Förra veckan hittade jag på Pinterest ett festligt frukosttips som jag var tvungen att prova på, French Toast Rolls. Ett recept som börjar med att kavla bröd kan ju inte gå fel.
Ja, man tar alltså vanligt rostbröd eller dylikt (i skivor kan rekommenderas om man nu inte vill ge sig på att kavla ut en hel limpa), skär av kanterna och kavlar tills skivorna är ytterst tunna. Sedan lägger man valfri sylt (eller något annat om man hellre vill det, t.ex jordnötssmör, skivad frukt eller kanske ättiksgurka om man vill det) vid ena änden och rullar sedan ihop skivorna. Det blir som små rulltårtor.
Vid det här laget har man ju såklart redan förberett två saker. En skål med den vanliga french-toast-smeten, det vill säga mjölk och ägg, och en tallrik med socker och kanel. (Måste tillägga att jag är medveten om att detta måste vara en av de fulaste bilder jag någonsin tagit)
Doppa rullarna i äggsmeten (INTE i socker och kanelen) och stek i smör tills de har fått en vacker gyllenbrun färg (ursäkta klyschan).
Nu så får man rulla rullarna (hihi) i socker- och kanelblandningen.
Servera genast med valfria tillbehör såsom frukt och lönnsirap (om man nu valde att fylla rullarna med ättiksgurka bör man överväga andra tillbehör, samt överväga att ta en matlagningskurs.)
Tagg: fruit
So I Ordered French Toast
När det är sommarlov ska man sova länge, en filosofi som Sophia verkligen lever efter. Detta innebär ju också att det de flesta dagar blir brunch för hennes del istället för frukost. Dock är detta en vinn-vinn-situation då jag tycker det är mycket roligare att förbereda lite mer rejäla saker än bara flingor med mjölk.
Gårdagens brunchprojekt bestod av ugnsbakad French Toast med crumble-topping. Ett recept jag aldrig har provat förut och improviserade fram (säg inget till Sophia) så det kunde ju gå hur som helst. Till min egen förvåning blev det väldigt bra, så jag tänkte nu vara så snäll och dela med mig av detta recept till er.
Nu är det ju så att jag, precis som det mesta jag lagar (på gott och ont), höftade mått samt ingredienser i detta recept, så ursäkta alla otydligheter. Fast om ni nu sitter och snålar genom att leta recept på internet istället för att gå och köpa en riktigt kokbok, ja då får ni ta mig tusan skylla er själva.
Ingredienser:
- Ca. 5 skivor valfritt bröd. Jag använde mig av vanlig limpa.
- 4 ägg
- Ca. 1,5 dl mjölk blandat med 0.5 dl grädde
- 0,5 dl Strö- och Farinsocker
- Kanel
- Muskotnöt
Crumble:
- Mjukt Smör
- Mjöl
- 0.5 dl Farinsocker
- Lönnsirap alt. ljus sirap
- Kanel
Jag använde mig av en avlång sockerkaksform, som jag smorde in med smör och ställde åt sidan. Värm sedan ugnen till 175 grader.
Börja med att tärna brödet i kuber på ca 2 cm, och lägg i dessa formen. Blanda sedan ägg, mjölkblanding, socker samt kanel och riven muskot efter smak. Häll smeten över brödet i formen och låt stå ett tag. (Om man läser andra recept står det att detta ska helst ska stå i två timmar, men sådant trams har ju inte jag tid med.)
Förbered crumble-toppingen under tiden. Här har jag då inga mått överhuvudtaget då det beror helt på hur mycket och vilken smak man vill ha. Jag rekommenderar att ha mycket sirap då det blir en tydligare karamellsmak, och sedan en massa kanel på det. Men man gör som sagt hur man vill. Huvudsaken är att konsistensen blir som en smuldeg. Strö denna över innehållet i formen och skjutsa in i ugnen. Tillagningstid varierar men jag skulle säga minst 40 minuter.
Ta ut toasten ur ugnen (kan ju underlätta) och låt den svalna en aning innan servering. Om ni lyckad höfta lika bra som jag, då har ni något att se framemot. Om inte, gå då och köp den där kokboken.
To the Outer Banks (del 4)
Dagen efter bröllopet bjöds det på en stor bröllopsbrunch. 
Massor av mat fanns det! 
Förutom några saker från en cateringfirma, var det Molly, hennes mamma och hennes syster Kessie som stod för rätterna i denna brunch, och då det var runt 70 hungriga gäster denna morgon hade de en del att göra. Denna bild visar Mollys casserole (en typ av ugnsomelett) och Kessies coconut french toast.
Det bjöds också på frukt, bär, yoghurt och bakverk som sötebröd och muffins.
Jajamen, det är faktiskt friterad kyckling ni ser på bilden. Hur i allsin dar hänger friterad kyckling ihop med resten av brunchen kan man tänka. Jo, det ska jag nu tala om.
