Come and See Me

Jag har fått finbesök! Min mamma och vår kompis Marie har trotsat jobb och flygfobi och kommit för att fira påsk med mig här i Peru. Yay!

En bild med Paddington är självklart obligatorisk när man kommer med Peru. En regel jag införde igår. Inte en dag försent.

Att dricka drinkar i Parque Kennedy är också mycket viktigt. När man kommer från ett snötäckt, minusgradigt Dalarna är Piña Coladas i solen en bra medicin. Både mamma och Marie var ytterst nöjda.

Att människor väljer att be mitt i ens photoshoot är inte schysst. Gud får väl vänta lite tänkte jag. Men jag sa inget. Om jag skulle sagt något skulle det snarare varit om hans fula gympapåse.

Hursomhelst, jag tar med mig elakheterna till Cusco istället. Ingen tid att slösa. Nu ska jag visa damerna Machu Picchu och alpackatröjor. Glad påsk och hejdå!

 

Airport, You’ve got a Smiling Face

Jag vill börja detta inlägg med att klargöra att jag inte vill hänga ut eller skämma ut (okej, lite kanske) min värdfamilj på något sätt, men detta är en historia som jag bara måste få berätta vidare.

På lördagsmorgonen (efter några alldeles särdeles kaotiska timmar) packade min värdfamilj bilen och begav sig alla fyra på en roadtrip upp mot Montreal (ja, det ligger i Kanada och de pratar franska där) då Ella ska spendera två veckor på sommarläger utanför staden. Planen var att de skulle köra i 10 timmar upp till Vermont där de skulle övernatta hos några vänner och sedan skjutsa Ella till lägret dagen efter. En hållbar plan kan tyckas.IMG_2557Ungefär 10 timmar senare fick jag ett sms från Molly. Jag tror inte att någon har ett riktigt bra svar på hur detta gick till, men de glömde alla passen hemma! Ett par dagar av planering, en av packning och tio timmar i bilen mot ett annat land innan någon av fyra personer kom att tänka på passen. Ganska imponerande måste jag säga. Då jag var på säkert avstånd hemma i DC kunde jag inte låta bli att skratta åt situationen…tills jag fick nästa sms. ”Kan du tänka dig att ta flyget hit imorgon och ta med dig passen?”

Och det var så jag hamnade på flygplatsen nästa dag med en biljett till Burlington, Vermont, i handen. BURLINGTON av alla satans ställen! Vad tusan är Burlington? Tydligen kommer Ben n’ Jerry’s därifrån, så det vinner de väl lite på.IMG_2561Det var första gången jag var på DC’s internationella flygplats, Dulles. Den var jättestor så man fick åka tågliknande bussar mellan gaterna. IMG_2562Vid gaten såg jag sötaste lilla flickan med sin pappa.IMG_2564Molly hade lyckats boka den allra sista platsen på detta flyg, vilket till min stora glädje var en plats i första klass.IMG_2566Resan var bara på drygt en timme, men inte hindrade det mig från att utnyttja mina fördelar i första klass till det yttersta (det skulle ju vara synd om Molly och Joe betalade extra och ingen fick ut något av det)! Allt som flygvärdinnan erbjöd tackade jag glatt ja till. Dricka, kex, frukt… Mitt uppfällbara lilla bord såg närmare ut som en buffé! Jag övervägde om jag skulle smyga ner det jag inte orkade i handväskan, men då jag faktiskt har en någorlunda känsla för vad som är socialt acceptabelt, lät jag bli.

När jag landade i Burlington gick allt i ett. Mitt plan tillbaka skulle gå endast en halvtimme efter det att jag hade landat (nästa var 5 timmar senare, och vad tusan gör man i Burlington under fem timmar?!), så ut ur flygplanet i full fart. Febrilt letande efter Molly. Mötte henne och Ella. Gav dem passen. Fick en påse med lunch som de hade köpt till mig (ovetandes om att jag på ditresan hade rensat hela planet på mat). Genom security (som var den långsammaste någonsin. Den där typen som bläddrar i mitt pass för att se kloka ut men har ingen aning om hur man läser ett svenskt pass) och kom precis i tid för boarding. High-five med mig själv.IMG_2571Ingen biljett i första klass inte, men dock kunde jag utnyttja erbjudandet av gratis dricka och avnjuta denna tillsammans med en god bok tills jag landade på Dulles flygplats igen. Jag misstänker att det inte är så många här i världen som har åkt DC-Burlington fram och tillbaka på fem timmar. Något att skryta om (eller kanske söka sympati för) i framtiden.

