februari 5, 2015 danielasundinLeave a comment

People Discuss Politics, Equality, Justice, War… But What About Cookies?

Jag vet inte om det är en svensk grej eller om det är jag personligen, men för mig ska kakor vara krispiga. Jag menar, om man skulle öppna en burk bondkakor som visade sig vara sega, då rotar man ju genast igenom soporna efter kvittot från affären och beger sig sedan ner till ICA i full fart för att klaga. Eller om man nu bakar själv och kolasnittarna blir alldeles för sega. För att mormor då ska slippa skämmas för sitt barnbarns oduglighet åker man ju då hellre ner till ICA för att köpa en burk med (förhoppningsvis) krispiga kolasnittar och förklarar för mormor att man inte kunde baka själv (försök inte lura mormor att man har bakat de köpta kakorna. Tro mig, de kan sina kakor) för man hade ingen gaffel att räffla kolasnittarna med och man kan ju inte ha oräfflade kolasnittar.

Denna åsikt om kakors krispighet är ju då inte överensstämmande med amerikanernas. Nej, här ska deras ”cookies” inte bara vara sega, utan tillochmed mjuka. Gigantiska, tjocka och mjuka. Jag har ju svårt att klassa det som småkakor alltså. Det blir ju mer som en…platt…muffins…? Oavsett namnet är ju iallafall smaken oftast som en massage för smaklökarna, så igår bakade jag iallafall mjuka Chocolate Chip Cookies (läs: Chocolate Chip Flat Muffin) på ett särdeles amerikanskt vis efter detta recept. Mjuka och gigantiska och ytterst mumsiga. Så vackert för ögat så jag kunde tänka mig att rama in några.Så gott med ett glas mjölk eller kopp kaffe. Märkte dock att sådana mjuka kakor (platta muffins) bör man inte doppa i kaffet eller mjölken då de blir för mjuka och faller isär efter sisådär en hundradels sekund. Jojo, det är en konst det här med kakor.

februari 2, 2015 danielasundinLeave a comment

Friends and Food and Farewell

I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner. Mums! Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest. Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var. Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång. Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret! Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val… En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart! Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.

januari 19, 2015 danielasundinLeave a comment

I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap. Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt. Snart anlände resten och vi satte oss till bords. Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte. Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!Tre nöjda flickor. Bästa bilden! Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med……en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

januari 18, 2015 danielasundinLeave a comment

Favorite Links from this Week

Idag är det söndag (utifall ni inte visste det), det regnar och jag vaknade mycket tidigare än vad jag hade planerat. Utmärkt tillfälle att inte göra något produktivt överhuvudtaget. Bara ligga i sängen och låta min bästa vän Datorn förgylla min morgon med tv-serier, bloggar, artiklar och möjligheten till Skype med finaste Mamsen.

Bara för att jag är så attans givmild tänkte jag dela med mig av några av mina favoritlänkar från denna vecka. Jojo, ytterst exklusivt. No surprise, alla har med mat att göra.

En av mina favoritbloggar, the Londoner, delade med sig av detta recept på vad jag tror måste vara de mest fantastiska brunchburgare som någonsin satt sitt bröd på denna jord.

Något som kanske inte stärker ens aptit lika mycket är denna lista över den konstigaste nya snabbmaten från 2014.

När man efter den listan bara gråter över den skam som vissa av de rätterna drar över hela matkulturen, måste man ju bli påmind om lite riktig mat här i världen. Och inte finns det då någon mer riktig mat än Skandinavisk mat. Denna lista över 21 Skandinaviska rätter som alla borde testa ger ta mig tusan mer cravings än brunchburgaren. Sen att de med ’Skandinavisk’ menar 20 svenska rätter och en dansk. Well, synd Norge.

januari 16, 2015 danielasundinLeave a comment

I’ve Been Busy Busy Busy, Don’t Bother

Jag har inte bloggat nu på några dagar. Stackars er!! Nog för att jag värdesätter er något sånär, men det har sannerligen varit ett sabla sjå (är det någon annan än jag och de över 80 som använder det uttrycket?) med hundpassning, universitetsansökningar, krävande barn, middagar att laga… Ja, ni hör ju. Hur ska en stackars flicka hinna med?

Så istället för att gå igenom allting som ni har missat av mitt liv denna vecka (Såja, så glada behöver ni faktiskt inte bli), tar vi tre höjdpunkter istället. Bild ovan är tagen från en mysig lunch på Silver Diner med mina fantastiska Sydafrikaner. Bacon n Cheese Fries. Mums!

