Kanelbullens Dag

IMG_2977 4e Oktober, vilket innebär Kanelbullens Dag! (Jajamensan, här i USA är det allt några timmar kvar). Detta är utan tvekan en av mina favoritdagar på hela året. Jag menar, vad är inte helt fantastiskt med att ha en hel dag i almanackan dedikerad åt ett bakverk?

Efter att ha haft tre svenska aupairer (mig själv inräknad), har ju då min värdfamilj förstått att inga kanelbullar är som svenska kanelbullar. Opassande nog är Molly iväg och campar denna helg (har ni hört på maken. Campa på Kanelbullens Dag!), så jag gjorde det som varenda vettig avsevärt omtänksamma människa skulle gjort i denna situation, nämligen bakade kanelbullar tidigare i veckan så att även Molly skulle få ta del av denna fantastiskhet. Självklart tog jag på mig min mest passande utstyrsel för detta uppdrag, nämligen mitt finaste förkläde med kossor och får på.IMG_2982 Sedan blev det bakning som heter duga! Naturligtvis blev det en sats med traditionella, hederliga kanelsnäckor. Dock tog jag och fördubblade mängden fyllning då ingen, INGEN, ska kunna komma och säga att mina bullar är torra.IMG_2986 För att vara lite rebellisk sådär bakade jag även en sats med vaniljbullar, och det utan vaniljsocker då det är något som de inte har i detta oförstående land. Vaniljbullar (på kanelbullens dag!) utan vaniljsocker (fick bytas ut mot vaniljessens) alltså. Attans tusan så vilt. Blev dock ytterst lyckat (ni förväntade väl er inte något annat?).IMG_2987Efter flera timmars bakande var huset fyllt av underbara bullar vilket samlade familjen till riktigt finfika på torsdagskvällen. Och innan någon förstå-sig-påare menar att det är ju fusk att baka och äta bullar innan Kanelbullens Dag, ska jag bara klargöra en sak. Man FÅR alltid äta bullar. Närsomhelst och hur många som helst. På Kanelbullens Dag MÅSTE man äta bullar. Dock behöver man inte baka själv utan får gärna lämna över slitgörat på någon annan.. Så, då var det klart.

The World Is Birthday Cake

IMG_2212I torsdags var det bästa Karinas födelsedag! Karina är en av Sophias bästa kompisar, lillasyster till en av Ellas bästa kompisar och dotter till en av Mollys bästa kompisar (ja, hon får allt vara mycket hon). Denna familj är alltså vår riktiga kompisfamilj och därför spenderade jag och tjejerna hela dagen där för födelsedagsfirande. Första uppdraget på agendan var tårtkonstruktion.IMG_2214Randig inuti och vit utanpå.IMG_2215Karina älskar Minecraft mer än något annat och därför tillverkade vi såklart en Minecraft-tårta (försökte iallafall).IMG_2217Riktigt bra jobbat för en tårta med fyra lager måste jag säga!IMG_2213Sedan kom Karinas pappa med lite chokladdoppade jordgubbar. Ser godare ut än vad det är enligt mig. Kanske går att torka eller rama in?IMG_2220Efter presentöppnande (som till Karinas stora glädje bestod till 80% av Minecraft-relaterade saker) blev det lite selfies i fåtöljen…IMG_2219…innan middagen som serverades i form av Chicken Alfredo.IMG_2222Sedan var det dags för det stora tårtätandet med sång och ljus och hela faderullan. Det blev det allt lite dramatiskt när vi skar upp tårtan och väggarna föll för att den var så hög. Men lugnt och sansat och lite kladdigt räddade vi upp situationen och fick avnjuta tårtan på bästa sätt. Karina verkade vara mycket nöjd med sin födelsedag. Jag var iallafall väldigt nöjd med dagen (och vad spelar det då för roll vad födelsedagsbarnet tyckte?)

