Men Se, Då Nalkas Lucia

hämta

Apropå juletid och julkänslor ska jag nu berätta om något helt fantastiskt. Jag ska nämligen vara med i det svenska luciatåget (vet inte om det finns något annat alternativ till det svenska. Kinesiskt kanske?) här i DC. Jojomen, Washington DC har minsann ett luciatåg och jag ska vara med! (ja, det var ju det jag sa)1551518_10152847107949246_715803610200024855_n

Hela projektet leds av Kerstin som bor här borta i amerikanska huvudstaden men är inblandad i allt möjligt som har med Sverige att göra (hon ledde även dansen på midsommarfirandet jag var på i juni). Fantastiskt driven och vänlig människa.10354175_10204343406618307_3395814866598013229_n

Enligt Kerstin är deltagandet i år större än någonsin (och hon borde ju veta som bjuder in oss alla till hennes vardagsrum för att träna och varje gång bakar fika åt oss allihop). Aupairer, studerande, människor-som-har-lyckats-så-bra-i-karriären-att-de-har-flyttat-från-Sverige-till-DC-för-jobb och några till som har andra kopplingar till staden bildar detta tåg som kommer bli så makalöst vansinnigt attans fantastiskt! Många uppträdanden har vi redan bokade. Fler uppträdanden än träningar faktiskt. Självsäkert eller dumdristigt?

Being One in the Crowd Instead of the One Watching It

IMG_3397 Igår var det Veterans Day, vilket är en högtid där USA hedrar alla militärer och allra mest de som har varit militärer men inte längre är det. Nu skulle ju jag kunna gå in på den politiska aspekten i det hela och dela med mig av alla mina åsikter om saker och ting, men det tror jag inte att någon skulle ha speciellt mycket glädje av. Så istället kan jag berätta en alldeles fantastisk sak som denna dag innebar i år.

Som vanligt tänkte amerikanerna att om man nu har en högtid så borde man ju fira den ordentligt. ”Varför inte ha en gratis konsert på the National Mall i DC där alla som vill får komma och så bjuder vi in massor av kända artister som får uppträda. Sen kan vi ju ha kända skådespelare som kan presentera artisterna. Finansiering? Inga problem. Starbucks och Tom Hanks får sponsra.” Och sedan var alla glada och det blev applåder,honnör, tårar och flygvapnet. Sagt och gjort, igår på kvällen hölls Concert for Valor nere på the National Mall.

10376143_10201865054906566_6243429661683455388_n

Självklart åkte jag och Danielle ner dit (då vi aldrig skulle förlåta oss själva om vi inte tog denna möjlighet) och tog plats bland flera hundratusen andra. (Bör väl kanske redan nu be om ursäkt för den otroligt dåliga kvalitet på bilder jag delar med mig av i detta inlägg, men vi får alla leva med det och försöka gå vidare med våra liv.)IMG_3394 The Mall är ju då ganska så ordentligt stor, och de som var i sektionen närmast scenen var antingen militärer eller hade köat från tidigt på morgonen. Men lyckligtvis nog hade de storbildsskärmar i de andra sektionerna, och vi hamnade faktiskt i den som var näst närmast scenen (hamnade i sektionen alltså, inte i skärmen)

När vi anlände pratade President Obama. Han var dock inte där i egen hög person utan hade tydligen annat viktigt för sig. Tur att hans hus ligger så nära så att han kunde höra konserten iallafall. Då behövde han inte förnya sin prenumeration på Spotify Premium den kvällen.IMG_3398 Efter en stund kom Meryl Streep upp på scenen och det var minsann i egen hög person. Hon var vacker och vis som alltid.IMG_3403 Först spelade lite band som varken jag eller Danielle visste speciellt mycket om (dock dök ju Bruce Springsteen upp där mitt i ett nummer). Ett band som ingen av oss hade hört om verkade ganska populärt, och vi förstod varför när de började sjunga en låt som kan vara den mest USA-patriotiska jag hört efter Star Spangled Banner. Flera hundratusen i publiken och ändå kändes vi oss plötsligt en aningens malplacerade.IMG_3408 Jaja, det böev bättre.Trots att Carrie Underwood spelade och de flesta i publiken nog kände till de andra banden mer än vad vi gjorde, var början av konserten allt en aningens seg. Då, till vår räddning, kom Jack Black upp på scenen och presenterade…IMG_3410 …Metallica! (Som man absolut inte kan se på bilden) Genast var det som att hela publiken väcktes och alla blev som galna! Jag lovar att taket på the Capitol lyftes en aning medan de spelade. Satan i gatan vad bra de var. Sen att ingen kunde höra något efteråt. Ja, det är ju så det ska vara efter Metallica går av scenen.IMG_3415 Nu var konserten på benen igen. Varför inte ta lite mer Bruce Springsteen medans vi ändå har honom här backstage? Han körde akustiska versioner, vilket ju var en aningens ynka ytterst liten besvikelse även om han fortfarande var helt fantastisk (det är ju ändå Bruce Springsteen vi talar om). Att man kan sjunga som han och se ut på så vis när man är 65. Respekt.IMG_3420 Det kanske var ganska bra att publiken fick lugna ner sig lite, för sedan kom Rihanna på scenen.IMG_3426 Och tillsammans med Eminem fick hon hela the Mall att dansa. IMG_3400

