maj 3, 2018maj 3, 2018 danielasundinLeave a comment

Pica Pica – Día del Cariño

Alla hjärtans dag i Guatemala visade sig ha ett lite annorlunda firande mot vad vi är vana vid. År 2017 firade jag denna dag med några andra singel-tjejkompisar. Vi drack alldeles för starka drinkar och kvällen slutade med att vi genom ett mycket charmigt mejl sökte spons från Kondomkungen.

Anyway… Hur firade de då denna dag i Guatemala? Jo, de hade krig. För de lite tama går kriget ut på att slänga färgglatt konfetti, också kallat pica pica, på varandra. Helst ska man ha ett pappersägg fyllt med pica pica och mjöl som man krossar på någons huvud. För de lite mer hardcore finns det även riktiga äggkrig man kan vara med på. I Tecpán samlas både vuxna och barn för att göra frityrsmet i varandras hår. Jag är tacksam att vi inte var med på det.

Men självklart visade vi barnen på skolan var skåpet skulle stå. Vi laddade upp med massor av blå-gult konfetti och gav oss in i (okej, startade) kriget på skolgården.

Och såhär såg jag ut efter en alldeles för kort stund. Om ni tycker detta är illa ska ni se barnen som jag hämnades på (okej, började kasta på).

Långt ifrån hjärtan, blommor och choklad, men jag föredrar nog det guatemalanska firandet (så länge inga riktiga ägg är inblandade). Dock tog det ett ganska rejält bra tag att få ut all pica pica ur håret. Ungefär 2 veckor för att vara exakt. I krig måste man ju offra något.

Trots att jag inte hade en så lång vistelse i Manzanales så kändes det ändå som att jag fick en direkt stark kontakt med barnen. Förutom min uppenbara charm måste jag även ge cred till de svenskar som jag hälsade på. Deras omtanke för barnen med allt de gjorde för deras skola och sådant som att de alltid pratade och umgicks med dem och lärde sig allas namn, tror jag också gav barnen förtroende för oss som kom och hälsade på. (Jag borde ha snott deras mellanmål för att visa att de egentligen inte kan lita på någon)

Denna vistelse fick mig att minnas hur roligt jag tycker det är att jobba med barn. De kan vara förjävligt jobbiga, men så länge man har lite motammunition så kan man vara minst lika jobbig tillbaka. Jag önskar alla dessa barn en fantastisk framtid, och förhoppningsvis kan denna skola hjälpa dem en liten bit på vägen.

november 14, 2014 countbysmilesLeave a comment

Put a lot of Marshmallows in Your Hot Chocolate and Never Buy a Coffee Table You can’t Put Your Feet on

Häromdagen sa Sophia att hon var uttråkad. Uttråkad?! Herrejösses, så kräsna barnen idag ska vara. Trots att jag föreslog att hon kunde leka med kottar, börja med universitetsansökan, göra sina föräldrars lakan till en spökdräkt eller hjälpa mig att försöka komma på receptet på bostongurka, var hon fortfarande inte nöjd. Märkligt.. Hursomhelst kom Ella till undsättning och tillsammans kom vi på något som vi alla kunde få ut något av. Vi började med varm choklad. Ella är mästare på att ”go all in” när det kommer till recept, och i denna varma choklad sparades det inte på någonting. Marshmallows, vispad grädde, smält choklad… Helt fantastiskt. Sedan gick vi in i vardagsrummet och tände brasa… …och massor av ljus. Med varm choklad och popcorn i mängder satte vi oss sedan ner och spelade spel (jo, de visste faktiskt vad sällskapsspel var) i timmar. Satans mysigt! Jag ska nog sno alla Sophias elektronik så vi kan göra detta oftare (eller sno Ella så hon kan göra varm choklad åt mig).

oktober 1, 2014 danielasundinLeave a comment

Many Kids Can Tell You About Drugs But Do Not Know What Celery Or Courgettes Taste Like

Matlagning är ett av mina största intressen och en viktig del av mitt liv, vilket ni kanske har märkt då jag flertalet gånger har hyllat mig själv här på bloggen och dedikerat flera inlägg till mina skapelser i köket. Trots (eller kanske på grund av) min kärlek till matlagning vill jag sällan ha så mycket hjälp och är ytterst selektiv när det kommer till vilka som får hjälpa till.

