Sounds Like a Group of Militant Vegetarians

Jag hade en gång en lite dålig fylla där tacos var inblandat. Utan vidare beskrivning av den händelsen, har jag sedan den dagen inte riktigt varit ett hängivet fan av tacomiddagar (och där påbörjades en svensk utredning om landsförräderi). Trots att det är över två år sedan, och jag skulle idag säkert kunna äta vanlig tacos utan några problem, kan jag inte säga att jag har känt någon livsförändrande saknad över denna närapå svenska nationalrätt. Därmed är det inte så att jag är den som skriker ”TACOFREDAG!!” i högan sky när jag går på helg (dessutom får jag helg på torsdagar så det skulle inte riktigt vara synkroniserat).

Meeennnn, när ens bästa kompisar här i Peru frågar om vi ska ha tacofredag får man tyvärr vara en lagspelare (och det är därför jag är emot demokratiska beslut där jag inte bestämmer) och get over oneself och ens agenda mot tacos.

Jag måste också komma ihåg att inte ta bilder i dåligt ljus med min urschliga kamera. Pinsamt.

Min alltför fabulösa, suddiga kompis Sebastian har ju då börjat denna nya livsstil där han ska vara vegetarian, och då Melissa är ungefär 87% vegetarian hon också blev det så att vi gjorde vegetariska tacos. Då jag är ungefär lika mycket vegetarian som en sabeltandad tiger (nu vet vi ju inte så mycket om sabeltandade tigrar, men jag kan tänka mig att de där tänderna inte användes till att gröpa ur vattenmeloner), har jag inte jättemycket erfarenhet av just detta. Det blev dock överraskande bra och mycket långt ifrån de tacos som jag så tragiskt traumatiserats av.

Ett foto i ett foto är ju alltid kul. Kan vi också uppskatta hur skrämmande nära det är att Melissas hår är rakt i chipsen. Nachos i hårtopparna kan vara kämpigt, beeroende på hur hungrig man är då.

Efter denna kulinariska upplevelse åt vi chips och kakor och drack öl och kollade på tv-serier. Mycket bra.

Manzanales – a Village

Efter helgen i Antigua åkte vi ut till den lilla byn Manzanales där gänget bodde och jobbade med sitt skolprojekt. Manzanales har bara några hundra invånare och ligger precis utanför staden Tecpán. Väldigt annorlunda mot de turistställen som man hade varit på dittills under resan, men minst lika bra.

Byn har bara en huvudväg och egentligen inte någon riktig affär. I det vita huset på bilden finns det dock en kiosk som ägs av kiosktanten, som svenskarna så kreativt kallade henne. Jag vet än idag inte vad hon heter egentligen.

Åker man nerför denna väg kommer man tillslut till Tecpán, dit vi åkte ett par gånger för att köpa mat och fika och sådant kul. Det var en liten minibuss som gick fram och tillbaka hela dagen ifall att man ville åka dit.

Från byn kunde man också se bort till de helvetesvulkaner där vi var och vandrade. Bättre på håll.

Varje morgon vid fem väcktes man av att det kom en hord av motorcyklar åkandes med folk som skulle till jobbet.

Gruppen av svenskar hade spridit ut sig lite i mån av plats hos snälla människor som de fick bo hos. Vi fick inackordera oss hos Victor, som jobbar inom kommunen och var byns huvudrepresentant i skolprojektet, och hans familj bestående av fru och två döttrar. En kväll fick vi sitta och lyssna på hela hans och hans frus livshistoria efter jag frågade hur han blev involverad i projektet. Jag måste sluta ställa frågor av artighet.

Livet här i byn var väldigt primitivt. Vi fyra svenskar som bodde just här delade på ett rum, och i brist på isolering och filtar och det faktum att jag bara hade varit på ställen med minst 25-gradig värme (inga varma kläder i ryggsäcken direkt), fick jag första natten sova i Simons kostym. Ändå kreativ lösning tyckte vi.

Badrum inomhus? Nej nej nej. På baksidan hade de ett tvättställ där man borstade tänderna osv…

…och toaletten fann man bakom ett skynke (är det en godispåse där nedanför månntro?). Toaletten hade ingen spolfunktion så när man skulle spola fick man fylla en hink med vatten och hälla i. Jobbigt när man har magsjuka kan tänkas.

