Huacachina – Desert as Good as Dessert

Huacachina alltså. Där var jag och min kompis Melissa i helgen. Denna lilla oas i öknen ligger precis utanför staden Ica (vi har även staden Coop där man alltid spenderar lite mer pengar), ungefär 4 timmar söder om Lima. Eftersom det är så nära är det perfekt för en liten weekend trip och bussarna dit är mycket billiga. I denna region finns även Perus vindistrikt, Pisco.

Detta var då min första lilla resa i Peru för 10 månader sedan, så det var kul att komma tillbaka. Denna gång skojade jag till det genom att bo på andra sidan sjön (ca. 200 meter i omkrets). Vågat. Hostelet hette Desert Nights och kan varmt rekommenderas.

På deras terrass kunde man sitta och kika på palmer och folk i båtar.

Trots att det är så pass nära Lima geografiskt, är det ett annorlunda klimat i Huacachina. Här är det sol och torrt och varmt hela året om, utan så värst mycket moln som i Lima. Perfekt ställe om man vill ligga och sola varje dag.

Det fanns en bar och restaurang i poolen. Så bra att man knappt behöver flytta sig från solstolen om man vill ha mat eller drinkar.

De vanligaste aktiviteterna i Huacachina är att åka sandbuggys och prova på sandboarding eller sandskiing (allt med sand ska det vara). Då vi redan hade provat på det sist när vi var här, och budgeten rekommenderade att avstå, blev den mest ansträngande aktiviteten denna helg att reglera solstolen efter om man ville sola på rygg eller mage. Kan vara lite klurigt.

Nejdå, sista kvällen steg vi faktiskt uppför sanddynerna för att se utsikt och solnedgång. Förskräckligt jobbigt, men värt det när man väl kommer upp till toppen. Denna öken sträcker sig ända till Nazca, där man kan se de kända med det inte alltför kreativa namnet Nazcalinjerna. 

Fina utsiktsbilder.

Så blev det ännu en solnedgång. Bra avslut på en mycket bra helg med sol, mat, sangria och piña coladas. För alla som åker till Peru kan jag varmt (det är också varmt där) rekommendera Huacachina som besöksmål.

 

Darth Vader of the Caribbean

Då Cartagena ligger i norra Colombia gränsar det inte till Stilla Havet, utan Karibiska Havet. Det är väldigt varmt i Karibien. Hur piraterna kunde ha på sig så mycket kläder är bortom min förståelse. Vi ville helst spendera hela dagarna i bikini. Johnny Depp i bikini hade nog gett en helt ny handling i PotC.

Cartagena har ju sin Miami-strand i staden, men vill man ha riktigt smurfturkost vatten och trevligare strand kan man åka ut till stränder lite utanför stadsområdet. Isla Barú är den mest populära. Man kan ta taxi eller åka båt dit. Tar man en så kallad speedboat och sitter längst bak kan man räkna med att bli väldigt blöt och att det är lite som att åka bergochdalbana. Väldigt kul.

Vattnet är blått som i en swimmingpool. Det finns båtar och palmer och sånt. Man kan äta billig mat och dricka massor av öl. Då vattnet är runt 28 grader varmt är det inte så svalkande, men det är kul att bada i. Man kan låtsas att man är en sköldpadda.

På stranden finns det väldigt, alldeles för många försäljare. Eller för många. De är mest jävligt jobbiga. Man ligger där och solar och så märker man hur en skugga kommer över en. Man öppnar ögonen och tror att det är Darth Vader, men så är det någon liten man med hawaiiskjorta som frågar om man vill köpa krabbhalsband. Stor besvikelse.

De har också kvinnor som delar ut massage och som alltid ska ”demonstrera”. Det spelar ingen roll hur mycket man säger nej eller vänder och vrider på sig eller om man ligger ner. De ska ALLTID demonstrera. Uppenbarligen ser jag väldigt spänd ut (det blir lätt så när man tror att Darth Vader ska stå över en när som helst), för alla, ALLA massörer kom fram till just mig. Kanske är det min charmiga aura som lockade dem för jag blev kompis med allihop trots att jag aldrig betalade för någon massage. Dock, slår man ihop alla demonstrationer kan man säga att jag tidsmässigt fick en hel massage av bara det. Värt.