Ella blev äntligen av med sin räls-tandställning efter 5 år! Ytterst vackra tandsningar (mer eller mindre lyckat försök till ett gulligt namn för tänder.) fanns därunder. Och sist men inte minst (även om Sally är ganska så liten) en beagle i regnrock. Nu hoppas jag på en särdeles trevlig helg. Ja, till er också.

januari 8, 2015 countbysmilesLeave a comment

Another Different Kind of Meatballs (Whait…what?!)

Jo, det är faktiskt sant. Idag gjorde jag (på begäran bör jag kanske tillägga) ännu en slags köttbullar. Mina köttbullar i julas har uppenbarligen satt sina spår då jag nu tydligen verkar ha blivit utnämnd Första Köttbullemakare här i huset. Inte för att jag klagar över det. Matlagning är ju det bästa och att vara utnämnd nummer 1 (oavsett vad det gäller) är ju alltid uppskattat.

Dagens köttbullar var dock något alldeles speciellt, då de var gjorda på kycklingfärs och hade ost- och skinkfyllning. Receptet var inspirerat av Chicken Cordon Bleu, men jag fann det i en sådan där nyttighetsbok så istället för friterade var köttbullarna ugnsbakade. Det kan man ju gå med på, men när de börjar skriva om en gräddsås med minimjölk går det allt för långt. Jag hade tillochmed i en skvätt grädde. Hehe!För att ge nyttighetsboken lite uppskattning (framförallt för att receptet inkluderade smält ost) gjorde jag en sallad som så fint kan dekorera tallriken och få det att se sådär lite extra nyttigt ut. Dock, trots min alldeles lagom dos av sarkasm ska jag erkänna att smakerna i såväl mat och sallad var riktigt bra. Köttbullar fyllda med smält ost kan ju faktiskt inte bli fel, så jag får allt erkänna att detta recept inte var så dumt ändå. Bra jobbat nyttighetsboken! (dock kan vi aldrig veta hur det hade gått utan den där gräddskvätten)

januari 5, 2015 countbysmilesLeave a comment

A Different Kind of Meatball

Idag stod jag för middagen här i huset, och på menyn stod Italienska köttbullar i tomatsås och spagetti. Varför italienska köttbullar? Har de inte Scans som vanligt folk? Öhm..nej. Nej, inget Scan här inte, utan här blev det från scratch. Kände mig ytterst självsäker efter min stora köttbullesuccé i julas. bara att byta ut nejlika och kryddpeppar mot lite örter och olivolja så blir det så väldans exotiskt. Dock kan jag ju inte säga att det ser sådär värst aptitligt ut just på den här bilden. Men vänta bara! Lite stekning… …och ner i tomatsåsen så…ser det fortfarande inte så aptitligt ut nej… Okej, nytt försök. Lite bröd som tillbehör måste man ju ha! Ta ett bröd, dela i bitar (men skär för attans skull inte hela vägen igenom!), ha i massor av ost i klyftorna och dränk sedan i vitlökssmör. In i ugnen en stund… …och så voila! Sådärja, så ska det se ut.Och upplagd på en tallrik och med lite grönt lyckades jag även få en bild som gör hela rätten rättvisa (haha, rätt-visa!). Vackert och välsmakande. Alldeles perfekt helt enkelt. Tyckte resten av familjen också (ni ska veta att jag inte hyllar mig själv så pass för ingenting, även om man kanske kan tro det ibland) och alla köttbullar försvann. I matlagning är ju det vanligtvis en garanti för succé, om de nu inte satt och smygmatade hundarna under bordet. Oh well, vad jag inte vet skadas jag inte av.

januari 4, 2015 countbysmilesLeave a comment

New Year, Old Habits

Ikväll gick jag och Danielle ut för årets första restaurangbesök, vilket blev på…*trumvirvel*…The Cheesecake Factory! En sådan skräll! En riktig högoddsare.

Vi pratade, åt Nachos, pratade mer, åt cheesecake, och sedan pratade vi. Mitt i allt prat kom det fram att Danielle slutar jobba om två veckor. Då ska jag spela hymner och klä mig i svart (klär mig ju å andra sidan nästan jämt i svart).Vi bestämde oss för att inte tänka mer på det och åt cheesecake istället. Smaken för kvällen blev Kahlua Cocoa Coffee Cheesecake (bra jobbat med alliterationen i det namnet) Så nära vi som är under 21 kommer alkohol (säger vi för politisk korrekthets skull) här i USA. Och så visade Danielle att hon riktigt känner mig då hon, precis innan jag satte skeden i den vackra skapelsen, frågade om jag inte skulle ta en bild på den. Det är därför hon är min vän. Vem tusan ska påminna mig om bilder när hon åker?

Count by Smiles

Tagg: matblogg