And the Bells were Ringing Out for Christmas Day

IMG_3936 Juldagen började klockan sju på morgonen med presentöppning. Helt och hållet tjejernas beslut. Med tanke på Ellas ansiktsuttryck insåg nog hon ganska snart att vakna klockan sju kanske inte var en sådan där superbra idé. I dessa lägen är det roligt att vara en morgonpigg person och med enorm skadeglädje kan roa sig åt andras trötthet. Vem behöver julklappar då liksom?IMG_3940 Skojade bara! Självklart behöver man alltid julklappar. Jag fick en hel hög med fina sådana från alla möjliga håll i världen. Lillebror skickade en One Direction-film. Aaah, One Direction!!IMG_3941 Och av storebror fick jag ett så fantastiskt fint halsband.IMG_3944 Och av Gemma  fick jag ett fint tillskott till min elefantsamling. Bästa djuret. IMG_3945 Skulle med glädje plåga er med bilder på ALLA mina julklappar, men ni slipper undan denna gång (mest för att jag inte orkar redigera fler bilder just nu). Istället kan jag ju visa en fin bild på vår julfrukost. Molly gör samma ägg-casserole varje år, och den var verkligen supergod! Massor av ost i. Mums.IMG_3947 Efter frukost var resten i familjen tvungna att gå till sängs en stund för att ta igen de där timmarna av sömn de missade på morgonen. Jag däremot håller inte på med sådant tjafs. Vem behöver sömn? Nej, jag ägnade mig istället åt mina julklappar och lufsade runt i mina nya mjukisbyxor som Familjen i Sverige skickade samt de nya sockorna från Mormor. IMG_3957 Några timmar senare var jag uppklädd i min rödaste klänning. IMG_3977 Så åkte vi till Joe’s syster Mary i Maryland (hahaha, Mary i Maryland! Jag ska minsann införa ett Danielaland)…IMG_3981 …där vi skulle ha jullunch med henne och hennes familj. Ytterst fantastiskt gott även om jag saknade julgröt en aning. En skinkmacka hade inte suttit helt fel heller.IMG_3976Mary’s dotter hade sin bulldog med sig. Så ful så att den var söt.IMG_3982 Efter lunchen bar det av till Molly’s bästa vän Janelle och hennes familj. Där bjöds det på ännu mer mat. Lamm och tillbehör till huvudrätt och hemgjord glass och pumpkin cake till efterrätt. Vad spelar det då för roll att man nyss har ätit en trerätters till lunch? IMG_3986Mingel och mys tills klockan blev sent och vi bestämde oss för att spendera resten av kvällen i Janelles jacuzzi för skvaller och spionering på grannar. Absolut en juldag att minnas.

No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”

You Don’t Have to Put on that Red Light

IMG_3950 Medan jag försöker komma på något så enkelt som hur man skapar kollage på min dator, så att jag kan visa fler bilder från mitt julfirande, kan jag ju börja med att dela med mig av bilder av årets juldagsoutfit.IMG_3953 Köpt speciellt för juldagen. Älskade färgen så mycket så jag kunde inte motstå. Alldeles tomteröd. Bonus är att materialet är i stretch så jag var utrustad för juldagens alla måltider. Sen fick såklart det nya söta halsbandet från finaste storebror göra outfiten komplett. Och alla andra outfits sedan dess.

I Wonder How Fight Club Celebrates Boxing Day

IMG_3989 Snart är julen över, som Ulf Lundell en gång sjöng. Jo visst, men inga tårar för det inte. Nej, jag och min värdfamilj hoppade istället på ett plan till tjejernas morföräldrar i St Louis.IMG_3992Det är ju sannerligen något speciellt med morföräldrar. Man stiger in i huset och får en sådan där väldig lust att bara sparka av sig skorna (och ställa dem fint och prydligt i hallen för annars blir det mormors vrede, och den ser man ju inte så ofta) och utbrista ”I GET THE COUCH!!!!!!” för att sedan göra ett höjdhopparsprång raka vägen ner i den största fåtöljen med de finaste tomtekuddarna och sedan inte röra sig på flera timmar tills man känner doften av kött och potatis. Här ska mysas!