Men så kommer jag på mig själv ibland med insikten om hur matlagning kommer helt gå i graven om jag (the chosen one) inte genast tar på mig uppdraget att föra vidare kärleken och kunskaperna till kommande generationer. Herrejösses, hela (okej, halva iallafall) världen vilar på mina axlar! Därför överlät jag denna kväll matlagningen helt till den yngre generationen i huset. På menyn stod Kycklingcurry med Ris. En rätt vald av Ella som denna kväll fick rollen som kökschef. Ellas vän Anna fick rollen som kock samt diskare (även om det sista kanske var lite ofrivilligt). Sophia fick rollen som köksassistenten som när det börjar bli tråkigt försvinner och dyker upp igen när allt är klart. Jaja, bättre med intresse en liten stund än inte alls.Nu tror ni säkert att jag var som en liten Gordon Ramsay som skrek på de stackars barnen och höttandes med en slev hotade om att de bara skulle få spenat till middag resten av veckan om maten inte nådde upp till samma klass som en nobelmiddag. Men där har ni fel minsann. Faktum är att lära barn nya saker och se dem utvecklas är något jag tycker är minst lika roligt som matlagning, och hur tusan kan de utvecklas om de har en kontrollerande galning hängandes över dem hela tiden? Nej, jag lät tjejerna hållas och ingrep bara när de bad om hjälp med något (okej, tjatade kanske liiite om att de var tvungna att hålla rent och ta undan saker eftersom de använde saker)

Visade sig att mitt omdöme var rätt och Ella och Anna (med lite assistans från Sophia) presenterade en riktigt riktigt god middag. Dessutom var köket helt rent när middagen stod på bordet (tjat lönar sig minsann). Trots att det kanske kan ses som en liten sak, kan jag i sådana här stunder inte nog beskriva min stolthet och att se dem lyckas (vad det än är) är sannerligen en höjdpunkt med att jobba med barn. Det finns kanske lite hopp för kommande generationer iallafall.