En dag åkte vi ut på en dagsutflykt för att se lite fler stränder och öar runtomkring. Man fick åka båt.

Vi åkte ut till Islas del Rosario, vilka är mest rikemansöar. Vissa öar har hotell, men de flesta öar ägs faktiskt av privatpersoner. De som är lite mindre extremt rika får nöja sig med en liten ö som man kan bygga ett hus på. På en av öarna finns ett hus som ägdes av Pablo Escobar. Det är inte huset på bilden.

Förutom att äta god mat och sola finns det också korallrev där man kan snorkla. Det gjorde vi. Första gången jag snorklade och jag måste säga att det är en väldigt rogivande och rolig sak att göra (förutom när man river sig på vassa stenar). Jag såg Doris-fiskar!

För den som både vill ha sol och bad samt stad på semestern är Cartagena alltså ett väldigt bra alternativ. Mycket vackert och efter en vistelse här får man en väldigt fin bränna. Om man tror efter en vecka att man sola utan solkräm tror man dock fel. Det kan svida lite.

Come and See Me

Jag har fått finbesök! Min mamma och vår kompis Marie har trotsat jobb och flygfobi och kommit för att fira påsk med mig här i Peru. Yay!

En bild med Paddington är självklart obligatorisk när man kommer med Peru. En regel jag införde igår. Inte en dag försent.

Att dricka drinkar i Parque Kennedy är också mycket viktigt. När man kommer från ett snötäckt, minusgradigt Dalarna är Piña Coladas i solen en bra medicin. Både mamma och Marie var ytterst nöjda.

Att människor väljer att be mitt i ens photoshoot är inte schysst. Gud får väl vänta lite tänkte jag. Men jag sa inget. Om jag skulle sagt något skulle det snarare varit om hans fula gympapåse.

Hursomhelst, jag tar med mig elakheterna till Cusco istället. Ingen tid att slösa. Nu ska jag visa damerna Machu Picchu och alpackatröjor. Glad påsk och hejdå!

 

Máncora (No Photos, It Didn’t Happen)

 

För en okunnig kan jag nämna att då Peru ligger på den södra halvan av ekvatorn är det sommar här under vad vi från norr skulle kalla vinterhalvåret. Att ha haft tropisk sommarvärme sedan oktober är väldigt skönt med tanke på den till synes nya istiden som infunnit sig i Sverige denna vinter.

De omvända årstiderna innebär också att jag hade sommarlov från första december till förra veckan (RIP). Med varken skola, jobb eller något slags ansvar överhuvudtaget tänkte jag att jag kunde ta tiden till att åka ut och resa lite. Hur man har råd med det som student? Antingen tar man pengar från ett eventuellt existerande sparkonto, och/eller så övertygar man sina föräldrar att inte behöver väl de åka på semester eller köpa nya däck till bilarna i år.

Hursomhelst blev det några månader av resande, och av ren givmildhet tänkte jag lite sporadiskt dela med mig av sommarens äventyr i hyfsad kronologisk ordning.

I början av sommaren hann jag med att besöka Máncora två gånger. Máncora är en liten surfstad som ligger i norra Peru, nästan på gränsen till Ecuador (tar ca 20 timmar med buss från Lima). Här är det alltid jättevarmt, mycket turister, stora vågor och ständig fest.

Jag har tyvärr väldigt få bra bilder från just Máncora, men jag har försökt att skrapa ihop de få som fanns. På bilden ovan är det ett dött sjölejon. Jag tänkte att det kunde vara kul att veta även om man inte riktigt kan se det om man inte vet var det är.

Under båda vistelserna i Máncora bodde jag på Psygon Surf Camp. Ett hostel där dagarna mest går ut på att ligga vid eller i poolen, dricka öl och milkshakes och äta mat. Alltid supertrevlig personal och farligt avslappnad atmosfär (jätteskönt när man är på semester, men om en meteorit var på väg rakt mot hostelet skulle reaktionen inte vara sådär supersnabb. Dvs. alla skulle dö.)