And Our Fourth Candle Was Lit

IMG_3847 Missade ju min Glad-Fjärde-Advent-hälsning igår. Ingen ordning alls men jag får ta det nu då istället. Så, ja. Glad fjärde advent! IMG_3850Helt vansinnigt vad december har gått fort. Det är lite som att man ska ut på en fin liten joggingtur med tiden, bara det att tiden har varit en olympisk långdistanslöpare för Kenya och drar direkt med en ut på en 10-kilometersrunda och efter två kilometer i den takten är man helt slut och måste stanna vid dikeskanten och spy innan man springer vidare.

I detta läge måste man då välja. Man kan ju ge upp. Man kan springa vidare. Eller så tar man fram fikat man tog med sig i en ryggsäck och övertygar tiden om att eftersom vi har varit så duktiga som har sprungit så långt bör vi allt ladda batterierna innan vi drar vidare.The-Hobbit-Battle-of-the-Five-ArmiesJa, man får göra det bästa med tiden helt enkelt, oavsett om den går snabbt eller inte (vilket är vad jag egentligen ville säga med den metaforiska berättelsen ovan). Ett alldeles fantastiskt sätt att spendera sin tid på fjärde advent är ju att gå och se the Hobbit på bio, vilket är precis vad jag och Danielle gjorde.legolas-645x366

Inga spoilers, men åh herre min Tolkien! Den var så fin. Jag kan ju vara lite för känslomässigt involverad i dessa berättelser för mitt eget bästa. Har varit ända sedan jag som liten liten upptäckte dess fantastiskhet. Sen kan jag också vara lite för känslomässigt dragen till Legolas för mitt eget bästa. Dock är jag säker på att vi skulle ha ett perfekt förhållande. Till exempel skulle vi ju kunna dela hårprodukter.

Christmas Yummy Stuff

IMG_3815  Ja, det var ju en förfärligt spännande och mystisk inläggstitel, men detta inlägg handlar iallafall om julgottis. Inte vilket julgottis som helst, utan det som jag och Ella gjorde här i veckan när hon kom hem från skolan. Självklart hade jag förberett köket med färdiga stationer för varje sak, utrustade med allt material vi behövde. Jul eller inte, inget måfå och tjafs i mitt kök inte.IMG_3812Ella fick bestämma i vilken ordning vi skulle göra godiset (Jo jo, kom inte och säg att jag bara är strikt). Hon valde sin allra favorit som jag har hört tjat om ända sedan jag anlände förra vintern: Knäck.IMG_3817Tomma formar.IMG_3818Fulla formar! IMG_3819 Nomnomnom. Ta mig tusan de bästa knäck jag någonsin har gjort. Inte ens speciellt mycket kladd i tillverkningen (får alltid ångest när det är dags att ha i smeten i formarna). Vi var ytterst nöjda.IMG_3821 Och med det självförtroendet gick vi vidare till Caramel- och mandelfudge. Resultat? Smakmässigt underbart och änglalikt på alla sätt. Konsistensmässigt…mindre lyckad resultat. Det blev mest smet. Tur då att jag och Ella har de mest fantastiska idéer. Hälften fick åka ner i knäckformar och förvaras i frysen för någorlunda fasthet, och den andra halvan fick bli till..wait for it…varm-choklad-blandning! Bara att värma tillsammans med mjölk. Supersött men så attans gott. Fanfar, applåder och flygvapnet för oss!IMG_3826 Sedan var det dags för pepparkakor!! IMG_3822 Ella visade sig ha en alldeles speciell talang för pepparkaksmakande. När hon till och med lyckades förflytta en formad som snöflinga från bakbordet till plåten utan att få den sne, ihoptryckt, utdragen eller några andra missöden började jag ana något form av fusk. IMG_3829Ellas pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt vackra.IMG_3824 Mina pepparkakor färdiggräddade och fantastiskt… Öhm, ja. Man kan ju iallafall se att en av dem är en kanin.IMG_3828 Trots att vi åt ungefär hälften av degen (utan vilken vi inte skulle haft några pepparkakor överhuvudtaget vill jag påpeka medan ni torkar tårarna av skrattandet åt mina pepparkakor), fick vi ändå ihop en ganska så rejäl bunt.IMG_3832 När de hade svalnat var det dags för det roligaste: dekorering! Med smält vit choklad. Mums mums.IMG_3833Denna snögubbe blev vår favorit. Vilken glädjespridare! En sådan där livsnjutare som bara: ”Ja, jag må vara jätteful men jag är glad ändå.” Uppenbarligen vet han inte om sitt öde. Fast som ordspråket lyder; hellre uppäten än att bli gammal och slängas bort

