I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

IMG_4181 Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap.IMG_4182 Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. IMG_4195 Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt.IMG_4187 Snart anlände resten och vi satte oss till bords.IMG_4186 Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte.IMG_4189 Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!IMG_4197Tre nöjda flickor.IMG_4196 Bästa bilden!IMG_4191 Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med…IMG_4205…en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

Not Exactly Kicked Out of a Bar

IMG_4135 Trots att jag själv vill säga att mina blogginlägg alltid är något sånär fantastiska, måste ju en bild på en beagle i en jultröja öka chanserna att fler tycker samma sak. Så här är en bild på Sally från vår promenad i det kalla men soliga vädret igår. IMG_4140Så efter den taktiken att fånga intresse kan jag nu berätta om min inte alltför händelserika fredagskväll. Dock ytterst lugn och skön med mitt vanliga missbruk av VännerIMG_4138… och Trader Joe’s sushi (låter kanske inte sådär super-fancy, men smakmässigt min absoluta favoritsushi) till middag. För att inte helt känna att jag slösade bort min ungdoms chans till vildhet stoppade jag några tuggor liiiite för mycket wasabi i munnen. En riktig kick! Alldeles tillräckligt för min del. Trevlig helg!

New Year, Old Habits

IMG_4092 Ikväll gick jag och Danielle ut för årets första restaurangbesök, vilket blev på…*trumvirvel*…The Cheesecake Factory! En sådan skräll! En riktig högoddsare.

Vi pratade, åt Nachos, pratade mer, åt cheesecake, och sedan pratade vi. Mitt i allt prat kom det fram att Danielle slutar jobba om två veckor. Då ska jag spela hymner och klä mig i svart (klär mig ju å andra sidan nästan jämt i svart).IMG_4094Vi bestämde oss för att inte tänka mer på det och åt cheesecake istället. Smaken för kvällen blev Kahlua Cocoa Coffee Cheesecake (bra jobbat med alliterationen i det namnet) Så nära vi som är under 21 kommer alkohol (säger vi för politisk korrekthets skull) här i USA. Och så visade Danielle att hon riktigt känner mig då hon, precis innan jag satte skeden i den vackra skapelsen, frågade om jag inte skulle ta en bild på den. Det är därför hon är min vän. Vem tusan ska påminna mig om bilder när hon åker?

And the Bells were Ringing Out for Christmas Day

IMG_3936 Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?IMG_3940 Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!IMG_3941 Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.IMG_3944 Och av Gemma  fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. IMG_3945 Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.IMG_3947 Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. IMG_3957 Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. IMG_3977 Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…IMG_3981 …där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.IMG_3976Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.IMG_3982 Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? IMG_3986Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.

All is Quiet on New Year’s Day

IMG_4076 Firandet av Nyårsafton började hemma hos oss då min värdfamilj igår även var värdar för ett New Years dinner party. Hela dagen åkte jag och Molly runt i Arlington och köpte mat. Så mycket mat så att jag bestämt tror att Joe ångrade valet att ha fest. Eller valet att låta Molly handla. Kanske lite av båda.

Jaja, fest blev det iallafall. Och av någon alldeles oförklarlig och förfärlig anledning insåg jag till min förskräckelse denna morgon att jag inte tog några bilder överhuvudtaget! Vad hände där liksom? Så därför ska jag nu istället beskriva de motiv som bilderna troligtvis skulle haft. En fin grupp människor på sisådär 10 vuxna och 8 barn (den lite mindre finare delen av gruppen). De var mer eller mindre uppklädda. Och så mat. MASSOR av mat. Allt från ostar och sallad till en fin fin Bouillabaisse (ha,tänk att jag stavade det där rätt!) IMG_4056 När klockan började närma sig 11 skulle Molly och Joe och ett annat par iväg till en bar för att fira tolvslaget. Jag och Danielle ville inte gå på bar. Nej, vi tog en påse choklad i handen, gick istället hem till henne, poppade popcorn och satte oss i hennes rum och kollade på film. Aaaah, nu blir väl mina föräldrar alldeles förskräckta över mitt vilda beteende. ”Huvaligen vad dagens ungdom går till överdrift!” Jo, jag och Danielle kände själva att vi var nära på att gå över gränsen. Snart blir vi väl både alkoholister och drogmissbrukare.IMG_4062 Vi tog iallafall en sista 2014-selfie.IMG_4058 När klockan slog tolv förvandlades Abby till en demonhund.IMG_4074Och så en första 2015-selfie. Whoop whoop! Gott nytt år igen!