Det finns nämligen här i Amerikat en rätt som heter Chicken and Waffles där man – är ni redo? – tar en våffla, brer smör på den, toppar med sirap, lägger en rejäl bit friterad kyckling ovanpå våfflan, toppar med lite mer sirap och äter sedan allt som en smörgås. Ett exemplariskt bevis på varför Amerikansk matkultur inte har spridit sig så långt utanför Amerika.
Trots att jag älskar att testa nya maträtter får det ändå vara någon måtta. Dock högt betyg till allt annat som det bjöds på under denna brunch!
I ren Nalle Puh-anda tyckte vi att vi allt kunde ta igen oss lite efter morgonens insats att fylla våra magar, så på filtar och stolar slog vi oss ner i en hög på stranden.
Newport Beach-invånarna i vår grupp passade även på att surfa lite då vågorna var enorma denna dag.
Åh vad jag önskar att jag kunde surfa! Man ser ju om inte annat väldigt cool ut.
Efter flera timmar på stranden kände jag hur solbrännan började komma (vilket den gjorde i röd skepnad samma kväll) och följde därför med Mollys föräldrar som skulle uträtta några ärenden. Av ”en ren tillfällighet” fanns en Ralph Lauren-Outlet precis bredvid affären de skulle till. Tro inte att jag gör något på måfå inte.
Denna dag var återigen en födelsedag, nämligen Kessies son Jacob’s som fyllde 20. Detta firades med god middag, presenter och fin fin glasstårta.
Precis som resten av veckan, blev detta en väldig fin sista dag och kväll i Outer Banks. Förutom att få spendera helgen i en jättefin omgivning och med speciella upplevelser inklusive ett strandbröllop, har jag fått lära känna en hel bunt fantastiska människor som har bjudit på en stor trygghet och massor av skratt. Fina minnen tar jag med mig, precis så som det ska vara.
You’ve Gotta Go Sometime
Idag var det en ganska stor högtidsdag här i USA, nämligen Memorial Day vilket är en högtid där de hedrar alla som har dött för detta land i krig.
Även om vi inte riktigt har samma relation till denna dag som amerikanerna har, är det ju ändå en stor kulturupplevelse att ta del i högtider som den här. Trots att själva Memorial Day infaller på en måndag, firar man förstås ändå hela helgen (för inte kan man nöja sig med en enda dag inte). Vi såg denna dag som en ypperlig anledning att besöka Arlington Cemetery och slå ihop det med en picknick (för picknickar är ju aldrig fel).
Tidigt på morgonen möttes jag, Danielle, Gemma, Jennifer och Mailys i Clarendon då vi hade bestämt oss för att promenera mot vårt mål. Redan vid detta laget var jag och Danielle ganska trötta då vi hade släpat picknickgrejer för fem personer ända från våra hem (ca 30 min promenad). Varför vi inte tog bilen? Bra fråga! Fler bra frågor?
Det gick betydligt lättare när fem personer delade på packningen och vi hade en väldigt behaglig promenad ner till the Iwo Jima Memorial (Marine Corps Memorial) där vi slog oss ner för picknick.
Jag och Danielle hade köpt mat för en hel armé (passande nog).
Vi körde lite mini-tema.
När magarna var fulla la vi oss ner och vilade en stund samt fick lite solbränna (som skulle visa sig senare på kvällen i lite röda nyanser).
Efter denna lilla siesta var det dags för att bege sig mot själva kyrkogården. Först lite foton på vägen.
Denna klocka var tydligen en gåva från holländarna. Hm, känns som att dispyterna däremellan kanske inte helt kan fixas av en present. Men det var en fin gest antar jag.
Fin utsikt av DC.
Några minuter senare var vi framme.
Inför denna helg hade de satt en amerikansk flagga på varenda grav! Då det är nästan 400 000 gravar krävdes det tydligen 2000 soldater för detta uppdrag. 
Den enorma storleken på denna kyrkogård är svår att beskriva, men att den har en väldigt överväldigande effekt kunde vi alla konstatera.
De nyaste gravarna var de mest dekorerade. Att se att de flesta av dessa representerade unga soldater som dött under det så kallade ”Operation Iraqi Freedom” gjorde mig både ledsen och förbannad. Så onödigt, och så kallt från det dåvarande amerikanska ledarskapet (kan fortsätta men låt oss göra det någon annan gång) Det gjorde det extra rörande att se många familjer sitta runt gravarna med stolar, sällskapsspel osv. för att spendera tid med sina saknade. 
Från denna väldigt känslosamma inledning gick vi till en lite mer underhållande upplevelse.
Nämligen vaktbytet vid the Tomb of the Unknown Soldier.
Det var nästan läskigt hur strikt och synkat detta byte var. Otroligt imponerande!
Sedan fortsatte vi uppåt uppåt uppåt.
Tills vi kom till toppen som hade en helt fantastisk utsikt.
Och ett hus som vi kikade närmare på.
Nu hade vi endast en sista hållplats på kyrkogården:
Familjen Kennedys gravplats.