Perfekt avslutning på en perfekt konsert. Det var nästan så att vi fick ångest av att tänka på den ångest vi skulle haft om vi inte hade gått. Hela upplevelsen var så mäktig och bland det häftigaste jag har varit med om någonsin. IMG_3429 Dock känner jag att jag fick minst en månads dos av USA-patriotism. Måste äta köttbullar och lingonsylt!IMG_3433Ja, om det är såhär man firar högtider tycker jag att vi ska införa det för fler yrken än bara militären. För egen del skulle jag gärna vilja hedra såväl glasstillverkare som Starbucksbiträden. Ska föreslå det.

No Dark Sarcasm, Maybe Some Thought Control, But Mostly Just Education

IMG_2921 Jaha, nähä, nu förstår jag ju om flera har gått sömnlösa i flera nätter och haft en undran i tankarna som har tagit så mycket av er tid att ni varken har kunnat sköta arbete eller studier. Vad tusan menade Daniela när hon skrev på sin lista att hon fick högsta betyg på ett universitetsprov?! Jo det ska jag nu ta och berätta och befria er alla från ert lidande. Det är nämligen så att jag denna höst läser en kurs på George Washington University här i DC, närmare bestämt en kurs i Amerikanskt Straffrättssystem (American Criminal Justice System). IMG_2919 Ansökningsprocessen till detta universitet kan ju ha varit bland det värsta jag har gjort med ansökan till att bli accepterad för att överhuvudtaget få ansöka till en kurs, val av studier, betalning (huh), osv. Då är det en väldigt bra känsla att jag drygt en månad efter kursstart känner att både universitetet och kursen passar mig alldeles utmärkt och ämnet blir bara mer och mer intressant. Dessutom undervisas kursen av en helt fantastisk professor som verkar vara något av en legendar på universitetet samt DCs juridiska kretsar i övrigt. IMG_2848 Jag ska förstås i sinom tid plåga er med fler bilder från campus och andra viktiga saker som har med universitet att göra. Kan ju börja med en bild på det gigantiska biblioteket, Gelman Library, som är alldeles ypperligt för till exempel provförberedelser (vilket jag vet då jag spenderade en hel helg där innan mitt prov). Dessutom har det ett Starbucks vägg i vägg. Ytterst genomtänkt.IMG_2847 Det är ju märkligt. När jag som ung naiv högstadieelev började kolla på toppuniversitet i världen fastnade jag direkt för GWU (då ironiskt nog DC var den stad i USA som lockade mig mest redan på den tiden), och nu är jag registrerad elev på just det universitet. I en juridikkurs. Känns ju en sådan där aningens overkligt, men också helt fantastiskt.

