Vi Skålar För En Midsommar Till

Glad Midsommar! Min absoluta favorithögtid är här. Inga krav på pynt, presenter eller att kyssa någon vid midnatt (några snapsar in på midsommar och allt detta kommer lätt av sig själv). Peaken på året för alla svenskar. Hemvändarhelgen för alla oss från Dalarna – midsommarens hemland. Där firandet pågår i tre-fyra dygn (mestadels för att alla byarna vill hålla i varsitt firande). Allt är fantastiskt denna helg.

Och var befinner jag då mig denna helg om inte på andra sidan jorden mitt i Perus midvinter. Inte ens en liten köttbulle i sikte (om man inte räknar grannens lilla tjocka hund). Det är i dessa stunder man tackar den teknologiska utvecklingen då min storebror placerade sin telefon vid bordet så att jag kunde vara med där hemma via videochatt. Mycket trevligt.

Så i all min nostalgi och hemlängtan under den första midsommaren i mitt liv som jag inte firar rotade jag fram lite bilder från de senaste åren av midsommarfirande.

 

Midsommar 2014: 

År 2014 befann jag mig också i ett annat land då jag bodde i USA. Men till skillnad från Peru har USA en hel del svenskt påbrå och man kan därför hitta flera stora midsommarfiranden över landet (tips är att googla ‘midsommarfirande i Battery Park, New York’).

Även i DC var det ett gäng svenskar som anordnade ett litet spektakel, vilket jag såklart drog med mina sydafrikanska (och en fransk) vänner på. I svensk anda hade jag bakat småkakor, gjort potatissallad samt köpt sill och knäckebröd på IKEA. Några amerikaner tog med sig friterad kyckling från KFC. Jag var inte nöjd.

I övrigt var det väldigt svenskt med lekar, midsommarstångsresning och dans. Det bästa var ändå när vi dansade runt stången och jag försökte översätta alla låtar för att mina vänner skulle förstå sammanhanget. Det får en att undra hur mycket droger som var inblandade under dessa låtskrivanden. Allt om detta firande kan ni läsa om här.

Men fira på riktigt fick jag göra iallafall. Jordgubbstårta och allt blev det. Woohoo.

 

Midsommar 2015

Året efter var jag åter på svensk mark och midsommarafton spenderades med mina vänner i goa Hälsingland där jag bodde under mina gymnasieår.

*Notera att jag bara var ut ur Dalarna för midsommarafton. Hemma i byn är det midsommardagen som är midsommars Top Gear.

Vi var ett gäng på 7-8 personer som alltid hängde ihop på gymnasiet, och midsommarafton har blivit lite av den dagen på året då vi alla försöker återförenas (tyvärr är det jag som lite bryter denna tradition då jag inte har dykt upp de senaste två midsomrarna. Storsint som jag är har jag dock övertalat dem att inte ställa in midsommar helt och hållet trots detta).

Anywho dessa återföreningar är alltid mycket lyckade och alltid sig lika trots mycket tid ifrån varandra.

Traditionen inkluderar att gå ner till sjön vid midnatt och bada. Jag har också infört en tradition att falla i skogen på vägen ner dit. Det är inte med flit.

Det var därför säkert inte heller min idé att gå på de farliga stenarna i vattnet. Eller….

Jag och våran alltid så fantastiska värdinna, Emelie.

 

Midsommar 2016

Tillbaka till samma sjö med samma människor. Favorit i repris med bättre outfit och färre bilder. Lika bra det.

 

Midsommar 2017

 

Då detta bara var en månad innan min flytt till Peru såg jag till att ordna mitt schema på mitt sommarjobb på ICA i Furudal så att jag skulle kunna fira ordentligt på lördagskvällen i ren Dala-anda. Därmed blev det inget Hälsingland detta år.

