Trots att jag själv vill säga att mina blogginlägg alltid är något sånär fantastiska, måste ju en bild på en beagle i en jultröja öka chanserna att fler tycker samma sak. Så här är en bild på Sally från vår promenad i det kalla men soliga vädret igår. 
Så efter den taktiken att fånga intresse kan jag nu berätta om min inte alltför händelserika fredagskväll. Dock ytterst lugn och skön med mitt vanliga missbruk av Vänner…
… och Trader Joe’s sushi (låter kanske inte sådär super-fancy, men smakmässigt min absoluta favoritsushi) till middag. För att inte helt känna att jag slösade bort min ungdoms chans till vildhet stoppade jag några tuggor liiiite för mycket wasabi i munnen. En riktig kick! Alldeles tillräckligt för min del. Trevlig helg!
Författare: countbysmiles
Another Different Kind of Meatballs (Whait…what?!)
Jo, det är faktiskt sant. Idag gjorde jag (på begäran bör jag kanske tillägga) ännu en slags köttbullar. Mina köttbullar i julas har uppenbarligen satt sina spår då jag nu tydligen verkar ha blivit utnämnd Första Köttbullemakare här i huset. Inte för att jag klagar över det. Matlagning är ju det bästa och att vara utnämnd nummer 1 (oavsett vad det gäller) är ju alltid uppskattat.
Dagens köttbullar var dock något alldeles speciellt, då de var gjorda på kycklingfärs och hade ost- och skinkfyllning. Receptet var inspirerat av Chicken Cordon Bleu, men jag fann det i en sådan där nyttighetsbok så istället för friterade var köttbullarna ugnsbakade. Det kan man ju gå med på, men när de börjar skriva om en gräddsås med minimjölk går det allt för långt. Jag hade tillochmed i en skvätt grädde. Hehe!
För att ge nyttighetsboken lite uppskattning (framförallt för att receptet inkluderade smält ost) gjorde jag en sallad som så fint kan dekorera tallriken och få det att se sådär lite extra nyttigt ut. Dock, trots min alldeles lagom dos av sarkasm ska jag erkänna att smakerna i såväl mat och sallad var riktigt bra. Köttbullar fyllda med smält ost kan ju faktiskt inte bli fel, så jag får allt erkänna att detta recept inte var så dumt ändå. Bra jobbat nyttighetsboken! (dock kan vi aldrig veta hur det hade gått utan den där gräddskvätten)
Do you Feel Good this Morning, or that it is a Morning to be Good on?
Jag älskar mornar. Den tiden på dagen där jag har flest principer och rutiner. Jag älskar att avnjuta mitt morgonfika i lugn och ro. En kopp kaffe eller te i sällskap av en kaka eller en bit choklad medan jag genom mina dagliga bloggar och nyhetssidor uppdaterar mig själv på vad som har hänt medan jag sov. Ett litet tänt ljus gör ju saken bara ännu bättre.
Att få denna lugna stund på morgonen betyder så mycket, även om det kräver att jag måste gå upp klockan sex för att få den tiden. Säkert helt oförståeligt för en morgontrött människa, men det behöver ju inte jag bry mig om så länge det är alldeles förståeligt för mig. Något jag mår bra av. God morgon på er!
Hello Winter, My Old Friend
Så idag var marken täckt med snö för första gången den här vintern, vilket såklart innebar JÄTTEKAOS! Stäng alla skolor och kontor! Ut med alla polisbilar och militärer och ambulanser på vägarna! Fyll skafferiet och frysarna, för inte kan man ju gå ut i det här vädret! Igensnöade kommer vi bli allihop!
Och det är alltså i samma område som en stor del av USA’s så kallade ’elit’ och världsledare bor. Krig? Inga problem! Snö? Hm, nej tack. Bäst att stanna hemma.
För en som har vuxit upp i norra Dalarna är ju denna mängd snö inte sådär vidare speciellt mycket att oroa sig för. I min by tog man minsann sparken till jobbet eller skolan om varken bilar eller bussar kunde ta sig fram. Inte fick man ens vara inomhus på rasten, även om det så var minus 30 grader och hela skolgården var som en labyrint då snödjupet gick ovanför våra huvuden. Och självklart såg gympaläraren detta som ett ypperligt tillfälle att kryssa av längdskidor i läroplanen. Trauma…
Allt detta försökte jag såklart förklara för alla stressade amerikaner jag träffade, men då de tillochmed blev chockade över det faktum att vi har lagar runt vinterdäck insåg jag att de kanske inte var helt mottagliga. De enda som riktigt verkade njuta av detta väder var alla hundar i området. Jag och min kompanjon beaglen Sally gav oss ut på en liten snöpromenad, och hon var så himla glad och skuttade omkring. Se där kan alla snöofober lära sig något.
Det enda jag kan tycka är lite halvt jobbigt med snö är att temperaturerna faller med den. Min kroppstemperatur ligger nog just nu på sisådär minus 10 skulle jag uppskatta. Undrar om Joe och Molly kommer märka att jag har höjt temperaturen inomhus till ungefär 100 grader fahrenheit?
A Different Kind of Meatball
Idag stod jag för middagen här i huset, och på menyn stod Italienska köttbullar i tomatsås och spagetti. Varför italienska köttbullar? Har de inte Scans som vanligt folk? Öhm..nej.
Nej, inget Scan här inte, utan här blev det från scratch. Kände mig ytterst självsäker efter min stora köttbullesuccé i julas. bara att byta ut nejlika och kryddpeppar mot lite örter och olivolja så blir det så väldans exotiskt. Dock kan jag ju inte säga att det ser sådär värst aptitligt ut just på den här bilden.
