Being One in the Crowd Instead of the One Watching It

IMG_3397 Igår var det Veterans Day, vilket är en högtid där USA hedrar alla militärer och allra mest de som har varit militärer men inte längre är det. Nu skulle ju jag kunna gå in på den politiska aspekten i det hela och dela med mig av alla mina åsikter om saker och ting, men det tror jag inte att någon skulle ha speciellt mycket glädje av. Så istället kan jag berätta en alldeles fantastisk sak som denna dag innebar i år.

Som vanligt tänkte amerikanerna att om man nu har en högtid så borde man ju fira den ordentligt. ”Varför inte ha en gratis konsert på the National Mall i DC där alla som vill får komma och så bjuder vi in massor av kända artister som får uppträda. Sen kan vi ju ha kända skådespelare som kan presentera artisterna. Finansiering? Inga problem. Starbucks och Tom Hanks får sponsra.” Och sedan var alla glada och det blev applåder,honnör, tårar och flygvapnet. Sagt och gjort, igår på kvällen hölls Concert for Valor nere på the National Mall.

10376143_10201865054906566_6243429661683455388_n

Självklart åkte jag och Danielle ner dit (då vi aldrig skulle förlåta oss själva om vi inte tog denna möjlighet) och tog plats bland flera hundratusen andra. (Bör väl kanske redan nu be om ursäkt för den otroligt dåliga kvalitet på bilder jag delar med mig av i detta inlägg, men vi får alla leva med det och försöka gå vidare med våra liv.)IMG_3394 The Mall är ju då ganska så ordentligt stor, och de som var i sektionen närmast scenen var antingen militärer eller hade köat från tidigt på morgonen. Men lyckligtvis nog hade de storbildsskärmar i de andra sektionerna, och vi hamnade faktiskt i den som var näst närmast scenen (hamnade i sektionen alltså, inte i skärmen)

När vi anlände pratade President Obama. Han var dock inte där i egen hög person utan hade tydligen annat viktigt för sig. Tur att hans hus ligger så nära så att han kunde höra konserten iallafall. Då behövde han inte förnya sin prenumeration på Spotify Premium den kvällen.IMG_3398 Efter en stund kom Meryl Streep upp på scenen och det var minsann i egen hög person. Hon var vacker och vis som alltid.IMG_3403 Först spelade lite band som varken jag eller Danielle visste speciellt mycket om (dock dök ju Bruce Springsteen upp där mitt i ett nummer). Ett band som ingen av oss hade hört om verkade ganska populärt, och vi förstod varför när de började sjunga en låt som kan vara den mest USA-patriotiska jag hört efter Star Spangled Banner. Flera hundratusen i publiken och ändå kändes vi oss plötsligt en aningens malplacerade.IMG_3408 Jaja, det böev bättre.Trots att Carrie Underwood spelade och de flesta i publiken nog kände till de andra banden mer än vad vi gjorde, var början av konserten allt en aningens seg. Då, till vår räddning, kom Jack Black upp på scenen och presenterade…IMG_3410 …Metallica! (Som man absolut inte kan se på bilden) Genast var det som att hela publiken väcktes och alla blev som galna! Jag lovar att taket på the Capitol lyftes en aning medan de spelade. Satan i gatan vad bra de var. Sen att ingen kunde höra något efteråt. Ja, det är ju så det ska vara efter Metallica går av scenen.IMG_3415 Nu var konserten på benen igen. Varför inte ta lite mer Bruce Springsteen medans vi ändå har honom här backstage? Han körde akustiska versioner, vilket ju var en aningens ynka ytterst liten besvikelse även om han fortfarande var helt fantastisk (det är ju ändå Bruce Springsteen vi talar om). Att man kan sjunga som han och se ut på så vis när man är 65. Respekt.IMG_3420 Det kanske var ganska bra att publiken fick lugna ner sig lite, för sedan kom Rihanna på scenen.IMG_3426 Och tillsammans med Eminem fick hon hela the Mall att dansa. IMG_3400

Perfekt avslutning på en perfekt konsert. Det var nästan så att vi fick ångest av att tänka på den ångest vi skulle haft om vi inte hade gått. Hela upplevelsen var så mäktig och bland det häftigaste jag har varit med om någonsin. IMG_3429 Dock känner jag att jag fick minst en månads dos av USA-patriotism. Måste äta köttbullar och lingonsylt!IMG_3433Ja, om det är såhär man firar högtider tycker jag att vi ska införa det för fler yrken än bara militären. För egen del skulle jag gärna vilja hedra såväl glasstillverkare som Starbucksbiträden. Ska föreslå det.

