Vi Är Svenska Fans

Mycket fotboll nu. Men det är ju så passande just under fotbolls-VM.

Idag spelade Sverige sin första match, som i peruansk tid började klockan 7 på morgonen. Men när det är fotboll spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man kollar. En kaffe och en brownie och en alldeles för hög puls i 90 minuter gör att man blir pigg ganska fort.

Jag misstänker att ganska många svenskar kände såhär när domaren äntligen blåste av matchen. Så satans skönt med en vinst (också speciellt tråkigt att ha tre poäng när Tyskland har noll), speciellt då jag hade fasat den här matchen då vi historiskt är smått instabila mot sämre lag (”Vi behövde Zlatan…mot Färöarna!”).

Lär vi oss göra mål på andra chanser än från straffpunkten kan detta mästerskap till och med bli över förväntan. Ingen jinx i övrigt.

Jag måste även ge väldigt mycket cred till de svenska fansen som var på plats. Som man hör ständigt genom matchen, som utgör den gula väggen på läktaren, och som traditionsenligt nästan sjöng av sig stämbanden i sista raden av nationalsången. Det är som att varje stel svensk bär på en liten glad, patriotisk tornado djupt inuti som bara kan lockas fram av en landskamp. Väldigt fint tycker jag.

Let the Games Begin

Så, nu har vi haft alldeles för bra kvalitetsbilder ett tag här på bloggen. Tillbaka till 2 megapixel och bilder som kan få varje amatörfotograf att vilja ta livet av sig.

Anywho.. Det kan ju inte ha undgått så många att VM har börjat. Woohooo!! Jag älskar VM- och EM-somrar. Alla är så glada och klär sig i blått och gult och dricker öl och umgås.

Nu är ju jag i Peru så just blått och gult är det lite brist på. Men denna VM-hysteri de har här är det nog få länder som kan mäta sig med. Detta är som sagt Perus första VM på 36 år. Man kan ju förstå att de tar chansen att ta del av festen när de kan.

Idag spelade Peru sin första match i detta VM. Matchen gick mot inga mindre än vår lilla granne i söder, Danmark. Trots skandinaviskt systerskap skulle jag hellre slåss mot en grävling än att ta på mig en dansk tröja, så jag valde att utseendemässigt stötta Peru denna dag.

Det är fantastiskt hur en så pass hysterisk stad som Lima kan bli en spökstad så fort det vankas fotboll. Inga bilar ute på gatorna och Parque Kennedy var helt avstängd för trafik då de hade satt upp en storbildsskärm på vägen.

Tystnaden och lugnet varade inte så länge, och det blev plötsligt uppenbart var hela staden befann sig. För där kom de tågandes med bengaler och trummor och flaggor mot storbildsskärmen. Lite som när de öppnar grindarna till sommarens första Allsång på Skansen.

I detta läge undrar man lite vad som hade hänt om man hade kommit där framför klungan med dansk utstyrsel, en Carlsberg i handen och en riktig bergsprängarhögtalare spelandes Vi er røde Vi er hvide. Tiananmen Square goes fotboll.

Jag och Melissa stod mitt i den där folkmassan framför storbildsskärmen ett tag, men gick ganska snart till en pub och kollade istället. (Jag känner mig lätt obekväm på platser där jag vet att jag inte snabbt kan flytta på mig om typ en meteorit plötsligt skulle komma flygandes).

Så – spoiler alert – Danmark vann då över Peru med 1-0. Ett rum fyllt med peruaner har aldrig varit så tyst som när Danmark gjorde mål.

Vad jag än må ha sagt till mina vänner efter matchen kan jag dock erkänna att jag inte är jätteledsen att Danmark vann. Visst, det hade varit fantastiskt kul om Peru vann men ärligt talat behövde de komma ner på jorden lite. 36 år people. 36 år!! Alla kan inte vara Golden Knights. De måste lära sig att VM är tufft (om man inte är Ryssland och köper till sig en grupp så tillfredsställande att ryska heroinmissbrukare bara kan kolla på den ett tag när de känner behovet komma.)

Den dagen Peru möter Frankrike däremot, då kommer jag stå längst fram i den satans paraden. Skulle Peru vinna då kommer jag vara så full av tillfredsställelse och lycka att även jag kan lägga ner heroinet på heltid.

