Say Having a Milkshake in a Diner

IMG_2156I fredags kväll spenderade jag middagen på Silver Diner i Clarendon. Detta är då en riktigt klassisk amerikansk diner med jukeboxes, hamburgare, milkshakes och musik såsom Beatles och Elvis i högtalarna. Det känns som att man är med i en film varje gång man kliver in där.10346222_10201281201350592_1116266502422168555_nDenna middag spenderades med lika många nya bekantskaper som gamla. Danielles mamma och syster är och hälsar på från Sydafrika, så det var mest för deras skull som vi bestämde oss för just den här restaurangen (en av de få saker i amerikansk kultur som man vill dela med sig av). Dessutom bjöd Gina in två andra aupairer som bor i Georgetown precis som hon. Jätteroligt att få träffa nya människor!IMG_2151Denna restaurang må vara klassisk och har en meny som till största del grundas i amerikansk mat såsom hamburgare, men de har ändå lyckats få den väldigt modern och spännande. Jag fastnade direkt för deras Salmon and Wasabi Sliders som serverades med en jättegod sallad. Laxen var perfekt stekt (perfekt i den benämningen att den inte var torr eller rå, vilket alldeles för många restauranger har svårt att undvika) och wasabin tog inte över. Mums mums.IMG_2153På ett ställe som det här är det nästan helt omöjligt att motstå dessertmenyn. Dock måste man komma ihåg att det är en amerikansk restaurang, så det är inte tal om endast en liten skopa fräsch sorbet med ett litet fint rån. Nej, här kommer efterrätterna i (minst) samma storlek som huvudrätterna. Jag och Gina tog vårt förnuft till fånga och delade på en Mocha-milkshake. Snälla som de var fick vi den i två separata glas. Och när ni nu ser storleken på glasen och minns att de tillsammans räknas som en milkshake. Ja, då kan ni ju förstå att det var ett bra beslut från vår sida. Dock var den ju så satans god så hade säkert fått ner en hel om jag hade lagt manken till.IMG_2155Samtalen och skratten fortsatte hela kvällen och varvades med tonerna av 60- och 70-talsklassiker. Precis som i filmerna.

Good Food is a Global Thing

Dessa dagar när det bara har varit jag, Molly och Sophia hemma, har Molly passat på att göra mat som hon tycker om men som ingen annan i familjen riktigt uppskattar (vilket visar att hon är en bättre människa än jag då jag minsann inte skulle anpassat mig till någon annan och sagt att de kan äta kottar om de inte vill ha vad som serveras). Jag äter ju allting, så självklart var jag öppen för något nytt. Några fin fina och väldigt goda middagar har detta resulterat i.IMG_1933Grillad lax med quinoa och bröd med himmelsk getost.IMG_1949Kyckling- och pestopasta med grillade paprikor och sallad med vitlökskrutonger.IMG_1947Och så lite efterrätt såklart! Nu är Joe hemma och vi går tillbaka till tråkiga middagar. Nejdå, jag skojar bara. Däremot sa Molly samma sak på fullaste allvar (vad var det nu jag sa om bättre människa..?)

The Size of Dragon Eggs and Full of Homemade Toffee

Amerikaner är ju sannerligen kända för att förstora firandet av högtider till skyarna och tävla om vem som kan fira högtiderna bäst (á la juldekorationer). Dock visade det sig att påsken är en högtid som Sverige faktiskt är bättre på att fira. Min amerikanska familj och deras vänner blev minst sagt förvånade när jag berättade att vi firar påsken 4 dagar i sträck genom att klä ut oss, ha påskpyssel, få stora ägg med godis, ha flera påskmiddagar, äta mer godis etc.

Här i USA firar man endast på söndagen med påskmiddag och äggjakt. Om man utgår ifrån den religiösa aspekten av påsken så är det väl ganska resonabelt att man endast firar på söndagen när, till allas stora förvåning, upptäckte att Jesus hade återuppstått från döden (även om jag nog skulle blivit helt skräckslagen). Min teori är att svenskarna inte riktigt klarade av det sorgliga och hemska som Bibeln berättar inträffade under de andra dagarna, så vi vände oss till den bästa medicin mot depression vi kunde hitta: godis.

