An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

Postcard from Death Valley

imageEfter att ha lämnat de naturunder som imponerade på oss i Yosemite, åkte vi i måndags vidare till en annan nationalpark, nämligen Death Valley. Varför skulle man vilja åka till ett ställe med ett namn som låter som ett högkvarter för dödsätare kan man ju undra? Ja, det var väldigt vågat av oss må jag säga. Dock är jag väldigt glad att vi är så modiga, kolla utsikten för tusan! (Jo, jag är jättefin men det är bakgrunden jag syftar på)

imageSå attans fint så det tar andan ur en (blir dock obra om man svimmar på den här klippan)

image Death Valley ligger i USAs öken och på sommaren är det ett av världens varmaste ställen. Tydligen dör i genomsnitt 6 människor varje år av värmen, därav namnet (fast vem vet, det kan ju vara dödsätare som är skyldiga). Första gången i öknen, uppleva utsikt man kan dö för (hahaha, ordvitsarna sitter allt i) och slippa frysa. Helt okej.

One Year in the United States

1922459_3968135339476_965684631_n

Idag var det alltså 1 år sedan jag reste till USA. ETT ÅR!! Bilden ovan är tagen innan avfärd från Arlanda för ETT ÅR SEDAN!! (och nu ska vi sluta använda CapsLock då det inte får se för oprofessionellt ut)

Kapitalismen, snabbmaten, ”the land of the free”, stjärnspäckade randiga flaggor, skyskrapor… Jag överlevde det alltihop. Men än har jag mycket äventyr kvar i detta land. Tro mig!

After All This Time?

1488757_10151986279295334_792832681_nMedan jag ändå är inne på det som, baserat på mina senaste blogginlägg, har blivit som ett nostalgitema tänkte jag dela med mig av den bild som Gemma gav till Danielle. Bilden från den kväll då jag, Gemma, Danielle och Jennifer var alla samlade för första gången. Den kväll som startade en så himla fin vänskap.IMG_4262 - kopiaOch 10 månader senare är den vänskapen starkare än någonsin. En tid fylld med skratt, kärlek, mat, upplevelser och annat fint. Vad skulle jag gjort utan dessa Sydafrikaner vid min sida under dessa månader? Inte ens värt att tänka på <3

Friends and Food and Farewell

IMG_4259I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner.IMG_4258 Mums!IMG_4257 Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest.IMG_4265 Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var.IMG_4263 Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång.IMG_4267 Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret!IMG_4269 Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val…IMG_4272 En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart!IMG_4278 Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).IMG_4274Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. IMG_4280Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.

I am very Sceptical about Dinner Parties that I am Invited to

IMG_4173 Först: Studera denna bild noggrant och håll med mig om att det är en av de mest fantastiska in-the-moment-bilder någonsin.

Sedan: Så kallade dinner parties har jag fått uppleva många av under detta år och är ju något man måste klassa som ganska så amerikanskt. Detta med att bjuda över människor på middag för sällskapets skull är ju inte sådär supervanligt i till exempel Sverige. Nej, skulle man bjuda in svenskar på ett dinner party skulle många överse det första ordet och bara ”Whooohoo, PARTY!!”, och vid klockan 8 skulle minst en back öl och tre flaskor Absolut vara borta, golvet klibbigt för att någon inte tänkte på att hålla glaset fortsatt rakt när denna böjde sig ner för att plocka upp ostbågen den tappade på golvet, och balkongen full av människor som ”egentligen avskyr cigaretter men feströkning hör ju till”. Inte för att jag klagar över svenska fester på något sätt, men att kalla de dinner parties är kanske inte helt rätt.

I lördags hade vi iallafall ett sådant dinner party med några av min värdfamiljs närmsta vänner samt Mollys föräldrar. Tillochmed tjejernas mormor och morfar närvarande alltså. Ja, då måste det ju vara lite sofistikerat. Om det nu inte hade varit i Sverige för då hade en mormor garanterat vid klockan 22 med en drink av martinimix från ICA i handen förklarat för alla att när hon var ung åkte man minsann inte ner till Tyskland för att köpa hem sötesprit som knappt har högre alkoholhalt än sockerdricka, utan då fick man gå flera kilometer i minus 15 och snö över knäna för att hämta sin beställning av Våmhus-kvartingar (5-litersdunk med hembränt). Okej, nog om det nu.IMG_4170 Förrättsbordet med ost, kex, guacamole och annat gott var bland det bästa på hela kvällen. Och vem stod för denna makalöst vackra installation kan man ju fråga sig. JAG såklart!IMG_4172 Molly lagade hela fiskar i ugnen som serverades med potatis. Fisk och potatis! Mums! Dock tyckte hon inte om att se ögonen på fiskarna så de täckte hon för med citroner.IMG_4178Med tanke på vad jag skrev tidigare kan man ju tro att amerikaner är rena nykterister. Tro mig, det stämmer inte. Mängden finns, det är bara hur man dricker som skiljer sig lite. Om man dricker genom vinprovning räknas det ju inte (eller…). Jajamen, blindtest förekom. Alkohol eller inte, såsom alla andra dinner parties var denna kväll iallafall jättetrevligt med prat och skratt och god mat. Sådant tröttnar man ju inte på.

