An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

One Year in the United States

1922459_3968135339476_965684631_n

Idag var det alltså 1 år sedan jag reste till USA. ETT ÅR!! Bilden ovan är tagen innan avfärd från Arlanda för ETT ÅR SEDAN!! (och nu ska vi sluta använda CapsLock då det inte får se för oprofessionellt ut)

Kapitalismen, snabbmaten, ”the land of the free”, stjärnspäckade randiga flaggor, skyskrapor… Jag överlevde det alltihop. Men än har jag mycket äventyr kvar i detta land. Tro mig!

People Discuss Politics, Equality, Justice, War… But What About Cookies?

IMG_4284 Jag vet inte om det är en svensk grej eller om det är jag personligen, men för mig ska kakor vara krispiga. Jag menar, om man skulle öppna en burk bondkakor som visade sig vara sega, då rotar man ju genast igenom soporna efter kvittot från affären och beger sig sedan ner till ICA i full fart för att klaga. Eller om man nu bakar själv och kolasnittarna blir alldeles för sega. För att mormor då ska slippa skämmas för sitt barnbarns oduglighet åker man ju då hellre ner till ICA för att köpa en burk med (förhoppningsvis) krispiga kolasnittar och förklarar för mormor att man inte kunde baka själv (försök inte lura mormor att man har bakat de köpta kakorna. Tro mig, de kan sina kakor) för man hade ingen gaffel att räffla kolasnittarna med och man kan ju inte ha oräfflade kolasnittar.

Denna åsikt om kakors krispighet är ju då inte överensstämmande med amerikanernas. Nej, här ska deras ”cookies” inte bara vara sega, utan tillochmed mjuka. Gigantiska, tjocka och mjuka. Jag har ju svårt att klassa det som småkakor alltså. Det blir ju mer som en…platt…muffins…? IMG_4287 Oavsett namnet är ju iallafall smaken oftast som en massage för smaklökarna, så igår bakade jag iallafall mjuka Chocolate Chip Cookies (läs: Chocolate Chip Flat Muffin) på ett särdeles amerikanskt vis efter detta recept. Mjuka och gigantiska och ytterst mumsiga.IMG_4288 Så vackert för ögat så jag kunde tänka mig att rama in några.IMG_4281Så gott med ett glas mjölk eller kopp kaffe. Märkte dock att sådana mjuka kakor (platta muffins) bör man inte doppa i kaffet eller mjölken då de blir för mjuka och faller isär efter sisådär en hundradels sekund. Jojo, det är en konst det här med kakor.

Expectations vs Reality

Så jag var lovad en snöstorm.

En så kallad ”blizzard” skulle dränka halva östkusten i snö sa de.

För några dagar sedan kom de snöblandat regn. ”AAAAAH! NU STARTAR UNDERGÅNGEN!” skrek Amerikanarna och åkte hem tidigt från jobbet, rustade upp med konserver och filtar och köpte tröjor och stövlar åt sina hundar.

Dagen efter var marken vit. ”AAAAAAH! VI ÄR INSNÖADE!” skrek Amerikanerna och i ren Jack Sparrow-stil sprang mot dörren för att se förödelsen utanför.

Utanför där marken sannerligen var täckt med snö. Hela 2 cm. Fast inte på vägen för den hade de redan hunnit salta.

Och solen sken och det var ca sådär 5 plusgrader.

Nej, men så att…eh…

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

IMG_4173 Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu.IMG_4170 Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart!IMG_4172 Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.IMG_4178Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

Hello Winter, My Old Friend

IMG_4110Så idag var marken täckt med snö för första gången den här vintern, vilket såklart innebar JÄTTEKAOS! Stäng alla skolor och kontor! Ut med alla polisbilar och militärer och ambulanser på vägarna! Fyll skafferiet och frysarna, för inte kan man ju gå ut i det här vädret! Igensnöade kommer vi bli allihop!

Och det är alltså i samma område som en stor del av USA’s så kallade ‘elit’ och världsledare bor. Krig? Inga problem! Snö? Hm, nej tack. Bäst att stanna hemma.

För en som har vuxit upp i norra Dalarna är ju denna mängd snö inte sådär vidare speciellt mycket att oroa sig för. I min by tog man minsann sparken till jobbet eller skolan om varken bilar eller bussar kunde ta sig fram. Inte fick man ens vara inomhus på rasten, även om det så var minus 30 grader och hela skolgården var som en labyrint då snödjupet gick ovanför våra huvuden. Och självklart såg gympaläraren detta som ett ypperligt tillfälle att kryssa av längdskidor i läroplanen. Trauma…IMG_4112Allt detta försökte jag såklart förklara för alla stressade amerikaner jag träffade, men då de tillochmed blev chockade över det faktum att vi har lagar runt vinterdäck insåg jag att de kanske inte var helt mottagliga. De enda som riktigt verkade njuta av detta väder var alla hundar i området. Jag och min kompanjon beaglen Sally gav oss ut på en liten snöpromenad, och hon var så himla glad och skuttade omkring. Se där kan alla snöofober lära sig något.IMG_4115 Det enda jag kan tycka är lite halvt jobbigt med snö är att temperaturerna faller med den. Min kroppstemperatur ligger nog just nu på sisådär minus 10 skulle jag uppskatta. Undrar om Joe och Molly kommer märka att jag har höjt temperaturen inomhus till ungefär 100 grader fahrenheit?

