Vi Skålar För En Midsommar Till

Glad Midsommar! Min absoluta favorithögtid är här. Inga krav på pynt, presenter eller att kyssa någon vid midnatt (några snapsar in på midsommar och allt detta kommer lätt av sig själv). Peaken på året för alla svenskar. Hemvändarhelgen för alla oss från Dalarna – midsommarens hemland. Där firandet pågår i tre-fyra dygn (mestadels för att alla byarna vill hålla i varsitt firande). Allt är fantastiskt denna helg.

Och var befinner jag då mig denna helg om inte på andra sidan jorden mitt i Perus midvinter. Inte ens en liten köttbulle i sikte (om man inte räknar grannens lilla tjocka hund). Det är i dessa stunder man tackar den teknologiska utvecklingen då min storebror placerade sin telefon vid bordet så att jag kunde vara med där hemma via videochatt. Mycket trevligt.

Så i all min nostalgi och hemlängtan under den första midsommaren i mitt liv som jag inte firar rotade jag fram lite bilder från de senaste åren av midsommarfirande.

 

Midsommar 2014: 

År 2014 befann jag mig också i ett annat land då jag bodde i USA. Men till skillnad från Peru har USA en hel del svenskt påbrå och man kan därför hitta flera stora midsommarfiranden över landet (tips är att googla ‘midsommarfirande i Battery Park, New York’).

Även i DC var det ett gäng svenskar som anordnade ett litet spektakel, vilket jag såklart drog med mina sydafrikanska (och en fransk) vänner på. I svensk anda hade jag bakat småkakor, gjort potatissallad samt köpt sill och knäckebröd på IKEA. Några amerikaner tog med sig friterad kyckling från KFC. Jag var inte nöjd.

I övrigt var det väldigt svenskt med lekar, midsommarstångsresning och dans. Det bästa var ändå när vi dansade runt stången och jag försökte översätta alla låtar för att mina vänner skulle förstå sammanhanget. Det får en att undra hur mycket droger som var inblandade under dessa låtskrivanden. Allt om detta firande kan ni läsa om här.

Men fira på riktigt fick jag göra iallafall. Jordgubbstårta och allt blev det. Woohoo.

 

Midsommar 2015

Året efter var jag åter på svensk mark och midsommarafton spenderades med mina vänner i goa Hälsingland där jag bodde under mina gymnasieår.

*Notera att jag bara var ut ur Dalarna för midsommarafton. Hemma i byn är det midsommardagen som är midsommars Top Gear.

Vi var ett gäng på 7-8 personer som alltid hängde ihop på gymnasiet, och midsommarafton har blivit lite av den dagen på året då vi alla försöker återförenas (tyvärr är det jag som lite bryter denna tradition då jag inte har dykt upp de senaste två midsomrarna. Storsint som jag är har jag dock övertalat dem att inte ställa in midsommar helt och hållet trots detta).

Anywho dessa återföreningar är alltid mycket lyckade och alltid sig lika trots mycket tid ifrån varandra.

Traditionen inkluderar att gå ner till sjön vid midnatt och bada. Jag har också infört en tradition att falla i skogen på vägen ner dit. Det är inte med flit.

Det var därför säkert inte heller min idé att gå på de farliga stenarna i vattnet. Eller….

Jag och våran alltid så fantastiska värdinna, Emelie.

 

Midsommar 2016

Tillbaka till samma sjö med samma människor. Favorit i repris med bättre outfit och färre bilder. Lika bra det.

 

Midsommar 2017

 

Då detta bara var en månad innan min flytt till Peru såg jag till att ordna mitt schema på mitt sommarjobb på ICA i Furudal så att jag skulle kunna fira ordentligt på lördagskvällen i ren Dala-anda. Därmed blev det inget Hälsingland detta år.

Att jobba på vårt lilla ICA Nära under midsommarhelgen är väldigt intressant på många sätt. Dels för att byns invånare dubblas under denna helg ty sommargäster. Dels för att alla byn bestämmer sig för att sista-minuten-handla på fredagen (what’s up with that?!). Dels för att vi under tre timmar har ett freakin’ spelmanslag som spelar musik i affären. Charmigt och originellt måste man ju säga trots att kunderna inte får plats och man efter ett kassapass under dessa tre timmar har lätt tinnitus resten av dagen.

Sen kommer lördagen då byn går samman och firar på dansbanan till stängning och därefter i närmsta loge tills natten tar slut på diverse sätt. Förra året stängdes festen av mig och mina två midsommarskumpaner, Sebbe och Jesper, då vi inte riktigt märkte att folk gick hem tills det bara var vi kvar vid sjusnåret. Då har man firat på rätt sätt.