Hoppas du har det bra, nu när du går in på sista varvet

WIN_20150117_121513En efterlängtad lördag är äntligen här. Har spenderat morgonen till att se så många avsnitt av Vänner jag kunde hinna med samt missbruk av te i min finaste M&M-kopp (köpt på M&M-World i New York). Ytterst produktivt om jag får säga det själv.

Idag har jag varit i USA i exakt 11 månader. En månads jobb kvar innan jag får spendera en månad i landet utan giltigt VISUM och låtsas att jag är i en film där jag är som ena hemlig agent som är på uppdrag i USA och måste ständigt undgå FBI, CIA och alla möjliga förkortningar. (För att undgå missförstånd och att the US-authorities ska misstänka mig som svensk spion ska jag kanske nämna att den där extra månaden är HELT LEGAL. Jag må gilla äventyr men US-authorities är inte att leka med)

11 månader och lite mindre än en timme sedan jag satte min fot i USA för första gången. Usch, nu blev hjärnan alldeles utmattad av att försöka få ordning på tidsperspektivet. Bäst att återgå till Vänner och tedrickande.

Meet Me In St Louis

IMG_4005Nej, jag orkar ta mig tusan inte skapa något kollage, så det får bli en liten fin rad (eller scroll…eller vad det nu heter på internetspråk) av bilder från resan till St Louis vi gjorde i mellandagarna. Något bland det bästa var att bara få komma in i Mollys föräldrars hus och känna lugnet. Mysfaktor hög. Som på droger.IMG_4007 Vi fick öppna julklappar igen. IMG_4025      Spenderade mycket tid med Ella och Sophias underbart söta (om än lite djävulska) kusin Hollan. Här under en sjal och gör fula grimaser.IMG_4033 En dag hade vi Musse Pigg-våfflor till frukost. IMG_3998  Vi gjorde även ett kärt återbesök på det fantastiska caféet La Chouquette (där det finns chokladskor!)IMG_4031 En dag gick vi och såg Into the Woods på en bio där man kunde beställa mat. En restaurangbio! (Tro mig, låter mer fantastiskt än vad det var. )IMG_4010 Blev även introducerad till St Louis-delikatessen Toasted Ravioli. Friterad ravioli. Låter ju inte sådär vidare lockande men usch så gott!IMG_4016En väldigt fin mellandagsresa (Hahaha, där var jag allt fyndig!) med fina återseenden och massor av mys.

New Year, Old Habits

IMG_4092 Ikväll gick jag och Danielle ut för årets första restaurangbesök, vilket blev på…*trumvirvel*…The Cheesecake Factory! En sådan skräll! En riktig högoddsare.

Vi pratade, åt Nachos, pratade mer, åt cheesecake, och sedan pratade vi. Mitt i allt prat kom det fram att Danielle slutar jobba om två veckor. Då ska jag spela hymner och klä mig i svart (klär mig ju å andra sidan nästan jämt i svart).IMG_4094Vi bestämde oss för att inte tänka mer på det och åt cheesecake istället. Smaken för kvällen blev Kahlua Cocoa Coffee Cheesecake (bra jobbat med alliterationen i det namnet) Så nära vi som är under 21 kommer alkohol (säger vi för politisk korrekthets skull) här i USA. Och så visade Danielle att hon riktigt känner mig då hon, precis innan jag satte skeden i den vackra skapelsen, frågade om jag inte skulle ta en bild på den. Det är därför hon är min vän. Vem tusan ska påminna mig om bilder när hon åker?

And the Bells were Ringing Out for Christmas Day

IMG_3936 Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?IMG_3940 Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!IMG_3941 Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.IMG_3944 Och av Gemma  fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. IMG_3945 Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.IMG_3947 Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. IMG_3957 Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. IMG_3977 Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…IMG_3981 …där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.IMG_3976Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.IMG_3982 Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? IMG_3986Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.