juni 21, 2018 danielasundinLeave a comment

2 Weeks of Snapshots

Vi har kommit in i tenta- och presentationsveckor nu på Pacífico, och nedräkningen tills detta år är över och jag åker tillbaka till Sverige blir mer och mer konkret. Med alla som pluggar mycket och är allmänt slitna under dessa veckor är det, förutom fotbolls-VM, inte jättemycket som händer i vardagen just nu. Därför tänkte jag här bjuda på en liten överblick via snapshots (bättre om det hade varit midsommar och snaps-shots) som jag har tagit under de senaste två veckorna.

Jag har ju nämnt att jag tycker om att plugga (aka sitter med en dator och scrollar på Nelly 75% av tiden) på kaféer. Tur då att jag bor i ett område med massor av små sådana. Ett av mina nya fynd är Kulcafé som har en tysk ägare och har korv på menyn.

Då och då svänger jag även förbi La verde. De är mysigast och har bra mat men inte gott kaffe. Svår balans.

Apropå mysigt är Limas väder inte så jättemysigt nu under vintern. Ett ord: grått. Inte ens lite regn smattrande mot tak kan de bjuda på. Det är inte en tillfällighet att grått heter gris på spanska. Grisväder.

Jag och Melissa går efter den mycket pålitliga forskningen att vin kan råda bot på det mesta, så en grå, jobbig tisdag vandrade vi över till ett kafé mittemot skolan och tog några glas och smaskade i oss några tequeños. Det gjorde helt klart den sista lektionen för dagen mer hanterbar.

En kväll tog vi också med oss Sebastian och Sophia till Chili’s. Mycket gott.

Då och då vandrar vi också omkring i Miraflores och hittar fina väggar. Jaguaren ser ut att ha något djävulskap på gång.

Cheesecake är en av mina absoluta favoriter när det kommer till sötsaker, men jag äter det nästan aldrig (ganska ologisk ekvation). Men häromveckan fick jag äntligen äta en rejäl bit. Åh så fluffigt!

Jag åt även glass till frukost en dag. Så får man göra när man är vuxen.

Fun fact är att jag började äta Häagen-Dazs när Bradley Cooper var med i deras reklamer. Det är vad vi på universitetet kallar bra marknadsföring.

Häromdagen i skolan pratade vi om varför Finland har ett sådant bra skolsystem och Perus är så dåligt. Vill gärna peka på att Finland inte har några läxor och nästan inga prov. Kanske är dags att inse att nationella prov inte är så värst bra, Skolverket?

Slutligen måste vi ju ha en bild från Loki också. Stället där minnen och bekymmer försvinner innan de skapas. Tacka vet jag billig öl och generösa bartenders.

maj 28, 2018 danielasundinLeave a comment

Sunday Eating

Igår var det söndag. Vad gör man på en söndag? Man äter goda saker. Jag bidrog till denna filosofi genom att, efter ett mycket mysigt samtal med min kära mami på Mors Dag (prayers för alla som glömde ringa sin mamma), beställa pizza.

Ni vet när man beställer mat på en hemsida och de precis innan betalning frågar om man vill lägga till något av de deliciösa alternativ som de visar mycket lockande bilder av (de gör detta på självservice-skärmarna på Max och McDonalds också. Livsfarligt.). Jag har en tendens att falla alltför lätt för dessa lockelser. Men då det är söndag och man ska äta goda saker så är några extra chicken wings ganska legitimt ändå. Varning varning för Pizza Hut’s chicken wings. Så attans gott.

Dessutom var jag ut lördag natt, vilket man också kan använda som en bra anledning då mat är en återställning av hälsan efter en utekväll. Dock må jag erkänna att jag åkte hem relativt tidigt och relativt nykter då festhumöret inte var på topp. När man är på en klubb och stör sig på att det är andra människor där, då är det dags att åka hem eller det kan bli en jobbig kväll för samtliga.

Jag måste säga att Limas uteliv har tappat de senaste månaderna. Detta håller inte. Jag borde ringa alla managers och skälla på dem. Fortsättning följer.