Dressed in White and Candles in Her Hair

1520722_10152701867258778_1044920464494737915_n                       Förra veckan hade jag då Luciaframträdanden var och varannan dag då man här i USA inte nöjer sig med några enstaka framträdanden. Nej, även de små genuina traditioner kan bli ”big in the USA”. Dock klagade inte vi, då vi har haft så makalöst roligt. I söndags var det ändå dags för vårt sista framträdande, vilket skulle bli vid en fin kyrka mitt i Georgetown. 10847771_10152895599814246_5104621447252293381_n Trots att det var vårt sista framträdande (närapå samma sak som den sista måltiden), var alla glada och taggade.IMG_3760                            En glädje och taggande som jag och Maria valde att visa i en selfie. Lyckades ganska bra måste jag säga.10289839_10152895599684246_7401345845447633069_n             Vi sjöng upp och Kerstin hjälpte mig att sätta på broschen på min fina mantel. Hur fina är inte mantlarna förresten?! Alldeles hemsydda av Kerstin och två andra kvinnor. Handarbete bortom allt man lärde sig i syslöjd (för hur mycket lärde man sig där egentligen?)10482065_10152895599594246_7748175263347468650_n Jag hade både en speciell mantel och brosch. Jojo, visst för att jag är något alldeles extra som det är, men den egentliga anledningen till att jag fick så mycket uppmärksamhet just denna kväll var…10369585_10152895598539246_1234657482153795263_n

…för att jag var utnämnd Lucia! Kronan på och rösten uppvärmd kände jag mig så redo man kan bli.10857884_10152895599309246_5194056313856698078_n Några sista bilder innan det var dags.10392353_10152701867348778_2073070814557501193_n Och ut tågade vi.10482310_10152701867078778_911094067828978788_n 10850082_10152701867438778_6950687327133994881_n  Jag tog i för allt jag kunde, innan jag plötsligt insåg att jag stod två meter närmare publiken än resten av kören och gjorde alla en tjänst genom att sänka rösten en aning. 10849745_10152701867548778_4423187700700560648_n

I ledarposition med en hel arme bakom mig. Bra summering av mina framtidsambitioner.10868299_10205833173137112_2567018262768700666_nPrecis som under alla våra framträdanden var vi helt makalöst bra. Flera tårar i publiken (låt oss säga att det vara för att de tyckte det var vackert). 10846395_10152895601329246_5386938120172032995_n

Gulle Danielle var där och stöttade mig och gav mig dessutom blommor och choklad. En sann vän.IMG_3768 Då det var vårt sista framträdande tillsammans gick vi ut och dränkte våra sorger i en middag tillsammans.10404520_10152895760154246_1003538248700701503_n Söta Kerstin med en present hon fick av oss. Vilka ledare hon, Elisabeth och Steve har varit! Alldeles fantastiska.1499493_10152895760194246_3101149405774324157_n Skratt och trevligheter. Ett avslut precis såsom hela resan har varit.10428593_10152695646568778_2913824694365191968_n Visst känns det lite melankoliskt att allt är över, men det är med stor glädje jag ser tillbaka på denna upplevelse. Efter alla år av trauma från all högstadiedrama runt de attans Luciatågen, trodde jag aldrig att det kunde vara såhär roligt och givande. Där tjänade jag allt in några timmar hos terapeuten.

Thanksgiving without Turkey is like Christmas without Gingerbread or Friday with no Two Pizzas,

IMG_3534 Nu förstår jag om ni är alldeles makalöst förskräckligt nyfikna på att höra hur det gick med vår 19-rätters-Thanksgiving-middag. Jo, det var allt nära att tidsschemat sprack och trots att det var en aningens kaos i köket när gästerna (i form av Joes föräldrar och syster med familj) anlände, lät vi oss inte brytas ner och allt blev mot alla odds färdigt i tid. IMG_3538 För att inte gästerna skulle svälta, eller vandra omkring i köket och störa medan de väntade på mat, serverades en välkomstdrink och ostron. Vem kan klaga över det liksom?IMG_3543Jag var sannerligen förväntansfull!10358749_10152816800109318_7275579115573124080_nTillslut skars den vackra (men kanske inte så glada) kalkonen upp…IMG_3540 …och blev startskottet för servering.IMG_3535Fy attans vilken god middag. En sak är klar efter min första traditionella Thanksgiving: jag skulle kunna äta denna ”stuffing” och tranbärschutney som Molly tillagade varje dag i resten av mitt liv.IMG_3547 Makalöst mätta var vi ändå inte så pass belåtna att vi inte kunde få i oss efterrätt, vilket såklart kom i form av paj! Vår Pecanpaj fick sällskap av en Tranbärs- och Äppelpaj som Joes syster Mary hade bakat.IMG_3548Och hon kom även med en pumpa- och chokladcheesecake som fick änglarna i magen att dansa vals. Attans bubblan vad gott allt var! Nu i efterhand kan jag dock säga att det finns en ännu bättre del med denna högtid än själva middagen: rester! Jag är ganska säker på att vi har en bit  av den där tranbärspajen kvar i kylen som ropar på mig precis just nu. Bäst att jag går och kikar efter.

Happy Thanksgiving!