Dressed in White and Candles in Her Hair

1520722_10152701867258778_1044920464494737915_n                       Förra veckan hade jag då Luciaframträdanden var och varannan dag då man här i USA inte nöjer sig med några enstaka framträdanden. Nej, även de små genuina traditioner kan bli ”big in the USA”. Dock klagade inte vi, då vi har haft så makalöst roligt. I söndags var det ändå dags för vårt sista framträdande, vilket skulle bli vid en fin kyrka mitt i Georgetown. 10847771_10152895599814246_5104621447252293381_n Trots att det var vårt sista framträdande (närapå samma sak som den sista måltiden), var alla glada och taggade.IMG_3760                            En glädje och taggande som jag och Maria valde att visa i en selfie. Lyckades ganska bra måste jag säga.10289839_10152895599684246_7401345845447633069_n             Vi sjöng upp och Kerstin hjälpte mig att sätta på broschen på min fina mantel. Hur fina är inte mantlarna förresten?! Alldeles hemsydda av Kerstin och två andra kvinnor. Handarbete bortom allt man lärde sig i syslöjd (för hur mycket lärde man sig där egentligen?)10482065_10152895599594246_7748175263347468650_n Jag hade både en speciell mantel och brosch. Jojo, visst för att jag är något alldeles extra som det är, men den egentliga anledningen till att jag fick så mycket uppmärksamhet just denna kväll var…10369585_10152895598539246_1234657482153795263_n

…för att jag var utnämnd Lucia! Kronan på och rösten uppvärmd kände jag mig så redo man kan bli.10857884_10152895599309246_5194056313856698078_n Några sista bilder innan det var dags.10392353_10152701867348778_2073070814557501193_n Och ut tågade vi.10482310_10152701867078778_911094067828978788_n 10850082_10152701867438778_6950687327133994881_n  Jag tog i för allt jag kunde, innan jag plötsligt insåg att jag stod två meter närmare publiken än resten av kören och gjorde alla en tjänst genom att sänka rösten en aning. 10849745_10152701867548778_4423187700700560648_n

I ledarposition med en hel arme bakom mig. Bra summering av mina framtidsambitioner.10868299_10205833173137112_2567018262768700666_nPrecis som under alla våra framträdanden var vi helt makalöst bra. Flera tårar i publiken (låt oss säga att det vara för att de tyckte det var vackert). 10846395_10152895601329246_5386938120172032995_n

Gulle Danielle var där och stöttade mig och gav mig dessutom blommor och choklad. En sann vän.IMG_3768 Då det var vårt sista framträdande tillsammans gick vi ut och dränkte våra sorger i en middag tillsammans.10404520_10152895760154246_1003538248700701503_n Söta Kerstin med en present hon fick av oss. Vilka ledare hon, Elisabeth och Steve har varit! Alldeles fantastiska.1499493_10152895760194246_3101149405774324157_n Skratt och trevligheter. Ett avslut precis såsom hela resan har varit.10428593_10152695646568778_2913824694365191968_n Visst känns det lite melankoliskt att allt är över, men det är med stor glädje jag ser tillbaka på denna upplevelse. Efter alla år av trauma från all högstadiedrama runt de attans Luciatågen, trodde jag aldrig att det kunde vara såhär roligt och givande. Där tjänade jag allt in några timmar hos terapeuten.

