An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

I Guess I’m Learning, So My Smile Still Stays On

Så jag har alltså inte bloggat på ett tag. Inte varit inne på bloggen överhuvudtaget faktiskt (inte ens för att läsa igenom gamla inlägg och beundra mig själv för min fantastiska förmåga av underhållning och berättarteknik). Anledning? För att låta sådär extra mystisk och intressant (har hört att många finner det attraktivt) kan jag säga att jag var tvungen att ta hand om lite saker i mitt liv och då jag inte riktigt var säker på vad jag gjorde eller var dessa omställningar skulle leda mig kändes det inte helt genomtänkt att dela med sig om detta till resten av världen (japp, 7 miljarder besökare har jag på min blogg. Nästan)

För att göra en lång historia kort (tro mig, den är låååååång), kan jag berätta att jag av många och komplicerade anledningar valde att flytta ut ur min världfamilj drygt en vecka innan det var planerat (dvs. då min resemånad börjar). Svårt beslut med en del konsekvenser, men samtidigt ett av mina bästa beslut under detta år, speciellt för mitt välmående.

Så för att ni inte ska känna er alltför överblivna och förglömda, ska jag ge er en liten uppdatering vad jag har haft för mig den senaste tiden som arbetslös och pliktfri strövare i USA.IMG_4344 - kopia– Jag började med att klippa mig, för det har jag sett att de gör i filmer när de är på flykt. Nej, jag skojar bara. Alltså om flykten. Jag lämnade faktiskt min värdfamilj helt legalt (notering för alla eventuella läsare från US authorities). Men klippte mig gjorde jag iallafall. Ett sista besök hos min favorit, Jade, på Bubbles. Jag ska ta mig tusan ta med mig henne till Sverige!

– Samma dag flyttade jag in hos min Area Director, Mara, och hennes familj där min finaste Gemma är aupair. Åh vad fint de tog hand om mig.

IMG_4347 – Danielle stöttade mig från Sydafrika både genom långa Skypesamtal och genom att skicka bilder på elefantfontäner. Hon känner mig allt.

– Under min vistelse tog Gemma och hennes svärmor med mig på massor av roliga saker. Katolska bibeldiskussioner på en militärbas till exempel. Japp…

– Fick i allmänhet göra massor av saker kopplade till den amerikanska militären, då Maras man är högt uppsatt militär och Gemma ska GIFTA SIG (också en lång historia, men hon är ta mig tusan FÖRLOVAD! Hon har EN RING PÅ SITT FINGER!) med en amerikan som är från en familj där varenda en är i militären och han själv är mitt i militärträning för tillfället. Jag började tillslut drömma om amerikanska flaggan och flygvapnet och honnör.

IMG_4360– Vi förberedde för Alla Hjärtans Dag med Gemmas värdbarn. Dekorering av kakor var det roligaste och godaste.IMG_4362– Efter några dagar lämnade jag militär-resorten och flyttade in hos mina favoritamerikaner, Kathleen med familj. Det som har blivit min extrafamilj under detta år och att komma till detta hus var nästan som att komma hem. En välbehövlig känsla.

– Dagarna här har till stor del bestått  av sena mornar, Toms underverk i köket a´la brunchbufféer och goda middagar, samt en enormt hög mysfaktor i allmänhet. Bättre än hotell.

Och nu är det bara en enda dag kvar tills min resemånad börjar. Nya som gamla områden ska bli invaderade innan jag säger adjö till detta land för den här gången. They all better prepare.

Expectations vs Reality

Så jag var lovad en snöstorm.

En så kallad ”blizzard” skulle dränka halva östkusten i snö sa de.

För några dagar sedan kom de snöblandat regn. ”AAAAAH! NU STARTAR UNDERGÅNGEN!” skrek Amerikanarna och åkte hem tidigt från jobbet, rustade upp med konserver och filtar och köpte tröjor och stövlar åt sina hundar.

Dagen efter var marken vit. ”AAAAAAH! VI ÄR INSNÖADE!” skrek Amerikanerna och i ren Jack Sparrow-stil sprang mot dörren för att se förödelsen utanför.

Utanför där marken sannerligen var täckt med snö. Hela 2 cm. Fast inte på vägen för den hade de redan hunnit salta.

Och solen sken och det var ca sådär 5 plusgrader.