Not A Fake Cake

Allt mitt tjat den senaste tiden om Midsommar och hur vi firar det i Sverige, har såklart gjort min värdfamilj väldigt insatt i denna högtid (huruvida de ville bli insatta eller inte är en annan fråga). När jag kom hem från midsommarfirandet i söndags, var min värdmamma, Molly, i full gång med att förbereda tårtbottnar då hon menade att inte kunde jag ha en midsommar utan en äkta jordgubbstårta. Blev nästan lite tårögd av denna fina fina omtanke.IMG_1827Inte bara var det hon som kom på idén, Molly lät dessutom mig och Ella göra det absolut roligaste, vilket såklart är själva byggandet av tårtan.IMG_1828Tre lager blev det (här snålas det minsann ingenting). Först blev det vaniljkräm. Innan jag fortsätter måste jag bara dela min ilska mot denna kräm. Jag har ju tidigare berättat att USA har mat- och bakmixer för exakt allt! Trodde jag det vill säga. Vaniljsåspulver går minsann inte att hitta (nu inser jag hur mycket jag har att tacka Ekströms för). Det enda jag kunde hitta var en brittisk ”custard-mix” som var helt värdelös och om den inte hade kostat så pass mycket hade den åkt direkt i soporna. Dock med mycket arbete lyckades jag förvandla denna till en hyfsad vaniljkräm, men jag säger då det att nästa gång blir det från scratch.

Nu tillbaka till tårtbyggandet. Efter vaniljkrämen blev det självfallet jordgubbssylt och det sista lagret täckte vi med mosad banan utblandad med lite av vaniljkrämen.IMG_1831Sista vaniljkrämen på toppen, grädde på kanterna, lite blåbär och sedan massor av jordgubbar! Fantastiskt fin skapelse måste jag säga. Jag och Ella var ytterst nöjda.IMG_1832Mumsigt värre var det allt. Precis som Molly hade tänkt, blev denna tårta sannerligen pricken över i:t på detta års midsommarfirande. Ett midsommarfirande som vänner och värdfamilj verkligen såg till att jag fick uppleva på bästa sätt. Känns bra att ha sådana människor omkring sig.

Sverige Sverige, Älskade Vän

I fredags var det då Sveriges Nationaldag, något som vi i Sverige firar på bästa sätt genom att sitta på sociala medier och ha vilda diskussioner huruvida man får hissa/bära svenska flaggan ”i det här jävla pk-landet”. Ja, dessa människors kärlek för sitt land lyser verkligen igenom. Herrejösses…

Jag har ju heller aldrig varit speciellt engagerad i firandet av Sveriges nationaldag. Svårt att fira något när man inte vet vad det är man firar (att Gustav Vasa blev kung och brutalt utnämnde sig själv till diktator känns ju sådär..). Men när jag nu befinner mig i landet som nog har nationaldagsfirandenas nationaldagsfiranden och ”4th of July” närmar sig kände jag att amerikanerna allt behöver bli påminda om världen utanför. Att ha bott i USA i snart 4 månader har också fått mig att inse hur otroligt bra Sverige faktiskt är. Det är alltid lika roligt när man i diskussioner om samhällssystem har bevis för att USA faktiskt inte är bäst på den punkten och man får se de frustrerade minerna på amerikanska förstå-sig-påare. IMG_1701Med svensk musik a la Kent och Mando Diao på högsta volym gjorde jag mitt bästa för att bära de svenska färgerna denna dag. IMG_1690 Det blev gult och blått i smycken.IMG_1692Av en händelse hade min blårandiga Ralph Lauren-tröja ett gult märke. Min vän Ralph hade säkert Sverige i tankarna där. Det vita på tröjan får väl representera en flaggstång, eller snö. Your choice.IMG_1678Självklart blev mina naglar pyntade i gult och blått också.

Vad annat svenskt kan man fira med? Fika såklart! IMG_1719En bakningssession resulterade i dessa skapelser.IMG_1718Semmelbullar fyllda med vaniljcreme och marinerade blåbär. Färgmässigt hade jag önskat att vaniljen hade fått en mer gul färg, men good enough. Smakmässigt blev de den bästa delen i dagens firande, som i övrigt kanske kan tyckas lite blygsamt men å andra sidan skulle det ju inte vara helt svenskt utan lite blygsamhet inblandat. Lagom ska det vara.

