgöra om det kändes som evigheter eller bara någon dag sedan jag kramade dem senast. Dock kan man ju aldrig veta om de skulle känna igen mig (åtta månader kan allt göra mycket, och nu när jag nyss hade varit hos frisören och allt) så jag och Sophia gjorde en stor skylt innan jag skulle hämta dem på flygplatsen för att de skulle se mig i folkvimlet. IMG_3161 Jag köpte också en ballong för att vara på den säkra sidan. Dock kände de igen mig (jag hade allt blivit lite orolig om de inte hade gjort det) och det var massor av glädje! IMG_3179 Några dagar fick de på sig att bli av med sin jetlag innan jag drog med dem till New York där vi spenderade en del av deras första vecka här. Som de hockeyfantaster de är gick vi såklart förbi Madison Square Garden. Mamma hoppades att Henrik Lundqvist skulle hänga omkring där men han hade tydligen viktigare saker för sig. Helt obegripligt.IMG_3170 Vi bodde mitt på Times Square vilket såklart gav upphov till kvällslig ”People Watching” ackompanjerat av milkshakes.IMG_3167Precis bredvid hotellet låg M&M’s World som var helt fantastiskt och där man kunde få sin personlighet beskriven i en M&M-smak.IMG_3174 En extra regnig dag besökte vi också Ground Zero (så passande).IMG_3176 Där man också kunde få nackspärr av att kika på det nya World Trade Center. Kan ju verka underligt att ersätta de gamla byggnaderna med något som är ännu lättare att träffa. Well, that’s the US.IMG_3177 Vi vandrade också omkring i Soho och West Village som jag känner mer och mer för varje besök i New York är mina favoritdelar av staden. IMG_3181Och såklart stod Empire State Building där så stadigt på sin plats. Väldigt fin miniresa innan jag fick visa Familjen hur fantastiskt Washington DC är.

All Family Business

anigif_enhanced-buzz-23092-1383863110-12

Ingen ordning på mitt bloggande inte. Jag menar, det enda jag har underhållit er med under de senaste dagarna (för jag förstår ju att all glädje i era liv är beroende av min blogg) är ett blogginlägg om en sådan världslig sak sak som genusperspektiv. Herregud, snart kommer man väl råka avslöja att man är feminist också. Nej, alldeles för politiskt har det blivit på sistone. Bäst att gå tillbaka till naiva ytliga jag igen.

Så, efter den lilla inledningen ska jag nu förklara att jag är väldigt glad idag. Anledningen till det (även om det hade varit trevligt med ingen speciell anledning utan att jag á la Hollywoodfilmer bara vaknade upp idag med ett leende på läpparna och stylat hår) är samma som till varför jag inte har bloggat de senaste dagarna. Idag, om 5 timmar närmare bestämt, kommer nämligen…993517_665551383460614_839754260_s i kollage …FAMILJEN!! Jajamen, efter 8 månader i USA ska jag äntligen få se dem igen! HURRA HURRA HURRA! ”Öh, öh, ha den äran!” ”Nej nej, dumsnut!”tumblr_lifppoMeMw1qf889jo1_400

Jag hoppas att de har med sig massor av svenskt godis som betalning för alla de förberedelser de kräver. Jag må älska dem över allt annat men något gott måste jag ju få ut av mitt slit. Nu ska jag bädda sängar och sjunga ”We are Family” så det hörs i hela området. Lator Alligator!