Nej, men så att…eh…

I Shall Teach Them Everything They Need To Know

IMG_4220  Efter att ha varit i USA i nästan ett år nu kan man ju säga att jag klassas som en av de ‘erfarna’ AuPairerna i området. En sådan som får lära nya AuPairer det de behöver veta för att överleva i detta land. En position som får ledaren i mig att hoppa omkring av glädje som en groda på lustgas. Denna söndag fick jag en sådan möjlighet att introducera två AuPairer till saker som är makalöst viktiga. Typ brunch på Silver Diner.IMG_4218Mina små elever var Cecilia, som jag ju träffade förra söndagen också, och Angelique som anlände i Arlington i torsdags! Hon ska ta över i Danielles familj nu när Danielle åker hem till Sydafrika nästa vecka *snyft*. Och kan ni gissa var Angelique är ifrån? Just det, Sydafrika!  Vad ska hända när jag åker tillbaka till Sverige och inte har någon Sydafrikan i min närvaro? Huvaligen! IMG_4223 Första gången på en riktig diner för båda två alltså, och jag måste säga att deras frukostval visade på stor potential hos de små flickorna. Båda beställde in varsin stor milkshake (bra start!). Cecilia valde sedan pannkakor med banan, blåbär och choklad…IMG_4221…och Angelique åt morotskaka. De vet hur man gör ett bra första intryck på mig. Ytterst stolt.

IMG_4225

Efter långbrunch var Angelique tvungen att åka hem, men Cecilia var redo för ännu mer kunskap. Jag tog därför med henne på bio, närmare bestämt Paddington (om man nu ska se en film bör man ju välja en utbildande).IMG_4230Självfallet gick vi på bion i Courthouse där stolarna är justerbara så man kan ligga ner och kolla på film. Det borde vara alla människors rättighet att få upplysas om en sådan bioupplevelse och sedan tycka det är helt värdelöst att gå på en vanlig biograf. Man kan för tusan tillochmed sitta på raden längst fram utan att få nackspärr! Tvärtom insåg vi att det var ytterst bra platser när man fäller ner stolen så långt det går. Närapå IMAX. Se ni, inte bara spred jag min kunskap till andra denna dag, jag lärde mig också något. Jag är ju bra på det här med utlärning alltså.

I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

IMG_4181 Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap.IMG_4182 Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. IMG_4195 Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt.IMG_4187 Snart anlände resten och vi satte oss till bords.IMG_4186 Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte.IMG_4189 Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!IMG_4197Tre nöjda flickor.IMG_4196 Bästa bilden!IMG_4191 Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med…IMG_4205…en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

Hello Winter, My Old Friend

IMG_4110Så idag var marken täckt med snö för första gången den här vintern, vilket såklart innebar JÄTTEKAOS! Stäng alla skolor och kontor! Ut med alla polisbilar och militärer och ambulanser på vägarna! Fyll skafferiet och frysarna, för inte kan man ju gå ut i det här vädret! Igensnöade kommer vi bli allihop!

Och det är alltså i samma område som en stor del av USA’s så kallade ‘elit’ och världsledare bor. Krig? Inga problem! Snö? Hm, nej tack. Bäst att stanna hemma.

För en som har vuxit upp i norra Dalarna är ju denna mängd snö inte sådär vidare speciellt mycket att oroa sig för. I min by tog man minsann sparken till jobbet eller skolan om varken bilar eller bussar kunde ta sig fram. Inte fick man ens vara inomhus på rasten, även om det så var minus 30 grader och hela skolgården var som en labyrint då snödjupet gick ovanför våra huvuden. Och självklart såg gympaläraren detta som ett ypperligt tillfälle att kryssa av längdskidor i läroplanen. Trauma…IMG_4112Allt detta försökte jag såklart förklara för alla stressade amerikaner jag träffade, men då de tillochmed blev chockade över det faktum att vi har lagar runt vinterdäck insåg jag att de kanske inte var helt mottagliga. De enda som riktigt verkade njuta av detta väder var alla hundar i området. Jag och min kompanjon beaglen Sally gav oss ut på en liten snöpromenad, och hon var så himla glad och skuttade omkring. Se där kan alla snöofober lära sig något.IMG_4115 Det enda jag kan tycka är lite halvt jobbigt med snö är att temperaturerna faller med den. Min kroppstemperatur ligger nog just nu på sisådär minus 10 skulle jag uppskatta. Undrar om Joe och Molly kommer märka att jag har höjt temperaturen inomhus till ungefär 100 grader fahrenheit?

