No Matter what You Say, Christmas Eve should be Magic

IMG_3903 Julaftonen började med att jag steg upp klockan sex på morgonen. Varför då kan man ju då fråga sig? Jo, därför att jag skulle göra köttbullar. Ingen julafton utan köttbullar!IMG_3901Jag rullade köttbullar tills jag närapå fick kramp i handen.IMG_3904 Men herrejulgran och änglakör vad lyckade de blev! Stekta i kryddpeppar och kryddnejlika. MUUUUMS!IMG_3905 Sedan klockan nio var det dags för Kalle Anka och hans vänner. Sophia och Tucker kollade en liten stund med mig, men jag tror inte riktigt att de förstår denna traditions storhet. IMG_3912Den stora paketöppningen var ju inte förrän juldagen, men så rebellisk som jag är öppnade jag den från Mormor redan på julafton. (Riktig adrenalinkick!) Gulliga Mormor som helst inte ens skickar paket inrikes då hon är rädd att de ska komma bort skickade alltså en julklapp hela vägen till USA. Raggsockorna åkte såklart på direkt.IMG_3916 Efter en biomatiné då vi alla åkte och såg Natt på Museet 3 (ett litet julrim där), blev det lite mer matlagning med hovmästarsås och rödbetssallad. Hovmästarsåsen är nog den bästa jag har gjort hittills.IMG_3920 Sedan bytte jag om för middag. Kjolen är i blå metallic och var nyinköpt på Forever 21.IMG_3935 Med maten nerpackad åkte vi hem till Joe’s äldsta bror för julaftonsfirande med stora släkten.IMG_3925 Julbuffé där mina köttbullar gjorde stor succé (jag är ju för bra på det här med rimmande alltså).IMG_3932 Och så julklappsöppning såklart. Lilla 2-åriga Colton fick mest presenter och uppmärksamhet.IMG_3928 Från oss fick han en picknickkorg med låtsasmat. IMG_3926 Joe med svåger och systerson.IMG_3933Resten av kvällen spenderades åt mingel och paketöppning och lite efterrätt. Fin julafton om än lite rejält annorlunda mot hur jag brukar fira. Men som min Pappa sa: ”Vad faan hade du förväntat dig?”

And Our Fourth Candle Was Lit

IMG_3847 Missade ju min Glad-Fjärde-Advent-hälsning igår. Ingen ordning alls men jag får ta det nu då istället. Så, ja. Glad fjärde advent! IMG_3850Helt vansinnigt vad december har gått fort. Det är lite som att man ska ut på en fin liten joggingtur med tiden, bara det att tiden har varit en olympisk långdistanslöpare för Kenya och drar direkt med en ut på en 10-kilometersrunda och efter två kilometer i den takten är man helt slut och måste stanna vid dikeskanten och spy innan man springer vidare.

I detta läge måste man då välja. Man kan ju ge upp. Man kan springa vidare. Eller så tar man fram fikat man tog med sig i en ryggsäck och övertygar tiden om att eftersom vi har varit så duktiga som har sprungit så långt bör vi allt ladda batterierna innan vi drar vidare.The-Hobbit-Battle-of-the-Five-ArmiesJa, man får göra det bästa med tiden helt enkelt, oavsett om den går snabbt eller inte (vilket är vad jag egentligen ville säga med den metaforiska berättelsen ovan). Ett alldeles fantastiskt sätt att spendera sin tid på fjärde advent är ju att gå och se the Hobbit på bio, vilket är precis vad jag och Danielle gjorde.legolas-645x366

Inga spoilers, men åh herre min Tolkien! Den var så fin. Jag kan ju vara lite för känslomässigt involverad i dessa berättelser för mitt eget bästa. Har varit ända sedan jag som liten liten upptäckte dess fantastiskhet. Sen kan jag också vara lite för känslomässigt dragen till Legolas för mitt eget bästa. Dock är jag säker på att vi skulle ha ett perfekt förhållande. Till exempel skulle vi ju kunna dela hårprodukter.