You’ve Gotta Go Sometime

Idag var det en ganska stor högtidsdag här i USA, nämligen Memorial Day vilket är en högtid där de hedrar alla som har dött för detta land i krig.

Även om vi inte riktigt har samma relation till denna dag som amerikanerna har, är det ju ändå en stor kulturupplevelse att ta del i högtider som den här. Trots att själva Memorial Day infaller på en måndag, firar man förstås ändå hela helgen (för inte kan man nöja sig med en enda dag inte). Vi såg denna dag som en ypperlig anledning att besöka Arlington Cemetery och slå ihop det med en picknick (för picknickar är ju aldrig fel).

Tidigt på morgonen möttes jag, Danielle, Gemma, Jennifer och Mailys i Clarendon då vi hade bestämt oss för att promenera mot vårt mål. Redan vid detta laget var jag och Danielle ganska trötta då vi hade släpat picknickgrejer för fem personer ända från våra hem (ca 30 min promenad). Varför vi inte tog bilen? Bra fråga! Fler bra frågor?IMG_1500 Det gick betydligt lättare när fem personer delade på packningen och vi hade en väldigt behaglig promenad ner till the Iwo Jima Memorial (Marine Corps Memorial) där vi slog oss ner för picknick.10342905_10152104815700334_1563866702233745722_nIMG_1501 Jag och Danielle hade köpt mat för en hel armé (passande nog).IMG_1505 Vi körde lite mini-tema.IMG_1508 När magarna var fulla la vi oss ner och vilade en stund samt fick lite solbränna (som skulle visa sig senare på kvällen i lite röda nyanser).10372332_10152104816640334_972078660650403903_nIMG_1513 Efter denna lilla siesta var det dags för att bege sig mot själva kyrkogården. Först lite foton på vägen.10390252_10201048488492916_8011975289238815581_nIMG_1516 Denna klocka var tydligen en gåva från holländarna. Hm, känns som att dispyterna däremellan kanske inte helt kan fixas av en present. Men det var en fin gest antar jag.IMG_1518 Fin utsikt av DC.IMG_1521 Några minuter senare var vi framme.IMG_1524 Inför denna helg hade de satt en amerikansk flagga på varenda grav! Då det är nästan 400 000 gravar krävdes det tydligen 2000 soldater för detta uppdrag. IMG_1525 IMG_1528 IMG_1530 Den enorma storleken på denna kyrkogård är svår att beskriva, men att den har en väldigt överväldigande effekt kunde vi alla konstatera.IMG_1531 De nyaste gravarna var de mest dekorerade. Att se att de flesta av dessa representerade unga soldater som dött under det så kallade ”Operation Iraqi Freedom” gjorde mig både ledsen och förbannad. Så onödigt, och så kallt från det dåvarande amerikanska ledarskapet (kan fortsätta men låt oss göra det någon annan gång) Det gjorde det extra rörande att se många familjer sitta runt gravarna med stolar, sällskapsspel osv. för att spendera tid med sina saknade. 10373482_10152104830220334_8497323329648879324_nFrån denna väldigt känslosamma inledning gick vi till en lite mer underhållande upplevelse.IMG_1534Nämligen vaktbytet vid the Tomb of the Unknown Soldier.IMG_1538IMG_1541Det var nästan läskigt hur strikt och synkat detta byte var. Otroligt imponerande!IMG_1542IMG_1544Sedan fortsatte vi uppåt uppåt uppåt.IMG_1546IMG_1549Tills vi kom till toppen som hade en helt fantastisk utsikt.IMG_1552Och ett hus som vi kikade närmare på.10398099_10152104911865334_8862417056219632801_nNu hade vi endast en sista hållplats på kyrkogården:IMG_1553Familjen Kennedys gravplats.IMG_155810270544_10152104912880334_6686925040851020772_nFör mig kändes det surrealistiskt att se gravarna för dessa historiska personer. Hela stämningen och framförallt tystnaden runt dessa gravar gör allt extra svårt att ta in. Det var iallafall en bra slutpunkt för besöket då vi kände oss ganska färdiga vid det här laget. 10254994_10152104913140334_6696868081509550546_nSolbrända, svettiga och trötta lämnade vi kyrkogården efter att vandrat runt i den i hela fyra timmar (bra träningspass måste jag säga) och avslutade sedan dagen med pizza och film hos Danielle. Väldigt fin dag med massor av (bra men melankoliska) upplevelser och intryck!