Att jobba på vårt lilla ICA Nära under midsommarhelgen är väldigt intressant på många sätt. Dels för att byns invånare dubblas under denna helg ty sommargäster. Dels för att alla byn bestämmer sig för att sista-minuten-handla på fredagen (what’s up with that?!). Dels för att vi under tre timmar har ett freakin’ spelmanslag som spelar musik i affären. Charmigt och originellt måste man ju säga trots att kunderna inte får plats och man efter ett kassapass under dessa tre timmar har lätt tinnitus resten av dagen.

Sen kommer lördagen då byn går samman och firar på dansbanan till stängning och därefter i närmsta loge tills natten tar slut på diverse sätt. Förra året stängdes festen av mig och mina två midsommarskumpaner, Sebbe och Jesper, då vi inte riktigt märkte att folk gick hem tills det bara var vi kvar vid sjusnåret. Då har man firat på rätt sätt.

Så med det hoppas jag att ni alla har en fin midsommar med dans, snaps, sill, färskpotatis och inte allt för mycket regn! Nästa år kommer jag tillbaka med revansch.

Criminal Minds

Så efter ett par veckors av en jättesatsning på nystarten av denna blogg, blev det ett lika långt uppehåll. Men, från min kära lillebror har jag självklart lärt mig hur man alltid kan vända saker till att det inte var ens egna fel. Mitt försvar är att detta uppehåll helt enkelt inte var fel.

Först var ju, som nämnt i förra inlägget, min mamma och vår vän Marie (som jag stolt refererade till alla peruaner som min tía) här i Peru och hälsade på mig i 10 dagar. Att inte ta tiden att blogga (eller ännu värre, gå i skolan) när min mamma, som jag inte har sett på åtta månader, kommer och hälsar på är enligt mig ganska legitimt.

Sen samma kväll som mamma och Marie åkte hem så blev min telefon stulen på en club här i Lima. Sådant är ju surt. Dock hade jag ändå blivit mentalt förberedd på att det kunde hända. Varje termin är det nämligen ett antal utbytesstudenter och peruaner som blir av med sin telefon. Hur försiktig man än tror att man är finns det väldigt många sluga jävlar här som lever på andras misär. (Cred för rim-kompetens)

Det jag egentligen blev mest upprörd över var att min telefon inte ens var värd att stjäla. En Samsung J1 som typ hade utrymme till fem bilder och som kostade runt 600 kronor på en kaosmarknad i Cusco. Ska man nu vara en tjuv kan man väl göra det ordentligt och sno något som kan imponera på de andra tjuvarna. Tänk om Ocean’s Eleven hade slutat med (spoiler) att de inte tog sig in i valvet och George Clooney bara ”Det är lugnt grabbar, se vad jag tog istället!” *halar fram en walkman hur fickan* ”Den här kan vi nog få ca 20 dollar för på svarta marknaden. Kom så tar vi en riktig jävla lyxmiddag på Pizza Hut. My treat.”

Men, den är snodd nu iallafall. Och trots det låga värdet (förutom fotona från resan till Machu Picchu som försvann med telefonen. De hade nog kunnat blivit värda en förmögenhet när jag blir känd.), skapar detta lite inconvenience som tar ett par dagar att reda ut.

1.Först var jag tvungen att ersätta telefonen i sig. Som tur var hade jag kvar min gamla telefon vars skärm hade slutat fungera. Så då går man till ett datacenter och får den utbytt. Det fick jag.

Bra kan ju tänkas. Jo visst, om man nu inte upptäcker dagen efter att denna nya skärm inte sitter fast (lim är ju dyrt..tydligen). Så då får man gå tillbaka till stället och säga ”Hörrudu din limsnåla amatör. Fixa detta.” Sen får man tillbaka telefonen och upptäcker dagen efter igen att den fortfarande inte sitter riktigt fast, om än mer än förut. Då ger man upp och tar det nu väldigt försiktigt med telefonen istället.

2.Sen försvann ju sim-kortet också, och här har vi en stark kontrast mellan hur detta kan lösa sig i Sverige och i Peru.

I Sverige hade jag gått in på Telias hemsida och beställt ett ny simkort med ett nytt abonnemang. 10 minuter och sedan är det löst (om inte Postnord slarvar bort simkortet. Ändå höga odds på det.)