Men vänta bara! Lite stekning…
…och ner i tomatsåsen så…ser det fortfarande inte så aptitligt ut nej…
Okej, nytt försök. Lite bröd som tillbehör måste man ju ha! Ta ett bröd, dela i bitar (men skär för attans skull inte hela vägen igenom!), ha i massor av ost i klyftorna och dränk sedan i vitlökssmör. In i ugnen en stund…
…och så voila! Sådärja, så ska det se ut.
Och upplagd på en tallrik och med lite grönt lyckades jag även få en bild som gör hela rätten rättvisa (haha, rätt-visa!). Vackert och välsmakande. Alldeles perfekt helt enkelt. Tyckte resten av familjen också (ni ska veta att jag inte hyllar mig själv så pass för ingenting, även om man kanske kan tro det ibland) och alla köttbullar försvann. I matlagning är ju det vanligtvis en garanti för succé, om de nu inte satt och smygmatade hundarna under bordet. Oh well, vad jag inte vet skadas jag inte av.
Meet Me In St Louis
Nej, jag orkar ta mig tusan inte skapa något kollage, så det får bli en liten fin rad (eller scroll…eller vad det nu heter på internetspråk) av bilder från resan till St Louis vi gjorde i mellandagarna. Något bland det bästa var att bara få komma in i Mollys föräldrars hus och känna lugnet. Mysfaktor hög. Som på droger.
Vi fick öppna julklappar igen. 
Spenderade mycket tid med Ella och Sophias underbart söta (om än lite djävulska) kusin Hollan. Här under en sjal och gör fula grimaser.
En dag hade vi Musse Pigg-våfflor till frukost. 
Vi gjorde även ett kärt återbesök på det fantastiska caféet La Chouquette (där det finns chokladskor!)
En dag gick vi och såg Into the Woods på en bio där man kunde beställa mat. En restaurangbio! (Tro mig, låter mer fantastiskt än vad det var. )
Blev även introducerad till St Louis-delikatessen Toasted Ravioli. Friterad ravioli. Låter ju inte sådär vidare lockande men usch så gott!
En väldigt fin mellandagsresa (Hahaha, där var jag allt fyndig!) med fina återseenden och massor av mys.
New Year, Old Habits
Ikväll gick jag och Danielle ut för årets första restaurangbesök, vilket blev på…*trumvirvel*…The Cheesecake Factory! En sådan skräll! En riktig högoddsare.
Vi pratade, åt Nachos, pratade mer, åt cheesecake, och sedan pratade vi. Mitt i allt prat kom det fram att Danielle slutar jobba om två veckor. Då ska jag spela hymner och klä mig i svart (klär mig ju å andra sidan nästan jämt i svart).
Vi bestämde oss för att inte tänka mer på det och åt cheesecake istället. Smaken för kvällen blev Kahlua Cocoa Coffee Cheesecake (bra jobbat med alliterationen i det namnet) Så nära vi som är under 21 kommer alkohol (säger vi för politisk korrekthets skull) här i USA. Och så visade Danielle att hon riktigt känner mig då hon, precis innan jag satte skeden i den vackra skapelsen, frågade om jag inte skulle ta en bild på den. Det är därför hon är min vän. Vem tusan ska påminna mig om bilder när hon åker?
And the Bells were Ringing Out for Christmas Day
Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?
Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!
Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.
Och av Gemma fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. 
Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.
Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. 
Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. 
Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…
…där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.
Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.
Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? 
Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.
All is Quiet on New Year’s Day
Firandet av Nyårsafton började hemma hos oss då min värdfamilj igår även var värdar för ett New Years dinner party. Hela dagen åkte jag och Molly runt i Arlington och köpte mat. Så mycket mat så att jag bestämt tror att Joe ångrade valet att ha fest. Eller valet att låta Molly handla. Kanske lite av båda.
Jaja, fest blev det iallafall. Och av någon alldeles oförklarlig och förfärlig anledning insåg jag till min förskräckelse denna morgon att jag inte tog några bilder överhuvudtaget! Vad hände där liksom? Så därför ska jag nu istället beskriva de motiv som bilderna troligtvis skulle haft. En fin grupp människor på sisådär 10 vuxna och 8 barn (den lite mindre finare delen av gruppen). De var mer eller mindre uppklädda. Och så mat. MASSOR av mat. Allt från ostar och sallad till en fin fin Bouillabaisse (ha,tänk att jag stavade det där rätt!) 
När klockan började närma sig 11 skulle Molly och Joe och ett annat par iväg till en bar för att fira tolvslaget. Jag och Danielle ville inte gå på bar. Nej, vi tog en påse choklad i handen, gick istället hem till henne, poppade popcorn och satte oss i hennes rum och kollade på film. Aaaah, nu blir väl mina föräldrar alldeles förskräckta över mitt vilda beteende. ”Huvaligen vad dagens ungdom går till överdrift!” Jo, jag och Danielle kände själva att vi var nära på att gå över gränsen. Snart blir vi väl både alkoholister och drogmissbrukare.
Vi tog iallafall en sista 2014-selfie.
När klockan slog tolv förvandlades Abby till en demonhund.
Och så en första 2015-selfie. Whoop whoop! Gott nytt år igen!
Happy New Year. So Unlike Yesterday
Visst är det redan 2015, men här är några bilder från de sista timmarna av 2014. Suddiga bilder från en webkamera. Visst visst, kanske inte det finaste sättet att avsluta 2014 på. Men kanske är det just det som 2015 borde handla om. Imperfektion. Vore helt okej för min del.
Älskade 2014. Ett år som har varit så fantastiskt, så äventyrligt, och så svårt. Nu väntar jag med spänning på vad 2015 har att erbjuda (hoppas speciellt på de svävande bilar och justerbara jackor som Back to the Future förutspådde för detta år). Gott Nytt År kära ni!