Okej får väl medge att denna teori kanske inte är baserad på någon vidare forskning eller ens är helt genomtänkt. Jag tycker iallafall om sättet vi firar påsk på. Trots att amerikanerna inte firar fullt så mycket, var påskdagen ändå väldigt trevlig. Vi skulle få besök av vänner till familjen och därför stod matlagning på schemat hela helgen.IMG_1043 IMG_1047 En rätt som jag aldrig har hört någon ha på påsken är kyckling och nudlar, dock var detta en väldigt extraordinär variant. Molly tillagade kycklingen, som vägde sisådär 100 kg, i en stor gryta med massor av gott i. Sedan tog hon ur kycklingen och kokade nudlarna, som hon hade gjort från scratch (!) dagen innan, i kycklingbuljongen. Detta recept har tydligen lagats i generationer i Mollys familj, vilket gjorde rätten extra speciell. Absolut den bästa kyckling med nudlar som jag någonsin ätit. IMG_1059Självklart tillagades även lamm som serverades med mintsås. Mums! Själv hade jag det största ansvaret över två saker. IMG_1051 1) Ägghalvor, som Ella hjälpte mig med, och…IMG_1044…2) hovmästarsås. Denna var jag ytterst nervös inför att tillaga då detta är en av min familjs favoriter bland svensk mat (då jag är deras tredje svenska aupair och då IKEA är väldigt populärt här har de hunnit prova ett antal svenska saker). Inte heller har jag någonsin tillagat denna sås förut. Trots brist på svensk senap (som ju faktiskt är huvudingrediensen i denna sås) lyckades jag faktiskt få till det med både smak och konsistens! Antar att alla hemgjord-majonnäs-sessioner med Pappa har givit resultat. IMG_1066 En annan uppgift jag och Ella fick ansvaret för var att förbereda ägg för äggjakten. Till skillnad från Sverige där man bara behöver hitta ett enda stort ägg, måste man här kämpa lite mer då man istället har många små ägg med 1-2 godisar i varje (är det inte meningen att amerikaner ska vara latare än svenskar?). Det var ändå en ganska rolig uppgift och framförallt var det ju väldigt fint med alla färgglada ägg. Dock tycker jag att man borde kombinera de två versionerna och gömma massor av stora godisfyllda ägg.IMG_1067 IMG_1071 IMG_1065En av få påskdekorationer i huset, en trädgårdshare!IMG_1073När Mollys bästa vän Janelle med familj kom satte vi oss ner ett tag med snacks och drinkar. Efter all matlagning tror jag att det var första gången på hela dagen Molly satt ner.IMG_1054 Sedan var det dags att sätta sig till bords. Ella hade sannerligen gjort ett bra jobb med dukningen!IMG_1058 Tillsammans med vår otroligt vackra lax- och äggtallrik, hovmästarsås, lamm och kyckling med nudlar, serverades också potatismos, bröd med ostfyllning, fänkålssallad och massor av annat gott. Ja, man kan ju säga att vi inte var hungriga efter denna middag. Trots det fanns det ju ändå lite lite plats för efterrätt någon timme senare. Efterrätten som denna afton kom i form av en enorm pavlova. Har aldrig tidigare smakat denna dessert då den aldrig har tilltala mig, men den var faktisk lika god som vacker. Positiv överraskning!IMG_1076Tillslut var denna påskmiddag över och mätt som en plätt och trött som en nöt (uttala ”nött”) gick jag och la mig förhållandevis tidigt. Ytterst fin dag! En sådan dag när hovmästarsåsen inte skär sig.

My Spaceship Knows which Way to Go

Igår var en mycket solig men dock så kall dag, så man kände sig allt snopen när man steg utanför dörren. Dock var ju detta ett ypperligt tillfälle att premiäranvända min nya vårjacka från Calvin Klein.IMG_0523 IMG_0525

Något av det bästa med USA är priserna på kommersiella saker såsom kläder, smink, skor osv. Jag får tacka finanskrisen för denna jacka (som är hur skön som helst).

På förmiddagen skjutsade jag Molly till Ronald Reagan National Airport då hon återigen är på affärsresa. Denna gång är hon i San Diego Kalifornien! Avundsjukan blir ju inte mindre när hon säger att hon helst skulle stanna hemma. Det låter ju väldigt tråkigt att åka till Kalifornien i en vecka där det för övrigt också är varmt och ingen snö.

Allt var lugnt ända tills jag skulle åka hem från flygplatsen. Det är oftast väldigt praktiskt att använda Google Maps som GPS när man åker på vägar man aldrig har varit förut. Dock blev denna app min värsta fiende när den helt plötsligt missade att visa en avfart och innan jag visste ordet av befann jag mig på motorvägen i riktning mot downtown DC!

Omringad av hur mycket bilar som helst (som alla åkte minst 15 mph fortare än tillåtet), säkert hälften med aggressiva affärsmänniskor bakom ratten. Jag hade ingen aning var jag var, var påväg eller var jag skulle hamna. Det enda jag kunde göra var att följa ”omledningen” som Google Maps gör när man väljer (eller blir lurad ut på) en annan väg.

En sak som jag verkligen lärde mig var att Google Maps inte är speciellt flexibel, även om den låtsas vara det. Att både appen och jag själv (som var det enda jag hade att förlita mig på i denna situation. Vadå vägskyltar?) var ytterst förvirrade ledde till att jag mest åkte på och av motorvägen i cirklar och äggformer om vartannat. Jag bestämde mig tillslut för att slänga telefonen åt helvete och förlita mig på mitt egna lokalsinne.

Efter att ha åkt i fel riktning på enkelriktad väg, åkt på en väg som jag är osäker på ens var en färdig väg och ett ex antal filbyten befann jag mig några minuter senare i Clarendon. Hur detta gick till vet jag ännu inte. Vid detta laget tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av en riktigt god lunch så jag parkerade bilen, sparkade på den (där fick den allt!) och gick till bästa Northside Social.

IMG_0520 IMG_0522

 

En Smoked Salmon and Egg Sandwich och en Cappucino var precis vad som behövdes efter en sådan dramatisk förmiddag. Det var faktiskt så avkopplande så att jag blev kvar på cafét i två timmar och läste en bok jag hade med mig (varför jag nu hade den med mig när jag skulle till flygplatsen?) Dock har jag fortfarande en del otalt med Google Maps. I will have revenge.