mars 20, 2018 danielasundinLeave a comment

Don’t Need No Education

Så, efter dryga tre och en halv månads sommarlov är jag tillbaka på Universidad del Pacífico för en andra och sista termin i Lima. Att ligga och dra sig till klockan tolv, ha mataffären som enda punkt på agendan och bara träffa folk när man har lust är nu ett minne blott. *styr blicken mot fjärran med en tår rullandes ner för kinden*

”Men det måste väl vara jättespännande och roligt att plugga på universitet i ett annat land och lära sig ett nytt språk och kultur?” Nej. Det är varken så spännande eller speciellt roligt. Samma teori (sponsrad av USA), dubbla mängden grupparbeten och därmed dubbla mängden anledningar till att lära sig tycka illa om folk, samt dubbla mängden tentor. Allt på ett språk som man fortfarande inte kan prata efter ett antal månader i landet (shame on you peruanskt slang). Man kan ju sitta och sippa på en Redbull och se lite cool ut så länge läraren inte frågar något eller…*ryser*…startar en klassdiskussion. Då är ens dag garanterat förstörd. Dessutom att man som utbytesstudent är känd för att bara festa och inte bry sig om skolan (vet inte alls *host* var de har fått det ifrån) så ingen vill ha med en i sin grupp. Och närvaro! Åh, don’t get me started on obligatorisk närvaro. Ska en människa inte få ha friheten att välja själv om man hellre åker till stranden och dricker drinkar och failar kurser än att skaffa sig en karriär? Frihet! (amerikanska flaggan, honnör och flygvapnet)

Har denna bitterhet att göra med att min studiemotivation är lika med en fiskmås intelligens, min egna osäkerhet och min bristande insats att försöka lära mig något? Hm, nej…det skulle jag nog..inte påstå…direkt.

Så, bortsett från skoltimmarna; är det spännande och kul här i Lima? O ja! Helt annan fråga. Förra veckan fick jag till exempel hälsa på de nya utbytesstudenterna för terminen. Jag är en av de få som är kvar från förra terminen (oklart vad som hände med de andra), och jag må säga att det är ganska tillfredsställande att veta alla grunder och få lära de nya hur saker och ting fungerar. Hur många lektioner man kan hoppa över, hur man anpassar schema efter fester, hur man kan få så bra betyg genom så lite jobb som möjligt. Ja, ni vet.

En redan existerande umgängeskrets (otroligt men sant) från förra terminen är också ganska hjälpsamt. Nya studenters letande efter vänner första dagen i samma desperation som folk letar ragg klockan kvart i tre på krogen en lördagskväll är något man kan vara utan. Skulle jag komma att bli illa omtyckt av alla nya utbytesstudenter (exempelvis på grund av för mycket sarkasm) har jag iallafall mina kära peruaner (två representerade i en suddig, lagom onykter bil ovan). Nej, skämt åsido verkar de nya vara ett riktigt härligt gäng och i bra sällskap ska jag nog komma att överleva denna termin också.

mars 14, 2018april 16, 2018 danielasundinLeave a comment

Let the world know; I’m back

Kära vänner,

Tre år sedan sist. Varken klokare eller rikare. Inte hittat receptet på bostongurka och inte klappat en elefant. Inte blivit tillfrågad att sitta med i riksdagen (någon detalj med att man tydligen måste vara politiskt aktiv) och inte blivit inbjuden till någon av Barack Obamas födelsedagsfiranden. Men vad fan. Vad kan man begära?

Det jag dock har gjort är att jag har börjat universitetet (otroligt överskattat koncept). Två år av Internationell Civilekonomi avklarade i Linköping och jag är nu inne på tredje året som jag av en händelse spenderar i Lima, Peru.

Inte för att de tröttnade på mig i Linköping. Det är däremot en helt annan fråga.

Snart 8 månader har jag dragit omkring här på Sydamerikas västkust, och på begäran av alla mina fans kände jag att jag nu skulle dela med mig lite av livet här. Både det förflutna, nuet och vad som komma skall.

Utlovat innehåll består bla. av bergsvandring, roadtrip över landsgränser, Machu Picchu, ceviche, språkbarriärer, kanadensiska ambassaden och palmer. Speciellt palmer.