Då jag inte var bakis igår till följd av min irritation på andra människor, kunde jag vara så pass produktiv att jag gick och handlade jordnötssmör! Det är satans dyrt här (de kanske har brist på jordnötter alt brist på de som vill skala jordnötter. Det kan vara ganska så knepigt), och jag har därför avstått från denna lyx. Men idag kände jag att investera. Elvismackor för hela slanten! (Dubbelhaka och salivtunga visar min entusiasm.)

Detta var ett konstigt inlägg. Men så är man ju inte helt okonstig heller. Man är som en vandrande konstutställning. Please don’t sue me.

maj 24, 2018maj 23, 2018 danielasundinLeave a comment

Wandering Off to a Cafe with a Notebook

Jag är en riktig sucker för kaféer. Dels för att jag lever för att dricka kaffe och fika. Dels för att de är en sådan bra kontrast till universitetsmiljöer där jag annars hänger en del. I brist på studieplatser på Pacífico förutom biblioteket (det är för mycket press i biblioteket), är därför kaféer mitt go-to de få gånger jag faktiskt pluggar.

I området där jag bor finns det en hel del små kaféer varav alla har en egen liten touch. Mitt senaste fynd är ett som heter La Verde.

De har tre rum. Ett där man fikar, ett där de har en liten butik, och ett tredje där de bakar allting gott. Det känns lite som att komma in till ett orangerikafé på den södermanländska landsbygden a la Saltå Kvarn.

Man får kaffe i koppar som man skulle kunna hitta hemma hos sin mormor. Dock har min mormor finare koppar med blommor på. Mormor snålar inte på stil hon inte.

Man kan också beställa in presskaffe. Dock har de inte mycket kaffe i där. Som svensk är det en riktig kamp att försöka hitta bra kaffe utomlands. Terapimaterial deluxe.

Turligt nog har de fler saker på menyn än svart presskaffe. Sallad till exempel. Sallad är inte alltid kul. Då kan man beställa mackor, eller cheesecake, eller kakor…

*Ansvarig utgivare har lämnat byggnaden för matjakt.”

maj 19, 2018 danielasundinLeave a comment

Sounds Like a Group of Militant Vegetarians

Jag hade en gång en lite dålig fylla där tacos var inblandat. Utan vidare beskrivning av den händelsen, har jag sedan den dagen inte riktigt varit ett hängivet fan av tacomiddagar (och där påbörjades en svensk utredning om landsförräderi). Trots att det är över två år sedan, och jag skulle idag säkert kunna äta vanlig tacos utan några problem, kan jag inte säga att jag har känt någon livsförändrande saknad över denna närapå svenska nationalrätt. Därmed är det inte så att jag är den som skriker ”TACOFREDAG!!” i högan sky när jag går på helg (dessutom får jag helg på torsdagar så det skulle inte riktigt vara synkroniserat).

Meeennnn, när ens bästa kompisar här i Peru frågar om vi ska ha tacofredag får man tyvärr vara en lagspelare (och det är därför jag är emot demokratiska beslut där jag inte bestämmer) och get over oneself och ens agenda mot tacos.

Jag måste också komma ihåg att inte ta bilder i dåligt ljus med min urschliga kamera. Pinsamt.

Min alltför fabulösa, suddiga kompis Sebastian har ju då börjat denna nya livsstil där han ska vara vegetarian, och då Melissa är ungefär 87% vegetarian hon också blev det så att vi gjorde vegetariska tacos. Då jag är ungefär lika mycket vegetarian som en sabeltandad tiger (nu vet vi ju inte så mycket om sabeltandade tigrar, men jag kan tänka mig att de där tänderna inte användes till att gröpa ur vattenmeloner), har jag inte jättemycket erfarenhet av just detta. Det blev dock överraskande bra och mycket långt ifrån de tacos som jag så tragiskt traumatiserats av.