Down in Washington DC

IMG_2786Nu har det ju sannerligen varit dåligt med inlägg den senaste veckan. Men om man har en vän som har åkt över nästan halva jorden för att besöka just dig (hur otroligt det än låter) så vore man ju sisådär hemsk människa om man spenderade massor av tid till bloggande. Dessutom har jag och Emma haft så roligt så det har inte varit mycket tid till annat i vilket fall. I måndags, dagen efter vi kom hem från New York, åkte vi till exempel ner till downtown DC och gick gick gick för att kolla på nästan allt denna stad har att erbjuda (och då menar jag bokstavligen nästan allt).IMG_2787Vi startade på the National Mall och gick upp mot Washington Monument som är omringat av massor av flaggor (varför ha bara två-tre stycken när man kan ha trettio?) Alla vet ju förstås att stoltheten för sitt land mäts bäst i mängden flaggor. Iallafall vet alla amerikaner det, och då är det ju förstås…rätt..?IMG_2789Sedan fortsatte vi västerut och ner till the Reflecting Pool. Då det var nästan 40 grader ute hade vi lust att göra som Jenny i Forrest Gump och springa rakt igenom den. Dock kunde det ju finnas alligatorer (man kan aldrig vara nog försiktig) så vi lät bli.IMG_2793Vi fortsatte istället framåt och sedan en klättring uppför trappor som kändes som en inte alltför enkel bergsbestigning…IMG_2790…för att hälsa på vår kära vän Abraham som satt där så pålitligt på sin stol.IMG_2801Fin utsikt har han må jag säga.IMG_2798Efter lite ytterligare vandring kom vi förbi hans efterträdare Baracks lilla söta ställe. Jag undrar om de tar bort spikmattan varje gång de klipper gräset?IMG_2799Vad är väl ett besök i downtown DC utan lite museum? Vi hann med både National Museum of Natural History (som har en elefant i rotundan direkt när man kommer in och därför är det bästa muséet någonsin) och National Gallery of Art innan dagen började komma till ända. Väldigt effektiv, svettig och fantastisk dag!

A Sunday Well Spent

IMG_2587Här är en liten sammanfattning av vad jag hade för mig i söndags, och det var inte lite ska jag säga!IMG_2588På morgonen åkte jag downtown tillsammans med Danielle och Mailys för att gå på the Holocaust Memorial Museum. Det är alltså ett museum om förintelsen, vilket kanske inte är ett så värst muntert ställe att starta dagen på, men dock så intressant och nödvändigt. Bra struktur och berättarteknik och jag var glad att det faktiskt var fokus på offren och historian istället för det amerikanska perspektivet. IMG_2590Efter detta besök hängde vi omkring i DC en sväng innan Mailys var tvungen att åka iväg på lite ärenden (vad som nu kan vara viktigare än att spendera tid med oss?). Då Danielle och jag var fria själar utan plikter denna dag, åkte vi  ner till gallerian vid Pentagon där vi gjorde sådant som man bör göra när man inte har något viktigare för sig, som att till exempel spendera en timme på Teavana och göra slut på nästan alla deras gratisprover.IMG_2591Några timmar senare steg vi på en gul skolbussIMG_2592…(vilket har varit vår dröm sedan vi såg Forrest Gump för första gången)…IMG_2593…och åkte till en karnival som arrangerades i Arlington den här helgen (för att förklara den gula skolbussen kanske jag bör nämna att den användes som en allmän ”shuttle” till karnivalen och det var inte så att vi bara såg en gul skolbuss och sa till chauffören att köra oss dit)IMG_2596Vi köpte genast biljetter till pariserhjulet. IMG_2597Pariserhjulsselfie! IMG_2599Sen kom Mailys och då köpte vi karnivalsmat (som bara består av massor av konstiga saker. Vad sägs som friterade Oreos till exempel?). Sedan spenderade vi hela kvällen till att åka karuseller tills vi mådde illa. Precis som det ska vara.

4th of July that ”Gave Proof Through the Night”

IMG_2029Så, förutom att äta min alldeles delikata kaka, vad mer gjorde jag då under den alldeles så viktiga högtiden 4th of July? Efter en sen brunch åkte jag och Molly ner downtown och till the Mall där de hade den årliga Folklife Festival. IMG_2031Detta är då en festival som varje år representerar två olika länder och kulturer, och detta år gick den stora äran till Kina och Kenya. Vi valde att utforska den kinesiska sidan då den såg så fin och inbjudande ut.IMG_2055Vi gick till en matlagnings-workshop där vi lärde oss hur man gör Moon Cake, vilket är en traditionell kinesisk (och jag som gissade på ungersk) kaka fylld med friterade nötter.IMG_2058De såg så himla goda ut, och jag ville gärna strypa den som kom på regeln att åskådarna inte fick smaka.IMG_2059Sedan gick vi runt och kollade på andra fina saker och njöt av det alldeles fantastiska vädret. Molly blev inspirerad av trädgårdarna runt alla museum och vill nu ha alla i sin trädgård (kommer nog bli jättebilligt då DC är känt för att inte spendera för mycket tid eller pengar för ett imponerande yttre…eller..?) IMG_2063Bredvid the Mall såg vi en hel armé med poliser redo för uppdrag. Vad för uppdrag vet vi inte. De såg iallafall glada ut. Kanske skulle de på ett eget nationaldagsparty?

