Huaraz 2.0

Andra dagen blev vi väckta standardtiden 05:00. Ingen drömtid som ni ser på bilden.

Idag skulle vi gå lika mycket uppför som försäljningen av jordgubbar på midsommar och utdelningar i cannabisaktier. Väldigt mycket uppför alltså. Halvvägs upp såg det ju till synes bra ut. Det utan varken jordgubbar eller cannabis.

Det blev desto jobbigare. Under de sista 200 meterna av stigningen var det som att andas genom ett sugrör, och då är jag varken rökare eller hade sådan värst dålig kondition på den tiden (då när jag sprang tre dagar i veckan och innan en semester på tre månader kom och tog bort all grundkondition jag någonsin hade).

Anledningen var att vi var på freakin’ 4700 meters höjd. Där finns det inte så mycket syre, framförallt inte så mycket man vill ha när man vandrar uppåt.

Lidandet var dock ganska kortvarigt. Se så glada vi var när vi kom upp. Olivia försöker till och med att sno med sig skylten.

Jenny var höjdsjuk och fick ta häst (det är inte en häst på bilden). Vissa gör vad som helst för att ta den lätta vägen.

Häst eller inte (det där är inte heller en häst), det var väldigt fint däruppe.

När vi alla var uppe ville de flesta sova lite (att man frivilligt skyler ögonen från en sådan utsikt är bra dumt). Jag som ogillar att ta naps mitt på dagen (låt hatet flöda) och som efter den hårda klättringen var i min egna lilla värld där jag låtsades vara en student som visade sig ha omänskliga krafter och därmed blev ivägskickad av en organisation för att tillsammans med åsnan genomföra ett mission att uppe i Anderna hitta en energikälla före regeringen (som bara skulle använda denna för kärnvapen och utpressning), valde att inte sova.

Jag genomförde en livsfarlig klättring dit upp (oklart hur detta skulle hjälpa mig och åsnan i vårt uppdrag).

Superman-posen gör sig alltid.

Sen kom Olivia också dit upp och jag fick avbryta uppdraget. Inga dödliga civila får vara med.

Efter livsfarlig klättring och vilande gick vi vidare. Denna gång nedåt till vår stora glädje.

Ner till en liten fin, blå lagun.

Längre ner i dalen började det regna som attans. Att gå nedför klippor är inte ultimat när det blir halt. (rim-cred)

Regnig dal med en skånsk pose. Här är jag med mina två backup singers.

Vandringen och regnet fortsatte längs dalen fram till lägerplatsen för kvällen. Kan säga att vi alla sov väldigt djupt den natten. Det kanske var därför dag 3 blev så bra. Den bästa dagen. Stay tuned.

Snapshots from Duluth

Så ja, jag är alltså tillbaka i DC efter tre veckor av enbart resande. Helt underbart roligt var det men också så väldans utmattande. Därför tycker jag själv att jag förtjänade en helg av att göra så lite nytta som möjligt, och jag måste säga att jag gjorde en ganska så bra insats på den punkten.

IMG_5137 Hursomhelst hade jag med största sannolikhet varit mycket tröttare om jag inte hade fått mellanlanda i trevliga Minnesota (Minnesota-nice är faktiskt ett uttryck) efter lite smågalna Kalifornien. Efter mina dagar i Minneapolis drog jag och Sara upp till hennes såväl som Kathleens hemstad, Duluth. En småstad (den amerikanska versionen av småstad. Jag vet inte om jag tycker 80 000 invånare är speciellt lite) som är så mysig och så vacker. I vanliga fall har de Sverige-väder vid den här tiden på året men när jag kom blev det solsken och vår. Man kanske är en liten solstråle trots allt.

IMG_5177 Duluth är känd för dess läge vid den helt enorma Lake Superior som gränsar till flera stater samt Kanada. Den är så stor så att man i mitten av den inte kan se land någonstans (det får man ju för tusan inte ens uppleva när man tar färjan till Åland!) På sommaren är det tydligen massor av båtar vid hamnen men jag fick se den alldeles stilla och spegelblank. IMG_5182 Sara var den bästa guiden jag kunde fått. En sådan underbar människa.IMG_5159Fick till och med se staden från ovan.IMG_5147 Och jag som tyckte det var mycket svenskhet i Minneapolis. Satan i gatan! Det bara vimlade av svenskättlingar på gatorna i Duluth. Trevligt kan ju tyckas att få se mitt lands historia från ett annat perspektiv, men när man finner en tavla av Rättviks kyrka är det minsann på gränsen till obehag.

IMG_5185 Jag framför stadens kända bro.IMG_5179Lite melankoliskt var det allt att lämna denna lilla fina stad efter några fantastiskt bra dagar. Men man ska ju sluta på topp säger de.

Snapshots from Minneapolis & St Paul

IMG_5100 Fy tusan vad trevligt Minnesota är. Och inte sådär lite småtråkigt trevligt som en eftermiddagsfika hos ens gammelmormor är när man över några torra skorpor får höra om heeeela hennes ungdom. Utan sådär riktigt trevligt som fick mig att vilja träffa nya Minnesota-bor hela dagarna långa. Visst, nu var jag ju inte i hela Minnesota, men de delar jag besökte hade sannerligen samma trevlighet. De första dagarna spenderades hos Saras dotter Grace i Minneapolis. Ett av de få ställen jag har varit på här i världen dit jag känt att jag skulle kunna flytta samma dag om jag fick erbjudande. Så himla…trevligt. IMG_5102 Vi besökte deras konstmuseums fina Sculpture Garden där de bland annat  hade jättekörsbär och denna vars gunga i mitten var ytterst svår att komma upp på. Väldigt stolt över min insats. IMG_5088 Över hela stadens centrum har de gångar mellan byggnaderna för att man ska slippa gå utomhus på vintern när det är kallt. En av de bästa idéer jag någonsin hört! Här har vi några som tänker på stackars frusna individer som jag själv. Jag ska minsann införa detta i min lilla Dala-by!IMG_5080 Ett av mina favoritställen var deras teaterbyggnad, Guthrie Theater. Ser ni bilderna i fasaden?IMG_5098 Därinne hade de ett glasgolv där man kan låtsas att man sitter i luften, eller på en osynlig flygande matta om man hellre vill det.IMG_5077 När man har en konstnärssjäl som Sara som guide får man även turen att besöka de gömda delar av staden med små vintagebutiker och liknande.IMG_5096 Apropå konst besökte vi även en katedral i Minneapolis grannstad St Paul (passande med en katedral i en stad med det namnet) De är så nära varandra så man får liksom två städer till priset av en…eller vad man nu ska säga. St Paul är lite lugnare och mer gammaldags medan Minneapolis är mer ungdomligt och festmässigt. De kompletterar varandra ganska bra alltså och, från vad jag har sett, lika fina och TREEEVLIGA! IMG_5113Katedraler och konst i all ära. Men något av det bästa var ändå besöket på Mall of America. Med tanke på namnet är det ju ingen överraskning att detta är en gigantiskt galleria som har alla affärer du kan tänka dig och många av dem i storlek XL. Men inte är det tillräckligt inte för något med ‘America’ i namnet. Inuti gallerian finns även…EN NÖJESPARK! Paus från shoppande för en tur på bergochdalbana. Minst sagt genialiskt.