All is Quiet on New Year’s Day

IMG_4076 Firandet av Nyårsafton började hemma hos oss då min värdfamilj igår även var värdar för ett New Years dinner party. Hela dagen åkte jag och Molly runt i Arlington och köpte mat. Så mycket mat så att jag bestämt tror att Joe ångrade valet att ha fest. Eller valet att låta Molly handla. Kanske lite av båda.

Jaja, fest blev det iallafall. Och av någon alldeles oförklarlig och förfärlig anledning insåg jag till min förskräckelse denna morgon att jag inte tog några bilder överhuvudtaget! Vad hände där liksom? Så därför ska jag nu istället beskriva de motiv som bilderna troligtvis skulle haft. En fin grupp människor på sisådär 10 vuxna och 8 barn (den lite mindre finare delen av gruppen). De var mer eller mindre uppklädda. Och så mat. MASSOR av mat. Allt från ostar och sallad till en fin fin Bouillabaisse (ha,tänk att jag stavade det där rätt!) IMG_4056 När klockan började närma sig 11 skulle Molly och Joe och ett annat par iväg till en bar för att fira tolvslaget. Jag och Danielle ville inte gå på bar. Nej, vi tog en påse choklad i handen, gick istället hem till henne, poppade popcorn och satte oss i hennes rum och kollade på film. Aaaah, nu blir väl mina föräldrar alldeles förskräckta över mitt vilda beteende. ”Huvaligen vad dagens ungdom går till överdrift!” Jo, jag och Danielle kände själva att vi var nära på att gå över gränsen. Snart blir vi väl både alkoholister och drogmissbrukare.IMG_4062 Vi tog iallafall en sista 2014-selfie.IMG_4058 När klockan slog tolv förvandlades Abby till en demonhund.IMG_4074Och så en första 2015-selfie. Whoop whoop! Gott nytt år igen!

Michael Knows what Women Look Good in

IMG_3461 Idag var det första dagen med minusgrader här i DC sedan förra vintern, och passande nog har jag köpt ny vinterjacka!! Eller sanningen är egentligen den att mina föräldrar tvingade mig att köpa den (när vi under deras vistelse var och shoppade) då jag gick omkring med den en timme efter jag hade provat den (och blivit kär) och velade över om jag borde spendera så mycket pengar på en ny jacka. Det är sådant föräldrar är till för (bonus hade ju förstås varit om de hade betalat den åt mig).IMG_3468 Har alltid velat haft en röd kappa, och denna från Michael Kors kommer sannerligen sätta lite färg på min vintergarderob som annars till 80 procent består av svart, vitt och grått.IMG_3471Förutom färgen älskar jag alla detaljer. Har framförallt en svaghet för axelspännen och stora knappar a la Sgt Pepper. Nej, när man är så frusen som jag är kan man aldrig ha för många vinterjackor. Man måste ju överleva.

Something in the New York Air…

IMG_2352…får dig att fortsätta le trots att ett åskregn plötsligt blöter ner hela staden. Ett rejält paraply och det är det en ganska fantastisk känsla att strosa omkring på New Yorks gator som är fulla av liv och ljus trots den mörka himlen ovanför. Det är sådana tillfällen som bevisar vad som gör denna stad så speciell.

Go Back to New York (del 1)

IMG_2252Åter igen hemma i DC efter några väl spenderade dagar i New York City. I måndags satte jag och Ella oss på tåget för att drygt tre timmar senare kliva av på Penn Station. Denna tågresa blev allt lite nostalgisk för min del då sist jag åkte tåg i USA var när jag åkte från AuPair-akademin i New York ner till DC för att flytta in hos min värdfamilj. Väldigt konstigt att tänka på det nu.IMG_2267Vi bodde på Archer Hotel som låg på West 35th Street precis vid 5th Avenue. Från vårt hotellrum (och från våra sängar!) hade vi utsikt över Empire State Building. Helt okej.IMG_2260Hotellet var jättefint och hade superbra service. Sen var det allt lite underligt, men på ett ganska charmant sätt. Låt mig ta ett exempel. Några minuter efter vi hade kommit upp till vårt rum knackade en anställd på och frågade om vi behövde någonting och gav oss en liten påse kakor och ett fint meddelande. Kan också tillägga att vi varje dag fick liknande godsaker (som mini-mini-cupcakes till exempel) med fina meddelanden. Underligt men uppskattat.IMG_2259När vi hade gjort oss hemmastadda (ett ord som ser ytterst underligt ut nedskrivet) gick vi ner till hotellets restaurang för att möta Molly, som hade åkte före oss samma morgon, för lunch. Till efterrätt fick vi in en ytterst vacker skapelse som bäst kan beskrivas som chokladmousse med tiotusen tillbehör. Både jag och Ella fick en sådan väldig lust att bara slå sönder den, ungefär som när man var liten och ens vänner byggde ett jättehögt torn av klossar och allt man ville i livet var att få riva det. Vi nöjde oss med att bryta av bågen i choklad.IMG_2262Hotellet hade såklart en rooftop bar och efter lunch åkte vi upp dit för att se på utsikten. Blir svårt att få en tydligare utsikt av Empire State Building (dock möjligt om man plöjer ner några hus. Ett förslag jag kanske bör hålla för mig själv)IMG_2265Dock utgör ju dessa hus också en fin utsikt.IMG_2274Då Joe också var i New York över dagen för jobb, mötte vi upp honom några timmar senare. Efter god middag gick vi alla till Bryant Park som denna kväll användes som en utomhusbiograf och därför var full med människor.IMG_2311Det kändes allt som att Empire State Building förföljde oss denna dag, vilket jag antar är en sådan sak i livet som man får leva med helt enkelt. Det kunde ju ha varit värre.