Så med det hoppas jag att ni alla har en fin midsommar med dans, snaps, sill, färskpotatis och inte allt för mycket regn! Nästa år kommer jag tillbaka med revansch.

Vi Är Svenska Fans

Mycket fotboll nu. Men det är ju så passande just under fotbolls-VM.

Idag spelade Sverige sin första match, som i peruansk tid började klockan 7 på morgonen. Men när det är fotboll spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man kollar. En kaffe och en brownie och en alldeles för hög puls i 90 minuter gör att man blir pigg ganska fort.

Jag misstänker att ganska många svenskar kände såhär när domaren äntligen blåste av matchen. Så satans skönt med en vinst (också speciellt tråkigt att ha tre poäng när Tyskland har noll), speciellt då jag hade fasat den här matchen då vi historiskt är smått instabila mot sämre lag (”Vi behövde Zlatan…mot Färöarna!”).

Lär vi oss göra mål på andra chanser än från straffpunkten kan detta mästerskap till och med bli över förväntan. Ingen jinx i övrigt.

Jag måste även ge väldigt mycket cred till de svenska fansen som var på plats. Som man hör ständigt genom matchen, som utgör den gula väggen på läktaren, och som traditionsenligt nästan sjöng av sig stämbanden i sista raden av nationalsången. Det är som att varje stel svensk bär på en liten glad, patriotisk tornado djupt inuti som bara kan lockas fram av en landskamp. Väldigt fint tycker jag.

An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

It’s Spelled ABBA

Så där strosade man omkring på Cartagenas gator, och där, bland alla restauranger, identiska souvenirbutiker och överskattade märkesbutiker, var det plötsligt ett ställe som fångade alla mina sinnen. Det spelade ABBA och hette ABBA och allt vara ABBAsolut underbart.

Ja, ABBA är internationellt känt och att höra deras musik på diverse ställen var man än befinner sig är ju inte ovanligt. På bussen till skolan i Lima, på 5th Avenue i NYC, på ett pubquiz i Guatemala… Man hör dem. Men jag hade faktiskt inte förväntat mig att se en affär dedikerad till dem i Colombia. Det var oväntat.

Galleriet/Butiken i sig var ganska märklig. Jag vet inte riktigt vad det var. De hade affischer med hundar och konstiga citat.

Jag ser helst till att ABBA inte kopplas ihop med gospel på något sätt (40 människor som är klädda i blåa vatikansponsrade skynken och klappar händer för att dölja hur dödsönskande dålig musiken faktiskt är har aldrig varit på min topplista), och de har dessutom stavat Benny Anderssons namn fel där längst ner. Men, idén med denna skylt var ändå uppskattad.

Apropå ABBAsolut (ska börja säga så hela tiden från och med nu), hittade vi på en restaurang dessa flaskor som var – attans tusan – 3 liter stora. Där pratar vi fest! Fest med vodka och ABBA. Köttbullar serveras som snacks och så har vi ett drickspel där lagen ska sätta ihop en IKEA-stol så fort som möjligt. Kommer bli fantastiskt.

Vamos Peru *klapp klapp klapp*

Fotboll är något som är väldigt stort i Peru. Väldigt stort. Nu är ju Peru inte sådär superkända för att vara duktiga på fotboll, men i höstas fick jag delta i en minst sagt historisk händelse inom peruansk fotboll. De tog sig till VM för första gången på 36 år. Firandet på gatorna ledde till en jordbävningsvarning och presidenten utlyste en tillfällig helgdag dagen efter då ingen kunde ta sig till jobbet. För att ha haft ett ganska så kasst lag i nästan 40 år måste man ge credit till peruanerna för deras lojalitet.

Nu är ju inte Peru så speciellt bra på någon sport så jag antar att fotboll är den sport de tänkt att de kanske kan lyckas i någon gång. Sådant som konståkning (brist på is) och basket (brist på centimeter i medellängd) är inte fullt så utbrett i landet.

Till skillnad från Sverige, som trots 24 år efter senaste framgången i VM fortfarande tror att vi klassas som ett av de stora lagen på fotbollskartan och med journalister som sätter förväntningar lika höga som Charlie Sheen 2011, är Peru mest glada så länge de får vara med. Igår spelade de en vänskapsmatch mot Kroatien, och peruanerna var dedikerade som att det vore en riktig VM-match. Folk åker hem tidigt från jobbet, tiotusentals åkte upp till Miami där matchen spelades. Var man ska se matchen blir ett projekt där vi bokar en hel restaurang och ser matchen på storbildsskärm. Nej, det är för ovanlighetens skull inte skepticism i mina ord. Fotbollsglädje är något jag alltid uppskattar.

