Vi Skålar För En Midsommar Till

Glad Midsommar! Min absoluta favorithögtid är här. Inga krav på pynt, presenter eller att kyssa någon vid midnatt (några snapsar in på midsommar och allt detta kommer lätt av sig själv). Peaken på året för alla svenskar. Hemvändarhelgen för alla oss från Dalarna – midsommarens hemland. Där firandet pågår i tre-fyra dygn (mestadels för att alla byarna vill hålla i varsitt firande). Allt är fantastiskt denna helg.

Och var befinner jag då mig denna helg om inte på andra sidan jorden mitt i Perus midvinter. Inte ens en liten köttbulle i sikte (om man inte räknar grannens lilla tjocka hund). Det är i dessa stunder man tackar den teknologiska utvecklingen då min storebror placerade sin telefon vid bordet så att jag kunde vara med där hemma via videochatt. Mycket trevligt.

Så i all min nostalgi och hemlängtan under den första midsommaren i mitt liv som jag inte firar rotade jag fram lite bilder från de senaste åren av midsommarfirande.

 

Midsommar 2014: 

År 2014 befann jag mig också i ett annat land då jag bodde i USA. Men till skillnad från Peru har USA en hel del svenskt påbrå och man kan därför hitta flera stora midsommarfiranden över landet (tips är att googla ‘midsommarfirande i Battery Park, New York’).

Även i DC var det ett gäng svenskar som anordnade ett litet spektakel, vilket jag såklart drog med mina sydafrikanska (och en fransk) vänner på. I svensk anda hade jag bakat småkakor, gjort potatissallad samt köpt sill och knäckebröd på IKEA. Några amerikaner tog med sig friterad kyckling från KFC. Jag var inte nöjd.

I övrigt var det väldigt svenskt med lekar, midsommarstångsresning och dans. Det bästa var ändå när vi dansade runt stången och jag försökte översätta alla låtar för att mina vänner skulle förstå sammanhanget. Det får en att undra hur mycket droger som var inblandade under dessa låtskrivanden. Allt om detta firande kan ni läsa om här.

Men fira på riktigt fick jag göra iallafall. Jordgubbstårta och allt blev det. Woohoo.

 

Midsommar 2015

Året efter var jag åter på svensk mark och midsommarafton spenderades med mina vänner i goa Hälsingland där jag bodde under mina gymnasieår.

*Notera att jag bara var ut ur Dalarna för midsommarafton. Hemma i byn är det midsommardagen som är midsommars Top Gear.

Vi var ett gäng på 7-8 personer som alltid hängde ihop på gymnasiet, och midsommarafton har blivit lite av den dagen på året då vi alla försöker återförenas (tyvärr är det jag som lite bryter denna tradition då jag inte har dykt upp de senaste två midsomrarna. Storsint som jag är har jag dock övertalat dem att inte ställa in midsommar helt och hållet trots detta).

Anywho dessa återföreningar är alltid mycket lyckade och alltid sig lika trots mycket tid ifrån varandra.

Traditionen inkluderar att gå ner till sjön vid midnatt och bada. Jag har också infört en tradition att falla i skogen på vägen ner dit. Det är inte med flit.

Det var därför säkert inte heller min idé att gå på de farliga stenarna i vattnet. Eller….

Jag och våran alltid så fantastiska värdinna, Emelie.

 

Midsommar 2016

Tillbaka till samma sjö med samma människor. Favorit i repris med bättre outfit och färre bilder. Lika bra det.

 

Midsommar 2017

 

Då detta bara var en månad innan min flytt till Peru såg jag till att ordna mitt schema på mitt sommarjobb på ICA i Furudal så att jag skulle kunna fira ordentligt på lördagskvällen i ren Dala-anda. Därmed blev det inget Hälsingland detta år.

Att jobba på vårt lilla ICA Nära under midsommarhelgen är väldigt intressant på många sätt. Dels för att byns invånare dubblas under denna helg ty sommargäster. Dels för att alla byn bestämmer sig för att sista-minuten-handla på fredagen (what’s up with that?!). Dels för att vi under tre timmar har ett freakin’ spelmanslag som spelar musik i affären. Charmigt och originellt måste man ju säga trots att kunderna inte får plats och man efter ett kassapass under dessa tre timmar har lätt tinnitus resten av dagen.