Vamos Peru *klapp klapp klapp*

Fotboll är något som är väldigt stort i Peru. Väldigt stort. Nu är ju Peru inte sådär superkända för att vara duktiga på fotboll, men i höstas fick jag delta i en minst sagt historisk händelse inom peruansk fotboll. De tog sig till VM för första gången på 36 år. Firandet på gatorna ledde till en jordbävningsvarning och presidenten utlyste en tillfällig helgdag dagen efter då ingen kunde ta sig till jobbet. För att ha haft ett ganska så kasst lag i nästan 40 år måste man ge credit till peruanerna för deras lojalitet.

Nu är ju inte Peru så speciellt bra på någon sport så jag antar att fotboll är den sport de tänkt att de kanske kan lyckas i någon gång. Sådant som konståkning (brist på is) och basket (brist på centimeter i medellängd) är inte fullt så utbrett i landet.

Till skillnad från Sverige, som trots 24 år efter senaste framgången i VM fortfarande tror att vi klassas som ett av de stora lagen på fotbollskartan och med journalister som sätter förväntningar lika höga som Charlie Sheen 2011, är Peru mest glada så länge de får vara med. Igår spelade de en vänskapsmatch mot Kroatien, och peruanerna var dedikerade som att det vore en riktig VM-match. Folk åker hem tidigt från jobbet, tiotusentals åkte upp till Miami där matchen spelades. Var man ska se matchen blir ett projekt där vi bokar en hel restaurang och ser matchen på storbildsskärm. Nej, det är för ovanlighetens skull inte skepticism i mina ord. Fotbollsglädje är något jag alltid uppskattar.

Jag har till och med införskaffat en Perutröja för att visa mitt stöd. Också för att folk tycker lite extra om mig när jag har den på. De tycker också om mig för att Zlatan är från Sverige. Zlatan är så omtyckt i Peru att han nog skulle kunnat få posten som ny president.

Peru spelar mot Sverige den 9 juni. Då ska jag ha min Sverigetröja på mig. Jag lever på provokation.

En till sak som är bra med att Peru faktiskt har börjat vinna nu är att man får gå ut och fira efter varje match. Till och med vinst i en vänskapsmatch mot Kroatien är värt 6-7 öl. Mycket bra.

Apropå öl köpte jag alkohol idag (av vad jag skulle vilja kalla medicinska skäl). 150 kronor för en Bacardi och en CM är ändå rimligt. Skulle Systemet sänka priserna så lågt kanske ungdomar skulle sluta dricka handsprit. Stort problem.

Hursomhelst… Jag misstänker att fotbolls-VM i Peru kommer att bli en ännu större folkfest än hemma i Sverige. Landets ekonomi lär däremot inte slå några rekordsiffror i juni.

Fredag i Kansas City

Här kommer en liten fin summering i bilder (hepp hepp!) över min fredag i Kansas City.IMG_2710Gymma på rikemansklubb med utsikt över tennisbana. Så stereotypiskt.IMG_2711Bästa mataffären, Cosentino’s.IMG_2712Present från mormor Linda, en necessär med saker från Lancome.IMG_2714Böljande värme i Kims trädgård (inte bara i hennes trädgård såklart).IMG_2718Besök i shoppingområdet Country Club Plaza.IMG_2732Och som avslut på dagen fick jag för första gången i mitt liv se en match i amerikansk fotboll live. Kan ju inte bli mycket bättre.

And by the End of the Week

IMG_1922Denna söndag hade den bästa kombinationen av egenskaper, skön och avslappnad men dock så händelserik. Efter en seg morgon bestående av frukost på sängen framför datorn, tog jag vid lunchtid tag i mitt liv och fick inviga min nya väska. Jippie!