Dressed in White and Candles in Her Hair

1520722_10152701867258778_1044920464494737915_n                       Förra veckan hade jag då Luciaframträdanden var och varannan dag då man här i USA inte nöjer sig med några enstaka framträdanden. Nej, även de små genuina traditioner kan bli ”big in the USA”. Dock klagade inte vi, då vi har haft så makalöst roligt. I söndags var det ändå dags för vårt sista framträdande, vilket skulle bli vid en fin kyrka mitt i Georgetown. 10847771_10152895599814246_5104621447252293381_n Trots att det var vårt sista framträdande (närapå samma sak som den sista måltiden), var alla glada och taggade.IMG_3760                            En glädje och taggande som jag och Maria valde att visa i en selfie. Lyckades ganska bra måste jag säga.10289839_10152895599684246_7401345845447633069_n             Vi sjöng upp och Kerstin hjälpte mig att sätta på broschen på min fina mantel. Hur fina är inte mantlarna förresten?! Alldeles hemsydda av Kerstin och två andra kvinnor. Handarbete bortom allt man lärde sig i syslöjd (för hur mycket lärde man sig där egentligen?)10482065_10152895599594246_7748175263347468650_n Jag hade både en speciell mantel och brosch. Jojo, visst för att jag är något alldeles extra som det är, men den egentliga anledningen till att jag fick så mycket uppmärksamhet just denna kväll var…10369585_10152895598539246_1234657482153795263_n

…för att jag var utnämnd Lucia! Kronan på och rösten uppvärmd kände jag mig så redo man kan bli.10857884_10152895599309246_5194056313856698078_n Några sista bilder innan det var dags.10392353_10152701867348778_2073070814557501193_n Och ut tågade vi.10482310_10152701867078778_911094067828978788_n 10850082_10152701867438778_6950687327133994881_n  Jag tog i för allt jag kunde, innan jag plötsligt insåg att jag stod två meter närmare publiken än resten av kören och gjorde alla en tjänst genom att sänka rösten en aning. 10849745_10152701867548778_4423187700700560648_n

I ledarposition med en hel arme bakom mig. Bra summering av mina framtidsambitioner.10868299_10205833173137112_2567018262768700666_nPrecis som under alla våra framträdanden var vi helt makalöst bra. Flera tårar i publiken (låt oss säga att det vara för att de tyckte det var vackert). 10846395_10152895601329246_5386938120172032995_n

Gulle Danielle var där och stöttade mig och gav mig dessutom blommor och choklad. En sann vän.IMG_3768 Då det var vårt sista framträdande tillsammans gick vi ut och dränkte våra sorger i en middag tillsammans.10404520_10152895760154246_1003538248700701503_n Söta Kerstin med en present hon fick av oss. Vilka ledare hon, Elisabeth och Steve har varit! Alldeles fantastiska.1499493_10152895760194246_3101149405774324157_n Skratt och trevligheter. Ett avslut precis såsom hela resan har varit.10428593_10152695646568778_2913824694365191968_n Visst känns det lite melankoliskt att allt är över, men det är med stor glädje jag ser tillbaka på denna upplevelse. Efter alla år av trauma från all högstadiedrama runt de attans Luciatågen, trodde jag aldrig att det kunde vara såhär roligt och givande. Där tjänade jag allt in några timmar hos terapeuten.

Oh Jesus, Now Look what You’ve Done

IMG_3745 En annan sak som hände i söndags var det stora julpyntet. Det kan ju vara sådär alldeles fantastiskt mysigt, och det kan ju också bli ett sådär lite smått kaotiskt. Vi hade hittills inte haft speciellt mycket mer pynt än de som hade tagits fram i samband med mitt påtvingande av adventfirande (ytterst stolt). Det var nästan så att jag började tro att det inte skulle bli så mycket mer och att jag hade hamnat i en familj som riktigt skändar hela den amerikanska kulturen och dess rykte om julpynt. Men nu fick jag klart för mig att så inte var fallet. Helt plötsligt fylldes vardagsrummet av minst 20 lådor med julpynt och med en väldig fart åkte julstrumporna upp ovanför spisen. IMG_3748 Och lika plötsligt stod där en julgran. En JÄTTESTOR julgran! (Nej, det är inte bilden eller, förhoppningsvis, era ögon som är snea. Granen står ganska så rejält snett).IMG_3749 Kaoset var igång1 Alltifrån trassel i ljusslingorna till hundar som försöker bita av ens näsa.IMG_3759 Då klev Ella fram och styrde upp det hela (efter att ha räddat sin näsa ifrån Tucker). Girlanger sattes upp.IMG_3758 Nötknäppare ställdes fram (spritflaskorna i bakgrunden var faktiskt redan där även om man, med tanke på omständigheterna, skulle kunna tro att de togs fram i ren desperation)IMG_3751The Christmas Village var min favorit. Där vill jag bo. I en något större skala då kanske.IMG_3752 IMG_3754 IMG_3755 IMG_3756Och till sist var också granen färdigpyntad (dock fortfarande sne). Nu med allt pynt och både gran- och saffransdoft i huset infann sig julstämningen trots kaoset som var. Men är inte kaos också en del av julen så säg?

