Dagen efter det stora välkomnandet var en sådan där dag när ingen hade något planerat. Alla kunde bara göra det som de kände för. Att inte ha något planerat är inte riktigt min grej, men kan vara ganska skönt om man lägger manken till.
För många av oss innebar detta att börja dagen vid den uppvärmda (tacka hyresvärdens sunda förnuft) poolen.
För andra var det matlagning, och med andra menar jag Mollys syster Kessie och Kessies svåger, Uncle Gary. Gary är från San Francisco och var den som hade huvudansvar för mat samt drinkar under denna vecka, vilket såklart gjorde honom till den populäraste personen i huset.
På eftermiddagarna kan jag bli lite rastlös, så jag blev ytterst glad när jag hörde att Mollys föräldrar skulle ta med deras två yngsta barnbarn till ett akvarium. För att lite smidigt dölja min stora förväntan inför detta besök skyllde jag det hela på att ett gammalt par kan allt behöva lite hjälp med två energiska småttingar. När det sedan bara blev ett barnbarn som ville åka sprack ju denna ursäkt lite. 2-åriga Houston var allt lite förvirrad när det var jag och inte hans 6-åriga syster som satte sig bredvid honom i baksätet.
När vi kom fram till North Carolina Aquarium on Roanoke Island fick lilkillen annat att tänka på. Han fick verkligen ett ljus i blicken när han fick se allt som fanns därinne och det var allt ett jobb för oss andra att hänga med i hans tempo.
Först såg vi uttrar som var jättesnabba och därför ytterst svåra att få på bild.
Något som också var svårt att få på bild, men på grund av dess kamouflage, var alligatorerna.
Den vita var min favorit. Så vacker!
Ett gäng sköldpaddor som inte verkade ha en alltför stressig tillvaro.
Och vackra sjöhästar som höll sig fast med svansen i växter. 
De hade också en bassäng med stingrockor som man fick klappa. 
Det absolut häftigaste var ändå hajarna som de hade massor av.
Medan vi var där kom några dykare för att städa hajtanken. Undrar om de lottar varje morgon vem som ska få detta uppdrag, eller så skickar man helt enkelt ner de som inte diskade efter sig i lunchrummet dagen innan.
Utanför akvariet hade de en annan mycket festlig aktivitet, nämligen en dinosauriesafari. 
Med dinosaurier som både rörde sig och gjorde ljud.
Självklart hade de här en Tyrannosaurus Rex. Houston blev lite orolig och fick säga till sin morfar att inte stå för nära staketet. Man kan aldrig lite på dinosaurier, robotar eller inte.
Med både en nöjd 2-åring och 19-åring i baksätet åkte vi tillbaka till huset där det vankades middag och fest med Garys drinkar hela kvällen lång. Vad mer kan man begära?