Ta er också gärna friheten att se tillbaka på min tid i USA längre bak i bloggen. Då jag var snålare på den tiden så har bilder försvunnit pga brist på utrymme. Mina fantastiska texter finns dock kvar som ni kan grotta ner er i.

Så hoppa på tåget så kör vi ett nytt kapitel här på Count by Smiles. Det här blir kul!

Puss och kram och höres!

”I don’t know where I’m going from here, but I promise it won’t be boring.” – David Bowie

januari 24, 2015 danielasundinLeave a comment

5 Things

5 saker jag brukar säga
– Ytterst
– Oh Gosh
– Really
– Sannerligen
– Yay

5 saker jag brukar drömma om
– Att jag är tillsammans med någon i One Direction
– Att jag vill springa men är för tung för att röra mig snabbt
– Att jag måste gömma mig för något/någon
– Kyssar
– Att jag har glömt något viktigt

5 saker jag älskar att göra
– Gå på fester där det är den perfekta balansen mellan gamla vänner och nya människor.
– Spendera så lång tid på ett café så man måste köpa fika flera gånger.
– Att hänga i vardagsrummet med Familjen efter en fantastisk middag
– Skriva skriva skriva (berättelser, artiklar, blogginlägg…)
– Ge spontana presenter

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
– Resa till ett land jag aldrig har varit förut
– Få gosa med en elefant
– Bli antagen till universitet
– Att jag faktiskt blir tillsammans/bästa kompis med någon i One Direction (Taylor Swift som vän går också bra)
– Massor av nätter där man inte går hem förrän på morgonen.

5 saker jag beställer utomlands
– Drinkar jag aldrig har provat
– De mest galna sakerna på Starbucks (Innan jag flyttade till USA och Starbucks plötsligt fanns överallt)
– Frukostar stereotypiska för just det landet (croissant i Frankrike, ”full-English” i England…)
– Vin till maten
– Efterrätt (händer faktiskt nästan aldrig när jag är på restaurang i Sverige)

5 saker jag saknar i min garderob
– En blå kavaj
– Ett par högklackade skor så over-the-top så jag typ aldrig kommer använda dem
– En skaterkjol som sitter helt perfekt
– Den ultimata partyklänningen
– En vit kappa (så opraktiskt men så snyggt)

5 saker som doftar underbart
– Doften som slår emot en när man öppnar ett nytt kaffepaket.
– Varma bullar
– Nyklippt gräs
– Röken från ett utblåst ljus
– Oset från kött man bryner.

5 saker jag skrattar åt
– Mina egna skämt
– Riktigt genomtänkta och lyckade practical jokes
– Usla ordvitsar
– Folk som skrattar roligt eller hysteriskt
– Människor som gör/säger roliga saker utan att veta om det

5 saker som gör mig till mig
– Jag tycker om att bestämma
– Jag är rastlös, men därav väldigt energisk
– Jag skyddar de jag bryr mig om
– Jag är attans social
– Jag älskar äventyr

december 19, 2014 countbysmilesLeave a comment

Not that I Expect (but Maybe Hope) to become Famous or Anything…

Okej, jag må ha uttalat mig några gånger att jag hatar reklam. Och visst, ni må kalla mig för en hycklare. Men nu ska jag iallafall göra lite reklam för mig själv. (Jag måste få lite cred för att jag varnar er innan)

Denna blogg finns då att finna på lite fler sidor, och då ni som läser denna ~~troligtvis~~ förhoppningsvis finner den lite sådär någorlunda intressant, är ju denna reklam inte helt malplacerad.

Första sidan är då på Bloglovin. För er som inte känner till denna sida kan jag berätta att det är som en alldeles fantastisk databas där man kan hålla koll på alla bloggar man följer och därmed slipper ha ett överfullt bokmärkesfält. Bra idé. Så där får ni gärna följa mig så att ni inte missar ett enda av mina fantastiska inlägg.

Den andra sidan är Blogglista.se, där man också kan upptäcka nya bloggar att läsa i olika kategorier. Jag har ju då min blogg under kategorien ”Allmänt” då jag inte har en aning vad jag skulle klassificera min blogg som. Den som har ett bra svar på den frågan ska jag skicka kakor till.

Nu är reklamen slut. Mer än SVT på julafton, mindre än tv4.