I helgen var jag då på camping med Sophias scouttrupp som jag och Molly är ledare för. Jag tycker ju att scouter skulle vara lite vildmarksvana och klara sig en natt på en packning som inkluderar ett ombyte, en kompass och några kottar att smaska på om man går vilse (eller om vi lämnar dem i skogen för att de inte lyssnar). Men nej, det är en satans massa saker som enligt Girl Scout-regelboken måste med på en campingtur. Att packa bilen var som att lägga ett stort pussel, men på något sätt lyckades Molly till och med trycka in min väska (som av en helt obegriplig anledning råkade vara den största).
Vi mötte upp de andra scouterna som åkte i en annan bil och sedan begav vi oss iväg…till Starbucks. Ja men man måste ju i hela fridens namn ha lite frukost i magen efter en sådan packningsinsats på morgonen.
Lägret vi skulle till är ägt av vår scoutregion, Girl Scout Council of the Nation’s Capital, och låg i södra delen av Maryland. Jättefint var det med en stor samling stugor och massor av möjligheter för aktiviteter.
Vår stuga var minst sagt mysig med två sovrum, elektrisk spis, varmvatten och, tänka sig, spolande toalett. Vildmarksliv helt i min smak.
Precis enligt reglerna hade vi ett detaljerat schema för dagen med diverse aktiviteter som regelboken säger att man måste genomföra med sina scouter. Ser bra ut på papper men om man istället kan spendera eftermiddagen till att paddla (läs: sitta och sola i) kajak på en liten sjö och sitta i solen och äta mackor och chips, då väljer man ju det sistnämnda alternativet. Iallafall gjorde vi det tills det blev eftermiddag och temperaturerna började sjunka. Då gick vi upp till stugan och tände en lägereld.
Framför den blev det skratt och kramar.
Och sedan lite korvgrillning.
Efter middagen var det både för mörkt och kyligt för att vara utomhus så då gick vi in och tände en brasa där istället.
Till efterrätt blev det förstås den obligatoriska S’mores (choklad och grillad marshmallow mellan två kex)-tillverkningen. Då denna delikatess är som helig här i USA, blev tjejerna alldeles förskräckta när de fick höra att jag aldrig hade haft en riktig S’more förut. Tur att jag hade världens bästa S’more-tillverkare, Margot, närvarande.
Suddigt bildbevis! (bilden har ingen copyright utifall någon från the Times eller dylikt skulle vilja göra en nyhet av detta)
Hur man än försöker kan man ju inte vara fotomässig när man har hela munnen full med marshmallow, men mumsigt var det allt!
Inte för att vi vuxna klagade, men hela truppen ville faktiskt gå och lägga sig på en väldigt skaplig tid denna kväll. Herrejösses, annat var det minsann när jag var ung. Då var man ute i mörkret och jagade grodor och gick inte och la sig förrän man började skrämma upp varandra med att det kanske möjligen eventuellt fanns varulvar i buskarna. Sedan låg man där i sin sovsäck och pratade tills de vuxna för tionde gången kom in och hotade med att man inte skulle få någon varm choklad till frukost om man inte genast höll tyst. Nej, den här kvällen var det jag och en annan mamma, Alex, som var vakna och pratade längst av alla.
Nästa morgon vaknade alla tidigt och hade storfrukost med pannkakor och, då de inte låg och pratade kvällen innan, varm choklad. Sedan blev det packning, städning och lite mer packning. Det är märkligt hur det ALLTID är mer saker när man åker hem någonstans ifrån än när man åker dit. Vi fick ihop det iallafall och innan vi begav oss hemåt hade vi den traditionella avslutningsceremonin(nog det enda vi gjorde enligt regelboken den här helgen) där man lovar att sälja kakor, be till Gud, tro det bästa om USA och snacka skit om Ryssland. Självklart måste den amerikanska flaggan också vara närvarande.
Riktig rolig campingtur var det allt och trots att vi alla var mycket trötta efteråt var vi minst lika nöjda. Kajak, lägereld, S’mores… Allt man kan begära från ett scoutläger. Mycket bättre än regelbokens riktlinjer.
Tagg: girl scouts
I Want to Do Something Good for Humanity. How about Sterilization?
