An American Dream She Was

Förra terminen träffade jag Lindsey. Hon kommer från Saint Louis, Missouri, och vi träffades på så sätt att hon också var en utbytesstudent på Pacífico förra terminen. Hon var en sådan som det efter bara några minuters konversation kändes som att jag hade känt hela livet. Det sade ‘klick’, som de säger. Dessutom har hon svenskt påbrå, vilket nästan blev en smula obehagligt när vi upptäckte att hennes farmors svenska efternamn var samma som min mormors pappas efternamn. Endast en otroligt stark kemi mellan två främlingar eller samma blod i ådrorna? Det tåls att utredas.

Oavsett var det lite extra melankoliskt när just hon lämnade Lima i december (de andra strövarna till utbytesstudenter var det skönt att bli av med). MEN häromveckan var hon tillbaka i Lima. Woohoo!

Hon hade med sig sin kompis Sarah, som är lika söt som hon ser ut. Bra betyg på Lindseys val av vänner (jag är ju hennes vän för tusan). I övrigt skulle jag gärna trassla ihop deras hår med varandra. Skulle aldrig gå att reda ut då man inte skulle se någon skillnad på färg eller textur. Roligt.

Då vi endast hade tid att träffas en kväll under de få dagar de var i Lima, gjorde vi det bästa av det. Nedan följer ett litet collage av eskalerande kväll sponsrat av Loki Lima. Mycket av oss utlovas.

Ett halvår på olika kontinenter men allting är sig likt när man möts igen. Sådan vänskap är bra. Och nu har jag tydligen permanent boende ordnat i Saint Louis. Vad jag ska göra där är ju en annan fråga. Spännande.

Come and See Me

Jag har fått finbesök! Min mamma och vår kompis Marie har trotsat jobb och flygfobi och kommit för att fira påsk med mig här i Peru. Yay!

En bild med Paddington är självklart obligatorisk när man kommer med Peru. En regel jag införde igår. Inte en dag försent.

Att dricka drinkar i Parque Kennedy är också mycket viktigt. När man kommer från ett snötäckt, minusgradigt Dalarna är Piña Coladas i solen en bra medicin. Både mamma och Marie var ytterst nöjda.

Att människor väljer att be mitt i ens photoshoot är inte schysst. Gud får väl vänta lite tänkte jag. Men jag sa inget. Om jag skulle sagt något skulle det snarare varit om hans fula gympapåse.

Hursomhelst, jag tar med mig elakheterna till Cusco istället. Ingen tid att slösa. Nu ska jag visa damerna Machu Picchu och alpackatröjor. Glad påsk och hejdå!

 

I Guess I’m Learning, So My Smile Still Stays On

Så jag har alltså inte bloggat på ett tag. Inte varit inne på bloggen överhuvudtaget faktiskt (inte ens för att läsa igenom gamla inlägg och beundra mig själv för min fantastiska förmåga av underhållning och berättarteknik). Anledning? För att låta sådär extra mystisk och intressant (har hört att många finner det attraktivt) kan jag säga att jag var tvungen att ta hand om lite saker i mitt liv och då jag inte riktigt var säker på vad jag gjorde eller var dessa omställningar skulle leda mig kändes det inte helt genomtänkt att dela med sig om detta till resten av världen (japp, 7 miljarder besökare har jag på min blogg. Nästan)

För att göra en lång historia kort (tro mig, den är låååååång), kan jag berätta att jag av många och komplicerade anledningar valde att flytta ut ur min världfamilj drygt en vecka innan det var planerat (dvs. då min resemånad börjar). Svårt beslut med en del konsekvenser, men samtidigt ett av mina bästa beslut under detta år, speciellt för mitt välmående.

