Vi Är Svenska Fans

Mycket fotboll nu. Men det är ju så passande just under fotbolls-VM.

Idag spelade Sverige sin första match, som i peruansk tid började klockan 7 på morgonen. Men när det är fotboll spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man kollar. En kaffe och en brownie och en alldeles för hög puls i 90 minuter gör att man blir pigg ganska fort.

Jag misstänker att ganska många svenskar kände såhär när domaren äntligen blåste av matchen. Så satans skönt med en vinst (också speciellt tråkigt att ha tre poäng när Tyskland har noll), speciellt då jag hade fasat den här matchen då vi historiskt är smått instabila mot sämre lag (”Vi behövde Zlatan…mot Färöarna!”).

Lär vi oss göra mål på andra chanser än från straffpunkten kan detta mästerskap till och med bli över förväntan. Ingen jinx i övrigt.

Jag måste även ge väldigt mycket cred till de svenska fansen som var på plats. Som man hör ständigt genom matchen, som utgör den gula väggen på läktaren, och som traditionsenligt nästan sjöng av sig stämbanden i sista raden av nationalsången. Det är som att varje stel svensk bär på en liten glad, patriotisk tornado djupt inuti som bara kan lockas fram av en landskamp. Väldigt fint tycker jag.

Vamos Peru *klapp klapp klapp*

Fotboll är något som är väldigt stort i Peru. Väldigt stort. Nu är ju Peru inte sådär superkända för att vara duktiga på fotboll, men i höstas fick jag delta i en minst sagt historisk händelse inom peruansk fotboll. De tog sig till VM för första gången på 36 år. Firandet på gatorna ledde till en jordbävningsvarning och presidenten utlyste en tillfällig helgdag dagen efter då ingen kunde ta sig till jobbet. För att ha haft ett ganska så kasst lag i nästan 40 år måste man ge credit till peruanerna för deras lojalitet.

Nu är ju inte Peru så speciellt bra på någon sport så jag antar att fotboll är den sport de tänkt att de kanske kan lyckas i någon gång. Sådant som konståkning (brist på is) och basket (brist på centimeter i medellängd) är inte fullt så utbrett i landet.

Till skillnad från Sverige, som trots 24 år efter senaste framgången i VM fortfarande tror att vi klassas som ett av de stora lagen på fotbollskartan och med journalister som sätter förväntningar lika höga som Charlie Sheen 2011, är Peru mest glada så länge de får vara med. Igår spelade de en vänskapsmatch mot Kroatien, och peruanerna var dedikerade som att det vore en riktig VM-match. Folk åker hem tidigt från jobbet, tiotusentals åkte upp till Miami där matchen spelades. Var man ska se matchen blir ett projekt där vi bokar en hel restaurang och ser matchen på storbildsskärm. Nej, det är för ovanlighetens skull inte skepticism i mina ord. Fotbollsglädje är något jag alltid uppskattar.

Jag har till och med införskaffat en Perutröja för att visa mitt stöd. Också för att folk tycker lite extra om mig när jag har den på. De tycker också om mig för att Zlatan är från Sverige. Zlatan är så omtyckt i Peru att han nog skulle kunnat få posten som ny president.

Peru spelar mot Sverige den 9 juni. Då ska jag ha min Sverigetröja på mig. Jag lever på provokation.

En till sak som är bra med att Peru faktiskt har börjat vinna nu är att man får gå ut och fira efter varje match. Till och med vinst i en vänskapsmatch mot Kroatien är värt 6-7 öl. Mycket bra.

Apropå öl köpte jag alkohol idag (av vad jag skulle vilja kalla medicinska skäl). 150 kronor för en Bacardi och en CM är ändå rimligt. Skulle Systemet sänka priserna så lågt kanske ungdomar skulle sluta dricka handsprit. Stort problem.

Hursomhelst… Jag misstänker att fotbolls-VM i Peru kommer att bli en ännu större folkfest än hemma i Sverige. Landets ekonomi lär däremot inte slå några rekordsiffror i juni.