You’re One of the Best

IMG_2169Ni som följer min twitter har ju säkert märkt att den på senaste tiden har till 99% handlat om Fotbolls-VM. Baserat på min stora kärlek för fotboll var jag en aning orolig när jag åkte till USA att jag skulle missa den folkfest som vi Européer alltid gör mästerskapen till, då ”football” i det här landet betyder en-sport-där-ingen-riktigt-vet-reglerna-men-nåde-den-som-rör-bollen-med-fötterna. Men, då det gick mycket bättre för USA än väntat blev ju amerikanerna mycket mer intresserade (vadå medgångssupportrar?)och jag har fått uppleva den folkfest (om inte värre) som jag trodde jag skulle gå miste om.

Jag och Gemma bestämde oss i söndags för att vara riktigt amerikanska och se finalen på en sportbar. Vi gick, till Whitlows on Wilson i Clarendon där jag dagen till ära fick en specialdrink (alkoholfri förstås i det här j*vla pk-landet) av vår servitör.IMG_2171Man ska aldrig se fotboll på tom mage. Vi beställde in Ceasarsallad med räkor och denna restaurangs paradrätt, mac n’ cheese, vid sidan av. Mac n’ Cheese är ju inte direkt så ofta en smaksensation, men denna var sannerligen himmelsk! Ängladiscot på tungan var bevis på varför den är så känd.IMG_2168Vi hade tur som fick ett bord då både baren och restaurangen var full av människor som kollade på matchen, vilket inte framgår på bilden men jag ville inte förstöra stämningen genom att på ett olustigt sätt sitta och ta smygbilder på människor. Ja, det var en riktigt bra stämning. Trots att USA inte var i finalen följer ju amerikanerna ofta mottot ”vår fiendes fiende är vår vän” (ibland även ”fiendes fiende är vår fiende” och ”alla som inte är vår vän är vår fiende”) så alla var jätteengagerade. Germany v Argentina: 2014 FIFA World Cup Brazil FinalStor glädje från både mig och den största delen av de andra gästerna över Tysklands vinst (en mening jag aldrig trodde jag skulle säga). Absolut välförtjänt och trots att jag önskar fler mål i en VM-final, var det ändå en underhållande match. Nu jäklar börjar nedräkningen till Premier League! Jag kanske klarar en månad utan fotboll.

No Real Need for Decorations when Throwing a Barbecue Party

IMG_2123I söndags åkte jag till Georgetown för sötaste Ginas födelsedagsfirande i form av BBQ-lunch. Hon bodde i ett jättefint hus (som säkert var jättebilligt) mitt i Georgetown. Huset ser kanske inte så särskilt stort ut men då ska ni veta att det hade fem våningar! Vem tusan bor i ett hus med fem våningar?! I Georgetown?!IMG_2116Ginas värdfamilj var lika gulliga som hon och var som ena riktiga festfixare. När vi kom fick vi slå oss ner på deras uteplats och blev bjudna på godaste drickan (som hennes värdmamma hade blandat till) och tilltugg. IMG_2117Jättefin trädgård med en matplats…IMG_2118…som snart fylldes med massor av god mat! Framförallt risblandningen till höger var helt fantastiskt.IMG_2121Efterrätten stod Gina själv för då det var en sydafrikansk rätt (självklart är hon också från Sydafrika precis som ungefär 80% av mitt umgänge här). Denna efterrätt kallas Malva Pudding (inte en särskrivning då namnet är på engelska) och var precis lika mumsig som jag mindes den.IMG_2112IMG_2113Efter dessert och en hel del prat, begav vi oss ner till bussen som skulle ta oss hemåt. På vägen kunde vi njuta av den fantastiskt fina gatan som Gina bor på, 31st Street. Kanske borde man lägga sina sparpengar (plus 200 gånger så mycket pengar i lån) på ett hus här? Är nog en bra investering.