Hängmattor och solstolar är vanligt förekommande i Máncora. På Psygon har de ungefär 25 stycken hängmattor. Vissa är inte riktigt helt utspända så om man somnar i dem vaknar man i en ofrivillig yogapositon och med inget blod i fötterna.

Så vad kan man göra i Máncora? Mina dagliga aktiviteter har mestadels gått ut på att sola, bada, äta mat, dricka öl, promenera på stranden samt gå till Loki (Perus mest kända festhostel) varje kväll. Räcker inte detta kan man också göra aktiviteter som att:

  • Surfa. Världens längsta våg finns precis utanför Máncora. Jag vet inte riktigt vad det innebär.
  • Åka två mil på en tuc-tuc (sådan där liten ful motorcykeltaxi) för att se solnedgång i Punta Sal. Det tar en stund.
  • Åka ut med en båt. Sjösjuka utlovas.
  • Shoppa kläder och krimskrams på marknaden.
  • Försöka ta sig hem via stranden när det är tidvatten. Bedömer man inte vågorna rätt blir man väldigt blöt. Något för den våghalsiga.
  • Kolla på krabbor som springer omkring.
  • Mata gatuhundar med ostbågar.
  • Tydligen kan man åka på cykeltur också, men att frivilligt cykla omkring i 35-gradig värme är sådant jag väljer att aktivt ta avstånd från.

Jag får se om det blir en till trip till de norra stränderna innan hemfärd till Sverige. Efter två fantastiskt bra vistelser (förutom en incident när jag under lätt påverkan snubblade över en stubbe. Om någon frågar fick jag ärren på benet när jag räddade fem personer från en hajattack) har man kanske för stora förväntningar för en tredje gång. Det är dock ett ställe jag starkt rekommenderar om man har vägarna förbi Peru. Se upp för stubbar bara.

Down in Washington DC

IMG_2786Nu har det ju sannerligen varit dåligt med inlägg den senaste veckan. Men om man har en vän som har åkt över nästan halva jorden för att besöka just dig (hur otroligt det än låter) så vore man ju sisådär hemsk människa om man spenderade massor av tid till bloggande. Dessutom har jag och Emma haft så roligt så det har inte varit mycket tid till annat i vilket fall. I måndags, dagen efter vi kom hem från New York, åkte vi till exempel ner till downtown DC och gick gick gick för att kolla på nästan allt denna stad har att erbjuda (och då menar jag bokstavligen nästan allt).IMG_2787Vi startade på the National Mall och gick upp mot Washington Monument som är omringat av massor av flaggor (varför ha bara två-tre stycken när man kan ha trettio?) Alla vet ju förstås att stoltheten för sitt land mäts bäst i mängden flaggor. Iallafall vet alla amerikaner det, och då är det ju förstås…rätt..?IMG_2789Sedan fortsatte vi västerut och ner till the Reflecting Pool. Då det var nästan 40 grader ute hade vi lust att göra som Jenny i Forrest Gump och springa rakt igenom den. Dock kunde det ju finnas alligatorer (man kan aldrig vara nog försiktig) så vi lät bli.IMG_2793Vi fortsatte istället framåt och sedan en klättring uppför trappor som kändes som en inte alltför enkel bergsbestigning…IMG_2790…för att hälsa på vår kära vän Abraham som satt där så pålitligt på sin stol.IMG_2801Fin utsikt har han må jag säga.IMG_2798Efter lite ytterligare vandring kom vi förbi hans efterträdare Baracks lilla söta ställe. Jag undrar om de tar bort spikmattan varje gång de klipper gräset?IMG_2799Vad är väl ett besök i downtown DC utan lite museum? Vi hann med både National Museum of Natural History (som har en elefant i rotundan direkt när man kommer in och därför är det bästa muséet någonsin) och National Gallery of Art innan dagen började komma till ända. Väldigt effektiv, svettig och fantastisk dag!