My Sunglasses are like My Guitar

För några veckor sedan gjorde jag något man absolut inte ska göra och detta är inte en rekommendation till någon. Jag beställde en sak på internet, från en hemsida jag aldrig har hört talats om förut och det kan kanske möjligen eventuellt ha varit så att jag hittade denna sida via spam på Facebook. Klockan var sent på natten och mitt vill-ha-begär var för starkt så betalade gjorde jag för att drirekt inse att det kanske inte var så smart (då jag inte ens fick något konfirmations-mail). Efter nästan tre veckor utan någon leverans var jag 95% säker på att jag hade blivit lurad och skämdes förstås för mycket för att berätta för någon. Tills en dag när detta kom på posten…IMG_2149Ja, adressen säger ju det mesta om varför det tog den tid det tog. Inte en hemsida jag kommer besöka igen. Dock var det värt väntan och besväret då…IMG_2141…paketet innehöll detta fantastiska par av Ray Ban Wayfarer 2140! IMG_2159Jag är en riktig solglasögonsnarkoman (det är ett ord) och jag kan direkt säga att de är skönaste solglasögonen jag någonsin haft! Efter allt besvär (som jag nu kan skratta åt då det visade sig att jag inte hade gjorde bort mig) kommer jag ta hand om dessa som om det vore en bebis (en snäll bebis).IMG_2162Måste säga att jag ser lite ut som en maffiamedlem i dessa, vilket jag inte ser som något negativt. Tvärtom kommer dessa absolut lysa upp (eller kanske man bör säga ”mörka ner”? Ha, där fick jag allt till det!) många sommardagar för min del.

And by the End of the Week

IMG_1922Denna söndag hade den bästa kombinationen av egenskaper, skön och avslappnad men dock så händelserik. Efter en seg morgon bestående av frukost på sängen framför datorn, tog jag vid lunchtid tag i mitt liv och fick inviga min nya väska. Jippie!

Jag och min väska begav oss till Ballston och Starbucks där jag skulle träffa en svensk aupair som heter Malin. Hon är faktiskt den första svenska aupair som jag har träffat här i Arlington under mina 4 månader. Svenska aupairer i DC var nästan på väg att bli som en myt för mig, jag har hört talas om dem och dess existens men har faktiskt aldrig sett någon (då de är aupairer via andra organisationer). Tur då att Malin fick bli ett levande exempel, och ett väldigt trevligt sådant! Starbucksfika följt av lite spontanshopping (för inte hade jag fått nog från lördagen inte).IMG_1924Kom hem för att direkt åka iväg igen. Denna gång till AMC-biografen i Courthouse för att se 22 Jump Street med Molly och Sophia. Jag kan ju inte säga att det var den bästa film jag har sett, men att få sitta i dessa fantastiska biostolar och äta popcorn är bara det värt att betala för (lätt för mig att säga när det faktiskt var Molly som betalade).IMG_1927Efter bion gick vi till en thairestaurang för middag, där vi kunde se uteserveringarna fulla av (en del fulla) människor som kollade fotboll. Som tur var visade de matchen även inne på vår restaurang. USA is on fire!

Sverige Sverige, Älskade Vän

I fredags var det då Sveriges Nationaldag, något som vi i Sverige firar på bästa sätt genom att sitta på sociala medier och ha vilda diskussioner huruvida man får hissa/bära svenska flaggan ”i det här jävla pk-landet”. Ja, dessa människors kärlek för sitt land lyser verkligen igenom. Herrejösses…

Jag har ju heller aldrig varit speciellt engagerad i firandet av Sveriges nationaldag. Svårt att fira något när man inte vet vad det är man firar (att Gustav Vasa blev kung och brutalt utnämnde sig själv till diktator känns ju sådär..). Men när jag nu befinner mig i landet som nog har nationaldagsfirandenas nationaldagsfiranden och ”4th of July” närmar sig kände jag att amerikanerna allt behöver bli påminda om världen utanför. Att ha bott i USA i snart 4 månader har också fått mig att inse hur otroligt bra Sverige faktiskt är. Det är alltid lika roligt när man i diskussioner om samhällssystem har bevis för att USA faktiskt inte är bäst på den punkten och man får se de frustrerade minerna på amerikanska förstå-sig-påare. IMG_1701Med svensk musik a la Kent och Mando Diao på högsta volym gjorde jag mitt bästa för att bära de svenska färgerna denna dag. IMG_1690 Det blev gult och blått i smycken.IMG_1692Av en händelse hade min blårandiga Ralph Lauren-tröja ett gult märke. Min vän Ralph hade säkert Sverige i tankarna där. Det vita på tröjan får väl representera en flaggstång, eller snö. Your choice.IMG_1678Självklart blev mina naglar pyntade i gult och blått också.

