I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner.
Mums!
Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest.
Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var.
Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång.
Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret!
Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val…
En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart!
Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).
Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. 
Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.
Tagg: fblbloggers
Happy Birthday Little Brother!!
Idag fyller min fantastiska lillebror 13 år! HURRA! Du är för mig som en snitch till en sökare, som sockor för Dobby, som rädsla för en Dementor, som böcker för Hermione, som en Weasley-tröja på julafton, som Fred var för George…
Ha en alldeles magisk födelsedag bästa du! Mischief Managed (Haha, skojar bara. Det har bara börjat)
I Shall Teach Them Everything They Need To Know
Efter att ha varit i USA i nästan ett år nu kan man ju säga att jag klassas som en av de ’erfarna’ AuPairerna i området. En sådan som får lära nya AuPairer det de behöver veta för att överleva i detta land. En position som får ledaren i mig att hoppa omkring av glädje som en groda på lustgas. Denna söndag fick jag en sådan möjlighet att introducera två AuPairer till saker som är makalöst viktiga. Typ brunch på Silver Diner.
Mina små elever var Cecilia, som jag ju träffade förra söndagen också, och Angelique som anlände i Arlington i torsdags! Hon ska ta över i Danielles familj nu när Danielle åker hem till Sydafrika nästa vecka *snyft*. Och kan ni gissa var Angelique är ifrån? Just det, Sydafrika! Vad ska hända när jag åker tillbaka till Sverige och inte har någon Sydafrikan i min närvaro? Huvaligen! 
Första gången på en riktig diner för båda två alltså, och jag måste säga att deras frukostval visade på stor potential hos de små flickorna. Båda beställde in varsin stor milkshake (bra start!). Cecilia valde sedan pannkakor med banan, blåbär och choklad…
…och Angelique åt morotskaka. De vet hur man gör ett bra första intryck på mig. Ytterst stolt.
Efter långbrunch var Angelique tvungen att åka hem, men Cecilia var redo för ännu mer kunskap. Jag tog därför med henne på bio, närmare bestämt Paddington (om man nu ska se en film bör man ju välja en utbildande).
Självfallet gick vi på bion i Courthouse där stolarna är justerbara så man kan ligga ner och kolla på film. Det borde vara alla människors rättighet att få upplysas om en sådan bioupplevelse och sedan tycka det är helt värdelöst att gå på en vanlig biograf. Man kan för tusan tillochmed sitta på raden längst fram utan att få nackspärr! Tvärtom insåg vi att det var ytterst bra platser när man fäller ner stolen så långt det går. Närapå IMAX. Se ni, inte bara spred jag min kunskap till andra denna dag, jag lärde mig också något. Jag är ju bra på det här med utlärning alltså.
5 Things
5 saker jag brukar säga
– Ytterst
– Oh Gosh
– Really
– Sannerligen
– Yay
5 saker jag brukar drömma om
– Att jag är tillsammans med någon i One Direction
– Att jag vill springa men är för tung för att röra mig snabbt
– Att jag måste gömma mig för något/någon
– Kyssar
– Att jag har glömt något viktigt
5 saker jag älskar att göra
– Gå på fester där det är den perfekta balansen mellan gamla vänner och nya människor.
– Spendera så lång tid på ett café så man måste köpa fika flera gånger.
– Att hänga i vardagsrummet med Familjen efter en fantastisk middag
– Skriva skriva skriva (berättelser, artiklar, blogginlägg…)
– Ge spontana presenter
5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
– Resa till ett land jag aldrig har varit förut
– Få gosa med en elefant
– Bli antagen till universitet
– Att jag faktiskt blir tillsammans/bästa kompis med någon i One Direction (Taylor Swift som vän går också bra)
– Massor av nätter där man inte går hem förrän på morgonen.
5 saker jag beställer utomlands
– Drinkar jag aldrig har provat
– De mest galna sakerna på Starbucks (Innan jag flyttade till USA och Starbucks plötsligt fanns överallt)
– Frukostar stereotypiska för just det landet (croissant i Frankrike, ”full-English” i England…)
– Vin till maten
– Efterrätt (händer faktiskt nästan aldrig när jag är på restaurang i Sverige)
5 saker jag saknar i min garderob
– En blå kavaj
– Ett par högklackade skor så over-the-top så jag typ aldrig kommer använda dem
– En skaterkjol som sitter helt perfekt
– Den ultimata partyklänningen
– En vit kappa (så opraktiskt men så snyggt)
5 saker som doftar underbart
– Doften som slår emot en när man öppnar ett nytt kaffepaket.
– Varma bullar
– Nyklippt gräs
– Röken från ett utblåst ljus
– Oset från kött man bryner.