ELLER så hade jag ringt Telia och bett om samma sak. Och om jag förklarade situationen hade jag säkert kunna få behålla samma nummer. Snabbt och enkelt (om inte Postnord slarvar bort simkortet)

ELLER så hade jag gått in på en Teliabutik. Pratat med en människa som ger mig ett nytt simkort, hjälper mig att sätta i det, kanske fixar så jag får samma nummer, tar betalt. Så var det löst. Allt genom samma person. Ingen Postnordsskräck.

I Peru går det till såhär:

  • Man går till ett hjälpcenter hos ett telebolag (Claro i mitt fall).
  • Man står i kö på obestämd tid innan man släpps in.
  • Sen får man gå fram till en person 1 och berätta vad man vill ha. Denna person kollar ens pass och skriver på datorn.
  • Man får en nummerlapp och står sedan i en annan kö på obestämd tid.
  • När numret ropas upp går man fram till en annan person (låt oss kalla denna person 2) och berättar vad man vill ha. Denna person kollar ens pass och skriver på datorn.
  • Denna person berättar sedan hur mycket det ska kosta och hänvisar till kassan. Där får man också stå i kö på obestämd tid för att betala.
  • Sedan går man tillbaka till person 2 och visa kvittot man har fått.
  • Person 2 går sedan och hämtar ens simkort och sätter i det i telefonen.
  • Man kan inte få sitt gamla nummer.
  • Man slipper Postnord.

Idag gick som tur var denna process ganska fort. Ungefär en timme från första kön till det att jag lämnade butiken. Det var en bra dag. Första gången tog det över tre timmar. Det var en lång dag.

Man lär sig tålamod i Peru. Det gör man. Man lär sig också att alla tjuvar inte förstår att man inte kommer bli en riktig gangster om man gör det enkelt för sig. Man lär sig också att vissa som säger att de kan laga något kanske inte alls kan, och att fransmän kan bli väldigt arga över detta (träffade ett par som hade samma problem när jag gick tillbaka med telefonen, men detta var deras femte gång. Man kanske skulle gått någon annanstans efter andra gången kan man ju tycka). Fransmän blir också arga när pizzan är försenad. De kanske är lite arga av sig.

Men nu ska det vara bra så länge som min skärm sitter fast. Spännande. Känner mig lite som den digitala erans lindansare.

 

Come and See Me

Jag har fått finbesök! Min mamma och vår kompis Marie har trotsat jobb och flygfobi och kommit för att fira påsk med mig här i Peru. Yay!

En bild med Paddington är självklart obligatorisk när man kommer med Peru. En regel jag införde igår. Inte en dag försent.

Att dricka drinkar i Parque Kennedy är också mycket viktigt. När man kommer från ett snötäckt, minusgradigt Dalarna är Piña Coladas i solen en bra medicin. Både mamma och Marie var ytterst nöjda.

Att människor väljer att be mitt i ens photoshoot är inte schysst. Gud får väl vänta lite tänkte jag. Men jag sa inget. Om jag skulle sagt något skulle det snarare varit om hans fula gympapåse.

Hursomhelst, jag tar med mig elakheterna till Cusco istället. Ingen tid att slösa. Nu ska jag visa damerna Machu Picchu och alpackatröjor. Glad påsk och hejdå!

 

I Guess I’m Learning, So My Smile Still Stays On

Så jag har alltså inte bloggat på ett tag. Inte varit inne på bloggen överhuvudtaget faktiskt (inte ens för att läsa igenom gamla inlägg och beundra mig själv för min fantastiska förmåga av underhållning och berättarteknik). Anledning? För att låta sådär extra mystisk och intressant (har hört att många finner det attraktivt) kan jag säga att jag var tvungen att ta hand om lite saker i mitt liv och då jag inte riktigt var säker på vad jag gjorde eller var dessa omställningar skulle leda mig kändes det inte helt genomtänkt att dela med sig om detta till resten av världen (japp, 7 miljarder besökare har jag på min blogg. Nästan)

För att göra en lång historia kort (tro mig, den är låååååång), kan jag berätta att jag av många och komplicerade anledningar valde att flytta ut ur min världfamilj drygt en vecka innan det var planerat (dvs. då min resemånad börjar). Svårt beslut med en del konsekvenser, men samtidigt ett av mina bästa beslut under detta år, speciellt för mitt välmående.