Duscha gjorde jag inte på hela veckan här. Dels i brist på varmvatten och dusch överhuvudtaget, dels på grund av att ingen brydde sig. Att inte duscha på flera månader hade kanske varit lite värre. De förklarade att då och då har de tvagning i en liten kåta där man eldar och får värma vatten. Guatemalanskt spa om man så vill.

Trots den primitiva livsstilen, vilken jag vanligtvis lever ganska långtifrån, hade jag verkligen toppendagar i Manzanales. Inget wifi, inget krav på utseende, ingen trafik och bara bra människor. Det kan vara helt okej det också.

Máncora (No Photos, It Didn’t Happen)

 

För en okunnig kan jag nämna att då Peru ligger på den södra halvan av ekvatorn är det sommar här under vad vi från norr skulle kalla vinterhalvåret. Att ha haft tropisk sommarvärme sedan oktober är väldigt skönt med tanke på den till synes nya istiden som infunnit sig i Sverige denna vinter.

De omvända årstiderna innebär också att jag hade sommarlov från första december till förra veckan (RIP). Med varken skola, jobb eller något slags ansvar överhuvudtaget tänkte jag att jag kunde ta tiden till att åka ut och resa lite. Hur man har råd med det som student? Antingen tar man pengar från ett eventuellt existerande sparkonto, och/eller så övertygar man sina föräldrar att inte behöver väl de åka på semester eller köpa nya däck till bilarna i år.

Hursomhelst blev det några månader av resande, och av ren givmildhet tänkte jag lite sporadiskt dela med mig av sommarens äventyr i hyfsad kronologisk ordning.

I början av sommaren hann jag med att besöka Máncora två gånger. Máncora är en liten surfstad som ligger i norra Peru, nästan på gränsen till Ecuador (tar ca 20 timmar med buss från Lima). Här är det alltid jättevarmt, mycket turister, stora vågor och ständig fest.

Jag har tyvärr väldigt få bra bilder från just Máncora, men jag har försökt att skrapa ihop de få som fanns. På bilden ovan är det ett dött sjölejon. Jag tänkte att det kunde vara kul att veta även om man inte riktigt kan se det om man inte vet var det är.

Under båda vistelserna i Máncora bodde jag på Psygon Surf Camp. Ett hostel där dagarna mest går ut på att ligga vid eller i poolen, dricka öl och milkshakes och äta mat. Alltid supertrevlig personal och farligt avslappnad atmosfär (jätteskönt när man är på semester, men om en meteorit var på väg rakt mot hostelet skulle reaktionen inte vara sådär supersnabb. Dvs. alla skulle dö.)

Hängmattor och solstolar är vanligt förekommande i Máncora. På Psygon har de ungefär 25 stycken hängmattor. Vissa är inte riktigt helt utspända så om man somnar i dem vaknar man i en ofrivillig yogapositon och med inget blod i fötterna.

Så vad kan man göra i Máncora? Mina dagliga aktiviteter har mestadels gått ut på att sola, bada, äta mat, dricka öl, promenera på stranden samt gå till Loki (Perus mest kända festhostel) varje kväll. Räcker inte detta kan man också göra aktiviteter som att:

  • Surfa. Världens längsta våg finns precis utanför Máncora. Jag vet inte riktigt vad det innebär.
  • Åka två mil på en tuc-tuc (sådan där liten ful motorcykeltaxi) för att se solnedgång i Punta Sal. Det tar en stund.
  • Åka ut med en båt. Sjösjuka utlovas.
  • Shoppa kläder och krimskrams på marknaden.
  • Försöka ta sig hem via stranden när det är tidvatten. Bedömer man inte vågorna rätt blir man väldigt blöt. Något för den våghalsiga.
  • Kolla på krabbor som springer omkring.
  • Mata gatuhundar med ostbågar.
  • Tydligen kan man åka på cykeltur också, men att frivilligt cykla omkring i 35-gradig värme är sådant jag väljer att aktivt ta avstånd från.

Jag får se om det blir en till trip till de norra stränderna innan hemfärd till Sverige. Efter två fantastiskt bra vistelser (förutom en incident när jag under lätt påverkan snubblade över en stubbe. Om någon frågar fick jag ärren på benet när jag räddade fem personer från en hajattack) har man kanske för stora förväntningar för en tredje gång. Det är dock ett ställe jag starkt rekommenderar om man har vägarna förbi Peru. Se upp för stubbar bara.