För mig kändes det surrealistiskt att se gravarna för dessa historiska personer. Hela stämningen och framförallt tystnaden runt dessa gravar gör allt extra svårt att ta in. Det var iallafall en bra slutpunkt för besöket då vi kände oss ganska färdiga vid det här laget. 
Solbrända, svettiga och trötta lämnade vi kyrkogården efter att vandrat runt i den i hela fyra timmar (bra träningspass måste jag säga) och avslutade sedan dagen med pizza och film hos Danielle. Väldigt fin dag med massor av (bra men melankoliska) upplevelser och intryck!
The Size of Dragon Eggs and Full of Homemade Toffee
Amerikaner är ju sannerligen kända för att förstora firandet av högtider till skyarna och tävla om vem som kan fira högtiderna bäst (á la juldekorationer). Dock visade det sig att påsken är en högtid som Sverige faktiskt är bättre på att fira. Min amerikanska familj och deras vänner blev minst sagt förvånade när jag berättade att vi firar påsken 4 dagar i sträck genom att klä ut oss, ha påskpyssel, få stora ägg med godis, ha flera påskmiddagar, äta mer godis etc.
Här i USA firar man endast på söndagen med påskmiddag och äggjakt. Om man utgår ifrån den religiösa aspekten av påsken så är det väl ganska resonabelt att man endast firar på söndagen när, till allas stora förvåning, upptäckte att Jesus hade återuppstått från döden (även om jag nog skulle blivit helt skräckslagen). Min teori är att svenskarna inte riktigt klarade av det sorgliga och hemska som Bibeln berättar inträffade under de andra dagarna, så vi vände oss till den bästa medicin mot depression vi kunde hitta: godis.
Okej får väl medge att denna teori kanske inte är baserad på någon vidare forskning eller ens är helt genomtänkt. Jag tycker iallafall om sättet vi firar påsk på. Trots att amerikanerna inte firar fullt så mycket, var påskdagen ändå väldigt trevlig. Vi skulle få besök av vänner till familjen och därför stod matlagning på schemat hela helgen.
En rätt som jag aldrig har hört någon ha på påsken är kyckling och nudlar, dock var detta en väldigt extraordinär variant. Molly tillagade kycklingen, som vägde sisådär 100 kg, i en stor gryta med massor av gott i. Sedan tog hon ur kycklingen och kokade nudlarna, som hon hade gjort från scratch (!) dagen innan, i kycklingbuljongen. Detta recept har tydligen lagats i generationer i Mollys familj, vilket gjorde rätten extra speciell. Absolut den bästa kyckling med nudlar som jag någonsin ätit. 
Självklart tillagades även lamm som serverades med mintsås. Mums! Själv hade jag det största ansvaret över två saker. 
1) Ägghalvor, som Ella hjälpte mig med, och…
…2) hovmästarsås. Denna var jag ytterst nervös inför att tillaga då detta är en av min familjs favoriter bland svensk mat (då jag är deras tredje svenska aupair och då IKEA är väldigt populärt här har de hunnit prova ett antal svenska saker). Inte heller har jag någonsin tillagat denna sås förut. Trots brist på svensk senap (som ju faktiskt är huvudingrediensen i denna sås) lyckades jag faktiskt få till det med både smak och konsistens! Antar att alla hemgjord-majonnäs-sessioner med Pappa har givit resultat. 
En annan uppgift jag och Ella fick ansvaret för var att förbereda ägg för äggjakten. Till skillnad från Sverige där man bara behöver hitta ett enda stort ägg, måste man här kämpa lite mer då man istället har många små ägg med 1-2 godisar i varje (är det inte meningen att amerikaner ska vara latare än svenskar?). Det var ändå en ganska rolig uppgift och framförallt var det ju väldigt fint med alla färgglada ägg. Dock tycker jag att man borde kombinera de två versionerna och gömma massor av stora godisfyllda ägg.
En av få påskdekorationer i huset, en trädgårdshare!
När Mollys bästa vän Janelle med familj kom satte vi oss ner ett tag med snacks och drinkar. Efter all matlagning tror jag att det var första gången på hela dagen Molly satt ner.
Sedan var det dags att sätta sig till bords. Ella hade sannerligen gjort ett bra jobb med dukningen!
Tillsammans med vår otroligt vackra lax- och äggtallrik, hovmästarsås, lamm och kyckling med nudlar, serverades också potatismos, bröd med ostfyllning, fänkålssallad och massor av annat gott. Ja, man kan ju säga att vi inte var hungriga efter denna middag. Trots det fanns det ju ändå lite lite plats för efterrätt någon timme senare. Efterrätten som denna afton kom i form av en enorm pavlova. Har aldrig tidigare smakat denna dessert då den aldrig har tilltala mig, men den var faktisk lika god som vacker. Positiv överraskning!
Tillslut var denna påskmiddag över och mätt som en plätt och trött som en nöt (uttala ”nött”) gick jag och la mig förhållandevis tidigt. Ytterst fin dag! En sådan dag när hovmästarsåsen inte skär sig.