Förmiddag: Makalöst tidigt (det vill säga för en vettig människa en lördag) träffade jag Gemma och Silvana för lite shopping i Pentagon City. Efter lite spaning efter skor gick vi till en affär som heter World Market som har massvis av de konstigaste saker från alla möjliga delar av världen. Det är en sådan där affär vars utbud vid första intrycket kan verka som helt osammanhängande  och rörigt, men sedan inser man mer och mer hur allt på något underligt sätt fungerar ihop. Genialiskt. Gemma tog med oss dit för att hon ville visa deras breda och hysteriska utbud av Halloweensaker. Dock verkar vi vara lite efter i svängarna då det som mötte oss var massvis med…julpynt. Till alla de som kämpar för det genuina julfirandet och vill dra ner på högtiders kommersiella och kapitalistiska egenskaper: tappert försök. Vad sägs som att byta hobby? Stickning kanske? Efter panik över att vi redan hade missat den kommersiella delen av hela firandet, drog vi en lättnadens suck när vi fann Halloweenavdelningen. Jo, man måste ge Amerikanerna credit för hur de firar och inte minst förbereder för högtider. De kan verkligen det här med ”varför inte?” istället för ”varför?”. Och visst blir allt så mycket roligare. Halloween i all ära, men det största nöjet med denna affär är ändå att kolla på alla internationella produkter de har som man inte kan finna i så många andra affärer här borta. Jag blev superlycklig när jag på en hylla i godisavdelningen fann inget mindre än Daim! Krokanten lite segare än vanligt, men det får man ha överseende med. Åh Marabou, tack för din existens och de smaker som du producerar till denna värld. Köp in Kexchoklad från Cloetta så är jag dig evigt trogen. Amen.  Eftermiddag: När de människor som vaknar en tid resonabel för en lördag började fylla gallerian kände vi oss ganska nöjda med dagens shopping (läs: vår budget var vid det laget överskriden), Innan vi sade farväl gick vi till Panera och åt lunch. De hade en ny soppa i smaken Butternut Squash på menyn. Mycket god även om konsistensen (åh herrejösses…konsistensen!) med dess krämighet var höjdpunkten.

Då vädret var soligt och allt var vackert bestämde jag mig för att gå hem från tunnelbanan. Så ambitiöst av mig. Välbehövlig energi då pluggande var det som väntade mig hemma. Med Depeche Mode i högtalarna begravde jag mig djupt ner i USA’s straffrättssystem (som, bör jag tillägga, ofta inte alls går att begrava sig vidare djupt i då detta rättssystem vänder sig efter vinden som en papperspåse i en tornado). Kväll: Det vore ju allt en aningens pinsamt att säga att man pluggar en lördagskväll. Film och godis låter ju bra mycket coolare så för att försvara det lilla rykte jag faktiskt har kvar, var det så det fick bli. Att avsluta dagen med Andie MacDowells vackra ansikte är ju inte helt fel.