I helgen har jag varit på läger med Sophias Girl Scout-trupp, som jag av en ytterst oklar anledning detta år är assisterande ledare för. Nu kanske man kan tro att 12-åriga flickscouter ska vara strukturerade och ha lite disciplin. Ja, fortsätt tro det. Roligt var det allt, men nu sitter det minsann inte helt fel med en rejäl kopp te och minst 10 avsnitt av Gossip Girl på agendan för kvällen. Förhoppningsvis följt av en särdeles djup skönhetssömn i minst åtta timmar. Kan bli tight med Gossip Girl-avsnitten. Undrar om Ella kan tänka sig att komma lite senare till skolan imorgon?
You and How Many Girl Scouts?
Sedan jag kom till USA har jag ju varit involverad i ett antal flickscoutsaktiviteter då Molly är truppledare för Sophias flickscoutstrupp. Väldigt snabbt gick jag från att sälja kakor till att bli en Adult Volunteer. Jojo, jag gör stora framsteg i denna karriär. Innan jag vet ordet av kommer jag stå där med flagga, basker och visselpipa med över 50 märken på mitt bälte.
Att jag är registrerad som en Adult Volunteer innebar att jag denna lördag fick åka med Sophias trupp till ett scoutläger i Virginias skogar. En timme motorväg och sedan upp upp i bergen. Denna bergsväg (inte att förväxlas med bergsvägg) var som tagen ur en film. Smala vägar som på sina ställen hade vattenfall rinnandes utmed väggen och lövträd som bara släppte in ynka solglimtar. Det fick mig dock att undra hur tankarna gick hos den person som satte en hastighetsgräns på 55 mph längs den vägen. 
Platsen för lägret var jättefint och väldigt exotiskt för alla stadsamerikaner. Dock tycker ju inte jag att det riktigt räknas som ”countryside” om det ligger en halvtimme bort från motorvägen, men så vara. Utsikten var ju inte att klaga på iallafall. 
Först var det dags för flaggceremonin som inte bjöd på några större överraskningar. Man tackar gud, Amerika, hissar flaggan och tackar gud och Amerika igen. USAs kreativitet lyser verkligen igenom här.
Sedan var det dags för aktiviteter som de äldre trupperna (juniors, cadettes och seniors) håller för de yngre (daisies och brownies). Tjejerna i vår trupp är så kallade cadettes och vi hade en station som vi kallade ”Visit the Herbalist”.
Där fick de små tillverka egengjord, ekologisk läppbalsam… 
…och badsalt. Så himla enkelt och så roligt. Jag blev lite nostalgisk då jag älskade sådant pyssel när jag var liten och (till mina föräldrars stora glädje) gjorde massor av det.
Detta var såklart ett övernattningsläger (hade ju varit lite värdelöst annars), men då jag hade andra planer för kvällen så åkte jag hem på eftermiddagen. Dessutom är jag inte heller något vidare för tält, framförallt inte när jag måste dela detta med ett antal livliga 12-åringar. Dagen var iallafall jätterolig och alla scouter samt vuxna verkade väldigt nöjda. Jag tyckte faktiskt att det var mysigt att få uppleva lite av lägerlivet igen. När man får ta det man har och mackor och kaffe är lika uppskattat som oxfilé. Helt okej trots att motorvägen bara var en halvtimme bort.
Leave the Lights On
Innan jag säger något annat måste jag bara berätta att jag idag på nytt skjutsade Molly till flygplatsen och denna gång åkte jag inte vilse! Jag har ju sannerligen lärt mig att aldrig lita på Google Maps så det var med mycket skepticism som jag studerade instruktionerna det (den, de?) gav mig, vilket var klokt då lite förvirring uppstod på grund av ett vägarbete. Allt gick hursomhelst bra och jag kom i god tid till min lunch med ett fabulöst sydafrikanskt gäng bestående av Danielle, Kim och Gemma.
Danielle fyller år på fredag, men då det är Spring Break nästa vecka är det många som åker iväg redan i helgen. Därför hade vi en liten födelsedagslunch för henne idag. Till min stora glädje gick vi till Lyon Hall.
Jag beställde en Mushroom Schnitzel Sandwich som var så makalöst tillochmed-över-förväntan god. Älskar när man väljer rätt saker på en restaurang. Att få in något mediokert är alltid en lika stor besvikelse (nej, det beror inte på hur mycket man betalar. Pengar som pengar). Denna restaurang fortsätter leverera. Att den har samma ägare som Northside förklarar ju en del.
När jag kom hem tog jag en promenad med hundarna. Egentligen var jag så trött så att jag hade planer på att sova middag (vilket jag gör kanske två gånger per år så det hade varit en väldigt stor grej och troligtvis hade då hela det här blogginlägget handlat om det). Men solen sken och tjejerna skulle snart komma hem från skolan så en promenad kändes vettigare. Blev genast piggare när jag fick se alla fina blommor som inte fanns där förra veckan. 