All Hard Work Deserves a Reward. Well, At Least all of MY Hard Work.

10858478_10152890515759246_2454658147650685427_n Om nu någon kanske möjligen eventuellt skulle tycka att det är lite dåligt med uppdatering på bloggen för tillfället, ska jag för denna människa tala om att det främst beror på att jag har massor av viktiga saker för mig denna vecka. Luciatåg tillexempel. Satan i gatan. Mina tidigare deltagande i Luciatåg har inneburit två-tre (MAX fyra) uppträdanden och sedan får man godis och alla är nöjda. Men här i USA’s huvudstad (där de flesta inte ens vet vad Lucia är för något) har man minsann massor av uppträdanden i en hel vecka. Rena heltidsarbetet. Självklart kommer det komma fler foton (MASSOR av foton) från våra uppträdanden, men det här är en liten sammanfattning av hur uppträdandena den här veckan har sett ut. 1782006_10100456514802653_7542863697949954135_nKvällen börjar med uppträdande…IMG_3712

…innan det är dags för efterfest…IMG_3690 ….som innebär mat.IMG_3709MASSOR av mat. Och lite glögg. Ja, ganska fantastiska kvällar alltså.

And Our Second Candle Was Lit

IMG_3677 Gladaste andra advent! Idag blev två guldiga kottar tända i min lilla adventshörna som dagen till ära hade fått tillskott av en fin ängel och min One Direction-kalender (det är ju allmänt känt att änglar och One Direction gör allt bättre).IMG_3682 Varför ha en adventshörna när man kan ha två (jo, jag har visst fått en aningens amerikanskt tänkande vid det här laget)?. Tack vare min fantastiska Familj fick jag idag även tända min fina fina adventsljusstake med dalahästar och riktig äkta vitmossa, självklart placerad framför min Body Shop-kalender. Att ta fram vitmossan som fortfarande är fuktig och avger doften som man inte har känt sedan ens sista morgonpromenad i skogen innan det bar av över Atlanten. Mycket underlig känsla.IMG_3686 Efter denna fina morgon spenderades eftermiddagen hemma hos min Area Director, Mara. Som sista aupairmöte för året anordnade hon en liten julfest hemma hos henne. Inte en jättestor skara men det gjorde ju bara det hela mycket mysigare. IMG_3688 Vi hade en julklappslek där man fick sno paket från varandra. En lek precis i min smak (speciellt då jag bara stal och inte blev stulen från)IMG_3689Lekar, mat, dryck och roliga samtal. Det behöver inte vara så mycket krångligare än så. Jag, Danielle och Gemma hade sedan lite efterfest med julvideos innehållandes bland annat Justin Timberlake. Riktigt fin andra advent.

Ain’t no Bun like a Saffron Bun

IMG_3566 Kottformade ljus i all ära, men vissa principer ska man minsann hålla på. På första advent ska det vara lussebullar, så det så! Och den som säger annat ska få se på andra bullar (Hahaha, åh där fick jag allt till det!). Därför ockuperade jag köket i söndags eftermiddag för här skulle det bakas! Saffran är en annan sak som är attans svårt att få tag på här i USA, Santa Maria kan man ju bara glömma. Däremot hade jag turen att finna saffran i pistillform på World Market där jag även hittade mina Nyåkers Pepparkakor. En affär helt i min smak.IMG_3567Med råd från Pappa, aka lussebullsmästaren, bakade jag detta år bullarna på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare genom att följa konditorn Magnus Johanssons recept. Fördeg och rumstemperatur och allt vad ens mormor vet (och min mormor vet inte lite ska ni veta). Men satans vilka bra bullar det blev! Bästa någonsin vill jag påstå. Då menar jag smak- och konsistensmässigt. Jag kan ganska klart konstatera att det är bland de fulaste lussebullar jag någonsin gjort. Dock är det ju då passande att man är bland ovetandes amerikaner som man väldigt enkelt kan övertyga att det är precis såhär traditionella lussebullar ser ut.

För att inte sälja ut mig som en slavisk receptföljare, skrämde jag upp mina bullar med vaniljfyllning. Så gott! Icke desto mindre rekommenderar jag Magnus Johanssons recept starkt. Har aldrig sett maken till sådan jäsning! Dessutom uppskattar jag att han inte använder kesella, för det har minsann amerikanerna heller aldrig hört talas om.

