Máncora (No Photos, It Didn’t Happen)

 

För en okunnig kan jag nämna att då Peru ligger på den södra halvan av ekvatorn är det sommar här under vad vi från norr skulle kalla vinterhalvåret. Att ha haft tropisk sommarvärme sedan oktober är väldigt skönt med tanke på den till synes nya istiden som infunnit sig i Sverige denna vinter.

De omvända årstiderna innebär också att jag hade sommarlov från första december till förra veckan (RIP). Med varken skola, jobb eller något slags ansvar överhuvudtaget tänkte jag att jag kunde ta tiden till att åka ut och resa lite. Hur man har råd med det som student? Antingen tar man pengar från ett eventuellt existerande sparkonto, och/eller så övertygar man sina föräldrar att inte behöver väl de åka på semester eller köpa nya däck till bilarna i år.

Hursomhelst blev det några månader av resande, och av ren givmildhet tänkte jag lite sporadiskt dela med mig av sommarens äventyr i hyfsad kronologisk ordning.

I början av sommaren hann jag med att besöka Máncora två gånger. Máncora är en liten surfstad som ligger i norra Peru, nästan på gränsen till Ecuador (tar ca 20 timmar med buss från Lima). Här är det alltid jättevarmt, mycket turister, stora vågor och ständig fest.

Jag har tyvärr väldigt få bra bilder från just Máncora, men jag har försökt att skrapa ihop de få som fanns. På bilden ovan är det ett dött sjölejon. Jag tänkte att det kunde vara kul att veta även om man inte riktigt kan se det om man inte vet var det är.

Under båda vistelserna i Máncora bodde jag på Psygon Surf Camp. Ett hostel där dagarna mest går ut på att ligga vid eller i poolen, dricka öl och milkshakes och äta mat. Alltid supertrevlig personal och farligt avslappnad atmosfär (jätteskönt när man är på semester, men om en meteorit var på väg rakt mot hostelet skulle reaktionen inte vara sådär supersnabb. Dvs. alla skulle dö.)

Hängmattor och solstolar är vanligt förekommande i Máncora. På Psygon har de ungefär 25 stycken hängmattor. Vissa är inte riktigt helt utspända så om man somnar i dem vaknar man i en ofrivillig yogapositon och med inget blod i fötterna.

Så vad kan man göra i Máncora? Mina dagliga aktiviteter har mestadels gått ut på att sola, bada, äta mat, dricka öl, promenera på stranden samt gå till Loki (Perus mest kända festhostel) varje kväll. Räcker inte detta kan man också göra aktiviteter som att:

  • Surfa. Världens längsta våg finns precis utanför Máncora. Jag vet inte riktigt vad det innebär.
  • Åka två mil på en tuc-tuc (sådan där liten ful motorcykeltaxi) för att se solnedgång i Punta Sal. Det tar en stund.
  • Åka ut med en båt. Sjösjuka utlovas.
  • Shoppa kläder och krimskrams på marknaden.
  • Försöka ta sig hem via stranden när det är tidvatten. Bedömer man inte vågorna rätt blir man väldigt blöt. Något för den våghalsiga.
  • Kolla på krabbor som springer omkring.
  • Mata gatuhundar med ostbågar.
  • Tydligen kan man åka på cykeltur också, men att frivilligt cykla omkring i 35-gradig värme är sådant jag väljer att aktivt ta avstånd från.

Jag får se om det blir en till trip till de norra stränderna innan hemfärd till Sverige. Efter två fantastiskt bra vistelser (förutom en incident när jag under lätt påverkan snubblade över en stubbe. Om någon frågar fick jag ärren på benet när jag räddade fem personer från en hajattack) har man kanske för stora förväntningar för en tredje gång. Det är dock ett ställe jag starkt rekommenderar om man har vägarna förbi Peru. Se upp för stubbar bara.