Så för att ni inte ska känna er alltför överblivna och förglömda, ska jag ge er en liten uppdatering vad jag har haft för mig den senaste tiden som arbetslös och pliktfri strövare i USA.IMG_4344 - kopia– Jag började med att klippa mig, för det har jag sett att de gör i filmer när de är på flykt. Nej, jag skojar bara. Alltså om flykten. Jag lämnade faktiskt min värdfamilj helt legalt (notering för alla eventuella läsare från US authorities). Men klippte mig gjorde jag iallafall. Ett sista besök hos min favorit, Jade, på Bubbles. Jag ska ta mig tusan ta med mig henne till Sverige!

– Samma dag flyttade jag in hos min Area Director, Mara, och hennes familj där min finaste Gemma är aupair. Åh vad fint de tog hand om mig.

IMG_4347 – Danielle stöttade mig från Sydafrika både genom långa Skypesamtal och genom att skicka bilder på elefantfontäner. Hon känner mig allt.

– Under min vistelse tog Gemma och hennes svärmor med mig på massor av roliga saker. Katolska bibeldiskussioner på en militärbas till exempel. Japp…

– Fick i allmänhet göra massor av saker kopplade till den amerikanska militären, då Maras man är högt uppsatt militär och Gemma ska GIFTA SIG (också en lång historia, men hon är ta mig tusan FÖRLOVAD! Hon har EN RING PÅ SITT FINGER!) med en amerikan som är från en familj där varenda en är i militären och han själv är mitt i militärträning för tillfället. Jag började tillslut drömma om amerikanska flaggan och flygvapnet och honnör.

IMG_4360– Vi förberedde för Alla Hjärtans Dag med Gemmas värdbarn. Dekorering av kakor var det roligaste och godaste.IMG_4362– Efter några dagar lämnade jag militär-resorten och flyttade in hos mina favoritamerikaner, Kathleen med familj. Det som har blivit min extrafamilj under detta år och att komma till detta hus var nästan som att komma hem. En välbehövlig känsla.

– Dagarna här har till stor del bestått  av sena mornar, Toms underverk i köket a´la brunchbufféer och goda middagar, samt en enormt hög mysfaktor i allmänhet. Bättre än hotell.

Och nu är det bara en enda dag kvar tills min resemånad börjar. Nya som gamla områden ska bli invaderade innan jag säger adjö till detta land för den här gången. They all better prepare.

After All This Time?

1488757_10151986279295334_792832681_nMedan jag ändå är inne på det som, baserat på mina senaste blogginlägg, har blivit som ett nostalgitema tänkte jag dela med mig av den bild som Gemma gav till Danielle. Bilden från den kväll då jag, Gemma, Danielle och Jennifer var alla samlade för första gången. Den kväll som startade en så himla fin vänskap.IMG_4262 - kopiaOch 10 månader senare är den vänskapen starkare än någonsin. En tid fylld med skratt, kärlek, mat, upplevelser och annat fint. Vad skulle jag gjort utan dessa Sydafrikaner vid min sida under dessa månader? Inte ens värt att tänka på <3