Efter några timmar i DC tog vi oss hemåt och lagade middag. Till den sensationella amerikanska matkulturens ära bestod middagen av grillade hamburgare och korv med bröd serverat med sallad och potatischips. Nej, det amerikanska köket är väl kanske inte det bredaste varken i smak eller teknik, men en amerikansk barbeque sitter ju sällan fel, framförallt då den står för så mycket mer än bara maten (i vårt fall drickande och poolparty). IMG_2071När skymningen kom var det äntligen dags för fyrverkerier! Vi tog oss ner till Key Bridge, ett av de bästa ställena att se den väldigt kända fyrverkerishowen de har på the Mall.IMG_2073Trots att minst 1000 andra också ville se fyrverkerierna härifrån, fick vi superbra platser!IMG_2088IMG_2091Det var sannerligen den mest imponerande fyrverkerishow jag någonsin sett (ni kan ju jämföra fyrverkeriernas storlek med the Washington Monument som faktiskt är precis där de skjuts upp). De hade tillochmed de som formade smileys och hjärtan på himlen! Min granne hemma i min by i Dalarna får allt kosta på lite om hans årliga nyårsfyrverkerier ska komma upp i samma klass. IMG_2090Ett otroligt fint debutfirande av 4th of July för min del. En upplevelse värd att minnas.

You’ve Gotta Go Sometime

Idag var det en ganska stor högtidsdag här i USA, nämligen Memorial Day vilket är en högtid där de hedrar alla som har dött för detta land i krig.

Även om vi inte riktigt har samma relation till denna dag som amerikanerna har, är det ju ändå en stor kulturupplevelse att ta del i högtider som den här. Trots att själva Memorial Day infaller på en måndag, firar man förstås ändå hela helgen (för inte kan man nöja sig med en enda dag inte). Vi såg denna dag som en ypperlig anledning att besöka Arlington Cemetery och slå ihop det med en picknick (för picknickar är ju aldrig fel).

Tidigt på morgonen möttes jag, Danielle, Gemma, Jennifer och Mailys i Clarendon då vi hade bestämt oss för att promenera mot vårt mål. Redan vid detta laget var jag och Danielle ganska trötta då vi hade släpat picknickgrejer för fem personer ända från våra hem (ca 30 min promenad). Varför vi inte tog bilen? Bra fråga! Fler bra frågor?IMG_1500 Det gick betydligt lättare när fem personer delade på packningen och vi hade en väldigt behaglig promenad ner till the Iwo Jima Memorial (Marine Corps Memorial) där vi slog oss ner för picknick.10342905_10152104815700334_1563866702233745722_nIMG_1501 Jag och Danielle hade köpt mat för en hel armé (passande nog).IMG_1505 Vi körde lite mini-tema.IMG_1508 När magarna var fulla la vi oss ner och vilade en stund samt fick lite solbränna (som skulle visa sig senare på kvällen i lite röda nyanser).10372332_10152104816640334_972078660650403903_nIMG_1513 Efter denna lilla siesta var det dags för att bege sig mot själva kyrkogården. Först lite foton på vägen.10390252_10201048488492916_8011975289238815581_nIMG_1516 Denna klocka var tydligen en gåva från holländarna. Hm, känns som att dispyterna däremellan kanske inte helt kan fixas av en present. Men det var en fin gest antar jag.IMG_1518 Fin utsikt av DC.IMG_1521 Några minuter senare var vi framme.IMG_1524 Inför denna helg hade de satt en amerikansk flagga på varenda grav! Då det är nästan 400 000 gravar krävdes det tydligen 2000 soldater för detta uppdrag. IMG_1525 IMG_1528 IMG_1530 Den enorma storleken på denna kyrkogård är svår att beskriva, men att den har en väldigt överväldigande effekt kunde vi alla konstatera.IMG_1531 De nyaste gravarna var de mest dekorerade. Att se att de flesta av dessa representerade unga soldater som dött under det så kallade ”Operation Iraqi Freedom” gjorde mig både ledsen och förbannad. Så onödigt, och så kallt från det dåvarande amerikanska ledarskapet (kan fortsätta men låt oss göra det någon annan gång) Det gjorde det extra rörande att se många familjer sitta runt gravarna med stolar, sällskapsspel osv. för att spendera tid med sina saknade. 10373482_10152104830220334_8497323329648879324_nFrån denna väldigt känslosamma inledning gick vi till en lite mer underhållande upplevelse.IMG_1534Nämligen vaktbytet vid the Tomb of the Unknown Soldier.IMG_1538IMG_1541Det var nästan läskigt hur strikt och synkat detta byte var. Otroligt imponerande!IMG_1542IMG_1544Sedan fortsatte vi uppåt uppåt uppåt.IMG_1546IMG_1549Tills vi kom till toppen som hade en helt fantastisk utsikt.IMG_1552Och ett hus som vi kikade närmare på.10398099_10152104911865334_8862417056219632801_nNu hade vi endast en sista hållplats på kyrkogården:IMG_1553Familjen Kennedys gravplats.IMG_155810270544_10152104912880334_6686925040851020772_nFör mig kändes det surrealistiskt att se gravarna för dessa historiska personer. Hela stämningen och framförallt tystnaden runt dessa gravar gör allt extra svårt att ta in. Det var iallafall en bra slutpunkt för besöket då vi kände oss ganska färdiga vid det här laget. 10254994_10152104913140334_6696868081509550546_nSolbrända, svettiga och trötta lämnade vi kyrkogården efter att vandrat runt i den i hela fyra timmar (bra träningspass måste jag säga) och avslutade sedan dagen med pizza och film hos Danielle. Väldigt fin dag med massor av (bra men melankoliska) upplevelser och intryck!