Fredag i Kansas City

Här kommer en liten fin summering i bilder (hepp hepp!) över min fredag i Kansas City.IMG_2710Gymma på rikemansklubb med utsikt över tennisbana. Så stereotypiskt.IMG_2711Bästa mataffären, Cosentino’s.IMG_2712Present från mormor Linda, en necessär med saker från Lancome.IMG_2714Böljande värme i Kims trädgård (inte bara i hennes trädgård såklart).IMG_2718Besök i shoppingområdet Country Club Plaza.IMG_2732Och som avslut på dagen fick jag för första gången i mitt liv se en match i amerikansk fotboll live. Kan ju inte bli mycket bättre.

Songs For Crayfish Parties

IMG_2673Jag har ju nästan inte spenderat någon tid alls med svenska aupairer här i USA, vilket förra lördagen kompenserades ganska rejält. Vid lunch träffade jag en gullig tjej vid namn Josefin som kom till USA från Sverige för bara sex veckor sedan. Till skillnad från en landsförrädare som jag har Josefin massor av svenska aupairvänner, vilket denna dag var väldigt tur för mig. Efter att strosat runt downtown under dagen bjöd hon på eftermiddagen nämligen med mig…IMG_2674…på kräftskiva!! Denna anordnades då alltså av en grupp svenska aupairer hon brukar umgås med, och de var så snälla att bjuda in mig med (vem skulle inte bjuda in mig å andra sidan?)IMG_2675 Massor av pynt och de obligatoriska hattarna hade de såklart köpt på (*änglakör*) IKEA.IMG_2676Självklart fanns även kräftor på bordet (vilket ju var tur då det är lite av själva idén med kräftskiva).10617397_10202533695516958_1663718895_nFullt utrustade med haklappar och hattar var vi minst sagt redo för middag.IMG_2678De hade även skaffat sånghäften. Vi kände igen en enda låt (och då ska ni veta att jag kan allt mina snapsvisor)IMG_2679Sånger eller inte, kräftskivan blev ytterst lyckad med goda kräftor vars lukt fortfarande fanns på fingrarna efter tio tvättar (om den inte fanns kvar är kräftskivan misslyckad). Lite chokladtårta blev den perfekta avslutningen på denna fina kväll som blev ytterligare bevis på att man inte behöver vara i Sverige för att uppleva de svenska traditionerna.

There is No Harbor of Peace

IMG_2125Förra veckan åkte jag och tjejerna en eftermiddag ner till the National Harbor i södra DC.IMG_2124Det var så varmt så att vi trodde vi skulle smälta men samtidigt jättefint. Tydligen har de nyss renoverat hela området och jag måste säga att de verkligen har fått till en riktigt turistanda. IMG_2127En av de nya attraktionerna är ett stort pariserhjul. Oturligt nog är Sophia rädd för sådant, och även om jag och Ella för en kort sekund övervägde att binda fast henne vid en lyktstolpe medan vi åkte ett varv, insåg vi att det kanske inte skulle vara så uppskattat. Det får bli en annan gång helt enkelt (alltså åka pariserhjulet).IMG_2126Istället gick vi och utforskade lite. Precis vid vattnet är det som en riktig liten hamnstad med restauranger, caféer och vissa småbutiker. Jättemysigt!IMG_2128Vi gick till Ben and Jerry’s där jag med omsorg valde smakerna pecan butter och strawberry cheesecakeDock fick jag inte njuta av min glass speciellt länge då Ella plötsligt sa ”Hm, det smakar nästan som att det vore jordnötter i min glass” för att sekunden efter mycket riktigt hitta en jordnöt i hennes glass. Nu är det så att Ella är allergisk mot jordnötter. Så fort som möjligt bar det av genom gatorna till närmsta apotek för medicin. Ytterst dramatisk men allt gick bra då hon faktiskt inte svalde någon jordnöt. Jag ville genast gå tillbaka och ge glassbaren en rejäl utskällning med hot om stämning osv! Av någon konstig anledning ville inte Sophia och Ella låta mig göra det. Märkligt.IMG_2129Istället tog vi bilen några minuter bort till en stor outletgalleria, där vi hade som mål att köpa lite träningskläder till tjejerna som de kan ha när de är på läger i sommar. De har verkligen inga träningskläder, vilket är förklarligt då de knappt vet vad fysisk aktivitet innebär. Så istället för träningskläder höll de med mig om att vi i deras fall borde kalla det lägerkläder. IMG_2130Fin outlet var det iallafall (dock inte lika bra som Potomac Mills) och vi hittade allt vi behövde. Jättetrevlig, om än lite dramatisk, eftermiddag och mini-roadtrip med tjejerna.