juni 30, 2014 countbysmilesLeave a comment

Yeah, We’re Having the Time of Our Lives Here

Med fantastiskt väder här i DC-området och med vårt alltid så stora begär för godsaker, tyckte jag och mina vänner att det var en alldeles ypperlig idé att spendera lördagen i vackra Georgetown.På grund av det soliga och minst sagt varma vädret, promenerade jag, Gemma och Danielle över Key Bridge, som ansluter Rosslyn till Georgetown (och alltså Virginia till District of Columbia. Vacker symbolik.) På floden såg vi folk som paddlade ståendes på surfbrädor, folk som uppenbarligen inte hade bråttom någonstans. Förra gången jag och Gemma var i Georgetown åt vi oss igenom dagen, vilket ni kan läsa om här. Redan då bestämde vi en matplan för nästa besök, en plan som självklart fortfarande gällde. Första stopp: Georgetown Cupcake. Detta bageri har en egen tv-serie med samma namn och lockar därför till sig en hel del gäster (tips på affärsidé till er vars företag går lite trögt) vilket innebär att man måste stå i kö för att komma in.Efter en inte alltför lång stund var det vår tur att stiga på i detta cupcakeparadis. (som man inte kan se så bra på bilden pga. speglingen i glaset. De måste ju skydda(?) sina cupcakes förstår ni)Det tog allt en stund att välja smak men varsin cupcake blev det iallafall. Jag valde key lime, ett mycket bra val om jag får säga det själv.Sedan vandrade vi vidare på de fina gatorna och mötte Gina, som faktiskt bor mitt i Georgetown. Då var det dags för lunch och vi gick till Dean and Deluca som är vad man kan kalla en mini-saluhall med massor av god mat, bröd, bakelser, frukt… Ja, allt möjligt gott! Jag och Gemma besökte denna förra gången vi var här och blev helt sålda, därför var det en självklar punkt på dagens matplan.Vi köpte med oss lunch (efter en ännu längre stund av velande än inne på Georgetown Cupcake) och gick ner till floden för den perfekta platsen att äta.Där hade de en fontän som barnen lekte i. Vissa barn bestämde sig för att ta vägen genom fontänen utan baddräkt eller föräldrarnas tillåtelse. Vi slog oss ner under ett träd med vår lunch och hade minipicknick.Fint väder och torrt i gräset så man slipper gräsfläckar på shortsen. En fin liten paus från promenerandet och vi satt en lång stund och kikade på folk och pratade. Så mysigt.Sedan gick vi tillbaka upp till shoppinggatorna, som vi det här laget var fulla med folk som inte hade varit like morgonpigga som oss. Vi strosade runt i affärer och kikade på roliga saker. På Urban Outfitters hittade vi dessa fantastiska LP-spelare. Jag ville ha allihopa (vad jag nu skulle göra med så många LP-spelare?)Efter några timmar kände vi att det var hög tid för den sista punkten på vår matplan, nämligen Ben and Jerrys. Här nådde velandet sannerligen sin topp då ni kanske förstår att denna glassbar hade massvis med olika smaker och möjligheter. Ett paradis för en glassälskare som jag kan man ju tänka, men då jag också är en aningens snål måste jag ju tyvärr begränsa valet av smaker. Bestämde mig tillslut för Turtle Cheesecake (lite besviken när jag insåg att sköldpadda inte var en ingrediens) och Hazed and Confused. Änglasång i gommen och party bland smaklökarna.

Mätta och belåtna även denna gång lämnade vi Georgetown för den här gången. Trots att det är ett riktigt turistområde är det ett av mina absoluta favoritställen. Antar att det blir vad man gör det till.

juni 18, 2014 countbysmilesLeave a comment

School’s Out For Summer

Nu är sommaren verkligen här på riktigt! Idag fick båda tjejerna sommarlov, vilket jag firade genom att ge dem den typen presenter jag vet att de uppskattar mest, nämligen de ätbara. När Ella fick se att 20 stycken Chicken McNuggets med BBQ-sås väntade på henne. Ja, den reaktionen skulle jag allt ha filmat.

En timme efter skolan slutade stack Ella iväg med två kompisar ner till Outer Banks för att spendera två veckor vid stranden. Ett val jag stöttar till 100 procent, även om jag kommer sakna henne massor. Sophia och jag firade hennes skolavslutning genom att till middag gå på en Sushi-date tillsammans med hennes bästa kompis, Sophia (ja, att det har samma namn är allt lite ironiskt). Vi gick till samma restaurang som vi alltid går för sushi, nämligen Endo i Clarendon, som har de sötaste såssniporna någonsin! Till förrätt beställde jag en Green Salad with Ginger Dressing. Önskar dock att man kunde beställa denna ingefärsdressing som en ensam rätt. Helt fantastisk god.Sedan till huvudrätt blev det dags för sushi i stora lass. Jag valde en Tuna and Cucumber Roll medan tjejerna gick för en klassisk California.Sedan delade vi på en hel hög av Nemo Rolls, som består av (häng med nu) räka, krabba, färskost, sparris, sjögräs, tre sorters fiskrom och wasabi. Den absoluta höjdpunkten med sushi är enligt mig wasabin och den inlagda ingefäran. När jag förklarade detta för personalen fick jag en hel hög med extra ingefära. Servicepersonal när den är som bäst!Eftersom det var vår slut-på-skolan-middag, var det ju såklart en självklarhet att tjejerna behövde efterrätt, vilket kom i form av friterad banan med green tea ice cream och toppat med vispad grädde. En fin start på sommaren. En sommar där jag hoppas att tjejerna kommer njuta lika mycket alla dagar som denna första dag.