Sen kommer lördagen då byn går samman och firar på dansbanan till stängning och därefter i närmsta loge tills natten tar slut på diverse sätt. Förra året stängdes festen av mig och mina två midsommarskumpaner, Sebbe och Jesper, då vi inte riktigt märkte att folk gick hem tills det bara var vi kvar vid sjusnåret. Då har man firat på rätt sätt.

Så med det hoppas jag att ni alla har en fin midsommar med dans, snaps, sill, färskpotatis och inte allt för mycket regn! Nästa år kommer jag tillbaka med revansch.

Postcard from Duluth

IMG_5166Så efter några dagar i Minneapolis tog jag mig igår ännu längre norrut, närmare bestämt till staden Duluth. Detta är då Kathleens hemstad och det är hennes underbara kusin Sara som bjöd hit mig för att se Minnesota och träffa hela deras familj. Sådan Kathleen sådan kusin.

Duluth ligger vid Lake Superior som är en otroligt stor sjö (och jag som trodde att jag kunde skryta med Oresjön hemma i Dalarna). Lagom till min ankomst fick de riktigt vårväder och vi kunde därför idag ta en promenad längs vattnet och Sara gav mig en guidad tur i staden. En stad som förutom att vara så fin och mysig också har fantastiskt trevliga människor. Dessutom ser man Dalahästar överallt. Bra att jag får lite uppvärmning så jag inte blir alldeles chockad av all Dalahet när jag kommer hem.

Hoppas du har det bra, nu när du går in på sista varvet

WIN_20150117_121513En efterlängtad lördag är äntligen här. Har spenderat morgonen till att se så många avsnitt av Vänner jag kunde hinna med samt missbruk av te i min finaste M&M-kopp (köpt på M&M-World i New York). Ytterst produktivt om jag får säga det själv.

Idag har jag varit i USA i exakt 11 månader. En månads jobb kvar innan jag får spendera en månad i landet utan giltigt VISUM och låtsas att jag är i en film där jag är som ena hemlig agent som är på uppdrag i USA och måste ständigt undgå FBI, CIA och alla möjliga förkortningar. (För att undgå missförstånd och att the US-authorities ska misstänka mig som svensk spion ska jag kanske nämna att den där extra månaden är HELT LEGAL. Jag må gilla äventyr men US-authorities är inte att leka med)

11 månader och lite mindre än en timme sedan jag satte min fot i USA för första gången. Usch, nu blev hjärnan alldeles utmattad av att försöka få ordning på tidsperspektivet. Bäst att återgå till Vänner och tedrickande.

And Then Another Provider of Happiness Showed Up…

IMG_3598 Igår fick jag ett STOORT paket med posten. Ett paket från kära underbaraste Familjen i Sverige. Då jag vet att de är hejare på presenter visste jag redan innan att detta öppnande skulle bli något storslaget. IMG_3594 Första saken jag fann: The Body Shop’s Adventskalender! Aaaaah! Så många år jag har velat köpt denna. Ja, det var ju en ganska en så rejält bra början kan man säga.IMG_3596 Inte blev det sämre när jag drog fram en chokladkalender, och inte vilken som helst utan en med One Direction-motiv! Oooooh, you light up my world like nobooody else…IMG_3579 Då detta paket skickades innan jag hann beklaga mig på bloggen över bristen på adventssaker här borta i USA, måste Familjen läst mina tankar (händer hyfsat ofta. På gott och ont). Advent kan ju inte bli mer fulländat med en riktig adventsljusstake (ska det nu vara med motiv ska det minsann vara med Dalahästar)med tillhörande kronljus och VITMOSSA FRÅN VÅR EGEN SKOG HEMMA! Jag undrar om denna vitmossa i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att den skulle pryda en adventljusstake i Washington DC. Jojo, livet bjuder på överraskningar. IMG_3582 Också innan mitt beklagande över brist på riktig saffran, packade de ner äkta fin ytterst riktig saffran samt ett par påsar pepparkakskryddor (man behöver alltid pepparkakskryddor). Och jajamen, från Santa Maria var det. Inget snik!IMG_3581För att göra det lite extra festligt och juligt skickades även med några julprydnader. Så fina!IMG_3600Min värdfamilj fick också presenter. Väldigt gulligt och omtänksamt även om jag inte riktigt förstår varför de vill spendera pengar på någon annan än mig.IMG_3589 Och sist men inte minst innehöll paketet såklart MASSOR AV GODIS!! (Änglarna på min tunga och i min mage har börjat förbereda för fest) Jag blev så glad för detta paket att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till eller vad jag skulle ta vägen och kunde mest bara utbrista obegripliga ljud i ett tonläge som nog var för högt för att ens hundar skulle höra. Slutade med att jag öppnade en påse skumtomtar. Attans tusan och herre bebiselefanter vad gott. Gulle gulle Familj <3