Ti Identicaste con el Personaje?

I söndags var det inte den 5e maj, men då detta område har mycket upptagna och hårt arbetande människor firades högtiden Cinco de Mayo den 4e istället. I DC firades detta på the Mall så jag och Magdalena åkte dit med förhoppningar att se mängder av sombreros, tequila, tacos och annat från den mexikanska kulturen.IMG_1245 När vi kom fram insåg vi att denna festival inte var sådär spektakulär som vi hade hoppats på. Vi är nog på fel sida landet för att få se det riktiga firandet, men lite roligt hittade vi ändå.IMG_1247 IMG_1249 Hästar med ryttare i fina kläder slår ju aldrig fel.IMG_1252 De hade dessutom massor av aktiviteter för barn, såsom pyssel och tävlingar. Då vi inte är så värst gamla ville vi såklart också göra allt detta, till exempel en fin hatt(?) som vi stolt poserade med.IMG_1254 IMG_1257 IMG_1259 IMG_1268 De hade också roliga ”fotomallar” (har dessa saker ens ett namn?) och en scen där instruktörer försökte lära publiken att dansa.IMG_1271 Vi fick också se skymten av några få sombreros.IMG_1272 IMG_1277 En bit bort på the Mall hittade vi ett tält där de hade bilutställning. En bil för varje årtionde. IMG_1281 Denna Volkswagen representerade 2000-talet (varför man nu vill ha Volkswagen till att representera något alls).IMG_1284 Då var 30-talet mer lyckligt lottat.IMG_1285 Eller varför inte tidigt tidigt 1900? Dock var det bästa ändå (Mamma, se till att min lillebror ser det här)…IMG_1279…en livs verklig Hudson Hornet! Ja, jag vet att denna modell fanns innan Disney Pixars film Bilar men jag kan inte låta bli att dra den parallellen .

Då det inte var så mycket mer att se när det kom till festivalen bestämde vi oss för att gå downtown och äta lunch.IMG_1290 IMG_1291 Vi stannade på ett väldigt fint café som hette Le Pain Quotidien (tillsammans med all spanska blev det lite Europatema). Förutom små söta kaffeserviser hade de också god mat vilket vi valde att del av i form av en belgisk våffla (europeiskt!) och en kyckling- och mozzarellamacka (mozzarellan var säkert från en italiensk buffel).IMG_1293 Då både jag och Magdalena tycker om att vandra omkring, valde vi att ta en lite längre promenad upp till the Capitol.IMG_1296 IMG_1301 Måste säga att denna byggnad är ännu finare och karismatisk nu med alla träd och blommor runtomkring. Det kändes lite märkligt att se folk ha picknick och annat trevligt under detta maktcenter där så många viktiga beslut (vissa inte helt genomtänkta) har fattats. Med denna utsikt förstår jag dock att politikerna kan bli lite distraherade.  IMG_1316Även om vi inte fick uppleva det högtidsfirande som vi hade hoppats på, blev detta besök i DC ändå väldigt lyckat! Jag har faktiskt också hört att man ska se upp med för mycket tequila och tacos.