And Our First Candle Was Lit

IMG_3563 Glad första advent! Nu kan nedräkningen för jul börja på riktigt. Det är den här tiden före själva juldagarna som jag tycker är det bästa med hela julen. Så mysigt. Dock ska ni veta att jag fick jobba hårt för adventsfirandet i år då man i detta oförstående land inte ens uppmärksammar advent. De må ha en del makt amerikanarna, men de ska ha klart för sig att ingen, INGEN, ska ta ifrån mig mitt adventsmys! You do not mess with my advent coziness damn it! Nej, igår hjälpte Ella mig att stressdekorera då Thanksgiving nu är officiellt över, och i morse öppnade jag min ask med Nyåkers Pepparkakor och hade riktigt adventsfika. Aldrig förut har pepparkakor smakat så bra. Helt makalöst perfekt. Nästan som att jag skulle bakat dem själv.IMG_3561De hävdar att allt finns i USA, men en traditionell adventsljusstake kan de minsann inte erbjuda. Dock är jag väldigt nöjd med min improviserade lilla installation som jag satte ihop igår kväll. Traditioner är ju till för att brytas säger de, och vad är då ett bättre sätt att göra det på än med fyra guldiga ljus formade som kottar? Lite skype med Mamma samt luciaträning på det, då blev det riktigt fin första advent.

Thanksgiving without Turkey is like Christmas without Gingerbread or Friday with no Two Pizzas,

IMG_3534 Nu förstår jag om ni är alldeles makalöst förskräckligt nyfikna på att höra hur det gick med vår 19-rätters-Thanksgiving-middag. Jo, det var allt nära att tidsschemat sprack och trots att det var en aningens kaos i köket när gästerna (i form av Joes föräldrar och syster med familj) anlände, lät vi oss inte brytas ner och allt blev mot alla odds färdigt i tid. IMG_3538 För att inte gästerna skulle svälta, eller vandra omkring i köket och störa medan de väntade på mat, serverades en välkomstdrink och ostron. Vem kan klaga över det liksom?IMG_3543Jag var sannerligen förväntansfull!10358749_10152816800109318_7275579115573124080_nTillslut skars den vackra (men kanske inte så glada) kalkonen upp…IMG_3540 …och blev startskottet för servering.IMG_3535Fy attans vilken god middag. En sak är klar efter min första traditionella Thanksgiving: jag skulle kunna äta denna ”stuffing” och tranbärschutney som Molly tillagade varje dag i resten av mitt liv.IMG_3547 Makalöst mätta var vi ändå inte så pass belåtna att vi inte kunde få i oss efterrätt, vilket såklart kom i form av paj! Vår Pecanpaj fick sällskap av en Tranbärs- och Äppelpaj som Joes syster Mary hade bakat.IMG_3548Och hon kom även med en pumpa- och chokladcheesecake som fick änglarna i magen att dansa vals. Attans bubblan vad gott allt var! Nu i efterhand kan jag dock säga att det finns en ännu bättre del med denna högtid än själva middagen: rester! Jag är ganska säker på att vi har en bit  av den där tranbärspajen kvar i kylen som ropar på mig precis just nu. Bäst att jag går och kikar efter.

Men Se, Då Nalkas Lucia

hämta

Apropå juletid och julkänslor ska jag nu berätta om något helt fantastiskt. Jag ska nämligen vara med i det svenska luciatåget (vet inte om det finns något annat alternativ till det svenska. Kinesiskt kanske?) här i DC. Jojomen, Washington DC har minsann ett luciatåg och jag ska vara med! (ja, det var ju det jag sa)1551518_10152847107949246_715803610200024855_n

Hela projektet leds av Kerstin som bor här borta i amerikanska huvudstaden men är inblandad i allt möjligt som har med Sverige att göra (hon ledde även dansen på midsommarfirandet jag var på i juni). Fantastiskt driven och vänlig människa.10354175_10204343406618307_3395814866598013229_n

Enligt Kerstin är deltagandet i år större än någonsin (och hon borde ju veta som bjuder in oss alla till hennes vardagsrum för att träna och varje gång bakar fika åt oss allihop). Aupairer, studerande, människor-som-har-lyckats-så-bra-i-karriären-att-de-har-flyttat-från-Sverige-till-DC-för-jobb och några till som har andra kopplingar till staden bildar detta tåg som kommer bli så makalöst vansinnigt attans fantastiskt! Många uppträdanden har vi redan bokade. Fler uppträdanden än träningar faktiskt. Självsäkert eller dumdristigt?