To the Outer Banks (del 2)

Dagen efter det stora välkomnandet var en sådan där dag när ingen hade något planerat. Alla kunde bara göra det som de kände för. Att inte ha något planerat är inte riktigt min grej, men kan vara ganska skönt om man lägger manken till.IMG_1585 För många av oss innebar detta att börja dagen vid den uppvärmda (tacka hyresvärdens sunda förnuft) poolen.IMG_1590För andra var det matlagning, och med andra menar jag Mollys syster Kessie och Kessies svåger, Uncle Gary. Gary är från San Francisco och var den som hade huvudansvar för mat samt drinkar under denna vecka, vilket såklart gjorde honom till den populäraste personen i huset.

På eftermiddagarna kan jag bli lite rastlös, så jag blev ytterst glad när jag hörde att Mollys föräldrar skulle ta med deras två yngsta barnbarn till ett akvarium. För att lite smidigt dölja min stora förväntan inför detta besök skyllde jag det hela på att ett gammalt par kan allt behöva lite hjälp med två energiska småttingar. När det sedan bara blev ett barnbarn som ville åka sprack ju denna ursäkt lite. 2-åriga Houston var allt lite förvirrad när det var jag och inte hans 6-åriga syster som satte sig bredvid honom i baksätet.IMG_1591IMG_1595 När vi kom fram till North Carolina Aquarium on Roanoke Island fick lilkillen annat att tänka på. Han fick verkligen ett ljus i blicken när han fick se allt som fanns därinne och det var allt ett jobb för oss andra att hänga med i hans tempo.IMG_1593 Först såg vi uttrar som var jättesnabba och därför ytterst svåra att få på bild.IMG_1594 Något som också var svårt att få på bild, men på grund av dess kamouflage, var alligatorerna.IMG_1596 Den vita var min favorit. Så vacker!IMG_1597 Ett gäng sköldpaddor som inte verkade ha en alltför stressig tillvaro.IMG_1598 Och vackra sjöhästar som höll sig fast med svansen i växter. IMG_1599 De hade också en bassäng med stingrockor som man fick klappa. IMG_1601 Det absolut häftigaste var ändå hajarna som de hade massor av.IMG_1602 IMG_1609 Medan vi var där kom några dykare för att städa hajtanken. Undrar om de lottar varje morgon vem som ska få detta uppdrag, eller så skickar man helt enkelt ner de som inte diskade efter sig i lunchrummet dagen innan.

Utanför akvariet hade de en annan mycket festlig aktivitet, nämligen en dinosauriesafariIMG_1610 Med dinosaurier som både rörde sig och gjorde ljud.IMG_1611 IMG_1613Självklart hade de här en Tyrannosaurus Rex. Houston blev lite orolig och fick säga till sin morfar att inte stå för nära staketet. Man kan aldrig lite på dinosaurier, robotar eller inte.IMG_1612Med både en nöjd 2-åring och 19-åring i baksätet åkte vi tillbaka till huset där det vankades middag och fest med Garys drinkar hela kvällen lång. Vad mer kan man begära?

Our House It has a Crowd, There’s Always Something Happening

Så då var jag hemma igen efter ännu en liten upptäcktsfärd genom tidigare (för min del) osedda delar av USA. Mitt första besök i North Carolina blev långt långt ifrån en besvikelse.

Jag måste ju först påpeka att bilresan ner till Outer Banks gick alldeles strålande! Tänk att första gången jag körde en sådan lång sträcka blev längs östra USAs kust, det är allt något att berätta för barnbarnen. Snacks, bra spellista, ett fungerande Google Maps, första gången jag körde igenom en tull och sist men inte minst, en tunnel under vattnet! En spännande men lyckad bilfärd.

Mer detaljerade inlägg om dessa dagar vid stranden med Mollys familj kommer inom kort. Kan för stunden iallafall säga att de lämnade en hel del fina och roliga minnen. Ett strandbröllop, grillning, drinkar, starka familjekänslor, friterad kyckling och våfflor, surfbrädor, nya möten, en smärtsam solbränna, champagne… En resa som bjöd det mesta helt enkelt.IMG_1662

The Size of Dragon Eggs and Full of Homemade Toffee

Amerikaner är ju sannerligen kända för att förstora firandet av högtider till skyarna och tävla om vem som kan fira högtiderna bäst (á la juldekorationer). Dock visade det sig att påsken är en högtid som Sverige faktiskt är bättre på att fira. Min amerikanska familj och deras vänner blev minst sagt förvånade när jag berättade att vi firar påsken 4 dagar i sträck genom att klä ut oss, ha påskpyssel, få stora ägg med godis, ha flera påskmiddagar, äta mer godis etc.