The Cultures of Pancakes

I fredags var vi ett gäng som träffades för brunch på ett ställe där bara namnet får det att vattnas i munnen, nämligen International House of Pancakes (mer känt som IHOP). En väldans massa tjat om pannkakor på senaste tiden, men man kan ju inte ha för mycket av det.IMG_1491 Det enda problemet med detta ställe var alla valmöjligheter som de erbjuder sina gäster. Vår första reaktion när vi såg menyn var ”Hur många olika sorters pannkakor kan man ha egentligen?!”. Jag tyckte att denna Create-A-Face Pancake var jätterolig.IMG_1489Jag blev otroligt glad och överraskad när jag såg att de hade Swedish Crepes på menyn. Dock ser ju alla ni svenskar därute att denna kombination kanske inte stämmer helt och hållet överens med hur vi faktiskt äter pannkakor i Sverige. Var fick de lingonsmör ifrån?! Antagligen kollade några amerikaner på lingonsyltens innehållsförteckning och konstaterade att ”Nej men, såhär kan vi inte ha det. Alldeles för nyttigt! Vad kan vi lägga till för onyttigt som samtidigt låter lite svenskt? Åh, vi vet! Smör! De har ju smör i Sverige, och lingon. Därför måste ju lingonsmör vara något de äter där med sina pannkakor. ” Sedan gratulerade amerikanerna varandra för sin stora framgång och folk applåderade, grät och gjorde honnör och så en close-up på den amerikanska flaggan.IMG_1496Inga svenska pannkakor för våran del, men mycket annat gott!IMG_1494 Jag valde deras Harvest Grain ’n Nut Pancakes som hade mandlar och valnötter i sig och smör (nämen!) ovanpå. Dessa blev toppade med pecansirap. Mums mums!IMG_1493Jennifers Stuffed French Toast som hade vaniljcreme inuti tog absolut priset för mest frestande presentation.10366145_709136309132851_6505232330818387189_nYtterst bra brunch måste jag säga. Kommer dock krävas en hel del återbesök för att prova alla de sorter som jag vill prova från deras meny. Ett uppdrag jag kan leva med.

I’ve had One, Yes. But What About Second Breakfast?

Förra veckan var jag verkligen dedikerad att lära mig och uppleva den amerikanska kulturen. I torsdags gjorde nämligen jag, Danielle och Jennifer något riktigt amerikanskt, vi hade pannkaksfrukost på en äkta amerikansk diner.IMG_1433 Vi träffades på Silver Diner i Clarendon. Denna restaurangkedja har en design och meny som motsvarar alla föreställningar man har om en amerikansk diner, och det känns sannerligen som att man är i en film eller tv-serie (á la Grease eller Beverly Hills). IMG_1434 Varje bord har en mini-jukebox…IMG_1435 …som erbjöd precis min typ av musik.10155308_10201008451852025_7319457384805236594_nNär man för första gången har frukost på en amerikansk diner är det ju ett måste att beställa in pannkakor eller liknande. Så många sorter att välja mellan, men till slut bestämde vi oss för tre olika som vi delade på.IMG_1437 Banana Stuffed French Toast med smält vaniljkräm, kolasås och chokladbitar. IMG_1438 Quinoa Coconut Pancakes serverat med jordgubbar och agavesirap.IMG_1439Och sist men inte minst, Cranberry Buttermilk Pancakes med lönnsirap. Det var sannerligen inget snik på den här frukosten inte, ska det vara så ska det vara. Kulturella upplevelser när de är som bäst!

Probably that You’re Going to be Eaten by a Giant Marshmallow or Something.

Igår gick det upp för mig att det var alldeles för länge sedan jag gjorde något i köket som tar mer än 10 minuter (aka inte bakat eller lagat middag på länge). Då var det ju en väldans timing att Sophia skulle träffa några kompisar idag och frågade mig om jag kunde tänka mig att baka några cupcakes till dem, vilket jag absolut kunde tänka mig. Jag visste genast vilken sort jag skulle göra, nämligen marshmallowcupcakes!

Jag började med att göra vanliga vaniljmuffins.IMG_1319 IMG_1321 När dessa har svalnat gröper man ur dem, men inte så att det blir något hål rakt igenom. Tänk er mandelmassan i en semla, samma princip. Dock, istället för att fylla med mandelmassa, fyller man dessa med marshmallowsmet!