Ett tappert försök till naturfotograf.
På kvällen efter middagen fann jag mig själv på ett Girl Scout Meeting i en kyrka här i närheten.
Ytterst konfunderad hur jag hamnade där, men fr.o.m idag är jag en registrerad ”Girl Scout Adult Volunteer” för Troop 4000. Jojo, nu skulle kvinnan på the Social Security Office minsann se mig och hur mycket jag engagerar mig i den amerikanska kulturen.
Tell Us What Happened, Brown Bird Ross
Något av det mest amerikanska som jag har fått uppleva under min första månad är att få göra aktiviteter med livs levande flickscouter (jag lovar, de finns på riktigt). Jag nämnde för några inlägg sedan att det första jag tänker på när jag hör ”Girl Scouts” är kakor, och det var precis det som den senaste aktiviteten i Sophias trupp handlade om.
I fredags eftermiddag åkte vi till en mataffär som heter Safeway och ställde upp ett bord utanför ingången (lugn, vi hade tillstånd). Det var väldigt kyligt denna dag och inte speciellt lockande för att stå utomhus och sälja, men vi vet ju alla att människor som hungriga, stressade och trötta åker direkt från jobbet och handlar inför helgen är de mest sårbara kunderna när det kommer till försäljning av sötsaker. Det är inte en tillfällighet att mataffärer har allt godis i slutet av affären.
Vi hade fyra sorter att erbjuda (det finns många fler). Thin Mints och Samoas var de två mest populära, folk nästan slogs om dem. Tagalongs och Do-Si-Dos innehåller jordnötter (många jordnötsallergiker i USA) men jag tycker inte att de heller ser lika inbjudande ut som de andra två sorterna.
En av Sophias scoutkompisar, Margo, blev alldeles till sig när hon hörde att jag aldrig hade smakat en enda Girl Scout Cookie, så jag var ju självklart tvungen att köpa någon av sorterna. Jag valde Samoas, som har smaker av kokos, kola och choklad. Tre av mina favoritsmaker så det kunde ju inte bli fel.
Det är nog ta mig tusan en av de allra godaste kaksorter jag någonsin har smakat. Det är änglasång och sväva-på-moln-hallucinationer i varje tugga. Inte så konstigt att dessa kakor har ett sådant imponerande rykte. Sålde bra gjorde vi också denna fredag (även om det påminde mig obehagligt mycket om all fikaförsäljning inför diverse klassresor genom åren), så vår taktik fungerade.
Den enda som inte uppskattade vår försäljning var en gubbe som gick förbi oss samtidigt som han vrålade”I am a Catholic, I don’t buy those!” Tydligen är det någon oenighet om abort mellan dessa parter. Jag tror iallafall att om den mannen skulle smaka dessa kakor skulle även han tycka de var värda att hamna i helvetet för.
Let Them Eat Cake
När jag hör ordet flickscouter tänker jag på 1) kakor, 2) Phineas och Ferb och 3) USA. Den yngsta dottern i familjen, Sophia, är såklart med i flickscouterna och Molly är ledare för hennes trupp som inkluderar sex stycken 12-åriga tjejer.
Igår var det dags för ett scoutmöte och då dessa sex tjejer är riktiga vildar var vi ju tvungna att fixa något som skulle kunna få dem att vara tysta ett tag. Svaret: cupcakes!
Jag råkar vara ägare av en alldeles fantastisk bok som innehåller recept från Hummingbird Bakery i London och som praktiskt nog har ett helt kapitel med bara cupcakes.
Nu är det ju så att USA vill vara så märkvärdiga så att de inte använder dl, ml, gram osv som vanligt folk (läs svenskar), utan det är cups och fl. oz och annat konstigt. Men, man får anpassa sig så jag började med att översätta receptet.
Nu var det bara att tillverka själva muffinsen. Jag bestämde mig för att göra vaniljcupcakes då detta är något som de flesta tycker om.
Se så fina de blev! 
När muffinsen hade svalnat så var det dags för frostingen. Det finns ett recept i boken men jag tycker bäst om att höfta och smaka av när det kommer till frosting. Ingredienserna jag använde var smör, färskost, mjölk, vaniljessens och florsocker.
Frosting på och därefter det roligaste, dekorering.
Några fick färgglada stjärnor.
Och några fick glitter.
Ytterst goda och mycket uppskattade!