Här i USA firar man endast på söndagen med påskmiddag och äggjakt. Om man utgår ifrån den religiösa aspekten av påsken så är det väl ganska resonabelt att man endast firar på söndagen när, till allas stora förvåning, upptäckte att Jesus hade återuppstått från döden (även om jag nog skulle blivit helt skräckslagen). Min teori är att svenskarna inte riktigt klarade av det sorgliga och hemska som Bibeln berättar inträffade under de andra dagarna, så vi vände oss till den bästa medicin mot depression vi kunde hitta: godis.

Okej får väl medge att denna teori kanske inte är baserad på någon vidare forskning eller ens är helt genomtänkt. Jag tycker iallafall om sättet vi firar påsk på. Trots att amerikanerna inte firar fullt så mycket, var påskdagen ändå väldigt trevlig. Vi skulle få besök av vänner till familjen och därför stod matlagning på schemat hela helgen.IMG_1043 IMG_1047 En rätt som jag aldrig har hört någon ha på påsken är kyckling och nudlar, dock var detta en väldigt extraordinär variant. Molly tillagade kycklingen, som vägde sisådär 100 kg, i en stor gryta med massor av gott i. Sedan tog hon ur kycklingen och kokade nudlarna, som hon hade gjort från scratch (!) dagen innan, i kycklingbuljongen. Detta recept har tydligen lagats i generationer i Mollys familj, vilket gjorde rätten extra speciell. Absolut den bästa kyckling med nudlar som jag någonsin ätit. IMG_1059Självklart tillagades även lamm som serverades med mintsås. Mums! Själv hade jag det största ansvaret över två saker. IMG_1051 1) Ägghalvor, som Ella hjälpte mig med, och…IMG_1044…2) hovmästarsås. Denna var jag ytterst nervös inför att tillaga då detta är en av min familjs favoriter bland svensk mat (då jag är deras tredje svenska aupair och då IKEA är väldigt populärt här har de hunnit prova ett antal svenska saker). Inte heller har jag någonsin tillagat denna sås förut. Trots brist på svensk senap (som ju faktiskt är huvudingrediensen i denna sås) lyckades jag faktiskt få till det med både smak och konsistens! Antar att alla hemgjord-majonnäs-sessioner med Pappa har givit resultat. IMG_1066 En annan uppgift jag och Ella fick ansvaret för var att förbereda ägg för äggjakten. Till skillnad från Sverige där man bara behöver hitta ett enda stort ägg, måste man här kämpa lite mer då man istället har många små ägg med 1-2 godisar i varje (är det inte meningen att amerikaner ska vara latare än svenskar?). Det var ändå en ganska rolig uppgift och framförallt var det ju väldigt fint med alla färgglada ägg. Dock tycker jag att man borde kombinera de två versionerna och gömma massor av stora godisfyllda ägg.IMG_1067 IMG_1071 IMG_1065En av få påskdekorationer i huset, en trädgårdshare!IMG_1073När Mollys bästa vän Janelle med familj kom satte vi oss ner ett tag med snacks och drinkar. Efter all matlagning tror jag att det var första gången på hela dagen Molly satt ner.IMG_1054 Sedan var det dags att sätta sig till bords. Ella hade sannerligen gjort ett bra jobb med dukningen!IMG_1058 Tillsammans med vår otroligt vackra lax- och äggtallrik, hovmästarsås, lamm och kyckling med nudlar, serverades också potatismos, bröd med ostfyllning, fänkålssallad och massor av annat gott. Ja, man kan ju säga att vi inte var hungriga efter denna middag. Trots det fanns det ju ändå lite lite plats för efterrätt någon timme senare. Efterrätten som denna afton kom i form av en enorm pavlova. Har aldrig tidigare smakat denna dessert då den aldrig har tilltala mig, men den var faktisk lika god som vacker. Positiv överraskning!IMG_1076Tillslut var denna påskmiddag över och mätt som en plätt och trött som en nöt (uttala ”nött”) gick jag och la mig förhållandevis tidigt. Ytterst fin dag! En sådan dag när hovmästarsåsen inte skär sig.