Meet Me In St Louis

IMG_4005Nej, jag orkar ta mig tusan inte skapa något kollage, så det får bli en liten fin rad (eller scroll…eller vad det nu heter på internetspråk) av bilder från resan till St Louis vi gjorde i mellandagarna. Något bland det bästa var att bara få komma in i Mollys föräldrars hus och känna lugnet. Mysfaktor hög. Som på droger.IMG_4007 Vi fick öppna julklappar igen. IMG_4025      Spenderade mycket tid med Ella och Sophias underbart söta (om än lite djävulska) kusin Hollan. Här under en sjal och gör fula grimaser.IMG_4033 En dag hade vi Musse Pigg-våfflor till frukost. IMG_3998  Vi gjorde även ett kärt återbesök på det fantastiska caféet La Chouquette (där det finns chokladskor!)IMG_4031 En dag gick vi och såg Into the Woods på en bio där man kunde beställa mat. En restaurangbio! (Tro mig, låter mer fantastiskt än vad det var. )IMG_4010 Blev även introducerad till St Louis-delikatessen Toasted Ravioli. Friterad ravioli. Låter ju inte sådär vidare lockande men usch så gott!IMG_4016En väldigt fin mellandagsresa (Hahaha, där var jag allt fyndig!) med fina återseenden och massor av mys.

Oh Jesus, Now Look what You’ve Done

IMG_3745 En annan sak som hände i söndags var det stora julpyntet. Det kan ju vara sådär alldeles fantastiskt mysigt, och det kan ju också bli ett sådär lite smått kaotiskt. Vi hade hittills inte haft speciellt mycket mer pynt än de som hade tagits fram i samband med mitt påtvingande av adventfirande (ytterst stolt). Det var nästan så att jag började tro att det inte skulle bli så mycket mer och att jag hade hamnat i en familj som riktigt skändar hela den amerikanska kulturen och dess rykte om julpynt. Men nu fick jag klart för mig att så inte var fallet. Helt plötsligt fylldes vardagsrummet av minst 20 lådor med julpynt och med en väldig fart åkte julstrumporna upp ovanför spisen. IMG_3748 Och lika plötsligt stod där en julgran. En JÄTTESTOR julgran! (Nej, det är inte bilden eller, förhoppningsvis, era ögon som är snea. Granen står ganska så rejält snett).IMG_3749 Kaoset var igång1 Alltifrån trassel i ljusslingorna till hundar som försöker bita av ens näsa.IMG_3759 Då klev Ella fram och styrde upp det hela (efter att ha räddat sin näsa ifrån Tucker). Girlanger sattes upp.IMG_3758 Nötknäppare ställdes fram (spritflaskorna i bakgrunden var faktiskt redan där även om man, med tanke på omständigheterna, skulle kunna tro att de togs fram i ren desperation)IMG_3751The Christmas Village var min favorit. Där vill jag bo. I en något större skala då kanske.IMG_3752 IMG_3754 IMG_3755 IMG_3756Och till sist var också granen färdigpyntad (dock fortfarande sne). Nu med allt pynt och både gran- och saffransdoft i huset infann sig julstämningen trots kaoset som var. Men är inte kaos också en del av julen så säg?

