Kära vänner,

Tre år sedan sist. Varken klokare eller rikare. Inte hittat receptet på bostongurka och inte klappat en elefant. Inte blivit tillfrågad att sitta med i riksdagen (någon detalj med att man tydligen måste vara politiskt aktiv) och inte blivit inbjuden till någon av Barack Obamas födelsedagsfiranden. Men vad fan. Vad kan man begära?

Det jag dock har gjort är att jag har börjat universitetet (otroligt överskattat koncept). Två år av Internationell Civilekonomi avklarade i Linköping och jag är nu inne på tredje året som jag av en händelse spenderar i Lima, Peru.

Inte för att de tröttnade på mig i Linköping. Det är däremot en helt annan fråga.

Snart 8 månader har jag dragit omkring här på Sydamerikas västkust, och på begäran av alla mina fans kände jag att jag nu skulle dela med mig lite av livet här. Både det förflutna, nuet och vad som komma skall.

Utlovat innehåll består bla. av bergsvandring, roadtrip över landsgränser, Machu Picchu, ceviche, språkbarriärer, kanadensiska ambassaden och palmer. Speciellt palmer.

Ta er också gärna friheten att se tillbaka på min tid i USA längre bak i bloggen. Då jag var snålare på den tiden så har bilder försvunnit pga brist på utrymme. Mina fantastiska texter finns dock kvar som ni kan grotta ner er i.

Så hoppa på tåget så kör vi ett nytt kapitel här på Count by Smiles. Det här blir kul!

Puss och kram och höres!

”I don’t know where I’m going from here, but I promise it won’t be boring.” – David Bowie