I’ve got a Bike

I söndags fick jag, Mailys och Jodie en ytterst impulsiv idé att cykla in till DC. Märklig kan man ju kanske tycka då vi har alla slags färdmedel tillgängliga som skulle vara 100 gånger enklare. Nejdå, vi hade minsann bestämt att antingen skulle vi cykla eller inte åka någonstans, så cykel fick det bli.

Efter att på morgonkvisten ha tvingat mina stackars värdföräldrar att ta fram och rusta upp cykeln åt mig (låter värre än vad det var. Jag tog faktiskt hand om disken istället) så bar det av hem till Mailys för att möta mina franska vänner där. Därifrån tog vi oss till Custis Trail som är en cykel- och gångväg som går genom hela Arlington. Helt fantastiskt fint var det längs denna och på många ställen kunde man glömma bort att man var i en storstad och istället ute på en tropisk-liknande landsbygd. Ibland åkte man förbi ett blommigt träd precis samtidigt som vinden svepte igenom det och man åkte igenom en ridå av blomblad. Nu kunde vi ju inte stanna för att ta bilder på allting så ni får tyvärr bara en bild från den vackra naturen.IMG_0872Efter ungefär en halvtimme (och lite förvirring ty vi endast hade Google Maps som hjälpreda) befann vi oss på denna vackra plats.IMG_0853 IMG_0857 IMG_0859 Vi satte oss ner på en bänk och åt glass. IMG_0860 IMG_0861 Sedan var det dags att leta sig hemåt igen. Då vi nästan bara hade nerförsbacke på vägen mot DC insåg vi att hemvägen säkert skulle ta dubbel så lång tid. Trots glassen var vår energi inte direkt större och vår mjölksyra inte lindrigare än när vi lämnade Arlington.

Som tur var ledde hemvägen förbi Lincoln Memorial, vilket jag faktiskt inte hade hunnit se på nära håll innan. Hur mycket folk som helst, men det var inte så konstigt med tanke på den mäktiga utsikten.IMG_0864 IMG_0866 IMG_0867 Notera the Capitol bakom monumentet! (//nöjd fotograf)IMG_0868 IMG_0870 Innan vi åkte över bron till Arlington fick vi se de fantastiska cherry blossoms längs flodkanten. Magiskt.

Precis som vi misstänkte blev hemvägen plågsam för såväl benen som våra solbrända armar och nackar. Men som de jobbiga optimister vi är valde vi att se positivt på saken och ta detta som det bästa träningspasset på länge och en försmak på sommarvärmen (som säkert kommer ge värre solbrännor). Dock kommer det nog dröja ett tag innan vi tar just cyklarna in till DC igen.

Fight it with Cherry Blossoms (del 2)

The National Cherry Blossom Festival har hållit igång sedan slutet av mars, men denna lördag var nog ändå den dag där den får mest uppmärksamhet och flest besökare. Förutom paraden är det andra arrangerade event och en väldigt fin dag som denna lördag är det ju en fantastisk dag att spendera på The Mall, dit jag och Gemma gick när vi hade fått nog av paraden. IMG_0827 IMG_0829 Kring Washington Monument var det massor av människor då det är där den stora samlingen av cherry blossoms börjar.IMG_0831 IMG_0832 På ett ställe hittade vi bebisträd, som inte lät storleken hindra dem från att också blomma så fint.IMG_0833 IMG_0837 IMG_0839 IMG_0840 IMG_0841 Vi och en japansk familj hjälptes åt att ta bilder.IMG_0844 Då det var lunchdags köpte vi mat från en food truck (fanns säkert 30 stycken runt Monumentet att välja på) och satte oss ner under ett träd och hade minipicknick. Vi var långt ifrån de enda som gjorde detta, och många hade med sig egen picknickkorg med god mat. Något bland det bästa med sådana här event är att det för tillsammans massor av olika människor. Runtomkring oss satt barnfamiljer, kompisgäng, kärlekspar, pensionärer, tonåringar… Alla är där av samma anledning och ser ut att ha det lika trevligt. Supermysigt.

Efter vår lilla picknick gick vi downtown mot shoppinggatorna för att köpa lite vårkläder (snarare sommarkläder) nu när vädret äntligen har tagit sig samman och gör rätt val i livet. Vi såg denna gatumusikant som väldigt skickligt spelade på plasthinkar.  IMG_0845Vi var också riktiga turister och köpte souvenirer, bland annat varsitt exemplar av denna t-shirt.IMG_0876En sådan väldans fin dag. Känner att jag verkligen fick den Cherry Blossom experience som alla, som har varit i DC under den här perioden, talar om. Kan inte annat än att älska den här staden!