No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”

Starting to Feel like Christmas

IMG_3873Imorgon är det alltså julafton. ingen speciell dag alls tycker amerikanerna. Såväl affärer som kontor öppna och så chili till middag (inget ont mot chli i övrigt). Nähä, nähä! Visst ska man ta seden dit man kommer, men någon måtta får det minsann vara. Speciellt när det kommer till julafton. Därför ska jag gå upp imorgon och se på Kalle Anka klockan nio (Jag kan ju inte se på det klockan tre och vara sex timmar efter alla andra) och öppna minst en julklapp. Jag har faktiskt en ganska så rejäl hög med julklappar från nära och kära både här i USA och i Sverige. Och så massor av fina julkort. Så snäll har jag varit.IMG_3863 Imorgon kväll är det sedan planerat att vi ska åka på julmiddag hos Joe’s familj, och vi ska bidra med några svenska delikatesser. Av någon dum anledning  ville jag prompt att en av dessa skulle vara julskinka. Jo visst, försök hitta en griljerad kokt skinka i en amerikansk mataffär och ni har och göra. Efter mycket letande fick det bli en rökt en. Ytterst annorlunda smak, men vad tusan. För det första har ju inte amerikanerna som ska äta den så mycket att jämföra med, och för det andra kan de ju inte göra så mycket åt saken. Fin blev den iallafall. Och en skinka på jul måste ju klassas som en julskinka, oavsett hur den är tillagad.IMG_3857 Sen gjorde jag några fler pepparkakor också. Denna gång blev de ganska så rejält mycket finare än häromdagen. Det tar sig.IMG_3859 Jag blev så självsäker så att jag gjorde några i form av de första bokstäverna i familjemedlemmarnas namn.IMG_3860 Och hängde i granen (kan ju verka underligt, men det är fint och luktar gott så varför inte?). Nu ska jag bara upp klockan sex på morgonen imorgon och göra köttbullar, för inte kan man bjuda på svenska delikatesser och inte inkludera köttbullar. Perfekt start på en julafton om ni frågar mig.

Christmas Yummy Stuff

IMG_3815  Ja, det var ju en förfärligt spännande och mystisk inläggstitel, men detta inlägg handlar iallafall om julgottis. Inte vilket julgottis som helst, utan det som jag och Ella gjorde här i veckan när hon kom hem från skolan. Självklart hade jag förberett köket med färdiga stationer för varje sak, utrustade med allt material vi behövde. Jul eller inte, inget måfå och tjafs i mitt kök inte.IMG_3812Ella fick bestämma i vilken ordning vi skulle göra godiset (Jo jo, kom inte och säg att jag bara är strikt). Hon valde sin allra favorit som jag har hört tjat om ända sedan jag anlände förra vintern: Knäck.IMG_3817Tomma formar.IMG_3818Fulla formar! IMG_3819 Nomnomnom. Ta mig tusan de bästa knäck jag någonsin har gjort. Inte ens speciellt mycket kladd i tillverkningen (får alltid ångest när det är dags att ha i smeten i formarna). Vi var ytterst nöjda.IMG_3821 Och med det självförtroendet gick vi vidare till Caramel- och mandelfudge. Resultat? Smakmässigt underbart och änglalikt på alla sätt. Konsistensmässigt…mindre lyckad resultat. Det blev mest smet. Tur då att jag och Ella har de mest fantastiska idéer. Hälften fick åka ner i knäckformar och förvaras i frysen för någorlunda fasthet, och den andra halvan fick bli till..wait for it…varm-choklad-blandning! Bara att värma tillsammans med mjölk. Supersött men så attans gott. Fanfar, applåder och flygvapnet för oss!IMG_3826 Sedan var det dags för pepparkakor!! IMG_3822 Ella visade sig ha en alldeles speciell talang för pepparkaksmakande. När hon till och med lyckades förflytta en formad som snöflinga från bakbordet till plåten utan att få den sne, ihoptryckt, utdragen eller några andra missöden började jag ana något form av fusk. IMG_3829Ellas pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt vackra.IMG_3824 Mina pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt… Öhm, ja. Man kan ju iallafall se att en av dem är en kanin.IMG_3828 Trots att vi åt ungefär hälften av degen (utan vilken vi inte skulle haft några pepparkakor överhuvudtaget vill jag påpeka medan ni torkar tårarna av skrattandet åt mina pepparkakor), fick vi ändå ihop en ganska så rejäl bunt.IMG_3832 När de hade svalnat var det dags för det roligaste: dekorering! Med smält vit choklad. Mums mums.IMG_3833Denna snögubbe blev vår favorit. Vilken glädjespridare! En sådan där livsnjutare som bara: ”Ja, jag må vara jätteful men jag är glad ändå.” Uppenbarligen vet han inte om sitt öde. Fast som ordspråket lyder; hellre uppäten än att bli gammal och slängas bort

Next Year I Shall Hide the Dough in my Brother’s Socks Instead

IMG_3802 Idag hade jag och Ella en julgottis-makar-dag (försök säga det snabbt sju gånger), och därför gjorde jag igår en pepparkaksdeg. Ingen Skogaholm (degen, inte limpan även om det allt skulle sitta fint det också) här inte utan man måste ju lära de amerikanska barnen lite traditionell handkraft. Med mina pepparkakskryddor från Santa Maria i högsta hugg gjorde jag en rejäl sats deg från scratch. Först sirap, socker, MASSOR av smör och kryddorna.IMG_3804 Tänk denna sirapsblandning som topping på vaniljglass. Mumsigt mumsigt!  IMG_3808 Sen i med mjölet och blanda blanda blanda och skapa ett fint swirl för att få en riktigt bloggmässig bild. När allt mjöl är i måste man sedan googla i fem minuter för att se om degen ska vara så lös. Och det ska den. Man ställer här bara in smeten i kylen och nästa dag…IMG_3811  …tadaa! Alldeles perfekt konsistens (märkligt…) Och så smaken. HerreLennon så underbart! Konstigt att det alltid slutar med att man inte får så  många färdiga kakor som man trodde från början.