Vad annat svenskt kan man fira med? Fika såklart! IMG_1719En bakningssession resulterade i dessa skapelser.IMG_1718Semmelbullar fyllda med vaniljcreme och marinerade blåbär. Färgmässigt hade jag önskat att vaniljen hade fått en mer gul färg, men good enough. Smakmässigt blev de den bästa delen i dagens firande, som i övrigt kanske kan tyckas lite blygsamt men å andra sidan skulle det ju inte vara helt svenskt utan lite blygsamhet inblandat. Lagom ska det vara.

To the Outer Banks (del 3)

Så var det då dags för den stora speciella dagen då bröllopet skulle äga rum mellan Mollys systerson (Kims son) Ryan och hans flickvän Paige. Då jag bodde tillsammans med brudgummens familj och hans morföräldrar var det en ganska hektisk morgon i det huset. Tur för oss andra att inte behöva oroa oss alltför mycket innan eftermiddagen kom och vi alla skrudade upp för fest.IMG_1617 Jag hade på mig en kort, marinblå klänning från Elise Ryan tillsammans med en vit sjal och vita sandaler. Väldig båt- och havskänsla.IMG_1621 Sedan gick vi över till bröllopshuset där vi hade haft middag första kvällen.IMG_1622 Självklart var det stor fotokalabalik. Tänk vad brudparet måste ha ont i käkarna efteråt med tanke på hur många bilder de måste le på. Här är brudgummen tillsammans med sina morföräldrar.IMG_1623 Sedan skulle alla kusiner samlas på bild, vilket ju inte är helt lätt då de är några stycken. Ni kan ju se hur imponerad Ryans bror, Ross (som dessutom var best man), längst till vänster verkar vara över denna idé.IMG_1624 Lite kaos…IMG_1625 …men så tillslut gick det!IMG_1626 Som att inte det vore nog. Resten av släkten var ju också tvungna att vara med. Kaos igen…IMG_1628 …men mot alla odds några fina bilder.IMG_1629 Sedan gick vi ut på baksidan och ner till stranden, där själva ceremonin skulle ta plats. Här tog nästan alla gäster av sig skorna då en fördel med strandbröllop är att man får vara barfota och att vara barfota på ett bröllop är ju något man måste ta vara på.IMG_1633 Detta var då utsikten från min stol. Bra med sådan vacker omgivning då vädret inte var lika populärt. (Mycket) blåsigt och kallt var det. Skulle gärna haft en skoteroverall att dra på mig under ceremonin, men det kan ju tyckas lite onödigt att släpa på. Nej, vill man vara fin får man lida pin.IMG_1636 Brudgummen, här i väntan på bruden, såg inte ut att frysa iallafall.

Nu fick jag tyvärr inga bilder under själva vigselakten då sikten var väldigt begränsad på grund av att prästen aldrig bad gästerna sätta sig ner igen efter brudens intåg, vilket resulterade i att alla stod upp under hela ceremonin. Så kan det gå när man ger makten till en enda person. Men fint var det iallafall och också väldigt fort över. Kan ju hända att de förkortade ceremonin en aning då hackandet av gästernas tänder störde. IMG_1639 Tur att det blev tillfälle för foton efter ceremonin. Här bruden i egen hög person och hennes brudtärnor.IMG_1640 IMG_1641 Dags för familjefoto igen.IMG_1644 Sen var det dags för middag!IMG_1645 Fin fina dukningar med champagneglas som snabbt fylldes upp.IMG_1646 Trots att ingen frågat tänker jag ändå ge en kort recension av maten. Förrätterna var mycket bra och kom i form av små tilltugg (bla. grillade pilgrimsmusslor och panerade krabbor) som servitörer gick runt och bjöd på samt ett bord med ett bra urval av ostar, bröd, frukt och kex. Smart att ta förrätten samtidigt som mingel! Till varmrätt var det en buffé där fisk stod som huvudprotein. Smakade av allt och måste tyvärr säga att det generellt var en aningens smaklöst. Dock var konsistensen på fisken perfekt. Inte kan man lyckas med allt inte.IMG_1648 Efterrätten var såklart bröllopstårtan. Fick tyvärr ingen bild på den heller i sin helhet, men vacker var den iallafall med tre våningar och snäckor gjorda av vit choklad. Med vanilj som bas kan detta också ha varit en av de godaste tårtor jag har ätit. Inget fel med smakerna på något sätt!IMG_1649 IMG_1650Överlag måste jag säga att bröllopet var allt en väldig vacker tillställning. Efter ytterligare lite champagne och mingel drog vi oss tillbaka till det andra huset för att spendera resten av kvällen med lite black jack och biljard och så småningom även sängfösare i form av quesadillas och ölsvepartävling. Kanske blev bröllop lite för präktigt för vissa?