And Our First Candle Was Lit

IMG_3563 Glad första advent! Nu kan nedräkningen för jul börja på riktigt. Det är den här tiden före själva juldagarna som jag tycker är det bästa med hela julen. Så mysigt. Dock ska ni veta att jag fick jobba hårt för adventsfirandet i år då man i detta oförstående land inte ens uppmärksammar advent. De må ha en del makt amerikanarna, men de ska ha klart för sig att ingen, INGEN, ska ta ifrån mig mitt adventsmys! You do not mess with my advent coziness damn it! Nej, igår hjälpte Ella mig att stressdekorera då Thanksgiving nu är officiellt över, och i morse öppnade jag min ask med Nyåkers Pepparkakor och hade riktigt adventsfika. Aldrig förut har pepparkakor smakat så bra. Helt makalöst perfekt. Nästan som att jag skulle bakat dem själv.IMG_3561De hävdar att allt finns i USA, men en traditionell adventsljusstake kan de minsann inte erbjuda. Dock är jag väldigt nöjd med min improviserade lilla installation som jag satte ihop igår kväll. Traditioner är ju till för att brytas säger de, och vad är då ett bättre sätt att göra det på än med fyra guldiga ljus formade som kottar? Lite skype med Mamma samt luciaträning på det, då blev det riktigt fin första advent.

Knäckebröd!

IMG_2607Igår när jag var och handlade på Whole Foods (vilket är den bästa mataffären någonsin) upptäckte jag något fantastiskt! Jag har ju tidigare nämnt att USA faktiskt har insett storheten i svensk mat genom att bland annat ha Wasa Knäckebröd i nästan varje affär. Men när man är från Dalarna har man ju såklart en annan favorit på knäckebrödsfronten, och jag kan inte uttrycka i ord hur mycket jag har saknat Leksands Knäckebröd. Och så igår, inuti Whole Foods som jag har besökt så många gånger sedan jag anlände, insåg jag att där har Leksands Knäckebröd, med dalahäst och allt, gömt sig på en hylla hela tiden! Lite frustrerande men en sådan otrolig glädje. Jo jo, USA kan minsann överraska när man minst anar det.

Something About Grandparents

IMG_2450Lugn, bara lugn. Jag är tryggt hemma igen och blev inte stoppad av elaka säkerhetsmänniskor på flygplatsen. Har tvärtom haft en otroligt avslappnande vecka med Ella hos hennes och Sophias mormor och morfar i St Louis. På måndagsförmiddagen hämtade de oss på flygplatsen och vi åkte sedan till deras hem som låg i ett jättefint område med filmaktiga, stora, klassiska amerikanska hus. Det var kodlåsta grindar in till deras bostadsområde. Säger ju det mesta.IMG_2454Huset var ett riktigt mormorhus (det luktade likadant som min mormors hem) med finbäddade sängar och prydnadssaker (som trots den stora mängden ändå på något underligt sätt fungerar inredningsmässigt).IMG_2461De hade en liten å på baksidan av huset och fint planterade blommor. (Faktiskt hade hela området fint planterade blommor vilket jag tror beror på att 90% av husen är ägda av pensionärer som kan spendera den tiden åt en sådan världslig sak som växter).IMG_2465Min favoritegenskap hos morföräldrar är deras tendens att skämma bort deras nära och kära. En timme efter vår ankomst tog Ellas mormor, Linda, med oss för manikyr och pedikyr. Jag kunde definitivt njuta mer den här gången än min födelsedagspedikyr (ytterst obehaglig upplevelse). Speciellt mina stackars tånaglar tackade för denna make-over.IMG_2468På kvällen fick vi besök av Mollys yngsta syster (Ellas moster) med familj. Åtta extra människor i köket (även om de är både söta och snälla) fick mig och Ella att gömma oss i lekrummet (ett obligatoriskt rum i alla morföräldrars hus) tillsammans med den näst yngsta av hennes kusiner, Hollen.IMG_2469En av de sötaste sexåringarna någonsin! Vi spelade spel och pratade om skägg…IMG_2470…tills det var dags för stor, mumsig middag. Jättefint mottagande och första dag i St Louis som jag avslutade med att krypa ner i nytvättade lakan som har den där lukten bara en mormor kan få till (jag tror att det finns en speciell typ av tvättmedel och tvål som bara morföräldrar får köpa).