5 saker jag skrattar åt
– Mina egna skämt
– Riktigt genomtänkta och lyckade practical jokes
– Usla ordvitsar
– Folk som skrattar roligt eller hysteriskt
– Människor som gör/säger roliga saker utan att veta om det
5 saker som gör mig till mig
– Jag tycker om att bestämma
– Jag är rastlös, men därav väldigt energisk
– Jag skyddar de jag bryr mig om
– Jag är attans social
– Jag älskar äventyr
All is Quiet on New Year’s Day
Firandet av Nyårsafton började hemma hos oss då min värdfamilj igår även var värdar för ett New Years dinner party. Hela dagen åkte jag och Molly runt i Arlington och köpte mat. Så mycket mat så att jag bestämt tror att Joe ångrade valet att ha fest. Eller valet att låta Molly handla. Kanske lite av båda.
Jaja, fest blev det iallafall. Och av någon alldeles oförklarlig och förfärlig anledning insåg jag till min förskräckelse denna morgon att jag inte tog några bilder överhuvudtaget! Vad hände där liksom? Så därför ska jag nu istället beskriva de motiv som bilderna troligtvis skulle haft. En fin grupp människor på sisådär 10 vuxna och 8 barn (den lite mindre finare delen av gruppen). De var mer eller mindre uppklädda. Och så mat. MASSOR av mat. Allt från ostar och sallad till en fin fin Bouillabaisse (ha,tänk att jag stavade det där rätt!) 
När klockan började närma sig 11 skulle Molly och Joe och ett annat par iväg till en bar för att fira tolvslaget. Jag och Danielle ville inte gå på bar. Nej, vi tog en påse choklad i handen, gick istället hem till henne, poppade popcorn och satte oss i hennes rum och kollade på film. Aaaah, nu blir väl mina föräldrar alldeles förskräckta över mitt vilda beteende. ”Huvaligen vad dagens ungdom går till överdrift!” Jo, jag och Danielle kände själva att vi var nära på att gå över gränsen. Snart blir vi väl både alkoholister och drogmissbrukare.
Vi tog iallafall en sista 2014-selfie.
När klockan slog tolv förvandlades Abby till en demonhund.
Och så en första 2015-selfie. Whoop whoop! Gott nytt år igen!
You Don’t Have to Put on that Red Light
Medan jag försöker komma på något så enkelt som hur man skapar kollage på min dator, så att jag kan visa fler bilder från mitt julfirande, kan jag ju börja med att dela med mig av bilder av årets juldagsoutfit.
Köpt speciellt för juldagen. Älskade färgen så mycket så jag kunde inte motstå. Alldeles tomteröd. Bonus är att materialet är i stretch så jag var utrustad för juldagens alla måltider. Sen fick såklart det nya söta halsbandet från finaste storebror göra outfiten komplett. Och alla andra outfits sedan dess.
Happy Xmas, as John Lennon would have said it
GOD JUL!!! Whiiiihooo, äntligen är den här!! Påminnelse: i USA firar man på juldagen. Dum idé. Jag dränker de sorgerna i godis (har fått så galet mycket godis i jul så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Mitt rum är som rena Willy Wonka’s chokladfabrik) och går vidare med mitt liv. Såhär såg det ut klockan sju denna juldagsmorgon när vi alla samlades i vardagsrummet för att öppna julklappar framför A Christmas Carol på tv:n. 
Jag fick också många fina julklappar av såväl värdfamilj som Familjen i Sverige som vänner i USA som… Jag är älskad av så många.
Ska berätta mer om mitt julfirande senare, vare sig ni ber om det eller inte. För stunden är här en julaftonsselfie från mig och Tucker. God Jul allihop! <3
Not that I Expect (but Maybe Hope) to become Famous or Anything…
Okej, jag må ha uttalat mig några gånger att jag hatar reklam. Och visst, ni må kalla mig för en hycklare. Men nu ska jag iallafall göra lite reklam för mig själv. (Jag måste få lite cred för att jag varnar er innan)
Denna blogg finns då att finna på lite fler sidor, och då ni som läser denna troligtvis förhoppningsvis finner den lite sådär någorlunda intressant, är ju denna reklam inte helt malplacerad.
Första sidan är då på Bloglovin. För er som inte känner till denna sida kan jag berätta att det är som en alldeles fantastisk databas där man kan hålla koll på alla bloggar man följer och därmed slipper ha ett överfullt bokmärkesfält. Bra idé. Så där får ni gärna följa mig så att ni inte missar ett enda av mina fantastiska inlägg.