Snapshots from Duluth

Så ja, jag är alltså tillbaka i DC efter tre veckor av enbart resande. Helt underbart roligt var det men också så väldans utmattande. Därför tycker jag själv att jag förtjänade en helg av att göra så lite nytta som möjligt, och jag måste säga att jag gjorde en ganska så bra insats på den punkten.

IMG_5137 Hursomhelst hade jag med största sannolikhet varit mycket tröttare om jag inte hade fått mellanlanda i trevliga Minnesota (Minnesota-nice är faktiskt ett uttryck) efter lite smågalna Kalifornien. Efter mina dagar i Minneapolis drog jag och Sara upp till hennes såväl som Kathleens hemstad, Duluth. En småstad (den amerikanska versionen av småstad. Jag vet inte om jag tycker 80 000 invånare är speciellt lite) som är så mysig och så vacker. I vanliga fall har de Sverige-väder vid den här tiden på året men när jag kom blev det solsken och vår. Man kanske är en liten solstråle trots allt.

IMG_5177 Duluth är känd för dess läge vid den helt enorma Lake Superior som gränsar till flera stater samt Kanada. Den är så stor så att man i mitten av den inte kan se land någonstans (det får man ju för tusan inte ens uppleva när man tar färjan till Åland!) På sommaren är det tydligen massor av båtar vid hamnen men jag fick se den alldeles stilla och spegelblank. IMG_5182 Sara var den bästa guiden jag kunde fått. En sådan underbar människa.IMG_5159Fick till och med se staden från ovan.IMG_5147 Och jag som tyckte det var mycket svenskhet i Minneapolis. Satan i gatan! Det bara vimlade av svenskättlingar på gatorna i Duluth. Trevligt kan ju tyckas att få se mitt lands historia från ett annat perspektiv, men när man finner en tavla av Rättviks kyrka är det minsann på gränsen till obehag.

IMG_5185 Jag framför stadens kända bro.IMG_5179Lite melankoliskt var det allt att lämna denna lilla fina stad efter några fantastiskt bra dagar. Men man ska ju sluta på topp säger de.

Snapshots from San Francisco

IMG_4573Åh vad jag trivs i San Francisco. Mina första dagar här har jag gått. Oj oj, vad jag har gått. Jag har gått så mycket så att jag idag hade träningsvärk i höften och ryggen så jag inte har gått någonstans. Ja, då var det sagt.

När man går och det är såhär pass bra väder (det ger mig sådan extra njutning att jag reser i de få delar av landet som inte drabbas av snöstormar just nu) får man massor av bilder. Här är några. Enjoy!IMG_4577 Union Square som bland annat har palmer och Tiffany’s.IMG_4555 City Hall.IMG_4512 Fisherman’s Wharf (där jag i övrigt höll på att självdö när jag såg storleken på fiskmåsarna. Fy attans!)IMG_4519 Hamnen med Alcatraz i bakgrunden. IMG_4541 Roligaste området: Castro.IMG_4549Och om man går upp för helveteskullar får man vacker utsikt. Vacker utsikt över en så otroligt vacker stad.

Meet Me In St Louis

IMG_4005Nej, jag orkar ta mig tusan inte skapa något kollage, så det får bli en liten fin rad (eller scroll…eller vad det nu heter på internetspråk) av bilder från resan till St Louis vi gjorde i mellandagarna. Något bland det bästa var att bara få komma in i Mollys föräldrars hus och känna lugnet. Mysfaktor hög. Som på droger.IMG_4007 Vi fick öppna julklappar igen. IMG_4025      Spenderade mycket tid med Ella och Sophias underbart söta (om än lite djävulska) kusin Hollan. Här under en sjal och gör fula grimaser.IMG_4033 En dag hade vi Musse Pigg-våfflor till frukost. IMG_3998  Vi gjorde även ett kärt återbesök på det fantastiska caféet La Chouquette (där det finns chokladskor!)IMG_4031 En dag gick vi och såg Into the Woods på en bio där man kunde beställa mat. En restaurangbio! (Tro mig, låter mer fantastiskt än vad det var. )IMG_4010 Blev även introducerad till St Louis-delikatessen Toasted Ravioli. Friterad ravioli. Låter ju inte sådär vidare lockande men usch så gott!IMG_4016En väldigt fin mellandagsresa (Hahaha, där var jag allt fyndig!) med fina återseenden och massor av mys.