Ett foto i ett foto är ju alltid kul. Kan vi också uppskatta hur skrämmande nära det är att Melissas hår är rakt i chipsen. Nachos i hårtopparna kan vara kämpigt, beeroende på hur hungrig man är då.

Efter denna kulinariska upplevelse åt vi chips och kakor och drack öl och kollade på tv-serier. Mycket bra.

mars 26, 2018 danielasundinLeave a comment

Máncora (No Photos, It Didn’t Happen)

För en okunnig kan jag nämna att då Peru ligger på den södra halvan av ekvatorn är det sommar här under vad vi från norr skulle kalla vinterhalvåret. Att ha haft tropisk sommarvärme sedan oktober är väldigt skönt med tanke på den till synes nya istiden som infunnit sig i Sverige denna vinter.

De omvända årstiderna innebär också att jag hade sommarlov från första december till förra veckan (RIP). Med varken skola, jobb eller något slags ansvar överhuvudtaget tänkte jag att jag kunde ta tiden till att åka ut och resa lite. Hur man har råd med det som student? Antingen tar man pengar från ett eventuellt existerande sparkonto, och/eller så övertygar man sina föräldrar att inte behöver väl de åka på semester eller köpa nya däck till bilarna i år.

Hursomhelst blev det några månader av resande, och av ren givmildhet tänkte jag lite sporadiskt dela med mig av sommarens äventyr i hyfsad kronologisk ordning.

I början av sommaren hann jag med att besöka Máncora två gånger. Máncora är en liten surfstad som ligger i norra Peru, nästan på gränsen till Ecuador (tar ca 20 timmar med buss från Lima). Här är det alltid jättevarmt, mycket turister, stora vågor och ständig fest.

Jag har tyvärr väldigt få bra bilder från just Máncora, men jag har försökt att skrapa ihop de få som fanns. På bilden ovan är det ett dött sjölejon. Jag tänkte att det kunde vara kul att veta även om man inte riktigt kan se det om man inte vet var det är.

Under båda vistelserna i Máncora bodde jag på Psygon Surf Camp. Ett hostel där dagarna mest går ut på att ligga vid eller i poolen, dricka öl och milkshakes och äta mat. Alltid supertrevlig personal och farligt avslappnad atmosfär (jätteskönt när man är på semester, men om en meteorit var på väg rakt mot hostelet skulle reaktionen inte vara sådär supersnabb. Dvs. alla skulle dö.)

Hängmattor och solstolar är vanligt förekommande i Máncora. På Psygon har de ungefär 25 stycken hängmattor. Vissa är inte riktigt helt utspända så om man somnar i dem vaknar man i en ofrivillig yogapositon och med inget blod i fötterna.

Så vad kan man göra i Máncora? Mina dagliga aktiviteter har mestadels gått ut på att sola, bada, äta mat, dricka öl, promenera på stranden samt gå till Loki (Perus mest kända festhostel) varje kväll. Räcker inte detta kan man också göra aktiviteter som att:

Surfa. Världens längsta våg finns precis utanför Máncora. Jag vet inte riktigt vad det innebär.
Åka två mil på en tuc-tuc (sådan där liten ful motorcykeltaxi) för att se solnedgång i Punta Sal. Det tar en stund.
Åka ut med en båt. Sjösjuka utlovas.
Shoppa kläder och krimskrams på marknaden.
Försöka ta sig hem via stranden när det är tidvatten. Bedömer man inte vågorna rätt blir man väldigt blöt. Något för den våghalsiga.
Kolla på krabbor som springer omkring.
Mata gatuhundar med ostbågar.
Tydligen kan man åka på cykeltur också, men att frivilligt cykla omkring i 35-gradig värme är sådant jag väljer att aktivt ta avstånd från.

