The Folklife Festival som jag och Molly besökte på 4th of July, var så fin så att vi drog med oss resten av familjen på lördagen för att de skulle få lite kulturell upplysning. Här är en samling bilder som jag så ambitiöst samlade på mig under dessa dagar.
En kvinna sydde(!) ett porträtt av Mona Lisa. 
Fantastiska kreationer av tyg. Lite mer komplicerat än de vanliga lapptäckena man fick göra i syslöjden.
Vackra mönster av papper.
Vi såg också på en uppvisning med dockor. Den var ytterst dramatisk med självmord och slagsmål.
En lite roligare uppvisning var den med tai chi.
Publiken fick också lära sig några grunder. Jag blev alldeles lycklig av att se en grupp med så många olika människor stå i solskenet och lära sig något nytt tillsammans. Ett ögonblick av gemenskap.
Andra människor lärde sig kinesisk folkdans.
Själva passade vi på att gå på ännu en matlagningsworkshop. Denna gång för att lära oss göra dumplings. Det visade sig faktiskt vara mycket enklare än vad jag trodde, så det blir allt något att försöka göra hemma inom snar framtid. 
Jag säger då det, denna helg var sannerligen både lärorik och fantastiskt rolig. Att min kulturella bildning fick sig en liten knuff är ju inte heller något man säger nej till.
Tagg: dancing
The Little Frogs are Funny to See
Glad Midsommar! Detta är en av mina absoluta favorithögtider, vilket jag tror har att göra med att det är en av de högtider vi firar mest i Sverige. Många många fina minnen har jag från midsommar, och då är det ju lite melankoliskt att inte kunna fira den som man brukar. Tur då att det finns människor här i USA som tar tag i saken och ser till att det blir ett riktigt firande iallafall.
Efter all matlagning och dagar av förberedelser, tog jag med mig de tre sydafrikanerna Danielle, Gemma och Gina samt min franska vän Mailys och åkte till Carderock Park precis utanför DC där ett riktigt midsommarfirande skulle ta plats.
Detta stora arrangemang anordnades av ett antal olika Skandinaviska organisationer här i DC, och när vi anlände var det redan massor av folk där (totalt kom det nästan 150 stycken!).
Vi fick ett jättefint välkomnande, och jag började genast prata med en hel bunt av människor (mestadels gamla då jag har en tendens att dras till pensionärer) som tyckte det var jättekul att jag var från Sverige och att jag jobbade som AuPair. De tyckte precis som jag att detta var ett idealiskt tillfälle att visa upp svensk kultur för mina vänner. Så självklart satte de oss genast på att klä midsommarstången.
Sedan var det dags för lekar, som Danielle genast gav sig in i. Hon och Joanna (en svensk aupair som vi mötte upp när vi kom dit) gick ”plankgång”.
Sedan kastade Danielle och Mailys ägg.
Och Mailys fick ägg på sina shorts.
Efter lekarna sprang en man fram och snodde midsommarstången!!
Nej jag skojar bara. Det var ju såklart dags att resa den.
Å hej och hå!
Denna lilla midsommarstång var ju lite lättare att resa än de jättestora vi har i Dalarna. Här slapp man minsann ”kom igen nu gubbar”-tjatet.
Sen kom det bästa, nämligen dansen runt stången. Jag har aldrig sett mina vänner så förvirrade. Texterna på dessa låtar är ju ytterst märkliga även för oss som kan svenska, så jag kan ju bara tänka mig hur obegripligt det måste vara om man inte har en aning om vad vi sjunger. Jag försökte ändå förklara vad sångerna handlade om. Av någon konstig anledning såg mina vänner bara mer förvirrade ut när jag berättade om ”the crow that steals the priest’s car and drives off the road” och hur de skulle ”imitate a crybaby” (grin-olle).
Sedan efter dansen var det dags för det alla hade väntat på: mat! 
Mitt bekräftelsebehov sken upp när mina rätter gick åt som smör i solsken. Dock fanns det massor av annat gott också. Dessertbordet var bäst med bl.a. rabarberpaj, ris á la malta och rulltårta.
Såklart fanns mina kakor där också, och vi hittade en som hade ett hjärta i sig. Fint.
Jättetrevlig middag med massor av skratt och gemenskap. 
Tänk att jag fick ett sådant fantastiskt fint midsommarfirande trots att jag är så långt hemifrån. Jag blev ändå nästan mest glad åt att mina vänner också hade jätteroligt, trots att dansen nog var det märkligaste de har varit med om på länge.
I Wanna Ask You to Dance Right There in the Middle
Vad var då de stora spektakulära planerna jag hade för lördag kväll? Jo, det var återigen dags för ett aupairmöte och denna gång hade vår Area Director, Mara, bokat en lektion i line dance. 
Lektionen tog plats på en bar/restaurang som hette Nick’s i södra Alexandria. Det var en riktigt amerikansk bar där de spelade countrymusik, serverade buffalo wings och många av gästerna hade cowboyhattar och boots.
Line dancingen (vadå svengelska) var både svårare och roligare än vad man kunde tro. Vi fick lära oss tre korta ”rutiner” som man sedan dansade om och om igen medan man rörde sig i en fyrkant (och där fick jag pris för en av de sämsta beskrivningarna någonsin). Lite komplicerat till en början, men när man väl hade fått in rutinerna var det väldigt roligt. 
Snubben till höger blev vår personliga lärare under kvällen då jag, Gemma och Danielle tvingade honom att stå precis framför oss eftersom vi inte riktigt kunde se ledaren längst fram.Jag har ju dansat i många många år sedan jag var liten, och kanske tyckte jag att det var så roligt för att jag faktiskt fick dansa igen (hade säkert tillochmed tyckt att polka hade varit roligt). Danielle och Gemma hoppade av när rutinerna kom upp till ”intermediate” nivån, medan jag dansade på hela lektionen. 
När lektionen var slut bestämde vi oss för att åka till gamla stan i Alexandria för att äta middag.
Uppe på berget var en kyrka vackert upplyst.
Vi hittade också en häst på flak.
Trots att det var mörkt kunde man se hur fint detta område var. Påminde lite om Georgetown, vilket är en stor komplimang.
Vi hittade en liten italiensk restaurang och beställde in carbonara och egenkomponerad pizza med kyckling, mozarella och bacon. Bra energipåfyllnad efter en danslektion!
Riktig medelhavsmiddag blev det rent tidsmässigt, och då jag hade varit vaken sedan strax efter fem samma morgon var jag ganska rejält trött på hemvägen. Men en mysig kväll är alltid värd lite trötthet. Dessutom hade jag ju denna dag fått uppleva massor av den äkta amerikanska kulturen med alltifrån flickscoutsläger till line dancing. Något att berätta för barnbarnen.