Så för att ni inte ska känna er alltför överblivna och förglömda, ska jag ge er en liten uppdatering vad jag har haft för mig den senaste tiden som arbetslös och pliktfri strövare i USA.IMG_4344 - kopia– Jag började med att klippa mig, för det har jag sett att de gör i filmer när de är på flykt. Nej, jag skojar bara. Alltså om flykten. Jag lämnade faktiskt min värdfamilj helt legalt (notering för alla eventuella läsare från US authorities). Men klippte mig gjorde jag iallafall. Ett sista besök hos min favorit, Jade, på Bubbles. Jag ska ta mig tusan ta med mig henne till Sverige!

– Samma dag flyttade jag in hos min Area Director, Mara, och hennes familj där min finaste Gemma är aupair. Åh vad fint de tog hand om mig.

IMG_4347 – Danielle stöttade mig från Sydafrika både genom långa Skypesamtal och genom att skicka bilder på elefantfontäner. Hon känner mig allt.

– Under min vistelse tog Gemma och hennes svärmor med mig på massor av roliga saker. Katolska bibeldiskussioner på en militärbas till exempel. Japp…

– Fick i allmänhet göra massor av saker kopplade till den amerikanska militären, då Maras man är högt uppsatt militär och Gemma ska GIFTA SIG (också en lång historia, men hon är ta mig tusan FÖRLOVAD! Hon har EN RING PÅ SITT FINGER!) med en amerikan som är från en familj där varenda en är i militären och han själv är mitt i militärträning för tillfället. Jag började tillslut drömma om amerikanska flaggan och flygvapnet och honnör.

IMG_4360– Vi förberedde för Alla Hjärtans Dag med Gemmas värdbarn. Dekorering av kakor var det roligaste och godaste.IMG_4362– Efter några dagar lämnade jag militär-resorten och flyttade in hos mina favoritamerikaner, Kathleen med familj. Det som har blivit min extrafamilj under detta år och att komma till detta hus var nästan som att komma hem. En välbehövlig känsla.

– Dagarna här har till stor del bestått  av sena mornar, Toms underverk i köket a´la brunchbufféer och goda middagar, samt en enormt hög mysfaktor i allmänhet. Bättre än hotell.

Och nu är det bara en enda dag kvar tills min resemånad börjar. Nya som gamla områden ska bli invaderade innan jag säger adjö till detta land för den här gången. They all better prepare.

Happy Birthday Little Brother!!

IMG_4150 i kollageIdag fyller min fantastiska lillebror 13 år! HURRA! Du är för mig som en snitch till en sökare, som sockor för Dobby, som rädsla för en Dementor, som böcker för Hermione, som en Weasley-tröja på julafton, som Fred var för George…

Ha en alldeles magisk födelsedag bästa du! Mischief Managed (Haha, skojar bara. Det har bara börjat)

Meet Me In St Louis

IMG_4005Nej, jag orkar ta mig tusan inte skapa något kollage, så det får bli en liten fin rad (eller scroll…eller vad det nu heter på internetspråk) av bilder från resan till St Louis vi gjorde i mellandagarna. Något bland det bästa var att bara få komma in i Mollys föräldrars hus och känna lugnet. Mysfaktor hög. Som på droger.IMG_4007 Vi fick öppna julklappar igen. IMG_4025      Spenderade mycket tid med Ella och Sophias underbart söta (om än lite djävulska) kusin Hollan. Här under en sjal och gör fula grimaser.IMG_4033 En dag hade vi Musse Pigg-våfflor till frukost. IMG_3998  Vi gjorde även ett kärt återbesök på det fantastiska caféet La Chouquette (där det finns chokladskor!)IMG_4031 En dag gick vi och såg Into the Woods på en bio där man kunde beställa mat. En restaurangbio! (Tro mig, låter mer fantastiskt än vad det var. )IMG_4010 Blev även introducerad till St Louis-delikatessen Toasted Ravioli. Friterad ravioli. Låter ju inte sådär vidare lockande men usch så gott!IMG_4016En väldigt fin mellandagsresa (Hahaha, där var jag allt fyndig!) med fina återseenden och massor av mys.

