Igår var det Veterans Day, vilket är en högtid där USA hedrar alla militärer och allra mest de som har varit militärer men inte längre är det. Nu skulle ju jag kunna gå in på den politiska aspekten i det hela och dela med mig av alla mina åsikter om saker och ting, men det tror jag inte att någon skulle ha speciellt mycket glädje av. Så istället kan jag berätta en alldeles fantastisk sak som denna dag innebar i år.
Som vanligt tänkte amerikanerna att om man nu har en högtid så borde man ju fira den ordentligt. ”Varför inte ha en gratis konsert på the National Mall i DC där alla som vill får komma och så bjuder vi in massor av kända artister som får uppträda. Sen kan vi ju ha kända skådespelare som kan presentera artisterna. Finansiering? Inga problem. Starbucks och Tom Hanks får sponsra.” Och sedan var alla glada och det blev applåder,honnör, tårar och flygvapnet. Sagt och gjort, igår på kvällen hölls Concert for Valor nere på the National Mall.
Självklart åkte jag och Danielle ner dit (då vi aldrig skulle förlåta oss själva om vi inte tog denna möjlighet) och tog plats bland flera hundratusen andra. (Bör väl kanske redan nu be om ursäkt för den otroligt dåliga kvalitet på bilder jag delar med mig av i detta inlägg, men vi får alla leva med det och försöka gå vidare med våra liv.) The Mall är ju då ganska så ordentligt stor, och de som var i sektionen närmast scenen var antingen militärer eller hade köat från tidigt på morgonen. Men lyckligtvis nog hade de storbildsskärmar i de andra sektionerna, och vi hamnade faktiskt i den som var näst närmast scenen (hamnade i sektionen alltså, inte i skärmen)
När vi anlände pratade President Obama. Han var dock inte där i egen hög person utan hade tydligen annat viktigt för sig. Tur att hans hus ligger så nära så att han kunde höra konserten iallafall. Då behövde han inte förnya sin prenumeration på Spotify Premium den kvällen. Efter en stund kom Meryl Streep upp på scenen och det var minsann i egen hög person. Hon var vacker och vis som alltid. Först spelade lite band som varken jag eller Danielle visste speciellt mycket om (dock dök ju Bruce Springsteen upp där mitt i ett nummer). Ett band som ingen av oss hade hört om verkade ganska populärt, och vi förstod varför när de började sjunga en låt som kan vara den mest USA-patriotiska jag hört efter Star Spangled Banner. Flera hundratusen i publiken och ändå kändes vi oss plötsligt en aningens malplacerade. Jaja, det böev bättre.Trots att Carrie Underwood spelade och de flesta i publiken nog kände till de andra banden mer än vad vi gjorde, var början av konserten allt en aningens seg. Då, till vår räddning, kom Jack Black upp på scenen och presenterade… …Metallica! (Som man absolut inte kan se på bilden) Genast var det som att hela publiken väcktes och alla blev som galna! Jag lovar att taket på the Capitol lyftes en aning medan de spelade. Satan i gatan vad bra de var. Sen att ingen kunde höra något efteråt. Ja, det är ju så det ska vara efter Metallica går av scenen. Nu var konserten på benen igen. Varför inte ta lite mer Bruce Springsteen medans vi ändå har honom här backstage? Han körde akustiska versioner, vilket ju var en aningens ynka ytterst liten besvikelse även om han fortfarande var helt fantastisk (det är ju ändå Bruce Springsteen vi talar om). Att man kan sjunga som han och se ut på så vis när man är 65. Respekt. Det kanske var ganska bra att publiken fick lugna ner sig lite, för sedan kom Rihanna på scenen. Och tillsammans med Eminem fick hon hela the Mall att dansa.
Perfekt avslutning på en perfekt konsert. Det var nästan så att vi fick ångest av att tänka på den ångest vi skulle haft om vi inte hade gått. Hela upplevelsen var så mäktig och bland det häftigaste jag har varit med om någonsin. Dock känner jag att jag fick minst en månads dos av USA-patriotism. Måste äta köttbullar och lingonsylt!Ja, om det är såhär man firar högtider tycker jag att vi ska införa det för fler yrken än bara militären. För egen del skulle jag gärna vilja hedra såväl glasstillverkare som Starbucksbiträden. Ska föreslå det.