Jag har till och med införskaffat en Perutröja för att visa mitt stöd. Också för att folk tycker lite extra om mig när jag har den på. De tycker också om mig för att Zlatan är från Sverige. Zlatan är så omtyckt i Peru att han nog skulle kunnat få posten som ny president.

Peru spelar mot Sverige den 9 juni. Då ska jag ha min Sverigetröja på mig. Jag lever på provokation.

En till sak som är bra med att Peru faktiskt har börjat vinna nu är att man får gå ut och fira efter varje match. Till och med vinst i en vänskapsmatch mot Kroatien är värt 6-7 öl. Mycket bra.

Apropå öl köpte jag alkohol idag (av vad jag skulle vilja kalla medicinska skäl). 150 kronor för en Bacardi och en CM är ändå rimligt. Skulle Systemet sänka priserna så lågt kanske ungdomar skulle sluta dricka handsprit. Stort problem.

Hursomhelst… Jag misstänker att fotbolls-VM i Peru kommer att bli en ännu större folkfest än hemma i Sverige. Landets ekonomi lär däremot inte slå några rekordsiffror i juni.

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

IMG_4173 Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu.IMG_4170 Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart!IMG_4172 Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.IMG_4178Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

And Our Third Candle Was Lit

IMG_3733 En alldeles särdeles glader tredje advent! Denna morgon skojade jag till det lite och drack kaffe från Starbucks till morgonfikat. Jo, inte är jag rädd för lite mångkultur inte. Sen behöver ju en Chestnut Praline Latte aldrig ursäktas. IMG_3737 Min Dalahästljusstake tändes såklart också och fick sällskap av ett nyinköpt doftljus som doftade vanilj (jo, här händer det grejer minsann). Den bra typen av vanilj som påminner av hembakat, inte den typen som påminner om en parfym som fjortonåringar köper. Extrem skillnad!IMG_3739 Som fikaunderhållning bjöds det på lite Sunes Jul. Det var en julkalender av kvalitet det.IMG_3743 Ingen advent utan saffran, så det så! Mina saffransbullar var ju så makalöst goda så de försvann i ett nafs, men då jag varken hade tid eller lust att baka nya till idag fick det bli något annat lite mindre omständigt. Det enklaste skulle ju vara att äta saffranet som det är ur påsen, men det räcker ju inte så länge. Nej, det fick bli en saffranskaka med vit choklad!IMG_3744Lika god som den doftar och är vacker. Bra uppladdning inför allt som skulle hända denna dag (ingen vilosöndag här inte ska ni veta),

All Hard Work Deserves a Reward. Well, At Least all of MY Hard Work.

10858478_10152890515759246_2454658147650685427_n Om nu någon kanske möjligen eventuellt skulle tycka att det är lite dåligt med uppdatering på bloggen för tillfället, ska jag för denna människa tala om att det främst beror på att jag har massor av viktiga saker för mig denna vecka. Luciatåg tillexempel. Satan i gatan. Mina tidigare deltagande i Luciatåg har inneburit två-tre (MAX fyra) uppträdanden och sedan får man godis och alla är nöjda. Men här i USA’s huvudstad (där de flesta inte ens vet vad Lucia är för något) har man minsann massor av uppträdanden i en hel vecka. Rena heltidsarbetet. Självklart kommer det komma fler foton (MASSOR av foton) från våra uppträdanden, men det här är en liten sammanfattning av hur uppträdandena den här veckan har sett ut. 1782006_10100456514802653_7542863697949954135_nKvällen börjar med uppträdande…IMG_3712

…innan det är dags för efterfest…IMG_3690 ….som innebär mat.IMG_3709MASSOR av mat. Och lite glögg. Ja, ganska fantastiska kvällar alltså.