Next Year I Shall Hide the Dough in my Brother’s Socks Instead

IMG_3802 Idag hade jag och Ella en julgottis-makar-dag (försök säga det snabbt sju gånger), och därför gjorde jag igår en pepparkaksdeg. Ingen Skogaholm (degen, inte limpan även om det allt skulle sitta fint det också) här inte utan man måste ju lära de amerikanska barnen lite traditionell handkraft. Med mina pepparkakskryddor från Santa Maria i högsta hugg gjorde jag en rejäl sats deg från scratch. Först sirap, socker, MASSOR av smör och kryddorna.IMG_3804 Tänk denna sirapsblandning som topping på vaniljglass. Mumsigt mumsigt!  IMG_3808 Sen i med mjölet och blanda blanda blanda och skapa ett fint swirl för att få en riktigt bloggmässig bild. När allt mjöl är i måste man sedan googla i fem minuter för att se om degen ska vara så lös. Och det ska den. Man ställer här bara in smeten i kylen och nästa dag…IMG_3811  …tadaa! Alldeles perfekt konsistens (märkligt…) Och så smaken. HerreLennon så underbart! Konstigt att det alltid slutar med att man inte får så  många färdiga kakor som man trodde från början.

Oh Jesus, Now Look what You’ve Done

IMG_3745 En annan sak som hände i söndags var det stora julpyntet. Det kan ju vara sådär alldeles fantastiskt mysigt, och det kan ju också bli ett sådär lite smått kaotiskt. Vi hade hittills inte haft speciellt mycket mer pynt än de som hade tagits fram i samband med mitt påtvingande av adventfirande (ytterst stolt). Det var nästan så att jag började tro att det inte skulle bli så mycket mer och att jag hade hamnat i en familj som riktigt skändar hela den amerikanska kulturen och dess rykte om julpynt. Men nu fick jag klart för mig att så inte var fallet. Helt plötsligt fylldes vardagsrummet av minst 20 lådor med julpynt och med en väldig fart åkte julstrumporna upp ovanför spisen. IMG_3748 Och lika plötsligt stod där en julgran. En JÄTTESTOR julgran! (Nej, det är inte bilden eller, förhoppningsvis, era ögon som är snea. Granen står ganska så rejält snett).IMG_3749 Kaoset var igång1 Alltifrån trassel i ljusslingorna till hundar som försöker bita av ens näsa.IMG_3759 Då klev Ella fram och styrde upp det hela (efter att ha räddat sin näsa ifrån Tucker). Girlanger sattes upp.IMG_3758 Nötknäppare ställdes fram (spritflaskorna i bakgrunden var faktiskt redan där även om man, med tanke på omständigheterna, skulle kunna tro att de togs fram i ren desperation)IMG_3751The Christmas Village var min favorit. Där vill jag bo. I en något större skala då kanske.IMG_3752 IMG_3754 IMG_3755 IMG_3756Och till sist var också granen färdigpyntad (dock fortfarande sne). Nu med allt pynt och både gran- och saffransdoft i huset infann sig julstämningen trots kaoset som var. Men är inte kaos också en del av julen så säg?

And Our Third Candle Was Lit

IMG_3733 En alldeles särdeles glader tredje advent! Denna morgon skojade jag till det lite och drack kaffe från Starbucks till morgonfikat. Jo, inte är jag rädd för lite mångkultur inte. Sen behöver ju en Chestnut Praline Latte aldrig ursäktas. IMG_3737 Min Dalahästljusstake tändes såklart också och fick sällskap av ett nyinköpt doftljus som doftade vanilj (jo, här händer det grejer minsann). Den bra typen av vanilj som påminner av hembakat, inte den typen som påminner om en parfym som fjortonåringar köper. Extrem skillnad!IMG_3739 Som fikaunderhållning bjöds det på lite Sunes Jul. Det var en julkalender av kvalitet det.IMG_3743 Ingen advent utan saffran, så det så! Mina saffransbullar var ju så makalöst goda så de försvann i ett nafs, men då jag varken hade tid eller lust att baka nya till idag fick det bli något annat lite mindre omständigt. Det enklaste skulle ju vara att äta saffranet som det är ur påsen, men det räcker ju inte så länge. Nej, det fick bli en saffranskaka med vit choklad!IMG_3744Lika god som den doftar och är vacker. Bra uppladdning inför allt som skulle hända denna dag (ingen vilosöndag här inte ska ni veta),