Jag får se om det blir en till trip till de norra stränderna innan hemfärd till Sverige. Efter två fantastiskt bra vistelser (förutom en incident när jag under lätt påverkan snubblade över en stubbe. Om någon frågar fick jag ärren på benet när jag räddade fem personer från en hajattack) har man kanske för stora förväntningar för en tredje gång. Det är dock ett ställe jag starkt rekommenderar om man har vägarna förbi Peru. Se upp för stubbar bara.

februari 2, 2015 danielasundinLeave a comment

Friends and Food and Farewell

I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner. Mums! Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest. Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var. Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång. Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret! Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val… En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart! Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.

januari 5, 2015 countbysmilesLeave a comment

A Different Kind of Meatball

Idag stod jag för middagen här i huset, och på menyn stod Italienska köttbullar i tomatsås och spagetti. Varför italienska köttbullar? Har de inte Scans som vanligt folk? Öhm..nej. Nej, inget Scan här inte, utan här blev det från scratch. Kände mig ytterst självsäker efter min stora köttbullesuccé i julas. bara att byta ut nejlika och kryddpeppar mot lite örter och olivolja så blir det så väldans exotiskt. Dock kan jag ju inte säga att det ser sådär värst aptitligt ut just på den här bilden. Men vänta bara! Lite stekning… …och ner i tomatsåsen så…ser det fortfarande inte så aptitligt ut nej… Okej, nytt försök. Lite bröd som tillbehör måste man ju ha! Ta ett bröd, dela i bitar (men skär för attans skull inte hela vägen igenom!), ha i massor av ost i klyftorna och dränk sedan i vitlökssmör. In i ugnen en stund… …och så voila! Sådärja, så ska det se ut.Och upplagd på en tallrik och med lite grönt lyckades jag även få en bild som gör hela rätten rättvisa (haha, rätt-visa!). Vackert och välsmakande. Alldeles perfekt helt enkelt. Tyckte resten av familjen också (ni ska veta att jag inte hyllar mig själv så pass för ingenting, även om man kanske kan tro det ibland) och alla köttbullar försvann. I matlagning är ju det vanligtvis en garanti för succé, om de nu inte satt och smygmatade hundarna under bordet. Oh well, vad jag inte vet skadas jag inte av.

december 16, 2014 danielasundinLeave a comment

Make Tea, Not War

Jag älskar te (låter som ’jag älskar dig’ på någon form av gammelsvenska. Fint, men inte riktigt vad jag menar). Och så älskar jag Trader Joe’s. Tillsammans visar det sig vara en makalöst bra kombination och speciellt då TJ’s nu, säsongen till ära, har fått in sina julsmaker på tehyllan. Självklart var jag inte sen att investera i dessa fantastiska skapelser. Deras mest omtalade säsongssmak som tydligen återkommer varje år är Candy Cane Green Tea. Ett grönt te alltså som smakar polkagris. Jag är inte vidare värst för gröna teer, men detta är helt gudomligt. Änglasång i gommen (förutom när jag råkar dricka teet när det fortfarande är för varmt och jag istället får munblåsor).Då jag är mer för svarta och vita tesorter, gjorde jag något riktigt vilt och investerade även, utan några referenser,i deras Vanilla and Cinnamon Black Tea. Kanske inte så vilt förresten med tanke på att kombinationen vanilj och kanel aldrig kan gå fel. Så gott! Då detta innehåller kaffein blir det mer utav ett ängladisco i munnen.Helt makalöst goda tesorter alltså. Reklam reklam reklam! (Med förhoppning om att Trader Joe’s kanske vill skicka mig sisådär 20 lådor av varje sort som tack). Sen blir det ju genast bättre av att förpackningarna har de gulligaste motiven någonsin skådat på tekartonger. Undrar förresten hur mycket en lemur kostar? Vad äter den? Borde undersöka detta.

december 13, 2014 danielasundinLeave a comment

All Hard Work Deserves a Reward. Well, At Least all of MY Hard Work.