IMG_3529 Glad Thanksgiving till alla! Här i huset har allt hittills handlat om mat, vilket ju jag är väldigt tacksam för så inget hyckleri från min sida. 19 olika rätter på bordet har vi räknat till och som den tidpessimist jag är tycker jag att det är alldeles för mycket kvar att göra innan gästerna dyker upp om en timme (vilket jag hanterar genom att blogga istället för att hjälpa till. Hur var det med hyckleriet?). Pecanpajen är iallafall klar och redo och luktar helt makalöst gott. Nej, det ser bra ut det här!funny-turkey

Winter Is Coming

IMG_3520 Idag snöade det för första gången denna vinter (jo, när man är från Dalarna räknar man minsann slutet av November som vinter). Jippie! Faktum är att det mest var snöblandat regn. Om jag hade varit väderexpert hade jag sagt att det nog var 80 procent regn och 20 procent snö. Men de där 20 procenten räknas ta mig tusan också. Fram med kälkar och snöslungor!IMG_3525Imorgon är det också Thanksgiving, en högtid där man äter mat. Inga presenter, inga tv-tider. Bara mat. Därför bestod dagen idag mest av handling. Vi åkte till Whole Foods, och av en händelse verkade halva Arlington också ha behov av sista-minuten-handling. Kära nån, är det ingen som har någon form av framförhållning?! Själv har jag ju det, och då hela dagen imorgon kommer bestå till matlagning och köket med största sannolikhet kommer vara ett enda kaos, har jag nu spenderat hela kvällen till mitt ansvarsområde på menyn: Bröd.IMG_3524Nej men åh så vackra de blev, och som vår allas Mannerström skulle sagt ”och goda är de också, det kan jag försäkra. Det är ju jag som har gjort receptet”. För säkerhets skull fick Ella (som var den enda som var vaken när brödet var klart) vara provsmakare och hon gav dem högsta betyg (hon vågar väl inget annat). En sak avbockad på menyn inför imorgon. Kvar är nu bara en jättekalkon som ska fyllas och ösas. potatismos, sötpotatis med marshmallows (!), fruktsallad med marshmallows (!), tranbärssås, annan sås, sallad, rostade grönsaker, ugnsomelett, äppelchutney, pecan- och chokladpaj, pumpapaj och en till dessertpaj, Fantastiskt bra omdöme från min sida att inte göra brödet imorgon. Dock måste jag säga att trots det kommande kaoset, ser det allt ut att bli en måltid att se framemot.

Many Kids Can Tell You About Drugs But Do Not Know What Celery Or Courgettes Taste Like

IMG_2964 Matlagning är ett av mina största intressen och en viktig del av mitt liv, vilket ni kanske har märkt då jag flertalet gånger har hyllat mig själv här på bloggen och dedikerat flera inlägg till mina skapelser i köket. Trots (eller kanske på grund av) min kärlek till matlagning vill jag sällan ha så mycket hjälp och är ytterst selektiv när det kommer till vilka som får hjälpa till.

Men så kommer jag på mig själv ibland med insikten om hur matlagning kommer helt gå i graven om jag (the chosen one) inte genast tar på mig uppdraget att föra vidare kärleken och kunskaperna till kommande generationer. Herrejösses, hela (okej, halva iallafall) världen vilar på mina axlar! Därför överlät jag denna kväll matlagningen helt till den yngre generationen i huset.IMG_2970 På menyn stod Kycklingcurry med Ris. En rätt vald av Ella som denna kväll fick rollen som kökschef. Ellas vän Anna fick rollen som kock samt diskare (även om det sista kanske var lite ofrivilligt).IMG_2966  Sophia fick rollen som köksassistenten som när det börjar bli tråkigt försvinner och dyker upp igen när allt är klart. Jaja, bättre med intresse en liten stund än inte alls.IMG_2971Nu tror ni säkert att jag var som en liten Gordon Ramsay som skrek på de stackars barnen och höttandes med en slev hotade om att de bara skulle få spenat till middag resten av veckan om maten inte nådde upp till samma klass som en nobelmiddag. Men där har ni fel minsann. Faktum är att lära barn nya saker och se dem utvecklas är något jag tycker är minst lika roligt som matlagning, och hur tusan kan de utvecklas om de har en kontrollerande galning hängandes över dem hela tiden? Nej, jag lät tjejerna hållas och ingrep bara när de bad om hjälp med något (okej, tjatade kanske liiite om att de var tvungna att hålla rent och ta undan saker eftersom de använde saker)

Visade sig att mitt omdöme var rätt och Ella och Anna (med lite assistans från Sophia) presenterade en riktigt riktigt god middag. Dessutom var köket helt rent när middagen stod på bordet (tjat lönar sig minsann). Trots att det kanske kan ses som en liten sak, kan jag i sådana här stunder inte nog beskriva min stolthet och att se dem lyckas (vad det än är) är sannerligen en höjdpunkt med att jobba med barn. Det finns kanske lite hopp för kommande generationer iallafall.