Jag och min väska begav oss till Ballston och Starbucks där jag skulle träffa en svensk aupair som heter Malin. Hon är faktiskt den första svenska aupair som jag har träffat här i Arlington under mina 4 månader. Svenska aupairer i DC var nästan på väg att bli som en myt för mig, jag har hört talas om dem och dess existens men har faktiskt aldrig sett någon (då de är aupairer via andra organisationer). Tur då att Malin fick bli ett levande exempel, och ett väldigt trevligt sådant! Starbucksfika följt av lite spontanshopping (för inte hade jag fått nog från lördagen inte).IMG_1924Kom hem för att direkt åka iväg igen. Denna gång till AMC-biografen i Courthouse för att se 22 Jump Street med Molly och Sophia. Jag kan ju inte säga att det var den bästa film jag har sett, men att få sitta i dessa fantastiska biostolar och äta popcorn är bara det värt att betala för (lätt för mig att säga när det faktiskt var Molly som betalade).IMG_1927Efter bion gick vi till en thairestaurang för middag, där vi kunde se uteserveringarna fulla av (en del fulla) människor som kollade fotboll. Som tur var visade de matchen även inne på vår restaurang. USA is on fire!

Everytime You Leave, It’s Supposed to be a Good One

I fredags var jag och min värdfamilj på fest hemma hos Mollys bästa vän Janelle. Hon och hennes familj har under tre månader haft en spansk tjej vid namn Guiomar boende hos dem då hon har studerat engelska här i USA (så passande). Jag träffade Guiomar för första gången i påskas och kvickt som en dragster blev vi goda vänner. Sorgligt nog är hennes tre månader i USA förbi och därför var det en hejdå-fest för henne.IMG_1887Inga ledsna miner för det inte. Och varför ska det nu vara nödvändigt när man istället kan se till att ha en glad och rolig sista kväll?IMG_1871För en lyckad fest måste man ju ha god mat då vägen till alla gästers hjärtan går via deras magar och det faktum att det är gratis. Och mat hade de allt!IMG_1873Med spanska flaggor som fin dekoration. Kanske en symbolik för hur Spanien blev komplett uppätna i VM? (Tappert men ytterst misslyckat försök till en ordvits)IMG_1876Grillen sköttes av några rediga män med en (eller två) öl i handen. Det är ju ett ytterst hårt jobb det där med grillning så det var allt bra att de var två stycken. Fram med maten på bordet fick de iallafall och ingen behövde gå hungrig.IMG_1875Måste säga att de rediga männen gjorde ett bra jobb med att vända hamburgarna och lägga på ost (jo jo, de hade allt lite extra utmaningar). IMG_1874Självklart visades det Fotbolls-VM, vilket jag stöttade till hundra procent. För vad vore en barbeque utan någon sport att avnjuta medan man äter? Sport, grillat, papperstallrikar, en väl vald dryck… Det går liksom hand i hand.IMG_1877Massor av gäster var det och jag minglade runt som aldrig förr. Amerikaner är sannerligen generellt väldigt öppna och älskar att prata, vilket är ett av mina stora intressen också (inte alltid till samhällets stora glädje). Denna fest var inget undantag, utan ett riktigt mingelparadis med många trevliga människor och stor potential för intressanta samtal.IMG_1878Efter mycket prat och skratt och fotboll kom efterrätten i form av en chokladmoussetårta (många bokstäver där). Mums mums!IMG_1890Sedan blev det fyrverkerier! Inte helt pålitligt gäng som hade hand om dessa, men (förvånansvärt nog) började ingenting att brinna. Det gjorde inte heller hälften av fyrverkerierna, men det var kul ändå.IMG_1891Vi hade tomtebloss iallafall, vilket ju alltid är festligt.IMG_1912En väldigt fin kväll blev det med ännu mer tomtebloss, dans, bra musik, nya bekantskaper och roliga samtalsämnen (bland annat svensk politik och pungråttor, dock inte i kombination). Väldigt bra farväl av Guiomar, även om vi får hoppas och se till att det bara är tillfälligt.

Brazil, Here We Come.

official-partner-merchandise-fifa-brazil-2014_531082945bd94_w1500Då har Fotbolls-VM 2014 äntligen startat, något som jag har sett framemot under en väldigt lång tid! Synd att jag för detta tillfälle befinner mig i ett land där man menar att ”football” är lika med en sport där ”foot” och ”ball” knappt har med varandra att göra överhuvudtaget. Att det är ”riktig fotboll” för dem har ju endast att göra med att de har ordet ”American” framför (och det säger ju en del om amerikanarnas självkritik, eller rättare sagt brist därav).

Men jag ska minsann inte låta detta hindra mig från att följa denna fest i en månads tid. Dags för att införa lite annan kultur i huset, ett uppdrag jag tar mig an med glädje.