And the Bells were Ringing Out for Christmas Day

IMG_3936 Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?IMG_3940 Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!IMG_3941 Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.IMG_3944 Och av Gemma  fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. IMG_3945 Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.IMG_3947 Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. IMG_3957 Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. IMG_3977 Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…IMG_3981 …där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.IMG_3976Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.IMG_3982 Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? IMG_3986Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.

No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”

Happy Xmas, as John Lennon would have said it

IMG_3938GOD JUL!!! Whiiiihooo, äntligen är den här!! Påminnelse: i USA firar man på juldagen. Dum idé. Jag dränker de sorgerna i godis (har fått så galet mycket godis i jul så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Mitt rum är som rena Willy Wonka’s chokladfabrik) och går vidare med mitt liv. Såhär såg det ut klockan sju denna juldagsmorgon när vi alla samlades i vardagsrummet för att öppna julklappar framför A Christmas Carol på tv:n.  IMG_3942 Jag fick också många fina julklappar av såväl värdfamilj som Familjen i Sverige som vänner i USA som… Jag är älskad av så många.IMG_3907

Ska berätta mer om mitt julfirande senare, vare sig ni ber om det eller inte. För stunden är här en julaftonsselfie från mig och Tucker. God Jul allihop! <3

And Then Another Provider of Happiness Showed Up…

IMG_3598 Igår fick jag ett STOORT paket med posten. Ett paket från kära underbaraste Familjen i Sverige. Då jag vet att de är hejare på presenter visste jag redan innan att detta öppnande skulle bli något storslaget. IMG_3594 Första saken jag fann: The Body Shop’s Adventskalender! Aaaaah! Så många år jag har velat köpt denna. Ja, det var ju en ganska en så rejält bra början kan man säga.IMG_3596 Inte blev det sämre när jag drog fram en chokladkalender, och inte vilken som helst utan en med One Direction-motiv! Oooooh, you light up my world like nobooody else…IMG_3579 Då detta paket skickades innan jag hann beklaga mig på bloggen över bristen på adventssaker här borta i USA, måste Familjen läst mina tankar (händer hyfsat ofta. På gott och ont). Advent kan ju inte bli mer fulländat med en riktig adventsljusstake (ska det nu vara med motiv ska det minsann vara med Dalahästar)med tillhörande kronljus och VITMOSSA FRÅN VÅR EGEN SKOG HEMMA! Jag undrar om denna vitmossa i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att den skulle pryda en adventljusstake i Washington DC. Jojo, livet bjuder på överraskningar. IMG_3582 Också innan mitt beklagande över brist på riktig saffran, packade de ner äkta fin ytterst riktig saffran samt ett par påsar pepparkakskryddor (man behöver alltid pepparkakskryddor). Och jajamen, från Santa Maria var det. Inget snik!IMG_3581För att göra det lite extra festligt och juligt skickades även med några julprydnader. Så fina!IMG_3600Min värdfamilj fick också presenter. Väldigt gulligt och omtänksamt även om jag inte riktigt förstår varför de vill spendera pengar på någon annan än mig.IMG_3589 Och sist men inte minst innehöll paketet såklart MASSOR AV GODIS!! (Änglarna på min tunga och i min mage har börjat förbereda för fest) Jag blev så glad för detta paket att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till eller vad jag skulle ta vägen och kunde mest bara utbrista obegripliga ljud i ett tonläge som nog var för högt för att ens hundar skulle höra. Slutade med att jag öppnade en påse skumtomtar. Attans tusan och herre bebiselefanter vad gott. Gulle gulle Familj <3