Friends and Food and Farewell

IMG_4259I söndags var det alltså Danielles sista dag i USA. En sådan dag kan ju inte spenderas hursomhelst. Bara det bästa är bra nog, och det kan ju inte bli så mycket bättre än när man kombinerar vänner och mat (och då menar jag inte att man ska äta sina vänner). Sagt och gjort, på morgonen samlades vi med hela det sydafrikanska gänget för att ha frukost på Silver Diner.IMG_4258 Mums!IMG_4257 Jag, Gemma och Jennifer hade pannkaksfest.IMG_4265 Gemma gav Danielle den finaste presenten – en bild på mig, Danielle, Gemma och Jennifer samlade tillsammans för första gången. Så små vi var.IMG_4263 Alldeles mätta på pannkakor och nostalgi var det efter några timmar dags att betala och bege sig vidare. Jag och Jennifer dricksade med mynt. Den servitrisen kommer säkerligen nysa i vår mat nästa gång.IMG_4267 Obligatorisk gruppbild. Ursäkta för den onödiga mängden av ”backlighting”. Attans sol att lysa! Makt åt mörkret!IMG_4269 Alternativet är blixt vilket ger demonögon. Svårt val…IMG_4272 En till restaurang var tvungen att besökas innan Danielle kunde lämna landet: the Cheesecake Factory såklart!IMG_4278 Cheesecake i massor med extra betoning på massor. Jag tror vi alla inte var långt ifrån att spricka av mätthet (tänk vilken oreda det hade blivit).IMG_4274Jag tänkte när jag kom dit att ”Nu ska jag allt prova en smak jag aldrig har haft förut”. Men varför, VARFÖR ska man ändra något som fungerar?! Det fick bli ett säkert men alldeles makalöst fantastiskt delikat kort. Cheesecake med vit choklad, kolasås och macadamianötter. Riktig änglasymfoniorkester i magen och änglapolka på tungan. IMG_4280Nu kunde Danielle känna sig redo för hemfärd. Min fina fina Danielle. All lycka till henne i Sydafrika. Pengasparande till flygbiljett har officiellt börjat.

Until I See You Again

IMG_4280 - kopia Idag var det finaste bästa Danielles sista dag i USA. Om två dygn kommer hon vara i Sydafrika.

Från att ha varit på andra sidan bostadsområdet kommer hon nu vara på andra sidan jorden. Det är ju dumt, och lite sådär jättekonstigt. Vi har levt i samma område i samma land. Och så åker hon nu hem till Sydafrika. Och jag kommer åka hem till Sverige. Det är ju också långtifrån varandra, fast på andra ledden av jorden.

Kvällar på Starbucks, spontana luncher, filmkvällar med popcorn… Det blir ju väldans omständigt att åka till Sydafrika så fort jag får lust för detta. Både från USA. Och Sverige.

Japp, nu babblar jag bara på utan någon logik alls (precis som ungefär 70 procent av det jag skriver här på bloggen). Skype samt sparande till en flygbiljett får bli svaret på detta problem och så försöker vi inte…*snyft*…tänka för mycket…*snyft*…på…*måste lämna datorn för att undvika vattenskador*.

Happy Birthday Little Brother!!

IMG_4150 i kollageIdag fyller min fantastiska lillebror 13 år! HURRA! Du är för mig som en snitch till en sökare, som sockor för Dobby, som rädsla för en Dementor, som böcker för Hermione, som en Weasley-tröja på julafton, som Fred var för George…

Ha en alldeles magisk födelsedag bästa du! Mischief Managed (Haha, skojar bara. Det har bara börjat)

I Specifically Remember that Your Birthday was Last Year,

IMG_4181 Söndagen började med en långfika med min nya vän, Cecilia, som är aupair i DC sedan några månader tillbaka. En svensk aupair! De existerar! Jag tog henne till ett av de få riktiga caféerna i detta område, nämligen det i Barnes and Noble-bokaffären i Clarendon. Så riktigt och riktigt vet jag väl inte. Jaja, gott fika var det hursomhelst och så var ju Cecilia jättefint sällskap.IMG_4182 Senare på eftermiddagen tog jag metron ner till Eastern Market vid Capitol Hill där jag skulle möta upp resten av familjen för middag på Belga Café med Mollys föräldrar. IMG_4195 Jag kom dit lite tidigare än de andra och passade på att ta seflies inne på toaletten. Sådant tycker jag är skojigt.IMG_4187 Snart anlände resten och vi satte oss till bords.IMG_4186 Ella och bästa vännen Anna var söta och glada. Ella fyller 16 om några veckor, och därför ville Mollys föräldrar passa på att ha en födelsedagsmiddag i förskott medan de ändå var i DC. Inte kan man ha för många födelsedagsfiranden inte.IMG_4189 Restaurangen var belgisk. Belgien ligger ju nära Frankrike tänkte amerikanerna och gjorde då halva menyn fransk. Ja, om jag får möjlighet att beställa musslor finns inte så mycket att klaga på. Goda musslor dessutom! Jag valde de i ört- och tryffelsås. Alltså mums! Sedan som tillbehör fick vi fantastiskt goda pommes frites och hemgjord majonnäs. Alltså majonnäs!IMG_4197Tre nöjda flickor.IMG_4196 Bästa bilden!IMG_4191 Eftersom det var Ellas födelsedagsmiddag fick hon efterrätt med ljus i och sång från oss och personalen (det ena kanske mer uppskattat än det andra)