It’s Very Swedish

IMG_3663 Min lördag var sannerligen slitsam, men riktigt rolig. (Bäst hade det ju varit om jag hade sluppit den slitsamma delen, men en ska väl göra lite nytta också) Det var ju då dags för SWEAs svenska julmarknad på House of Sweden i Georgetown, och av någon ytterst oförklarlig och dum anledning hade jag erbjudit mig att hjälpa till. Klockan åtta på morgonen infann jag mig alltså tillsammans med Viveca (som förutom att vara en av ledarna för detta event också är med i mitt Luciatåg. Flitig kvinna!) på svenska ambassaden. Jag vet att jag har sagt det förut, men den har ta mig tusan det bästa läget av alla ambassader i DC. IMG_3667 För att få ännu mer sympati för min slitsamma prestation denna dag, vill jag bara förtydliga att jag från början bara hade erbjudit mig att hjälpa till med bokbordet. För att göra en lång historia kort (vilket jag tror de flesta uppskattar) fick jag i slutändan hjälpa till vid ALLA bord med alltifrån bärande, dekorerande, prismärkning och kontrollering av varor till uppläggning av småkakor. Ja, min makalösa mångsidighet och talang för det mesta syns väl för tydligt för mitt eget bästa. IMG_3666Klockan 11 öppnades dörrarna och in strömmade människor. Jojomen, det var faktiskt massvis med folk som trängdes och slogs för att inhandla svenskt hantverk à la Kosta Boda. Sådant som är alldeles för Norrmalm för oss IKEA-trogna men som  amerikaner finner ytterst exotiskt och som man kan lura i att gravlax inte är tillåtet att serveras på något annat än denna typ av fat från Sagaform för 400 kronor. Okej, måste medge att det var många fina saker. Dock skulle inte jag betala 10 dollar för en liten ulltomte som ser ut exakt som de man gjorde på julpysslet i skolan.IMG_3672  Som tur var hade de glögg som man kunde lugna nerverna med. Mums mums!IMG_3669 Svenska Skolan hade ett jättefestligt bord med lite nyttig information.IMG_3670 Nog för att det var mycket folk som slogs om ljusstakar, men en trappa ner sprang folk omkring som galningar. Varför då? För att det var där man kunde köpa mat.IMG_3671Hungriga amerikaner ska man allt akta sig för. Speciellt när de hamnar i närheten av prinsesstårta. IMG_3674 Jag hade ju önskat mig rödbetssallad och kurbits. Ingen rödbetssallad i syne (istället serverades köttbullarna med potatissallad. Får väl duga) men kurbits hittade jag allt! IMG_3676 När klockan blev sen eftermiddag var det dags för det som jag hade sett framemot hela dagen, Luciapremiär!

IMG_3675

Krans-selfie!10424350_10152622738241748_2527617461470722389_n Så tågade vi in.10846267_10152622742336748_4101460688439870740_n - kopia              Där är jag!10563219_10152681204983778_5835658557909949190_nÅh så roligt det var! Ingen trillade, pruttade (vad vi vet) eller svimmade och vi gjorde inga uppenbara misstag i sången. Mer lyckat än de flesta luciatåg alltså. Inte ett öga torrt. Jag och Viveca var också nära till tårar när vi efteråt märkte att alltför många inblandade hade övergett städningen av marknaden. Så ja, mycket senare på kvällen än vad vi hade räknat med lassade vi in den sista lådan i SWEAs förråd, och belönade då oss själva på the Cheesecake Factory. Inte helt dålig avslutning på en sådan intensiv, om än väldigt rolig, dag det inte.

And Then Another Provider of Happiness Showed Up…

IMG_3598 Igår fick jag ett STOORT paket med posten. Ett paket från kära underbaraste Familjen i Sverige. Då jag vet att de är hejare på presenter visste jag redan innan att detta öppnande skulle bli något storslaget. IMG_3594 Första saken jag fann: The Body Shop’s Adventskalender! Aaaaah! Så många år jag har velat köpt denna. Ja, det var ju en ganska en så rejält bra början kan man säga.IMG_3596 Inte blev det sämre när jag drog fram en chokladkalender, och inte vilken som helst utan en med One Direction-motiv! Oooooh, you light up my world like nobooody else…IMG_3579 Då detta paket skickades innan jag hann beklaga mig på bloggen över bristen på adventssaker här borta i USA, måste Familjen läst mina tankar (händer hyfsat ofta. På gott och ont). Advent kan ju inte bli mer fulländat med en riktig adventsljusstake (ska det nu vara med motiv ska det minsann vara med Dalahästar)med tillhörande kronljus och VITMOSSA FRÅN VÅR EGEN SKOG HEMMA! Jag undrar om denna vitmossa i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att den skulle pryda en adventljusstake i Washington DC. Jojo, livet bjuder på överraskningar. IMG_3582 Också innan mitt beklagande över brist på riktig saffran, packade de ner äkta fin ytterst riktig saffran samt ett par påsar pepparkakskryddor (man behöver alltid pepparkakskryddor). Och jajamen, från Santa Maria var det. Inget snik!IMG_3581För att göra det lite extra festligt och juligt skickades även med några julprydnader. Så fina!IMG_3600Min värdfamilj fick också presenter. Väldigt gulligt och omtänksamt även om jag inte riktigt förstår varför de vill spendera pengar på någon annan än mig.IMG_3589 Och sist men inte minst innehöll paketet såklart MASSOR AV GODIS!! (Änglarna på min tunga och i min mage har börjat förbereda för fest) Jag blev så glad för detta paket att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till eller vad jag skulle ta vägen och kunde mest bara utbrista obegripliga ljud i ett tonläge som nog var för högt för att ens hundar skulle höra. Slutade med att jag öppnade en påse skumtomtar. Attans tusan och herre bebiselefanter vad gott. Gulle gulle Familj <3