Sist jag gjorde dessa cupcakes tillverkade jag denna fyllning genom att smälta marshmallows i en kastrull. Vad jag inte hade tänkt på när jag började med den ambitiösa metoden var att marshmallows stelnar otroligt snabbt och blir då som klister. Skedarna fastnade överallt och smeten hamnade överallt utom i muffinsen. Därför gjorde jag det lite enklare för mig denna gång genom att köpa marshmallow-fluff på burk, som jag personligen tycker är vidrigt, men det spelade ju ingen roll nu. Hursomhelst gick det mycket enklare att fylla muffinsen denna gång.IMG_1323 Toppingen på dessa cupcakes grundas med en vanlig vaniljglasyr som man sedan blandar ner minimarshmallows i, och då blir de såhär vackra (ser nästan ut som ett gäng minispöken i slagsmål alternativt kramkalas):IMG_1326IMG_1327Misstänker att jag har överskridit det acceptabla användandet av ordet marshmallow i detta inlägg, men är det marshmallow-cupcakes så är det.

Fick faktiskt till råga på allt också laga middag denna kväll. På begäran från Joe blev det pasta med tomatsås baserad på (tomater…?) italienska korvar. Detta är en väldigt typisk amerikansk rätt, som jag var ytterst konfunderad över i början då den tillagas på…ett litet märkligt sätt. Dock börjar jag faktiskt få häng på det nu då dagens insats blev den bästa hittills. Glömde dock att ta en bild på den, så ni får använda er fantasi lite. Tänk er penne blandad med en djupröd tomatsås som har en köttfärssåskonsistens och med gröna hintar av örter. Kanske inte så värst märkvärdigt men gott ändå!

Take a Piece, But not Too Much

En fin start på dagen är att köpa något fint till sig själv. Jag personligen älskar blommor, men då jag är värdelös på att se efter växter (det brukar sluta i att de dör av vätskebrist eller att jag skapar översvämning då jag vattnar för mycket) så är blombuketter (eller kaktusar) bättre passande för mig. De vissnar ju utan att jag behöver få dåligt samvete för att det var mitt fel. Så en fin bukett blommor blev det som jag unnade mig själv på fredagsmorgonen.IMG_0567 Efter denna fina investering var det dags för att fortsätta på det stora cupcakeprojektet. De flesta muffinsarna var förberedda, nu var det dags för att frostingen. Att breda frosting på över 100 cupcakes är ett ganska långdraget och enformigt uppdrag. Som tur är kom gulliga Danielle över och hjälpte mig. Vi gjorde en klassisk vanilj- och färskostfrosting av smör, färskost, vaniljessens, mjölk och (massvis) av florsocker. IMG_0570 IMG_0572 IMG_0573 De är kanske inte de vackraste skapelserna jag någonsin gjort, men nu handlar det som sagt om kvantitet mer än kvalitet. Dessutom är det barn och ungdomar som ska äta dessa och vem bryr sig om dem. Nejdå, skämt åsido. Men jag tror att det ligger något i att så länge det är sött och smakar bra så bryr de sig nog inte om det är vackert eller inte (det är vad jag hoppas på iallafall).IMG_0575Senare på kvällen var det dags för något riktigt spännande! Ella har sedan oktober deltagit i en uppsättning av musikalen Joesph and the Amazing Technicolor Dreamcoat och ikväll var det äntligen dags för premiär! Uppsättningen är genom en kyrka som i många år har anordnat musikaler för ungdomsgrupper. Bara i denna uppsättning bestod skådespelarna av nästan 100 barn och ungdomar i åldrarna 8-17 år.

Musikalen i sig är baserad på berättelsen om Jakobs son Josef från 1a Mosebok. Dock är det en modern och väldigt humoristisk tolkning. Självklart har vi här hemma fått höra om uppsättningen av Ella, men framträdandet igår var verkligen över förväntan. Man blev aldrig uttråkad och alla nummer och uppträdanden var väldigt bra genomförda. Ytterst imponerande! Har aldrig sett Bibeln tolkas på detta sätt, men jag gillar det! Det märktes verkligen att alla hade väldigt roligt, vilket jag tycker är det viktigaste.