I fredags var det då Sveriges Nationaldag, något som vi i Sverige firar på bästa sätt genom att sitta på sociala medier och ha vilda diskussioner huruvida man får hissa/bära svenska flaggan ”i det här jävla pk-landet”. Ja, dessa människors kärlek för sitt land lyser verkligen igenom. Herrejösses…
Jag har ju heller aldrig varit speciellt engagerad i firandet av Sveriges nationaldag. Svårt att fira något när man inte vet vad det är man firar (att Gustav Vasa blev kung och brutalt utnämnde sig själv till diktator känns ju sådär..). Men när jag nu befinner mig i landet som nog har nationaldagsfirandenas nationaldagsfiranden och ”4th of July” närmar sig kände jag att amerikanerna allt behöver bli påminda om världen utanför. Att ha bott i USA i snart 4 månader har också fått mig att inse hur otroligt bra Sverige faktiskt är. Det är alltid lika roligt när man i diskussioner om samhällssystem har bevis för att USA faktiskt inte är bäst på den punkten och man får se de frustrerade minerna på amerikanska förstå-sig-påare. Med svensk musik a la Kent och Mando Diao på högsta volym gjorde jag mitt bästa för att bära de svenska färgerna denna dag. Det blev gult och blått i smycken.Av en händelse hade min blårandiga Ralph Lauren-tröja ett gult märke. Min vän Ralph hade säkert Sverige i tankarna där. Det vita på tröjan får väl representera en flaggstång, eller snö. Your choice.Självklart blev mina naglar pyntade i gult och blått också.
Vad annat svenskt kan man fira med? Fika såklart! En bakningssession resulterade i dessa skapelser.Semmelbullar fyllda med vaniljcreme och marinerade blåbär. Färgmässigt hade jag önskat att vaniljen hade fått en mer gul färg, men good enough. Smakmässigt blev de den bästa delen i dagens firande, som i övrigt kanske kan tyckas lite blygsamt men å andra sidan skulle det ju inte vara helt svenskt utan lite blygsamhet inblandat. Lagom ska det vara.