Trots att jag var ytterst mätt efter musslorna är det ju svårt att inte beställa efterrätt när den lilla menyn kommer in och alla andra beställer (och när det inte är jag som betalar, hehe). En espresso på maten är ju alltid gott tänkte jag, och frågade servitrisen om jag kunde få den serverad med en skopa vaniljglass på sidan (då dessertmenyn bestod av lite väl mäktiga alternativ, typ 5-kilos chokladkakor, belgiska våfflor med en hink grädde osv). Notera att jag bad om EN skopa. Självklart, inga problem sade servitrisen och kom tillbaka med…IMG_4205…en skål med tre skopor glass toppat med bär, vit choklad, en kaka så stor att inte ens hela får plats i bild, samt en skål med varm chokladsås på sidan. Om jag inte hade spenderat mer än 11 månader i detta land hade jag blivit förvånad. Bara att tacka och ta emot. Tro mig, som den glassälskare jag är gick även denna efterrätt ner utan några större problem. Fint avslut på en fin dag.

And Then Another Provider of Happiness Showed Up…

IMG_3598 Igår fick jag ett STOORT paket med posten. Ett paket från kära underbaraste Familjen i Sverige. Då jag vet att de är hejare på presenter visste jag redan innan att detta öppnande skulle bli något storslaget. IMG_3594 Första saken jag fann: The Body Shop’s Adventskalender! Aaaaah! Så många år jag har velat köpt denna. Ja, det var ju en ganska en så rejält bra början kan man säga.IMG_3596 Inte blev det sämre när jag drog fram en chokladkalender, och inte vilken som helst utan en med One Direction-motiv! Oooooh, you light up my world like nobooody else…IMG_3579 Då detta paket skickades innan jag hann beklaga mig på bloggen över bristen på adventssaker här borta i USA, måste Familjen läst mina tankar (händer hyfsat ofta. På gott och ont). Advent kan ju inte bli mer fulländat med en riktig adventsljusstake (ska det nu vara med motiv ska det minsann vara med Dalahästar)med tillhörande kronljus och VITMOSSA FRÅN VÅR EGEN SKOG HEMMA! Jag undrar om denna vitmossa i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att den skulle pryda en adventljusstake i Washington DC. Jojo, livet bjuder på överraskningar. IMG_3582 Också innan mitt beklagande över brist på riktig saffran, packade de ner äkta fin ytterst riktig saffran samt ett par påsar pepparkakskryddor (man behöver alltid pepparkakskryddor). Och jajamen, från Santa Maria var det. Inget snik!IMG_3581För att göra det lite extra festligt och juligt skickades även med några julprydnader. Så fina!IMG_3600Min värdfamilj fick också presenter. Väldigt gulligt och omtänksamt även om jag inte riktigt förstår varför de vill spendera pengar på någon annan än mig.IMG_3589 Och sist men inte minst innehöll paketet såklart MASSOR AV GODIS!! (Änglarna på min tunga och i min mage har börjat förbereda för fest) Jag blev så glad för detta paket att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till eller vad jag skulle ta vägen och kunde mest bara utbrista obegripliga ljud i ett tonläge som nog var för högt för att ens hundar skulle höra. Slutade med att jag öppnade en påse skumtomtar. Attans tusan och herre bebiselefanter vad gott. Gulle gulle Familj <3