Den andra sidan är Blogglista.se, där man också kan upptäcka nya bloggar att läsa i olika kategorier. Jag har ju då min blogg under kategorien ”Allmänt” då jag inte har en aning vad jag skulle klassificera min blogg som. Den som har ett bra svar på den frågan ska jag skicka kakor till.
Nu är reklamen slut. Mer än SVT på julafton, mindre än tv4.
Dressed in White and Candles in Her Hair
Förra veckan hade jag då Luciaframträdanden var och varannan dag då man här i USA inte nöjer sig med några enstaka framträdanden. Nej, även de små genuina traditioner kan bli ”big in the USA”. Dock klagade inte vi, då vi har haft så makalöst roligt. I söndags var det ändå dags för vårt sista framträdande, vilket skulle bli vid en fin kyrka mitt i Georgetown. 
Trots att det var vårt sista framträdande (närapå samma sak som den sista måltiden), var alla glada och taggade.
En glädje och taggande som jag och Maria valde att visa i en selfie. Lyckades ganska bra måste jag säga.
Vi sjöng upp och Kerstin hjälpte mig att sätta på broschen på min fina mantel. Hur fina är inte mantlarna förresten?! Alldeles hemsydda av Kerstin och två andra kvinnor. Handarbete bortom allt man lärde sig i syslöjd (för hur mycket lärde man sig där egentligen?)
Jag hade både en speciell mantel och brosch. Jojo, visst för att jag är något alldeles extra som det är, men den egentliga anledningen till att jag fick så mycket uppmärksamhet just denna kväll var…
…för att jag var utnämnd Lucia! Kronan på och rösten uppvärmd kände jag mig så redo man kan bli.
Några sista bilder innan det var dags.
Och ut tågade vi.
Jag tog i för allt jag kunde, innan jag plötsligt insåg att jag stod två meter närmare publiken än resten av kören och gjorde alla en tjänst genom att sänka rösten en aning. 
I ledarposition med en hel arme bakom mig. Bra summering av mina framtidsambitioner.
Precis som under alla våra framträdanden var vi helt makalöst bra. Flera tårar i publiken (låt oss säga att det vara för att de tyckte det var vackert). 
Gulle Danielle var där och stöttade mig och gav mig dessutom blommor och choklad. En sann vän.
Då det var vårt sista framträdande tillsammans gick vi ut och dränkte våra sorger i en middag tillsammans.
Söta Kerstin med en present hon fick av oss. Vilka ledare hon, Elisabeth och Steve har varit! Alldeles fantastiska.
Skratt och trevligheter. Ett avslut precis såsom hela resan har varit.
Visst känns det lite melankoliskt att allt är över, men det är med stor glädje jag ser tillbaka på denna upplevelse. Efter alla år av trauma från all högstadiedrama runt de attans Luciatågen, trodde jag aldrig att det kunde vara såhär roligt och givande. Där tjänade jag allt in några timmar hos terapeuten.
Oh Jesus, Now Look what You’ve Done
En annan sak som hände i söndags var det stora julpyntet. Det kan ju vara sådär alldeles fantastiskt mysigt, och det kan ju också bli ett sådär lite smått kaotiskt. Vi hade hittills inte haft speciellt mycket mer pynt än de som hade tagits fram i samband med mitt påtvingande av adventfirande (ytterst stolt). Det var nästan så att jag började tro att det inte skulle bli så mycket mer och att jag hade hamnat i en familj som riktigt skändar hela den amerikanska kulturen och dess rykte om julpynt. Men nu fick jag klart för mig att så inte var fallet. Helt plötsligt fylldes vardagsrummet av minst 20 lådor med julpynt och med en väldig fart åkte julstrumporna upp ovanför spisen. 
Och lika plötsligt stod där en julgran. En JÄTTESTOR julgran! (Nej, det är inte bilden eller, förhoppningsvis, era ögon som är snea. Granen står ganska så rejält snett).
Kaoset var igång1 Alltifrån trassel i ljusslingorna till hundar som försöker bita av ens näsa.
Då klev Ella fram och styrde upp det hela (efter att ha räddat sin näsa ifrån Tucker). Girlanger sattes upp.
Nötknäppare ställdes fram (spritflaskorna i bakgrunden var faktiskt redan där även om man, med tanke på omständigheterna, skulle kunna tro att de togs fram i ren desperation)
The Christmas Village var min favorit. Där vill jag bo. I en något större skala då kanske.
Och till sist var också granen färdigpyntad (dock fortfarande sne). Nu med allt pynt och både gran- och saffransdoft i huset infann sig julstämningen trots kaoset som var. Men är inte kaos också en del av julen så säg?