Let the world know; I’m back

Kära vänner,

Tre år sedan sist. Varken klokare eller rikare. Inte hittat receptet på bostongurka och inte klappat en elefant. Inte blivit tillfrågad att sitta med i riksdagen (någon detalj med att man tydligen måste vara politiskt aktiv) och inte blivit inbjuden till någon av Barack Obamas födelsedagsfiranden. Men vad fan. Vad kan man begära?

Det jag dock har gjort är att jag har börjat universitetet (otroligt överskattat koncept). Två år av Internationell Civilekonomi avklarade i Linköping och jag är nu inne på tredje året som jag av en händelse spenderar i Lima, Peru.

Inte för att de tröttnade på mig i Linköping. Det är däremot en helt annan fråga.

Snart 8 månader har jag dragit omkring här på Sydamerikas västkust, och på begäran av alla mina fans kände jag att jag nu skulle dela med mig lite av livet här. Både det förflutna, nuet och vad som komma skall.

Utlovat innehåll består bla. av bergsvandring, roadtrip över landsgränser, Machu Picchu, ceviche, språkbarriärer, kanadensiska ambassaden och palmer. Speciellt palmer.

Ta er också gärna friheten att se tillbaka på min tid i USA längre bak i bloggen. Då jag var snålare på den tiden så har bilder försvunnit pga brist på utrymme. Mina fantastiska texter finns dock kvar som ni kan grotta ner er i.

Så hoppa på tåget så kör vi ett nytt kapitel här på Count by Smiles. Det här blir kul!

Puss och kram och höres!

”I don’t know where I’m going from here, but I promise it won’t be boring.” – David Bowie

 

I Should Probably Just Stay Here and Feel Sorry for Myself

IMG_4213

Idag mår jag inte bra. Nej, fy tusan. Illamående, frossa, trötthet… Ingen bra kombination.

IMG_4215

Inte ens kan jag ta vara på sjukfördelen att få äta hur mycket glass man vill. När allt man äter liksom kommer upp igen (ursäkta för lite väl mycket information) skulle det ju vara ett väldans slöseri på glass. Hoppas ni tycker lika synd om mig som jag gör.

Hoppas du har det bra, nu när du går in på sista varvet

WIN_20150117_121513En efterlängtad lördag är äntligen här. Har spenderat morgonen till att se så många avsnitt av Vänner jag kunde hinna med samt missbruk av te i min finaste M&M-kopp (köpt på M&M-World i New York). Ytterst produktivt om jag får säga det själv.

Idag har jag varit i USA i exakt 11 månader. En månads jobb kvar innan jag får spendera en månad i landet utan giltigt VISUM och låtsas att jag är i en film där jag är som ena hemlig agent som är på uppdrag i USA och måste ständigt undgå FBI, CIA och alla möjliga förkortningar. (För att undgå missförstånd och att the US-authorities ska misstänka mig som svensk spion ska jag kanske nämna att den där extra månaden är HELT LEGAL. Jag må gilla äventyr men US-authorities är inte att leka med)

11 månader och lite mindre än en timme sedan jag satte min fot i USA för första gången. Usch, nu blev hjärnan alldeles utmattad av att försöka få ordning på tidsperspektivet. Bäst att återgå till Vänner och tedrickande.

Not that I Expect (but Maybe Hope) to become Famous or Anything…

Okej, jag må ha uttalat mig några gånger att jag hatar reklam. Och visst, ni må kalla mig för en hycklare. Men nu ska jag iallafall göra lite reklam för mig själv. (Jag måste få lite cred för att jag varnar er innan)bloglovin

Denna blogg finns då att finna på lite fler sidor, och då ni som läser denna troligtvis förhoppningsvis finner den lite sådär någorlunda intressant, är ju denna reklam inte helt malplacerad.

Första sidan är då på Bloglovin. För er som inte känner till denna sida kan jag berätta att det är som en alldeles fantastisk databas där man kan hålla koll på alla bloggar man följer och därmed slipper ha ett överfullt bokmärkesfält. Bra idé. Så där får ni gärna följa mig så att ni inte missar ett enda av mina fantastiska inlägg.