You’ll Stay With Me? Always.

IMG_2444När jag kom hem från New York låg det ett paket och väntade på mig här hemma. Ett paket som visade sig vara från min älskade lillebror.IMG_2446En finare och mer värmande överraskning hade jag aldrig kunnat få. Det är saker som detta som gör mina dagar lite extra värdefulla och till min fantastiska lillebror har jag bara en sak att säga:

I solemnly swear that I’m up to no good.

Go Back to New York (del 4)

IMG_2354Den fjärde och sista dagen i New York blev sannerligen hektisk men dock så intressant. Efter en lång frukost med pannkakor (vilket ju får det jag nyss nämnde om ”hektiskt” att låta väldigt trovärdigt), var vi redo för att försöka hinna med några sista saker på listan innan vårt tåg skulle gå.IMG_2356Efter att vi spenderat alldeles för mycket tid på Fifth Avenue då Ella absolut nödvändigtvis var tvungen att visa Molly några butiker (ett tappert försök att få hennes mamma att betala några fler saker hon ville ha), skyndade vi oss till American Museum of Natural History då vi hade gratisbiljetter dit som Mollys kompis hade skaffat åt oss (för inte är det som i DC där nästan alla museum är gratis. Nej, i New York ska de minsann utnyttja sina turister). Självklart måste man i alla lägen passa på när det är gratis, så detta besök var ju en självklarhet.IMG_2357Att gå igenom detta museum på drygt 45 minuter är en väldig prestation ska ni veta. Vet inte riktigt hur mycket jag lärde mig, men det var ju gratis iallafall vilket ju är det viktigaste.IMG_2358Trots att vi såg tiden ticka iväg ville Molly absolut nödvändigtvis ha en lobster roll till lunch. Så iväg vandrade vi till ett ställe som kunde leverera detta. Ett fint litet krypin med havstema.IMG_2359Jag är ju en riktig tidspessimist och om jag ska åka tåg någonstans är det inte ovanligt att jag är på stationen en timme innan. Nu satt jag en timme innan tåget skulle gå, i en helt annan del av New York och med vårt bagage fortfarande på hotellet, och käkade en satans (men god) lobster roll. Timmen som följde ska vi inte prata högt om, men ni kan ju tänka er att det blev lite stressigt (framförallt då Mollys telefon dog där hon hade sin biljett). Tre minuter innan avgång slängde vi oss på tåget och allt var frid och fröjd. Trots detta stressiga avslut var det en väldigt rolig resa. Dock stämmer uttrycket ”inte för mycket av det goda” väldigt bra på New York. Mer intensiv stad får man leta efter.

It’s Just…I am Afraid You Might Mess it Up

De senaste veckorna har Molly varit hemma då hon har varit sjuk (i sex veckor trodde hon att det var lunginflammation, då hon fått det diagnostiserat, för att sedan förra veckan få reda på att det var kikhosta. Och folk ifrågasätter att jag tycker det är onödigt att gå till doktorn?). Hursomhelst kan man ju förstå att  denna hemmavistelse och plötsliga paus från hennes annars så stressiga arbete, leder till en viss rastlöshet. Kombinerat med steroiderna i hennes medicin har då detta resulterat i att Molly under den senaste veckan har påbörjat ett projekt att organisera hela huset (vilket nu också har lett till ommöblering och renovering). Ett projekt som jag såklart är högst delaktig i. Inte alls mig emot. För att citera Monica i Vänner: ”This is like Disneyland for me!”IMG_1983Häromdagen fick jag den stora äran att sortera i linneskåpet innehållandes lakan och handdukar. Jojo, detta kanske inte låter så märkvärdigt, men då ska jag säga att det beror helt på vad man menar med sortera. Först timmar av vikande (ni ska bara veta hur jäkla mycket lakan det var, varav hälften var djävulslakan med resår runtom, därav oundvikliga skrynklor ifall några förstå-sig-påare har reagerat på det) och att försöka hitta matchande set. Sedan kom min absoluta favoritdel: kategorisering.IMG_1985Lyckades få till en sortering och kategorisering efter både färg, storlek, matchande set samt användningsområde. Sist men inte minst blev det att märka alla kategorier så att alla ska kunna ta del av mitt fantastiska system och inte förstöra det på något sätt (som att jag någonsin kommer låta någon annan än jag röra detta skåp hädanefter).