Om nu någon kanske möjligen eventuellt skulle tycka att det är lite dåligt med uppdatering på bloggen för tillfället, ska jag för denna människa tala om att det främst beror på att jag har massor av viktiga saker för mig denna vecka. Luciatåg tillexempel. Satan i gatan. Mina tidigare deltagande i Luciatåg har inneburit två-tre (MAX fyra) uppträdanden och sedan får man godis och alla är nöjda. Men här i USA’s huvudstad (där de flesta inte ens vet vad Lucia är för något) har man minsann massor av uppträdanden i en hel vecka. Rena heltidsarbetet. Självklart kommer det komma fler foton (MASSOR av foton) från våra uppträdanden, men det här är en liten sammanfattning av hur uppträdandena den här veckan har sett ut. Kvällen börjar med uppträdande…

…innan det är dags för efterfest… ….som innebär mat.MASSOR av mat. Och lite glögg. Ja, ganska fantastiska kvällar alltså.

december 11, 2014 danielasundinLeave a comment

It’s Very Swedish

Min lördag var sannerligen slitsam, men riktigt rolig. (Bäst hade det ju varit om jag hade sluppit den slitsamma delen, men en ska väl göra lite nytta också) Det var ju då dags för SWEAs svenska julmarknad på House of Sweden i Georgetown, och av någon ytterst oförklarlig och dum anledning hade jag erbjudit mig att hjälpa till. Klockan åtta på morgonen infann jag mig alltså tillsammans med Viveca (som förutom att vara en av ledarna för detta event också är med i mitt Luciatåg. Flitig kvinna!) på svenska ambassaden. Jag vet att jag har sagt det förut, men den har ta mig tusan det bästa läget av alla ambassader i DC. För att få ännu mer sympati för min slitsamma prestation denna dag, vill jag bara förtydliga att jag från början bara hade erbjudit mig att hjälpa till med bokbordet. För att göra en lång historia kort (vilket jag tror de flesta uppskattar) fick jag i slutändan hjälpa till vid ALLA bord med alltifrån bärande, dekorerande, prismärkning och kontrollering av varor till uppläggning av småkakor. Ja, min makalösa mångsidighet och talang för det mesta syns väl för tydligt för mitt eget bästa. Klockan 11 öppnades dörrarna och in strömmade människor. Jojomen, det var faktiskt massvis med folk som trängdes och slogs för att inhandla svenskt hantverk à la Kosta Boda. Sådant som är alldeles för Norrmalm för oss IKEA-trogna men som amerikaner finner ytterst exotiskt och som man kan lura i att gravlax inte är tillåtet att serveras på något annat än denna typ av fat från Sagaform för 400 kronor. Okej, måste medge att det var många fina saker. Dock skulle inte jag betala 10 dollar för en liten ulltomte som ser ut exakt som de man gjorde på julpysslet i skolan. Som tur var hade de glögg som man kunde lugna nerverna med. Mums mums! Svenska Skolan hade ett jättefestligt bord med lite nyttig information. Nog för att det var mycket folk som slogs om ljusstakar, men en trappa ner sprang folk omkring som galningar. Varför då? För att det var där man kunde köpa mat.Hungriga amerikaner ska man allt akta sig för. Speciellt när de hamnar i närheten av prinsesstårta. Jag hade ju önskat mig rödbetssallad och kurbits. Ingen rödbetssallad i syne (istället serverades köttbullarna med potatissallad. Får väl duga) men kurbits hittade jag allt! När klockan blev sen eftermiddag var det dags för det som jag hade sett framemot hela dagen, Luciapremiär!

Krans-selfie! Så tågade vi in. Där är jag!Åh så roligt det var! Ingen trillade, pruttade (vad vi vet) eller svimmade och vi gjorde inga uppenbara misstag i sången. Mer lyckat än de flesta luciatåg alltså. Inte ett öga torrt. Jag och Viveca var också nära till tårar när vi efteråt märkte att alltför många inblandade hade övergett städningen av marknaden. Så ja, mycket senare på kvällen än vad vi hade räknat med lassade vi in den sista lådan i SWEAs förråd, och belönade då oss själva på the Cheesecake Factory. Inte helt dålig avslutning på en sådan intensiv, om än väldigt rolig, dag det inte.

Count by Smiles

Tagg: food