Den andra sidan är Blogglista.se, där man också kan upptäcka nya bloggar att läsa i olika kategorier. Jag har ju då min blogg under kategorien ”Allmänt” då jag inte har en aning vad jag skulle klassificera min blogg som. Den som har ett bra svar på den frågan ska jag skicka kakor till.

Nu är reklamen slut. Mer än SVT på julafton, mindre än tv4.

The Sweet End of the Lollipop!

IMG_3266 I den stora hög av godis jag fick från min ytterst lyckade Trick-or-Treating, fann jag en makalöst festlig godisklubba. Så festlig en godisklubba kan bli skulle jag vilja påstå. Smak: blåbär, vilket såklart ledde till…IMG_3275 …mun á la smurf!IMG_3278 En Halloweenkostym bara i sig (tänk vad jag hade kunnat spara in pengar där). Men som att inte det var nog. När man kom till mitten av klubban kunde man där finna…IMG_3290tuggummi som man kunde blåsa gigantiska tuggummibubblor med.IMG_3289Och få tuggummi i hela ansiktet (och lite i håret) när bubblorna sprack. Tänk att en godisklubba kan vara så underhållande. Ett nytt tips för rastlösa stunder.

Be a Self-Actualized and Mature yet Still Youthful and Dewy Working Woman

Ett ytterst störande scenario: Klockan närmar sig midnatt. Nacken värker efter att jag i flera timmar har hållit huvudet i en position liknande en spanande gam i ett träd och med högsta sannolikhet kommer jag få sova med pennan kvar i handen då de vid det här laget måste ha vuxit samman. Så må vara, bara en sida kvar av anteckningar nu innan detta kapitel är avklarat.

*Alldeles för lång tid senare* Slår ihop boken och intar en segerpose likt Zlatan efter 4-2-målet mot England 2012. Änglakörer och enhörningar när jag lägger ner huvudet på de fyra alldeles perfekt uppuffade kuddarna. Kan inte hålla ögonen öppna så har nästan ner lampan när jag letar efter lysknappen. Släcker och…

tumblr_inline_nc8u9mNcVj1r4vj2c

Nej men det är klart. Varför skulle inte klockan två på natten var ett ypperligt tillfälle att räkna hur många dagar det är kvar till jul, planera överlevnadsstrategier för zombieapokalyps, fundera över vilka ingredienser som finns i bostongurka, undra om pingviner skulle kunna flyga om de bantade etc. Sömn är väl *suck* bara en världslig sak, eller?

I Want to Do Something Good for Humanity. How about Sterilization?

IMG_2904I helgen har jag varit på läger med Sophias Girl Scout-trupp, som jag av en ytterst oklar anledning detta år är assisterande ledare för. Nu kanske man kan tro att 12-åriga flickscouter ska vara strukturerade och ha lite disciplin. Ja, fortsätt tro det. Roligt var det allt, men nu sitter det minsann inte helt fel med en rejäl kopp te och minst 10 avsnitt av Gossip Girl på agendan för kvällen. Förhoppningsvis följt av en särdeles djup skönhetssömn i minst åtta timmar. Kan bli tight med Gossip Girl-avsnitten. Undrar om Ella kan tänka sig att komma lite senare till skolan imorgon?

Turn and Face the Strange – Changes

Surprise!! Ny design på bloggen (vilket jag hoppas att ni själva har upptäckt annars bör ni kanske överväga att hämta en kopp kaffe och strunta i vad veckotidningarna säger om att människor bör minska sitt koffeinintag). Nu kan man ju faktiskt se vad bilderna föreställer och man behöver inte förstoringsglas för att se texten i inläggen. Om detta är på gott eller ont får ni själva avgöra.

Flikar som Kategorier, Arkiv osvfinner ni om ni klickar på ”menyknappen” uppe till höger. Där hittar ni även länkar till min Instagram  och min Bloglovin . 

Hoppas att ni tycker om den nya navigeringen och designen. Om inte… Ja, då har ni fel.