Hey, Who’s Watching the Galleria?

I lördags gick jag upp tidigt tidigt (med tanke på vilken veckodag det var och med hänsyn till att jag var på fest kvällen innan), tog bilen och plockade upp Gemma och begav mig sedan tillsammans med henne mot vårat ytterst viktiga och enda uppdrag för dagen: shopping.IMG_1896Vi åkte till Potomac Mills i WoodbridgeDenna galleria hade sannerligen allt jag kan begära när det kommer till shopping. Ett antal designerbutiker blandat med lika många designer-outlets och så lite H&M på det. En perfekt balans.

Självklart leder en sådan balans till att shoppingbegäret börjar jobba som på amfetamin och glömmer bort allt som har med plånbok och gränser att göra. Redan i första butiken, American Eagle Outfitters, spenderade Gemma hela sin budget (ingen vidare planering där inte). Själv hade jag såklart en väldigt strikt plan som innebar att helt enkelt inte ha någon budget, vilket visade sig vara värdefullt då sommarrean var i full gång. Till exempel hade de inne på Ralph Lauren rea på t-shirts, och tänka sig, där stod jag med en rabattkupong i handen. Ett noga urval av dessa t-shirts kan man nu finna i min garderob.IMG_1900Jag och Gemma har startat en tradition att alltid äta glass när vi gör något tillsammans. Inget undantag den här gången. IMG_1909Såklart hade denna galleria också en photo booth, som vi genast tryckte ihop oss i. Tycker att dessa foton (och smärtan i mina axlar av släpande på kassar) avspeglar ganska bra hur extremt lyckad denna shoppingtur var. Jag tror till och med att jag har fått en ny favoritgalleria, och det är nog ganska bra att den ligger på ett relativt långt avstånd från mitt hem.

Not A Fake Cake

Allt mitt tjat den senaste tiden om Midsommar och hur vi firar det i Sverige, har såklart gjort min värdfamilj väldigt insatt i denna högtid (huruvida de ville bli insatta eller inte är en annan fråga). När jag kom hem från midsommarfirandet i söndags, var min värdmamma, Molly, i full gång med att förbereda tårtbottnar då hon menade att inte kunde jag ha en midsommar utan en äkta jordgubbstårta. Blev nästan lite tårögd av denna fina fina omtanke.IMG_1827Inte bara var det hon som kom på idén, Molly lät dessutom mig och Ella göra det absolut roligaste, vilket såklart är själva byggandet av tårtan.IMG_1828Tre lager blev det (här snålas det minsann ingenting). Först blev det vaniljkräm. Innan jag fortsätter måste jag bara dela min ilska mot denna kräm. Jag har ju tidigare berättat att USA har mat- och bakmixer för exakt allt! Trodde jag det vill säga. Vaniljsåspulver går minsann inte att hitta (nu inser jag hur mycket jag har att tacka Ekströms för). Det enda jag kunde hitta var en brittisk ”custard-mix” som var helt värdelös och om den inte hade kostat så pass mycket hade den åkt direkt i soporna. Dock med mycket arbete lyckades jag förvandla denna till en hyfsad vaniljkräm, men jag säger då det att nästa gång blir det från scratch.

Nu tillbaka till tårtbyggandet. Efter vaniljkrämen blev det självfallet jordgubbssylt och det sista lagret täckte vi med mosad banan utblandad med lite av vaniljkrämen.IMG_1831Sista vaniljkrämen på toppen, grädde på kanterna, lite blåbär och sedan massor av jordgubbar! Fantastiskt fin skapelse måste jag säga. Jag och Ella var ytterst nöjda.IMG_1832Mumsigt värre var det allt. Precis som Molly hade tänkt, blev denna tårta sannerligen pricken över i:t på detta års midsommarfirande. Ett midsommarfirande som vänner och värdfamilj verkligen såg till att jag fick uppleva på bästa sätt. Känns bra att ha sådana människor omkring sig.