It’s Very Swedish

IMG_3663 Min lördag var sannerligen slitsam, men riktigt rolig. (Bäst hade det ju varit om jag hade sluppit den slitsamma delen, men en ska väl göra lite nytta också) Det var ju då dags för SWEAs svenska julmarknad på House of Sweden i Georgetown, och av någon ytterst oförklarlig och dum anledning hade jag erbjudit mig att hjälpa till. Klockan åtta på morgonen infann jag mig alltså tillsammans med Viveca (som förutom att vara en av ledarna för detta event också är med i mitt Luciatåg. Flitig kvinna!) på svenska ambassaden. Jag vet att jag har sagt det förut, men den har ta mig tusan det bästa läget av alla ambassader i DC. IMG_3667 För att få ännu mer sympati för min slitsamma prestation denna dag, vill jag bara förtydliga att jag från början bara hade erbjudit mig att hjälpa till med bokbordet. För att göra en lång historia kort (vilket jag tror de flesta uppskattar) fick jag i slutändan hjälpa till vid ALLA bord med alltifrån bärande, dekorerande, prismärkning och kontrollering av varor till uppläggning av småkakor. Ja, min makalösa mångsidighet och talang för det mesta syns väl för tydligt för mitt eget bästa. IMG_3666Klockan 11 öppnades dörrarna och in strömmade människor. Jojomen, det var faktiskt massvis med folk som trängdes och slogs för att inhandla svenskt hantverk à la Kosta Boda. Sådant som är alldeles för Norrmalm för oss IKEA-trogna men som  amerikaner finner ytterst exotiskt och som man kan lura i att gravlax inte är tillåtet att serveras på något annat än denna typ av fat från Sagaform för 400 kronor. Okej, måste medge att det var många fina saker. Dock skulle inte jag betala 10 dollar för en liten ulltomte som ser ut exakt som de man gjorde på julpysslet i skolan.IMG_3672  Som tur var hade de glögg som man kunde lugna nerverna med. Mums mums!IMG_3669 Svenska Skolan hade ett jättefestligt bord med lite nyttig information.IMG_3670 Nog för att det var mycket folk som slogs om ljusstakar, men en trappa ner sprang folk omkring som galningar. Varför då? För att det var där man kunde köpa mat.IMG_3671Hungriga amerikaner ska man allt akta sig för. Speciellt när de hamnar i närheten av prinsesstårta. IMG_3674 Jag hade ju önskat mig rödbetssallad och kurbits. Ingen rödbetssallad i syne (istället serverades köttbullarna med potatissallad. Får väl duga) men kurbits hittade jag allt! IMG_3676 När klockan blev sen eftermiddag var det dags för det som jag hade sett framemot hela dagen, Luciapremiär!

IMG_3675

Krans-selfie!10424350_10152622738241748_2527617461470722389_n Så tågade vi in.10846267_10152622742336748_4101460688439870740_n - kopia              Där är jag!10563219_10152681204983778_5835658557909949190_nÅh så roligt det var! Ingen trillade, pruttade (vad vi vet) eller svimmade och vi gjorde inga uppenbara misstag i sången. Mer lyckat än de flesta luciatåg alltså. Inte ett öga torrt. Jag och Viveca var också nära till tårar när vi efteråt märkte att alltför många inblandade hade övergett städningen av marknaden. Så ja, mycket senare på kvällen än vad vi hade räknat med lassade vi in den sista lådan i SWEAs förråd, och belönade då oss själva på the Cheesecake Factory. Inte helt dålig avslutning på en sådan intensiv, om än väldigt rolig, dag det inte.

Thanksgiving without Turkey is like Christmas without Gingerbread or Friday with no Two Pizzas,

IMG_3534 Nu förstår jag om ni är alldeles makalöst förskräckligt nyfikna på att höra hur det gick med vår 19-rätters-Thanksgiving-middag. Jo, det var allt nära att tidsschemat sprack och trots att det var en aningens kaos i köket när gästerna (i form av Joes föräldrar och syster med familj) anlände, lät vi oss inte brytas ner och allt blev mot alla odds färdigt i tid. IMG_3538 För att inte gästerna skulle svälta, eller vandra omkring i köket och störa medan de väntade på mat, serverades en välkomstdrink och ostron. Vem kan klaga över det liksom?IMG_3543Jag var sannerligen förväntansfull!10358749_10152816800109318_7275579115573124080_nTillslut skars den vackra (men kanske inte så glada) kalkonen upp…IMG_3540 …och blev startskottet för servering.IMG_3535Fy attans vilken god middag. En sak är klar efter min första traditionella Thanksgiving: jag skulle kunna äta denna ”stuffing” och tranbärschutney som Molly tillagade varje dag i resten av mitt liv.IMG_3547 Makalöst mätta var vi ändå inte så pass belåtna att vi inte kunde få i oss efterrätt, vilket såklart kom i form av paj! Vår Pecanpaj fick sällskap av en Tranbärs- och Äppelpaj som Joes syster Mary hade bakat.IMG_3548Och hon kom även med en pumpa- och chokladcheesecake som fick änglarna i magen att dansa vals. Attans bubblan vad gott allt var! Nu i efterhand kan jag dock säga att det finns en ännu bättre del med denna högtid än själva middagen: rester! Jag är ganska säker på att vi har en bit  av den där tranbärspajen kvar i kylen som ropar på mig precis just nu. Bäst att jag går och kikar efter.